Skip to content

Gästblogg: Varför det är farligt när kortföretag stoppar webshoppar som säljer sexleksaker

Tobias Lundqvist driver butiken Oliver & Eva som säljer sexleksaker på nätet. Det har rapporterats om butikens problem med kortföretagen i bl.a. Sveriges Radio, Expressen och Aftonbladet den senaste veckan. På Enligt Min Humla ger han sin bild av varför det är viktigt att kortföretagen inte bestämmer vad vi får köpa.


När jag startade Oliver & Eva så var det med en vision om att göra sexleksaker folkligt. Jag var engagerad i RFSU och hade sett hur Sverige, trots ständiga rubriker om nakenchocker och TV-sänt sex, fortfarande var ett relativt slutet land när det kom till sex. Vi hade fortfarande en snäv syn på vad som ansågs normalt. Vi pratade fortfarande förhållandevis lite om sex. Sexleksaker var för kvinnor och när de uttryckte sin sexualitet sågs det som befriande och nästan revolutionärt. Många män erkände inte att de ägde en sexleksak – eller så vågade de inte köpa en.

Samtidigt var jag ute i högstadieklasser och informerade om sex för killarna som studerade där. Det har rapporterats mycket i media om hur svårt det är att växa upp som tjej i dagens samhälle. Om hur könsnormen slår hårt mot unga tjejer. Jag är den första att skriva under på att det stämmer, men det var en ögonöppnare att se hur fängslande könsnormerna kan vara för nervösa högstadiekillar. Vi pratade om att nå upp till ouppnåeliga ideal i sängen, om hur man som kille alltid förväntas vara kåt och redo, hur svårt det är att komma ut som något annat än heterosexuell, om pressen över att alltid behöva ta initiativet, hur viktigt för självbilden det var att vara en bra älskare och om hur livsviktigt det kändes att aldrig tappa ansiktet inför vännerna.

Dessa samtal stärkte mig ytterligare i min övertygelse. Vi måste prata om sex och sexualitet mer i Sverige. Vi måste våga uppmuntra människor att utforska sin egen sexualitet och ta hänsyn till andras. Dessa tankar är också vad som ligger till grund för Oliver & Eva.

Givetvis vill vi också tjäna pengar på butiken. Självklart vill vi kunna leva på det här. Men det har aldrig varit vad som får oss att fortsätta arbeta långt in på nätterna när våra vänner är ute och festar. Vi drivs av en vilja att skapa en mer öppen och jämställd värld. Vi vet att vi inte kommer göra det själva. Kanske kan vi bara göra en liten skillnad. Men vi kan i alla fall göra en skillnad. Det är jag övertygad om.

Därför blev jag mycket förvånad över när det damp ner ett mail i min inkorg som berättade att vi inte uppfyller den nya policy som vår betalleverantör uppdaterat samma dag. Vi hade en arbetsdag på oss att byta leverantör. Sedan skulle kortbetalningar stängas av. Vi försökte desperat få tag på någon ansvarig för att få reda på vad som hade hänt, men utan framgång.

Veckorna som följde lärde jag mig mycket om hur kortföretagen kan styra vad som säljs på nätet. De flesta betalleverantörer vi pratade med vågade inte sluta avtal med oss eftersom deras samarbetspartners inte skulle tillåta det. Andra sa att sexleksaker var ok, men inte om de riktade sig till en BDSM-publik (och då är ändå vårt sortiment av bondage och BDSM inte särskilt stort). Detta överraskade mig mycket. När man är inne och definerar vad som är ok sexuell praktik och vad som inte är det är man ute på en väldigt farlig väg. För inte så länge sedan var det homosexualitet som ansågs onormalt och som på olika sätt missgynnades. Nu är det istället andra sexuella minoriteter.

Till slut lyckades vi lösa det genom en dansk bank, men att vi skulle behöva vända oss till utlandet för att kunna ta betalt med kort kom som en total överraskning för mig. Det är bekymrande att våra betalleverantörer, som nästan blivit en del av infrastrukturen på nätet, rör sig bakåt när det kommer till öppenhet och acceptans, medan samhället strävar åt andra hållet.

Om vi tillåter kortföretag att sätta normerna för vad som är en accepterad sexuell praktik så löper minoriteter i vårt samhälle risk att diskrimineras. Därför måste vi visa vår ståndpunkt och visa att vi inte är vare sig omoraliska eller onormala – oavsett om vi gillar BDSM, är killar som vill utforska vår sexualitet med en sexleksak, tjejer som vill vara precis så kåta som man kan vara eller bara ett vanligt Svensson-par som vill ge ny glöd till sexlivet.

Tobias Lundqvist
Grundare av Oliver & Eva


Andra bloggar om: , , , , intressant?

Published inGästbloggKulturPiratPolitikSamhälle

6 Comments

  1. Webster Webster

    Jag vill veta vilka banker och kortföretag som vägrat göra affärer med er, så jag kan filtrera dem i min tur.
    Om de har den läggningen lever de tyvärr inte upp till den nivå jag vill hålla. Jag kan acceptera folks sexuella läggningar, men när de försöker tvinga på andra sin _moral_ går de för långt.

  2. Jerker Montelius Jerker Montelius

    Jag kan inte förstå hur dessa företag kan hävda ”common carrier” principen efter sådant här.
    Som jag ser det så finns det två och endast två alternativ som en betalningsförmedlare operera efter.

    1. Vi tar inget ansvar för vad som vi förmedlar utan låter allt passera utan någon sorts filtrering eller bedömning (common carrier principen).
    2. Vi tar ansvar för vad vi förmedlar. Vi kommer att granska och filtrera ut allt som på något sätt bryter mot lagar och moral.

    Om det är alternativ två som gäller så måste den förmedlaren också ses som medskyldig till alla eventuella andra brott som man medverkat till och borde kunna stämmas för dem.

  3. Julien Julien

    Hmm, är det inte riskabelt att använda begreppet ”kortföretag” när det i de här fallen inte är VISA och Mastercard själva som ställt kraven/gjort policyändringar?

    Det handlar ju om svenska betaltjänstleverantörer (som Payson) som på eget bevåg skapat och anammat de här reglerna. Jag tycker det blir väldigt viktigt att särskilja på vilken nivå i leverantörskedjan av betalningstjänsten som ovanstående situation uppstår för att förtydliga att det inte är några direktiv från de faktiska _kortföretagen_ (VISA, Mastercard, AMEX) som förbjuder handel med den sortens varor.

  4. Jerker: Tänker samma sak och ska, i mån av ork och tid, skriva en uppföljning på just det temat.

    Julien: Bra invändning. ”Betaltjänster” hade kanske varit ett bättre ordval i rubriken. Sedan vet vi ju sedan tidigare att kortföretagen faktiskt lägger sig i vad överföringarna går till (Wikileaks, t ex) men i det aktuella fallet hade ”betaltjänster” varit ett bättre ordval i rubriken.

  5. Julien: Problemet är att vi inte vet varifrån påtryckningarna kommer. Därav generiska termer såsom kortföretag. Läs mer här: http://www.ehandel.se/Finansinspektionen-kraever-svar-om-moralregler,2785.html

    ”Nu kräver även Finansinspektionen (FI) att bankerna redovisar på vilka grunder de kan neka en kund att köpa varor från vissa företag

    – Det har förekommit uppgifter om att man har stoppat betalningar och nu vill vi veta vart problemen ligger, säger Johan Terfelt, enhetschef för betaltjänster på FI.

    Han säger dock att problemet är att man inte vet vilka det är som sätter stopp för handeln. Är det bankerna som sätter egna moraliska regler som bryter mot lagen, eller är det internationella storföretag som VISA och Mastercard som sätter press på att handel med ”moraliskt tveksamma” varor ska förbjudas?

    – Vi har indikationer på att det kan vara kortföretagen och vi har indikationer på att det kan vara bankerna. Om det är så att VISA och Mastercard sätter upp hinder måste kunderna få veta detta. I grund och botten handlar det om ett kundskydd, säger Johan Terfelt.”

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: