Skip to content

Betaltjänster, moralism och principer

'Warranty Void if Seal Broken' photo (c) 2009, Eirik Solheim - license: http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/Nyligen gästbloggade Tobias Lundqvist från Oliver & Eva hos mig och hos Emma på ämnet betaltjänster som lägger sig i vad folk köper och säljer. Han menar, från sitt perspektiv, att detta är sexuellt jämställdhetsproblem då det sätter upp hinder för sexuella minoriteter. Och han har absolut rätt i det. Men det är ett större problem än så. Det är ett problem på alla områden där någon med inflytande ogillar vad vi som individer vill använda våra pengar till. Det är i grunden ett yttrandefrihetsproblem, och det har potential att bli ett mycket större problem.

Vi har redan sett hur de gigantiska tjänsterna Visa och MasterCard ströp överföringar till Wikileaks. Vi vet nu hur betaltjänsten Payson abrupt avbröt samarbetet med Olivier & Eva, och vilka problem de sedan har haft att hitta en fungerande lösning och hålla igång verksamheten. För ett tag sedan kunde vi också läsa om Skräckfilmsbutiken.se som kände sig tvungna att lägga ner verksamheten då det inte längre var möjligt att förmedla betalningar. Dock verkar siten fortfarande vara uppe så förhoppningsvis löste det sig.

Problemet är att i ett mer eller mindre kontantlöst samhälle är vi tvungna att hålla oss väl med betaltjänsterna om vi vill bedriva handel. Och det vill vi. Som förespråkare av marknadsekonomi är lösningen alltid ”konkurrens”. Om en tjänsteförvaltare är en rövhatt, hitta en annan. Om de alla är rövhattar, starta eget och sno deras kunder. Problemet här är emellertid att när det kommer till bankväsende så är det inte riktigt så enkelt. Branschen är omgärdad av en massa statliga och överstatliga regelverk som i praktiken stänger möjligheten att konkurrera. Marknadsekonomi är, åtminstone i teorin, självsanerande. Problemet är inte marknadsekonomin, problemet är att marknadsekonomi inte råder.

Kortföretagen och betaltjänsterna riskerar dock att skjuta sig själva i foten när de låter sin egen moralism sätta agendan för vilken handel deras klienter får bedriva. För efter att på eget bevåg ingripit i klienternas förehavanden och hindrat dem från att handla med varandra, med bara den egna moralen som kompass och utan misstanke om brott, hur ska man då kunna sätta sig på tvären när en byråkrat inkommer med krav på att sluta förmedla pengar till någon som misshagar staten? Principer är inte bara besvärliga, de är också ett skydd. Genom att självmant avstå från en principiell status som, i brist på bättre ord, ”budbärare” öppnar man också för allehanda krav från såväl myndigheter som intresseorganisationer, och det blir svårare att avvisa kraven när man själv lite godtyckligt ingriper i handeln.

De flesta borde vara överens om att en betaltjänst bara borde förmedla betalningar och alldeles oavsett vilka parter överföringarna sker mellan borde betaltjänsterna inte kunna hållas ansvariga. Men trots detta finns det en rad intressen som gärna tummar på dylika principer. Stater som vill försvåra för oppositionella, naturligtvis. Eller som ogillar att få sina egna missgärningar offentliggjorda. Men också lobbyister. Det som nu sker är ju nämligen exakt vad upphovsrättsindustrins lobbyister vill åstadkomma när de talar sig varma för ”mellanhandsansvar”. Det vill säga, motsatsen till ”budbärarimmunitet”. Och jag kan utan problem tänka mig att ECPAT slickar sig oerotiskt om läpparna. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om de inte redan har ägnat sig åt en del påtryckningar, med tanke på inriktningen hos de som fått problem med sina betaltjänster.

Vilka blir det sedan? Kan man tänka sig att nykterhetsrörelsen har åsikter om privatimport av vin och öl? Kommer man att våga förmedla betalningar till den som ger ut litteratur som provocerar… någon alls? Hur ska man kunna motivera ett avslag när valfri Prussiluska förnärmat kan påpeka att i tidigare fall gick det minsann för sig, tänk på barnen! Man kan inte gömma sig bakom en princip bara när det passar. Garantin upphävs när sigillet bryts.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Published inPiratPolitikSamhälle

9 Comments

  1. Visst, vi sitter i antimarknadens rävsax numera och det är bara beklaga; så vad göra? tror iofs inte Payson kommer ändra sig oavsett hur många ilskna blogginlägg som skrivs, finns det ingen betalförmedlingstjänst som struntar vart pengarna går(bortsett från brott och dylikt) utan bara förmedlar cashen mot en diskret summa?

    SATANS ANTIMARKNAD!

  2. Viktualiebrodern Viktualiebrodern

    ”Ett statligt girosystem med elektroniska kontanter” röstades igenom med 40 röster mot 25 på Piratpartiets vårmöte

    https://forum.piratpartiet.se/showthread.php?t=38540 (Certifikatet har gått ut men strunta i det).

    Man bör också nämna den politiska censur som en högerradikal/främlingsfientlig nyhetssajt nyligen utsatts för av Handelsbanken, fått sitt konto uppsagt.

    ”Först tog de de sexuellt avvikande, men jag sa inget för jag var väldigt normal

    Sedan tog de de främlingsfientliga, men jag sa inget för jag var inte främlingsfientlig”

    etc etc…

  3. Manen: Tyvärr vet jag inte själv hur lösningen ser ut. Att ropa på mer reglering känns många gånger som att kissa på sig för att inte frysa. En stark opinion, en medvetenhet bland folk och en efterfrågan efter en neutral betaltjänst borde åtminstone locka en och annan att utmana dominanterna. Tänker jag.

    Viktualiebrodern: Jag får sätta mig in mer i vad ett statligt girosystem skulle innebära. En annan möjlig frälsare skulle väl vara Bitcoin då, eller liknande, men det känns än så länge som alldeles för snävt och med en för hög tröskel för den stora massan. Men vad man ska komma ihåg är ju att pengar bara är krediter. Så i teorin skulle vi kunna skriva skuldlappar till varandra och skicka omkring. I praktiken är det förstås något annat, men poängen är ändå att det rådande systemet inte är oersättligt. Det är handel och produktion som är det viktiga, inte pengarna.

  4. Och, glömde: Ja, Viktualiebrodern, insidenten där Handelsbanken sagt upp de mentala kalhyggenas konto borde definitivt ha varit med i bloggposten. Tack för påpekandet.

  5. manen manen

    Om det inte framgick så tror inte jag heller på mer reglering av den antimarknaden, kanske göra en Sunde och starta en egen betalningsförmedlare?

    Tvivlar på att jag har kompetensen för det dock.

  6. Patrik Patrik

    Det du skriver känns lite ambivalent; å ena sidan tror du hårt på konkurrens, medan du å andra sidan skriver varmt om budbärarimmunitet. Ser du inte budbärarimmunitet som reglering? Jag gör det; det är lagreglering inte bara av det ansvar en förmedlare har (inget) utan dessutom en reglering av vad förmedlaren får göra med det som förmedlas (inte censurera). Det är avsaknaden av sådan reglering som gör att betalningsförmedlarna kan göra det de gör.

    Att tro att konkurrens är en lösning känns inte helt klockrent. En stor del av nyttan de här företagen tillhandahåller är att de är universella – det går lika bra att betala med Visa eller Mastercard i långbortistan som i svedala. Hur ska en ny aktör kunna konkurrera med det? Hur gör en ny aktör för att dess kort ska kunna fungera i betalterminaler över hela världen? I konkurrens med en monopolist som har ett stort intresse av att utestänga uppstickaren?

    Det är fullt naturligt att monopol uppstår eftersom varje företag strävar mot det målet, och för att marknadsekonomi skall kunna vara självreglerande som du skriver så måste marknadskrafter på egen hand kunna korrigera. Kan man verkligen seriöst argumentera att så är fallet i varje tänkbar situation, oaktat hur fula knep monopolisten hänger sig åt och hur stora resurser de har? Finns det någon teoretisk uträkning som visar att marknadskrafterna alltid kan vinna, eller är det snarare en from förhoppning?

    Min bild av det hela är att en fungerande marknadsekonomi snarare är ett instabilt jämviktsläge (unstable equilibrium) som kan rubbas av vilken aktör som helst som blir för stor. Både överdriven reglering och brist på reglering rubbar balanser och resulterar i en självförstärkande rörelse mot botten. Varken ”staten” eller ”kapitalet” är bra eller dålig i sig, utan det handlar om att de hela tiden måste balansera varandra för att det skall bli bra. I det här fallet känns det ganska uppenbart att en rimlig lösning är att införa budbärarimmunitet för betalningsförmedlarna – men trots att du tänker tanken till hälften så fullbordar du den inte.

    Jag tycker för övrigt att motsvarande princip borde gälla enligt lag i de flesta branscher. Idag har vi i stället sporadisk diskrimineringslagstiftning som säger att man inte får vägra att göra affärer med vissa utpekadr grupper, men vore det inte bättre om man lagstiftar att man inte får diskriminera alls? Det vore enligt min mening en mycket bättre grundinställning i stället för den nuvarande lagstiftningen som säger att det är OK att diskriminera på vilka grunder som helst förutom i vissa speciella fall.

  7. Patrik: Jag formulerade mig riktigt konstigt ser jag nu. Jag vet inte ens vad jag försökte skriva, men vad jag ville ha fram var mer allmänt att förespråkare av marknadsekonomi (vilket jag förvisso sällar mig till) alltid ser konkurrens som en lösning. Det betyder inte att jag tvärsäkert vet att konkurrens kan lösa den här situationen, eftersom jag inte är säker på att en ärlig konkurrens kan uppstå, av skäl som du också anger.

    Däremot ser jag inte budbärarimmunitet som en reglering. Åtminstone inte för individer och företag. Det är en princip som säger att avsändaren, inte budbäraren, är ansvarig för budskapet, och om det ska ses som en reglering så är det i så fall en reglering av staten.

    Beträffande om marknadskrafterna själva alltid kan korrigera: I teorin ja. I praktiken tror jag däremot inte det. Frågan är dock om inte det i vissa fall är just regleringarna i sig som gör att en part kan få övertag och rusa mot monopol. Dessutom; för att en öppen och fri marknad ska existera krävs att alla aktörer på den spelar med öppna kort och agerar med öppna ögon. Så nej, i praktiken lär det inte fungera helt automagiskt.

    Och nu blir vi väldigt teoretiska på ett område som egentligen inte alls är mitt område. :)

  8. Patrik Patrik

    @Joshua_Tree: Då har vi som sagt lite olika syn på budbärarimmunitet. Jag tycker att du glömmer den andra halvan av budbärarimmuniteten. Villkoret för att företaget skall åtnjuta frihet från ansvar är att det inte blandar sig i vad som förmedlas. Det gör att företaget inte kan neka kunder eller blockera dem godtyckligt, och reglerar på så sätt hur företaget får agera. Det finns många olika lagar som syftar till samma sak: budbärarimmunitet för posten, antidiskrimineringslagar på krogen, servicelagar som gör att SJ inte får neka resenärer, gamla lagar som förbjöd hyrstall och hotell att neka kunder, o.s.v. I många fall handlar det om att konsekvenserna av att utestängas från tjänsten är katastrofala för en individ, och därför skapas en lagstadgad skyldighet för företaget att agera mer som en myndighet och tillgodose alla medborgares behov – inte bara de presumptiva kunder som kanske är mest lönsamma eller moraliskt rätt. När det gäller krogar och diskriminering så är det bara en förlängning av samma princip – att företag inte ska kunna använda sin ställning för att bedriva moralpolitik genom att diskriminera vissa grupper av kunder.

    Budbärarimmunitet ser jag som en bra, vettig reglering av hur företag får agera. Naturligtvis finns det också dålig reglering som skapar monopol, precis som du säger. Ett exempel på det är East India Company (skurkarna i Pirates-filmerna). Rätt så intressant (och hårresande) läsning om hur de fungerade i verkligheten när de fick ett statligt monopol som var lite för lönsamt. Det finns vissa likheter med dagens mediaindustri, även om EIC gick några steg längre.

    Jag tror att även om fungerande marknadsekonomi är ett ideal så är det inte ett självreglerande sådant utan statlig reglering är nödvändig för att se till att förutsättningarna förblir rätt. För mycket reglering kväver marknaden, och för lite reglering låter enstaka företag växa sig så stora att de destabiliserar marknaden. Viss reglering är bra (till exempel standardisering, antitrustlagar, budbärarimmunitet och olika konsumentsskyddslagar). Annan reglering är dålig (lagliga monopol och regler som maskeras som bra reglering men som är måttbeställd för att gynna vissa företag). Jag tror inte att det finns någon enkel lösning, varken ”lita på marknaden, den fixar problemet om vi bara håller oss borta” eller ”låt staten ta hand om allt, då blir det rättvist”. Jag tror inte att det finns några genvägar, vi måste hela tiden bedöma var optimum ligger och försöka balansera där trots att andra hela tiden försöker rubba balansen av olika skäl.

  9. Patrik: Nejdå, jag glömmer inte den andra delen av budbärarimmuniteten. Det var liksom lite av min poäng med texten; att genom att lägga sig i vad kunderna förmedlar har betaltjänsterna i princip sagt upp sin budbärarimmunitet.

    Möjligen har du rätt om att det alltid behövs en viss statlig reglering och att det i slutänden handlar om att balansera. Eller, högst sannolikt har du rätt i det. :)

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: