Skip to content

Hoovers spöke övervakar oss

SVT rapporterade i december förra året att FRA ägnar sig åt vad man kallar för ”aktiv signalspaning”, vilket är nyspråk för datorintrång. En anonym medarbetare på FRA som kallar sig Lars Larsson slog larm om detta i mail till flera riksdagsledamöter redan 2010. Mail vars innehåll hemligstämplats. Sedan kom Edward Snowdens läckor och med dessa också bekräftelse på att NSA ägnar sig åt dylik verksamhet, tillsammans med bland andra svenska FRA.

Mellan Lars Larssons larm 2010 och den här bekräftelsen har SIUN prickat FRA flera gånger för att de inte följer de redan frikostiga lagar de har att följa. När saken tas upp med regimen är dess svar någonting i stilen ”vi har ingen aning om vad FRA gör men de säger att de följer lagen och vi har inte mycket att välja på än att lita på dem”.

Så nu kan man ju fråga sig: Hur ställer sig rent mjöl-folket till det här? Nu handlar det inte längre bara om hur ditt mjöl ser ut beroende på vem som tittar på det. Nu handlar det om att någon aktivt har möjlighet att stoppa saker i ditt mjöl, utan att du har en jävla aning om det. Känns det fortfarande tryggt? Visst, så länge du sitter still i båten, inte engagerar dig på något sätt eller propsar på att excercera dina medborgerliga rättigheter så är du nog säker, men ska det vara så? Är inte poängen med ett öppet samhälle, med en demokrati, att man ska kunna opinionsbilda, ifrågasätta och gunga båten? J. Edgar Hoover tyckte inte det. Frågan är vad NSA tycker. Och i förlängningen, vad FRA tycker.

I boken The Burglary som jag nyligen recenserade framgår det att dissidenter, oppositionella, de som ville förändra samhället, var måltavlor för Hoovers hemliga FBI. Och då inte bara i form av att de stod under övervakning, utan även med ”dirty tricks”; metoder som desinformation, smutskastning och påtryckningar hos till exempel arbetsgivare. Få politiker ifrågasatte Hoover, i många fall för att de inte vågade, och de som ändå dristade sig till det hamnade också i skottgluggen. Detsamma gällde de akademiker som försökte granska och höja kritiska röster.

Det går inte att luta sig tillbaka och lita på en myndighet som opererar i skuggorna. Det går inte att ge en sådan myndighet slaka tyglar. Det inbyggda problemet är ”vem bevakar bevakarna?”. En underrättelsetjänst är som en hund; om du håller den kort från början och ser till att den får motion, kärlek och tydliga gränser så är den en lojal vän ser till att din familj sover tryggt om natten. Om du däremot avfärdar dess hoppande och nafsande med att den bara leker och låter den gnaga på bordsbenen så sitter du där en dag utan vare sig vänner eller möbler. Och i värsta fall biter den ihjäl din bebis när du sover.

Låt oss översätta det: Om en myndighet bryter mot lagen, och man istället för att knäppa den på nosen ordentligt löser problemet genom att ändra lagen så att det som tidigare var olagligt blir lagligt, varför i hela friden skulle sagda myndighet hålla sig till den lagen? Vad har den för incitament för det? Särskilt när insynen är bristfällig och viljan att veta är ännu mindre? Vad har vi alls för anledning att lita på dem?


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Published inPiratPolitikSamhälle

6 Comments

  1. Webster Webster

    Brittiska polisen har också en lång och skamlig tradition av bland annat infiltration av miljöaktivistgrupper, där ”agent provocateurs” jobbat under falsk identitet för att ibland avlyssna men oftare smutskasta aktivister. Brittiska poliser och agenter är i allmänhet högt på svenska myndigheters lista över Hjältar och Förebilder.
    Så det är inte bara en fråga om vem som har fingrarna i ditt mjöl, du bör också fråga dig om någon av kompisarna på gymet eller pokergänget eller den förening du är med i egentligen är nånting annat.
    http://www.theguardian.com/uk/2012/jan/20/undercover-police-children-activists

  2. Joakim Joakim

    Skulle man inte kunna vända på resonemanget och säga att individer är hundarna som måste hållas kort för att bli bra samhällsmedborgare, för annars kan de bli samhällsomstörtare. (Inte för att jag inte håller med dig i sak, utan mer som en provocerande tanke. :-)

  3. Joakim: Jo, så kan man tänka, och så tänker nog regimen. Men hundar får inte rösta. ;)

  4. Det är katter som väljer husse och matte, inte hundar. ;)

  5. En del människor har hundpersonlighet; andra inte. Hundpersonligheter utmärker sig, tillsammans med en annan grupp, genom att trivas och avancera i hierarkier i stora organisationer, vilket t ex kattmänniskor ofta inte gör. Därför tror jag att hundliknelsen passar bättre på organisationer än på folk i gemen.

    Den som själv har en hundpersonlighet gör väl i att lära känna andra typer av människor, i synnerhet för att kunna göra ett bättre jobb som ledare.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: