Skip to content

Månad: augusti 2014

Du tittar väl inte på barnporr?

5627399412_707a1e5a22_oNyligen har det spridits en bild på gymnasten Shawn Johnson i en pose som kanske kan kallas för en flying spread eagle på porrspråk. Bilden föreställer Johnson i ett hopp med benen brett isär och hugget blottat eftersom dräkten gått sönder. Wardrobe malfunction taget till en helt ny nivå. Om det vore sant. Men det är det inte.

Viralgranskaren gör som vanligt ett hedervärt arbete och förklarar bilden som en manipulation. Ursprungligen ska den ha dykt upp på en porrsite för att sedan evolvera till en censurerad version som används som klickbete för spam – meningen är att du ska klicka på en blurrad version av bilden för att få se originalet och luras att lämna ut personuppgifter som sedan kan säljas vidare. Allt detta besvär och brist på kritiskt tänkande för att få se en glimt av en gymnasts underliv på ett internet som kryllar av just underliv.

En och annan dristar sig kanske till att googla vidare själva för att hitta originalbilden. Som alltså är en förfalskning. Men här är en intressant twist: Om du hittar den, då är du en sexbrottsling och pedofil i lagens mening. När den manipulerade bilden av Shawn Johnson togs var hon sexton år gammal. Därmed är det enligt svensk lagstiftning barnpornografi. Och enligt svensk lag är det förbjudet att ens se sådana bilder. Det faktum att den är manipulerad spelar knappast någon roll eftersom även teckningar bedöms som barnporr. Nu friades förvisso Simon Lundström till sist i det så kallade Mangamålet, men rätten behöll den mystiska bild 39 som trumfkort så att vi fortfarande inte ska ha en aning om var gränsen går. Hur som helst måste i all rimlighet riktiga människor ha ett högre skyddsvärde än tecknade dito, kan man tänka, och Shawn Johnson är i allra högsta grad en riktig människa även om det inte är just hennes kön på bilden. Att hänga upp sig på saker som rimlighet är förvisso optimistiskt så länge Beatrice Ask är justitieminister, men icke desto mindre är både lagen och dess tillämpning sådan att det högst sannolikt är olagligt att leta fram den ocensurerade fejkbilden av Johnson.

Vilket gör att man också kan misstänka att Viralgranskare Jack Werner i lagens mening är en sexbrottsling. Det är dock också möjligt att han, i likhet med Lundström, skulle slippa undan med hänvisning till att det ingår i hans arbete. Det vore onekligen ett intressant rättsfall. Och låt oss hoppas att kvinnan i mitt bildval var över arton år gammal när bilden togs…

Photo credit: zio Hack / Foter / Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.0 Generic (CC BY-ND 2.0)


Andra bloggar om: , , , , , ,

Sluta knycka pengar för våra semesterbilder, Tomas Ledin!

ledin_rasarTidigare idag råkade jag på en notis i Dagens Industri om Tomas Ledin och hans bolag. Det fick mig att tänka på en artikel jag sett för länge sedan där Ledin ondgjorde sig över att folk ”knycker” musik. Just det där ”knycker” är en bra ledtråd till hur gammal sagda artikel är. Nå, jag letade lite och hittade den. Den är, såvitt jag förstår, från 1980 och Ledin används som affischnamn för att sälja in idén om den så kallade kassettavgiften. Den som i omgångar utökats till fler lagringsmedia så att den numera omfattar… allt.

Och så började jag fundera. Kassettavgiften infördes 1982. Den avskaffades därefter 1993 och ersattes 1999 av den nuvarande privatkopieringsavgiften. Men sedan Tomas Ledin gnölade om att man tar brödet ur munnen på honom 1980 så har vi levt huvudsakligen med en privatkopieringsavgift i en eller annan form. Och då undrar jag: Har någon utvärderat detta? Jag menar, om vi antar att vi har ett problem, och så hittar vi på något som vi tror löser problemet så måste vi ju också utvärdera detta efter en tid. Och då menar jag en riktig utvärdering och inte en variant av sexköpslagsutredningen där utredaren får till uppgift att komma fram till att privatkopieringsavgiften är bra som den är eller att den behöver utökas.

Så. Kan vi gå tillbaka till 1980 och fråga oss: Hur gick det sedan? Hur mår Tomas Ledin? Hur mår hans plånbok? Var problemet ett problem och har kassettavgiften i så fall löst det? Och om det var ett problem och kassettavgiften löste det, varför är det alltjämt olagligt att kopiera musik? Varför behövs det fler åtgärder? Är det först nu när vi betalar privatkopieringsavgift för minneskorten som lagrar våra semesterbilder som Tomas Ledin har råd med bröd?

Om kassettavgiften å andra sidan inte löste problemet, varför utökades den? Och om kassettavgiften inte löste problemet men Tomas Ledin är mångmiljonär och människor alltjämt gör musik (och tjänar pengar), då kanske det aldrig var ett problem? I så fall betyder det att lagstiftaren under 1982-93 och 1999-? infört en lag som ger en privat aktör (Copyswede) rätt och möjlighet att parasitera på människors inköp av allehanda utrustning som kan spara information. Kanske är det därför man inte är så intresserad av att utvärdera?

Jag är inte ute efter att hacka på Tomas Ledin. Alla har vi varit unga och dumma. Men det vore trevligt om någon av de artister som genom åren låtit sig utnyttjas som kanonmat i kriget mellan underhållningsindustrin och fansen någon gång kunde rannsaka sig själva och säga: Hörni, jag hade fel. De senaste 34 åren har bevisat det.

Som att det skulle hända.


Andra bloggar om: , , , ,