Skip to content

Månad: november 2014

Artonhundrafrösihjäl ringde och ville ha tillbaka sin uppdelning av människor

Den här identitetspolitiken vi tydligen ägnar oss åt numera där det i varje sammanhang ska räknas så att varje enskild grupp i samhället känner sig representerad… Inser ni inte hur bakvänt det är?

För det första: Det är helt jävla omöjligt att sätta ihop en debattpanel, en regering eller ett rockband på ett sätt som representerar alla grupper i samhället lika, sett till det yttre. Även om man anstränger sig till det yttersta för att se till att ha en rättvis fördelning av etniskt ursprung, kön, ålder, religiös övertygelse, sexuell läggning och skonummer så kommer det ändå alltid att vara någon som anser sig förfördelad. Och vad är egentligen en rättvis fördelning? Ska antalet procentuellt motsvara antalet individer i en viss grupp i samhället? För i så fall innebär det att vi måste sätta igång med en massiv kartläggning av precis sådana saker som etnicitet, religion och sexuell läggning. Och skonummer. Vad skulle väl kunna gå fel?

Hela den här inställningen att man bara kan representeras av någon som ser ut som en själv är så förbannat bakåtsträvande. Det är raka motsatsen till de antirasistiska föresatser man anser sig ha. Ja, det finns strukturer och normer och vi måste fortsätta jobba på att bryta ner dem, men vi kommer inte tillrätta med problemet genom att dela upp oss i grupper. Det är kontraproduktivt. Vad vi vill åstadkomma är väl det motsatta – att det är en människas kompetens som ska ge henne plats i en debattpanel, regering eller rockband? Och då kan det till exempel hända att de fyra mest kompetenta individerna för en specifik debatt råkar vara vita män.

Förutom det kontraproduktiva i att dela in sig i grupper på både längden och tvären finns det ett annat problem. Identitetspolitiken, trots sina goda föresatser, legitimerar fördomar. Om Mehmet Kaplan automatiskt är en representant för människor som har sitt etniska ursprung i samma region som honom, vad hindrar andra från att se vilken småskurk som helst som representant för samma grupp? Jag vill påstå att vi ändå byggt upp ganska bra spärrar för att förhindra precis detta, och identitetspolitiken nöter ner dessa spärrar igen.

Slutligen: Om man representeras av andra människor som tillhör ens egen samhällsgrupp så innebär det alltså att jag bara kan representeras av andra vita, heterosexuella män. Som Ulf Lundell, Gustav Fridolin och Marcus Birro. Det känns förjävla futtigt och begränsande, för att vara ärlig. Så fuck that! Jag väljer själv vem som representerar mig, och i vilket sammanhang, och jag blir mycket hellre representerad av Sakine Madon än ovanstående trio.

Nu ska jag kvotera in lite Skunk Anansie i mitt musiklyssnande, vars sångerska Skin genom att vara både svart, kvinna, bisexuell och skallig, får legitimera alla helvita, långhåriga män jag annars lyssnar på.


Photo credit: Vasnic64 / Foter / CC BY-NC-SA

Andra bloggar om: ,

Reinfelds memoarer

Jag tycker förvisso att den moderatledda regeringen skötte sig alldeles utmärkt på en del områden, men jag kommer aldrig att förlåta den för det massiva utbyggandet av övervakningssamhället och med vilken cynism och förakt för frihetliga principer det genomfördes. När jag nu hör ryktas att Reinfeldt ska skriva sina memoarer dyker det därför upp ett antal förslag på titlar i mitt huvud.

Det bästa vore om debatten lägger sig (Gärna med omslagsbild med en glad Reinfeldt på fotbolls-VM)

Skottet inifrån

Fredrik Reinfeldt: Statsminister, landsfader, Storebror

Den ofrivillige ungdomsgeneretionsjägaren

Att vara guvernör i den amerikanska provinsen Sverige

Obama och jag

Andra förslag?


Andra bloggar om: