Skip to content

Långfredagen och den egentliga bakgrunden

Vid den här tiden hade några stora aktörer inom fiskeribranschen framgångsrikt lobbat för förändringar i den så kallade upphavsrätt som dikterade att allt som tas upp ur havet tillhör den som tar upp det. Genom att hävda att varje sorts fisk är väldigt lik sina artfränder fick man igenom att de således är att betrakta som kopior eller plagiat och därför tillhör rätten till exempelvis torsk den som såg till att registrera sig som den första som drog upp en torsk. Innan man drev igenom detta såg man såklart till att registrera alla kända fiskar, vilket snart kom att innebära att den som ville äta fisk var tvungen att köpa den genom upphavsrättsindustrins mellanhänder. Att dra upp en fisk ur havet sågs som stöld, såvida inte fisken var så unik att den inte ansågs vara en kopia eller ett plagiat. I praktiken skulle man således vara tvungen att dra upp ett fullständigt fantasifoster ur djupet för att få rätt till den. Dock inte en sjöjungfru, ty för den händelse att sjöjungfrur faktiskt kunde finnas hade en Waltus Disnus registrerat den.

Snart kom även bröd att omfattas av upphavsrätten genom en luddig skrivelse om att vissa bagare använder havssalt, och det var nu som en och annan började protestera. ”Hur kan bröd omfattas av upphavsrätten?”, undrade man. Folket tappade respekten för lagarna då fisk och bröd blev orimligt dyrt och därtill hade upphavsrätten snabbt blivit så invecklad att den var hopplös att följa. Till exempel dikterade den att man inte fick dela en fisk eller ett bröd med andra, med undantag för familj och nära vänner, utan att närmare definiera vad som ansågs som ”nära vänner”. För att servera fisk och bröd till större sällskap krävdes att man betalade så kallad stim-avgift, och snart kom även den som inte serverade dessa varor att slentrianmässigt tvingas betala stim-avgift. Ett charmigt litet vegetariskt LCHF-hak på Gazaremsan utsattes till exempel för blockad och drevs i konkurs för att ägaren vägrade betala.

I hemmen fortsatte folk att tjuvfiska och bryta sina bröd med vemhelst de ville. Sannolikheten att bli påkommen var ändå såpass liten och upphavsrättsindustrin bedyrade ständigt att den inte var intresserad av de små fiskdelarna. Det var de kommersiella aktörerna man var ute efter, trots att det ideligen dök upp exempel som tydde på motsatsen. Vad folk fångade sin egna små håvar var inte ett bekymmer, det upphavsrättsindustrin främst värnade var de stora fiskarna. Dock hade en snillrik entreprenör listat ut ett sätt som gjorde det möjligt för enskilda att koppla ihop sina håvar till ett större nät, och snart kunde man både fånga och föda upp fisk privat för att dela med varandra, vid sidan av de kommersiella fiskevattnen. Flera sådan fiskerikollektiv uppstod, och det mest kända uppstod i en vik som kallades Tapirbukten för sin unika förekomst av ett uddatåigt hovdjur som annars bara finns i Sydamerikas och Asiens regnskogar.

För upphavsrättsindustrin sågs Tapirbukten som ett förskräckligt hot som till varje pris måste stoppas. Man besökte intensivt hovet och strösslade kungen med myrra. Eller smorde honom med myrra. Vad fan nu myrra är och vad man gör med det. På så sätt fick man gradvis igenom allt fler krav om hårdare tag gentemot fiskdelarna. Samtidigt uppstod något av en rebellrörelse kring Tapirbukten där de mest styvnackade fiskdelarna satte ner foten och sa ”hit men inte längre”. Dessa titulerade sig med stolthet tapirer, och det var ur denna brokiga skara av upprorsmakare som Jesus av Nasaret steg fram som tapirernas talesperson. Han blev ett slags Tapirbuktens ansikte utåt när han delade fisk och bröd med femtusen av sina ”närmaste vänner” vid Tiberias sjö.

Konflikten mellan upphavsrättsindustrin och Tapirbukten blev alltmer infekterad. Upphavsrättsindustrin bildade sin egen underrättelsetjänst under ledning av den vältränade Pontenius Pilates. Bara det faktum att organisationen fick namnet Antitapirbyrån säger en del om hur fokuserade man var på att just tapirerna. Tapirbukten skulle sänkas till varje pris. Översheriff Tomas Bodus förmåddes skicka styrkor till området för att riva sönder alla nät man kunde hitta, oavsett om de tillhörde tapirerna eller legala fiskare. Tapirerna kontrade med att offentligt häckla makten och laga sina nät så fort att upphavsrättsindustrin aldrig ens hann triumfera över det. Näten saboterades på nytt. Då flyttade man hela verksamheten till nästa vik. Denna katt-och-råtta-lek fortgick långt efter att Tapirbuktens faktiska värde egentligen var tämligen utagerat. Liknande nätverk hade redan lagts i diverse vikar och fjorder, men för bägge parter hade Tapirbukten ett symboliskt värde.

I ett desperat försök att en gång för alla sätta stopp för fiskdelandet och tapirernas uppstudsighet greps och dömdes Jesus till slut på så luddiga grunder att det närmast kan betraktas som medhjälp till medhjälp. Och resten vet ni. Törnekrona, korsfästelse och spjutet i sidan som ska ha stötts dit av en synnerligen fiskdelarfientlig och pratglad slagverkare vid namn Larus Ulrikus. Men vad som inte är känt är att namnet långfredag kommer sig av att hela Jerusalem gick man ur huse, tågade till stadshuset där varenda en av dem lämnade en olovligt fångad långa i protest och i sympati med Jesus.

Det hjälpte inte stackars Jesus, men upphavsrätten dog också symboliskt på korset på Långfredagen. Ställda inför det faktum att hela befolkningen öppet visade sitt förakt för lagen fanns det ingen annan möjlighet för kungen och hans hov att sitta kvar än att riva upp upphavsrätten. Pontenius Pilates och Tomas Bodus glömdes bort och hamnade på historiens skrothög, medan minnet av fiskdelaren Jesus firas än idag.

Photo credit: schmeeve / Foter / Creative Commons Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0)


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

Published inKåseriPirat

7 Comments

  1. God Påsk!

    Eller vad man nu önskar folk.

  2. Läsaren Läsaren

    Tack! Både för denna och del ett, satir i toppklass.

  3. Jesper Jesper

    Jag skrattar ihjäl mig, igen. Du är allegorikungen. Blockosfären jublar.

  4. Jesper Jesper

    Apropå den där viken i berättelsen så fick jag precis reda på att det är internationella tapirdagen i morgon den 27/4. http://www.tapirday.org

  5. Där ser man! Det visste jag inte, men det måste förstås vara knutet till den här händelsen det med. :)

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: