Regimen litar på alla, utom sina egna medborgare

qb4Hi19242

FRA har varit storsinta nog att bjuda in en grupp riksdagsledamöter på studiebesök. Redan här kan man ana en maktdemonstration; vill folkvalda ledamöter ha svar på frågor får ledamöterna komma till FRA.

Enligt Ny Teknik hymlar FRA inte längre med att man dammsuger stora mängder data och att man dessutom skickar stora mängder rådata till främmande makt. Skälet till att FRA lämnar ut rådata är, enligt FRA:s talesperson Fredrik Wallin, att ”vi litar på dem vi samarbetar med”. Och om FRA litar på sina samarbetspartners, då gör regimen det också. Dels för att regimen trots allt är FRA:s uppdragsgivare och då får antas ha lämnat direktiv till FRA att arbeta just så, och dels för att regimen inte har mycket till val då insynen i vad FRA egentligen gör får anses… begränsad. I klartext således: Regimen litar på att främmande makt inte missbrukar känsliga data om oss vars intressen regimen anställts för att tillvarata.

Det är faktiskt föga förvånande. Det går nämligen i linje med regimens tidigare ställningstaganden. Till exempel uttalade tant Gredelin, som i egenskap av justitieminister får anses tala för regimen i juridiska frågor trots att hon saknar juridisk utbildning, att hon litar på att upphovsrättsindustrin inte missbrukar sin beställda skräddarsydda lag IPRED. Ett bakvänt resonemang kan man tycka. Om vi plötsligt litar på att folk gör rätt behöver vi väl inget rättsväsende, ingen polis, ingen lagbok och, framför allt, ingen justitieminister? Men nu är det ju inte så att regimen litar på alla. Regimen litar på stora företag, banker, lobbyister samt nationer och internationella samfund som heter någonting med United; United States of America, United Nations, United Kingdom, European Union, United Nations, Manchester United och Förenade Arabemiraten. Även om det var till Saudiarabien man krängde vapen, men nu ska vi inte ägna oss åt hårklyverier, det ligger där i sanden någonstans. De andra United sa att de är schyssta, och regimen litar på dem. Att vara förenad är fint. Plus att de har olja och pengar. Regimens tillit ökar med tillgångarna.

Faktum är att de enda regimen inte litar på är sina egna medborgare. Väljarna, som de säger. Där krävs det hårdare tag och krångligare regler för annars bidragsfuskar de, fildelar, kör för fort, lever ohälsosamt och/eller omoraliskt och struntar i att arbeta. Såna människor kan regimen inte lita på. Vilket inte är svårt att förstå. Det är en spretig skara det där. Opålitliga. Ändrar sig från val till val, och de värsta är de som envisas med att ha åsikter även mellan valen. Man ska inte hålla på och protestera och ha sig, framför allt inte utan tillstånd, och måste man prompt göra det ska man åtminstone vara tyst. Allt annat är odemokratiskt.

Fast det är också någonting mycket märkligt med att som folkvald ha en så bristande tillit till befolkningen. För det är ju trots allt de där opolitliga spånen som har valt en. Hur förhåller man sig till det egentligen? Var det en lyckträff att man råkade välja så kloka företrädare, eller har regimen nåt slags självinsikt som säger ”Herregud vilka korkade jävlar som röstade på oss, dem måste vi passa oss för!”?

Tillit är som respekt. Det går åt två håll. Man måste ge för att få. Regimen bad oss att lita på oss under hela förra FRA-debatten. Sedan sa den, mycket fortroendeingivande, att det bästa vore om debatten la sig och sedan la den locket på. Regimen vill ha vår tillit och är uppenbart generös med att skicka den vidare till andra parter, så länge de är rika och förenade. Tilliten åt andra hållet är det uppenbart skralt med. Det håller inte. Man får den tillit man visar, och det förtroende man förtjänar.

Fotnot: Så länge regimen envisas med att reducera oss till ”väljare” i både agerande och retorik, så kommer jag att envisas med att kalla regimen för ”regimen”. Återigen: Man får vad man ger.


Andra bloggar om: regimen, fra, alliansen, tillit, intressant?

7 reaktioner på ”Regimen litar på alla, utom sina egna medborgare

  1. Det är precis samma fenomen som i sexuell selektion (”hooking up”, i modern folkmun) kring dysfunktionella kärleksrelationer – en otrygg ryggradslös typ som, på lösa boliner på något vis blivit vald, och inte kommunicerar i klartext med partnern (som valt henom) har inga problem att prata känslor och exponera precis vad som helst om relationen med vem annan som helst som inte är part i målet, och sålunda har någon synlig inverkan på relationen.

    Klart regimen vågar lita på vem annan som helst – tack vare landsgränsen och att bara medborgare inom den påverkar utkomsten av nästa val, är det lugnt – man kan göra vad som helst med tredje part, så länge man ljuger duktigt mot det folk man har en usel medberoenderelation med.

  2. Bra liknelse, Johan! Jag var på väg att lägga till något om att vara tillsammans med någon som ligger med alla andra, men bara med sin partner när hon eller han precis har fått lön. Jag fick inte till det, det hade blivit för krångligt. Men du satte den. Kudos! :)

  3. Nu har du ju gett nyckeln till att knäcka nöten om den eviga frågan om Piratpartiets namn. Jag föreslår härmed ”Förenade Medborgare” som nytt namn. Regimen börjar lyssna och lita på oss, och som en trojansk häst byter vi ut ”väljare” från deras språk.

  4. Daniel: Mja, men om medborgare börjar klumpa ihop sig kanske det uppfattas som hotfullt? Förenade Väljare funkar nog bättre.

Kommentarer inaktiverade.