Miljöpartiet återvinner gamla dumheter

BlQaQynCYAApLjx

När jag nu på morgonen fick höra talas om Miljöpartiets tankevurpa kring bloggar och anonymitet drogs mina tankar omedelbart till den estniska socialdemokraten Marianne Mikko. Den 23:e september 2008 gick EU-parlamentet nämligen till omröstning om ett lagförslag som bland annat skulle reglera bloggare. Drivande bakom förslaget var nämnda Marianne Mikko, som bland annat ville ha etiska regler, replikrätt och registrering av bloggare. Det sista försvann redan innan förslaget skulle röstas om, som väl var, men idén att vilja registrera bloggare är inte ny. Liksom Mikko 2008 har många, både före och efter, sett människors möjligheter att uttrycka sig anonymt som problematiskt av olika skäl. Resonemanget följer alltid samma mönster: Vi har ett problem här, vi kan vinna kortsiktiga populistiska poäng med den här åtgärden och förstår inte eller bryr oss inte om de långsiktiga effekterna av det. Det blir så här när det är viktigare att vinna mandat än att vara tydlig med vad man vill ha mandatet till. Då vinner populism över ideologi.

Inför den där omröstningen 2008 skrev jag en debattartikel i Sundsvalls Tidning. Den finns inte kvar på nätet tydligen. inte ens wayback machine hittar den, vilket kan få en att bli lite konspiratorisk, och därmed gick ST miste om lite länkkärlek. Förutom att påpeka det för mig självklara i att det finns ett värde i att kunna uttrycka sig anonymt så skrev jag lite om problemet med att definiera en blogg. Vad är egentligen en blogg? Är det själva formen som utgör en blogg eller är det koden den bygger på? Om det är det första så skulle definitionen inte gälla den som använder ett mer magasinlikande tema, och är det det sistnämnda så skulle det således omfatta alla som bygger en site med WordPress. Min avslutning i artikeln löd:

Det är faktiskt bärande att kunna definiera det man vill reglera på ett tydligt sätt. Jag hävdar att det inte går. Ge oss istället en generell yttrandefrihet så att bloggvärlden såväl som övriga former av hemsidor omfattas av samma skydd som tryckt media.

Nu har förvisso Miljöpartiet varit snabbt ute och pudlat och påtalat att man inte alls vill registrera bloggare eller ta bort möjligheten att uttrycka sig anonymt. Och det är ju fint. Men vad vill man då? Språkrör Åsa Romson säger ju faktiskt till Sveriges Radio att:

Den som ansvarar för en blogg kan inte vara anonym. Det måste finnas någon att vända sig till som tar ansvar för att stänga av personer som använder sajter för att begå brott. Det tycker vi är ett grundläggande krav.

Detta ska alltså jämföras med Miljöpartiets talesperson i bland annat IT-frågor Maria Ferm som tidigare mycket tydligt understrukit att Miljöpartiet bland annat vill införa en rätt till anonymitet i grundlagen och riva upp FRA-lagen. Viss diskrepans här, kan man säga. Så vilket är det? Vad vill Miljöpartiet egentligen, förutom att vinna röster och få Staffan Danielsson att se lite bättre ut?

Käften, Staffan. Ingen är anonym längre, och det har du i allra högsta grad varit med och sett till.


Andra bloggar om: , , , ,

6 reaktioner på ”Miljöpartiet återvinner gamla dumheter

  1. Och i ett kontor någonstans sitter Censilia och säger ”Ja! Mer och hårdare!” och visar att Fp och Mp har en del saker gemensamma.
    Nånting som jag tycker Grön Ungdom ska hålla i minnet.

  2. Gillar Maria Ferm. Hon har gjort flera vettiga uttalanden som talesperson i IT-frågor. Men hon borde omedelbart ta EU-parlamentarikern Isabella Lövin i örat för att inte följa partilinjen. Miljöpartiet måste också före EU-valet göra klart och tydligt vilken politik som Isabella Lövin ska driva nere i bryssel när det gäller frågor kring upphovsrätt. Ska hon följa miljöpartiets linje eller får hon fortsätta att göra som hon vill?

Kommentarer inaktiverade.