Skip to content

Lystring kamrater! Lär er eder nya nationalsång!

När nu den ryska björnen vaknat ur sitt ide där den drömt om fornstora dagar och är hungrig efter dvalan finns det en del förberedelser att ta tag i. Då vi praktiskt taget monterat ner vårt försvar och istället förlitar oss på att onkel Sam ska skydda oss så länge vi gör hans läxa finns det en risk att vi en dag vaknar upp med nya herrar. När man inte kan försvara sig får man vara inställsam istället, det är de två huvudstrategierna för överlevnad.

Som ett steg i denna inställsamhet vore det därför tacknämligt om ni alla kunde se till att lära er den ryska nationalsången. Det torde ha en avsevärd mildrande effekt. Bifogar därför nedan en pedagogisk film med text och pedagogiska bilder.

Eller så kan man se det som att jag passar på att vanhedra den i mitt tycke vackraste (musikaliskt) nationalhymn som finns medan jag fortfarande kan.


Andra bloggar om: , , ,

Published inNotiserPolitik

3 Comments

  1. Jag skulle faktiskt vilja invända mot denna uppmaning. Jag har väldigt starka tvivel över att vi kommer behöva byta ut ”Du gamla du fria” (f.ö. ej officiell nationalsång) mot ”Gosudarstvennyj gimn Rossijskoj Federatsii”, även om jag i min tidiga ungdom på allvar fruktade att vi skulle behöva lära oss texten till ”Gimn Sovetskogo Sojuza”. Samma melodi, men den sistnämnda inleds med

    ”De folkstyrda staternas enade välde
    för sekler befäst av vår ryska nation
    vår hyllning vi bringa för frihetens seger
    vår stolta, vår mäktiga Rådsunion.”

    där begrepp som ”folkstyre” och ”friheten” bär drag av ett orwellskt nyspråk. Då är faktiskt den nya versionen lite ärligare:

    ”Ryssland — du vårt heliga rike,
    Ryssland — vårt älskade land.
    Din mäktiga vilja och ryktbarhet
    Kommer alltid att höra dig till.”

    Så, vad är det för ryktbarhet man vill manifestera? Gör man det genom att bildligt väcka den ryska björnen till liv, med en bindgalen homofobisk f.d. KGB-agent som en hetsande domptör?

    Nej, det är faktiskt att förenkla sakernas förhållanden. Och tyvärr är det väldigt lätt att fästa sig vid de förenklade förklaringsmodellerna. Jag har gjort det själv. Jag har nog massor av upphetsade blogginlägg från Läsarens Blogg om tsar Putin. Och det är helt korrekt, den ryska demokratin är korrupt. Men jag kan inte längre stå för ensidig kritik.

    Vad skulle vi ha för ett Ryssland utan tsar Putin i Kreml? En ledtråd kan ju vara att betrakta vad vi fick för ett slags Ryssland under tsar Jeltsin. Jag minns själv hur jag efteråt gladde mig över att inte satsat mina besparingar (35’000 kronor) på Rysslandsfonder eftersom spararnas pengar försvann i korruption och in på oligarkernas konton i Schweiz. Det var som att driva ett SIDA-finansierat pappersbruk i Vietnam…

    Men det är ett faktum att tsar Putin är Rysslands president, och det är ett faktum att vi kan läsa i dagstidningarna och höra/se i radion/på TV:n hur han flyttar sina trupper mot den ukrainska gränsen efter att ha genomfört en charadermässig folkomröstning i Krim, und so weiter…

    Men stämmer denna bild med verkligheten? Och är den komplett?

    Det är min absoluta övertygelse att Ryssland inte vill ha krig. As a matter of fact har tsar Putin stoppat NATO:s attack mot Syrien. Ja, ja, jag vet. Barack Obama – fredspristagaren – vill sprida demokrati till de mörkaste platser på jorden (fast han kunde ju börja med sitt eget land…). Konstigt nog ägnar han (liksom sin företrädare GWB)de mesta krafterna på demokratiarbete i länder som inte vill använda dollar för att handla med olja (Irak, Libyen), eller som förvägrar USA:s allierade Saudiarabien att dra sin pipeline över sitt territorum (Syrien).

    Varför vill inte Ryssland ha krig? Jo, man har inte resurser, vare sig materiellt eller numerärt. Och man lider av låga födelsetal. Ryska familjer som allt oftare bara har en son är inte villig att sända den till fronten. Ett stort krig och risken att förlora manliga familjeförsörjare skulle kunna resultera i en ny revolution. Och vi vet att ryska revolutioner sällan får en happy ending. Putin befinner sig verkligen inte i läge att ge sig in i ett storkrig med Europa, än mindre kunna ockupera något land för att kunna implementera sin nationalsång. Invasion möjligtvis, men att upprätthålla en ockupation ser jag som osannolikt. Inte ens USA klarar ju av att hantera Afghanistan eller Irak.

    Men bilden är fortfarande inte komplett. Eftersom gammelmedierna lydigt rapporterar vad utrikesminister Carl Bildt säger (svenska medier har en märklig relation till utrikesministern, inte så lite påminnande om en kvinna som älskar en notorisk hustrumisshandlare) så förstår jag att man i brist på annan substantiell information skrockar om att nästa gång är det baltstaternas tur, och sen våran. Fast det sägs ingenting om att USA spenderade minst 5 miljarder dollar på att skapa den politiska instabilitet som drabbat Ukraina. Varför den investeringen (med amerikanska skattebetalares pengar)? Jo, man måste få bort den (då) sittande regeringen i Kiev som hellre reglerade sin statsskuld i ryska rubler (gentemot Ryssland och Putins regering) istället för att vända sig till IMF och betala gigantiska räntekostnader på icke avbetalningsbara statsskulder i dollar. Nej, krisen i Ukraina handlar verkligen inte om demokrati. Inte det allra minsta.

    Jag är inte en auktoritet på detta ämnesområde, men jag har kostat på mig att ägna ett par timmar av mina lediga stunder på helgerna till att kritiskt analysera vad som sagts i medierna om Ukrainakrisen, och jag är nästan skräckslagen inför det faktum att vi inte längre kan kategorisera skillnaden mellan väst och öst som skillnaden mellan ondska och godhet.

    Jag anser att Ryssland har sin fulla rätt att bygga upp ett militärt försvar, ty förmågan att kunna skydda sig från militärt angrepp är en av grunderna för en nations suveränitet.

    Och jag anser att det är befogat för Ryssland att bygga upp sin försvarssmakt och upprätthålla den med tanke på att USA inte höll sitt löfte efter Sovjetunionens fall och Warszawapaktens upplösning att NATO skulle lämna Europa. Vad som istället skett är att flera f.d. öststatsländer anslutit sig till NATO. Men detta vill man inte skämta om i medierna…

    Inte för att mina analyser om Ryssland gör mig populär, men jag vill inte dö som en intellektuellt ohederlig person.

    http://peterharold.wordpress.com/2014/03/27/man-kan-nastan-tro-att-de-langtar-efter-ett-krig-mot-ryssland/

    http://peterharold.wordpress.com/2014/03/19/nej-carl-bildt-ryssland-ar-inte-alls-oberakneligt/

  2. Alexander. O Alexander. O

    En kompis till mig sa det bäst:

    ”THis Putin sombitch is getting out of hand. We gotta reign in this cocksucker for the sake of the Gipper. Are we gonna let the man that told ol’ Gorbachev to tear down wall yonder to roll around in his tomb? Zap this Putin bastard, and do it for the Gip.

    Someone get the Big O on the blower and tell that good for nothing know it all that this Russian Bear has broken out of the circus. This guy’s got a master plan tryin’ to create an economic sector to rival the EU, and that ain’t good for us burger boys. Putin claims he don’t want no McRussia, but we’ll give him a second chance to go multicultural. We’ll give this darned son of a gun one last chance. But he better clear it with the Big O first, and get on his knees and suck the dick of the Gipper.”

    ”While we’re at it, let’s get Bin Laden on the horn. Dial that ol’ rattlesnake in Hell and remind ’em that the Big O ended his sorry excuse for a reality show. You can’t play poker if you’re not holding any cards, rube! Salafi ne’er-do-well hooplehead cocksuckers must report straight to the Gipper for a sound thrashing. Then GW will paint their portrait, read ’em ’n’ wheat. Duped by the Lone Star, tin-horned knave.”

  3. Alexander. O Alexander. O

    Personligen behöver jag inte lära mig Ryska på Svenska, för jag snackar redan Ryska. Så, vem det än nu som vinner kalla kriget 2.0 – USA eller Ryssland – så är jag säkrad för båda parterna. Nu ska jag bara fila lite på min Mandarin Kinesiska, ifall att Kineserna exploderar in i Moderlandet. Jag brukar dra förbi den här taxfree butiken på Gamla Stan, där det jobbar Kineser, och öva lite med dem. Så, om ni ser Kineser, typ på tunnelbanan, pendeln, toaletten – ta er några minuter på att öva lite Mandarin Kinesiska med dem. Det kan bli er räddning i framtiden!

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: