Skip to content

Kämpa, Culture League!

brickdisplaycase.com / Foter / CC BY-NC-ND

Den tredje juli 1994 samlade förbundskapten Tommy Svensson sina mannar i Dallas, Texas, inför den stundande åttondelsfinalen i pågående fotbolls-VM. Motståndet bestod i Saudiarabien och hettan. Och, fruktade förbundskaptenen, en känsla av att vara nöjd. Därför valde han att, istället för sitt vanliga peptalk och taktiksnack, läsa en dikt för sina spelare. Närmare bestämt Karin Boyes ”I rörelse”.

Detta är samma dikt som nu används av Mercedes Benz i en reklamfilm, något som fått Svenska Akademiens Peter Englund att uppröras. ”Gravplundring”, väser han och förklarar att bara för att den bisarrt långa upphovsrätten (livstid plus sjuttio år) löpt ut så ska man inte få för sig att det står var och en fritt fram att använda ett verk hur som helst. Ty de kulturella superhjältarna i Svenska Akademien, Musikaliska Akademien och Akademien för de fria konsterna (hädanefter sammanfattade Culture League) har en superkraft att ta till: Klassikerskyddet.

Om detta skriver Anna Troberg förtjänstfullt och jag rekommenderar vidare läsning där, men kortfattat är det alltså så klassikerskyddet är ett trumfkort som Culture League kan dra till med när de inte kan vinna på annat sätt. Jag ska villigt erkänna att jag aldrig hade hört talas om det förut. Detta innebär alltså att trots att Karin Boye dog 1941, alltså för 73 år sedan, och att hennes verk äntligen borde vara fria att använda så är det inte riktigt sant. Mercedes Benz trodde att det var fritt fram men räknade inte med Culture League.

Tommy Svensson däremot borde ha åkt dit så det sjunger om det redan 1994. Då hade Karin Boye nämligen bara varit död i blott 63 53 år och hennes verk omfattades fortfarande av upphovsrätten. Och även om Tommy Svensson läste dikten i ett slutet sällskap så torde det räknas som ett offentligt framförande och därmed ett upphovsrättsintrång. Så här skriver t ex STIM om offentligt framförande (ja jag vet att STIM påstår sig ta tillvara på tonsättares rättigheter, inte poeter, men det är en tydlig formulering):

Begreppet finns i upphovsrättslagen och beskriver att musiken görs tillgänglig så att i princip vem som helst kan lyssna. Även framföranden i vissa slutna kretsar, exempelvis anställda i ett företag eller vid en föreningsträff, klassas som offentligt framförande. Det är ingen skillnad om musiken spelas levande eller kommer från radio, tv, cd, internet eller dylikt.

Saken är alltså klar. Tommy Svensson framförde ”I rörelse” offentligt. Två gånger dessutom, enligt hans eget erkännande till Sveriges Radio. Jag har inte kunnat finna några indikationer på att Svensson ansökt om tillstånd för detta. Således begick han ett upphovsrättsintrång. Frågan är hur Culture League missade detta och lät superskurken Tommy Svensson komma undan. Superhjältar har ofta en svaghet också. Kanske Culture League har svagheten att de inte kan se sport.

Men än ska inte Tommy Svensson känna sig säker! Det är förvisso tio år sedan och enligt all rimlighet har preskriptionstiden löpt ut. Emellertid ändrade riksdagen 2010 lagen så att preskriptionstiden för mord, dråp, grovt folkrättsbrott, folkmord och terroristbrott avskaffades. Syftet med detta var att särskilt grova brott inte skulle preskriberas. På grund av slarv glömdes dock upphovsrättsintrång bort i denna ändring. Men misströsta inte! Sveriges lagstiftande församling Justice League har nämligen också en superkraft. De kan nämligen ändra lagen retroaktivt. Till exempel gäller just avskaffandet av preskription för vissa brott retroaktivt. Så om Culture League och Justice League slår sina kloka huvuden ihop kan de till slut få Tommy Svensson fälld för upphovsrättsintrång så att så småningom kan få skaka galler med den ökände skurken Peter Sunde, vars superskurkalias är Fjärilen då hans vingslag kan orsaka en jorbävning på andra sidan jordklotet. Det måste åtminstone vara så det känns att fällas för medhjälp till medhjälp…

Som sagt; Anna Troberg har skrivit bra om Englunds tandagnissel. På en punkt har hon dock fel. Peter Englund formulerar sig nämligen alldeles korrekt när han skriver att Karin Boyes verk är ”fria”. Citationstecknen ska vara där. Så länge Culture League har sitt trumfkort i klassikerskyddet kommer verk aldrig någonsin att bli helt fria. På sin höjd ”fria”.


Andra bloggar om: , , , , intressant?

Gammelmedialänkar: AB, Expressen, SVT, SVT II, Dagens media, DN, Sydsvenskan

Published inKåseriKulturPirat

5 Comments

  1. Jan Andersen Jan Andersen

    Ahh, Peter Englund, den ständiga socialist, är på farten igen.

    Från kommentarerna:

    *Henric Åkesson* vid 14 mars 2014 kl. 2:42 e m

    _hon är död och har inga rättigheter._

    *Peter Englund* vid 14 mars 2014 kl. 3:04 e m

    _Exakt. Hon är död och har inga rättigheter. Men Svenska Akademien har denna rättighet, och den utnyttjar vi nu._

    Hallo? Institutioner har ingen rättigheter. Människor har rättigheter, inte grupper, inte institutioner, inte stater. Människor! Det institutioner och stater har är makt. Det är inte det samma som rättigheter. 

  2. Ludvig Ludvig

    53 år hade hon varit död 1994, inte 63.

    ”Tommy Svensson däremot borde ha åkt dit så det sjunger om det redan 1994. Då hade Karin Boye nämligen bara varit död i blott 63 år och hennes verk omfattades fortfarande av upphovsrätten.”

  3. Ludvig: Korrekt. Tack för rättelsen.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: