Sluta knycka pengar för våra semesterbilder, Tomas Ledin!

ledin_rasarTidigare idag råkade jag på en notis i Dagens Industri om Tomas Ledin och hans bolag. Det fick mig att tänka på en artikel jag sett för länge sedan där Ledin ondgjorde sig över att folk ”knycker” musik. Just det där ”knycker” är en bra ledtråd till hur gammal sagda artikel är. Nå, jag letade lite och hittade den. Den är, såvitt jag förstår, från 1980 och Ledin används som affischnamn för att sälja in idén om den så kallade kassettavgiften. Den som i omgångar utökats till fler lagringsmedia så att den numera omfattar… allt.

Och så började jag fundera. Kassettavgiften infördes 1982. Den avskaffades därefter 1993 och ersattes 1999 av den nuvarande privatkopieringsavgiften. Men sedan Tomas Ledin gnölade om att man tar brödet ur munnen på honom 1980 så har vi levt huvudsakligen med en privatkopieringsavgift i en eller annan form. Och då undrar jag: Har någon utvärderat detta? Jag menar, om vi antar att vi har ett problem, och så hittar vi på något som vi tror löser problemet så måste vi ju också utvärdera detta efter en tid. Och då menar jag en riktig utvärdering och inte en variant av sexköpslagsutredningen där utredaren får till uppgift att komma fram till att privatkopieringsavgiften är bra som den är eller att den behöver utökas.

Så. Kan vi gå tillbaka till 1980 och fråga oss: Hur gick det sedan? Hur mår Tomas Ledin? Hur mår hans plånbok? Var problemet ett problem och har kassettavgiften i så fall löst det? Och om det var ett problem och kassettavgiften löste det, varför är det alltjämt olagligt att kopiera musik? Varför behövs det fler åtgärder? Är det först nu när vi betalar privatkopieringsavgift för minneskorten som lagrar våra semesterbilder som Tomas Ledin har råd med bröd?

Om kassettavgiften å andra sidan inte löste problemet, varför utökades den? Och om kassettavgiften inte löste problemet men Tomas Ledin är mångmiljonär och människor alltjämt gör musik (och tjänar pengar), då kanske det aldrig var ett problem? I så fall betyder det att lagstiftaren under 1982-93 och 1999-? infört en lag som ger en privat aktör (Copyswede) rätt och möjlighet att parasitera på människors inköp av allehanda utrustning som kan spara information. Kanske är det därför man inte är så intresserad av att utvärdera?

Jag är inte ute efter att hacka på Tomas Ledin. Alla har vi varit unga och dumma. Men det vore trevligt om någon av de artister som genom åren låtit sig utnyttjas som kanonmat i kriget mellan underhållningsindustrin och fansen någon gång kunde rannsaka sig själva och säga: Hörni, jag hade fel. De senaste 34 åren har bevisat det.

Som att det skulle hända.


Andra bloggar om: , , , ,

7 reaktioner på ”Sluta knycka pengar för våra semesterbilder, Tomas Ledin!

  1. Rätten till privatkopieringsersättning omfattar inte lagringsmedier som skall användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk enligt 12 § URL. Våra semesterbilder kopierar vi inte med stöd av 12 §, så det Copyswede eventuellt får för dem saknar lagstöd men följer av deras avtal med importören eller tillverkaren.

    Detta vore kanske juridiskt oantastligt om det handlat om något annat än information, till exempel en avgift på plastkassar att transportera matvaror i, trots att man använder dem till textilier. Men våra semesterbilder omfattas av antingen upphovsrätt eller rätt till fotografisk bild, och då kan man granska varje transaktion rörande hanteringen för att se om någon har ”knyckt” något.

    Så länge både Copyswede och säljaren av lagringsmediet tror att du skall använda det för privatkopiering, då kan man inte hävda något ont uppsåt från deras sida, och du kan förmodligen inte ens kräva tillbaka ersättningen från säljaren i efterhand. Om du däremot vid köpet uppger för säljaren att mediet skall användas för dina semesterbilder och att ersättningen inte är motiverad, då kan du lägga grunden för en civilrättslig tvist om saken.

    Det krävs några steg till, men för att göra en lång historia kort kan vi till slut visa att Copyswede medvetet tjänar pengar på olovlig kopiering av våra semesterbilder, och inleda en straffrättslig utredning av systemet. Tomas Ledin må vara indirekt inblandad, men det är onödigt att rikta något formellt krav mot just honom, när han bara är en i mängden.

  2. Tack för fördjupningen, Anders. Men var det inte nån tillverkare eller återförsäljare som försökte ta fighten med Copyswede? Och förlorade? Och vad jag har läst så är det bara företagare som har sluppit undan avgiften genom att hänvisa till att lagringsmediet används i verksamheten. Jag tvivlar alltså inte på att det du säger är rätt och riktigt. Man kan ju jämföra med Windows i datorer. Att försöka få sin dator utan Windows förinstallerat är också ett projekt, och att försöka få dra bort den licensen ur priset är i stort sett omöjligt. Även om det är rätt.

  3. Det är stor skillnad mellan den teoretiska lagen och hur det går till i praktiken. De företagare som sluppit undan avgiften har gjort det för att de följt anvisningarna från Copyswede, inte för att de har hänvisat till lagen. Därför skall vi i det längsta undvika att tala med Copyswede; det är säljaren som är vår motpart och den vi kan rikta eventuella krav mot. Enkla frågor och svar som kan publiceras. Att stämma någon är absolut sista utvägen; innan dess finns det mycket annat att pröva, till exempel anlita privatdetektiver för att utforska Copyswedes piratkopieringsnätverk. Sedan vi funnit att våra semesterbilder systematiskt och olovligen kopieras av oss själva till avgiftsbelagda lagringsmedier, då kan vi begära information av säljarna enligt 53 c § URL (ja, IPRED). Copyswede finns antagligen nära pyramidens topp.

    Men undvik i det längsta att blanda in domstolarna, om det finns minsta risk att det kostar något. Även en seger kan bli dyrköpt.

  4. Har för mig att det för ett antal år sedan, (många antagligen iom att jag minns det), var nån skattemässig skillnad eller så mellan ett tomt eller ett fyllt, (inspelat), kasettband, vilket gjorde att nya, (tomma), band såldes med en sekundsnutt ljud redan inspelat vilket gjorde att kassetten INTE räknades som tom o därmed blev billigare.

    Om man drar det lite vidare o tänker sig att försäljarna lägger in en textfil på alla former av minnen där det står att denna *insert valfritt lagringmedia* ”får endast användas till att lagra egna verk.Upphovsrättsskyddade verk får INTE lagras på denna media”.

    Kanske denna fil tillsammans med en liten klisterlapp på kartongen som säger samma sak.

    Skulle inte det kunna göra att mediet ifråga INTE skulle anses vara till för att lagra upphovsrättskyddade filer o därmed inte omfattas av privatkopieringslagen?

    Bara en tanke….

    Ha det
    Jan

  5. Det verkar ha funkat bra för Ledin iallafall. Man ser inte honom sitta utanför ICA och skramla med en kaffemugg. Själv tycker jag att Copyswedes avgifter är rent oförskämda.

Kommentarer inaktiverade.