Skip to content

Månad: juli 2015

Sprid kunskap, inte dumhet

Jag är, som bekant, för informationsfrihet och yttrandefrihet. Väldigt för. Jag tycker att det är fantastiskt att leva i informationsåldern och att med ett par knapptryckningar kunna ta reda på stort sett vad som helst. Internet är den största informationsteknologiska revolutionen sedan tryckpressen. Kanske rent av större.

Men det är inte utan problem. Det fria informationsflödet har sina baksidor. Dels i form av det hat och de hot som florerar, och i de drev som kan piskas upp. Folk hatade säkert den som tyckte fel saker och hade fräckheten att uttrycka det förut också, men de flesta satt hemma och gnisslade tänder framför ett envägsmedia såsom tv, radio eller tidning och nöjde sig med det. Att faktiskt skriva ett argt brev med målande beskrivningar om vilka otrevligheter man önskade att vederbörandes underliv skulle råka ut för, ta reda på en adress och faktiskt posta hade ett pris. Det kostade något i form av ansträngning och porto. De flesta blir faktiskt inte så upprörda så länge. Men med lika få knapptryckningar som man idag kan spontanbilda sig själv kan man också låta den där fittan på den där ledarsidan få veta precis hur arg man är just nu. På samma sätt kan också drev uppstå där väldigt många väldigt snabbt får veta vilket svin den där medelålders vita cis-mannen är. Att det sedan visar sig att ilskan var obefogad, att det rörde sig om ett missförstånd, ett plumpt skämt som tagits ur sitt sammanhang eller rent hittepå får aldrig samma spridning. Att rentvå sig själv är i det närmaste omöjligt.

Det finns också ytterligare en annan baksida. Nämligen att det i särklass mest omfattande informationsflöde i mänsklighetens historia alltid finns någon tomte som kan bekräfta din skeva världsbild. Så vad som borde vara ett fantastiskt lyft för den generella allmänbildningen och förståelsen för tingens ordning allt som oftast tycks vara det motsatta. För i den gamla världen var virrpannorna hyfsat isolerade öar. Den som led av vanföreställningar om chemtrails eller Illuminati hade betydligt svårare att få sina idéer bekräftade och hade det därtill svårare att undvika vedertagen kunskap. Livsfarliga stollerier som kolloidalt silver eller antivax-rörelsen hade haft mycket svårare att få fotfäste före Internet. Därmed inte sagt att dylikt inte förekom.

Misstron mot gammelmedia växer sig också allt starkare. Det är på många sätt ett sundhetstecken. Eller hade kunnat vara. Det jag lite naivt förut tolkade som att folk började tänka mer självständigt och kritiskt börjar alltmer bara framstå som fördjupad dumhet. Hur ska man annars förklara att samma människor som inte tror på saker bara för att det står i Aftonbladet gladeligen och utan ett spår av kritiskt tänkande delar vidare rent häpnadsväckande idiotier i sociala medier? Aftonbladet är inte ett under av trovärdighet, det är jag den förste att skriva under på, men det är inte automatiskt osant för att Aftonbladet skriver om det, och även om så vore så betyder det definitivt inte att bilder din kompis Kim, av oklart kön eller ursprung, sprider. Det går fan inte en dag utan att man tar sig för pannan över vilka orimligt korkade påstående som okritiskt sprids. Vanligtvis handlar det om hur ofantligt mycket pengar invandrare får i bidrag, eller om hur mycket pengar Sverige lägger på bistånd. I båda fallen gärna ställt mot att man snålat in på sylten till pannkakorna på Rövhålets äldreboende i Dalarna.

På ett sätt är det begripligt att den här typen av stupiditeter får spridning. Det är abstrakta siffror som vanliga dödliga inte har något direkt grepp om, sammanställt i ett lättbegripligt format och ställt mot något hjärtlöst och ogint som tar en genväg direkt till känslocentret. Men det är ändå oacceptabelt att vi är så dåliga på att granska. Eller granska, de flesta dylika virala lögner är så uppenbart osanna att det räcker med att tänka efter några sekunder för att inse orimligheten i dem. Men då har man redan delat vidare och är upptagen med att titta på en rolig katt.

En bidragande faktor är som sagt också att de virala lögnerna bekräftar våra egna världsbilder. Och jag skriver ”vi”, för jag är också skyldig. Jag vet att jag har bidragit till att sprida lättillgängliga illustrationer som bekräftar mina egna föreställningar. Jag har också blivit påkommen med det och skämts, för när jag tittar igen och tänker efter så är det så uppenbart. Det var någon bild om fördelningen av intäkter från sålda CD-skivor. Fördelningen var orimlig, och det hade insett om jag faktiskt hade tittat på siffrorna och tänkt efter, istället för att skynda mig att dela vidare så att alla skulle få se SANNINGEN om att skivbolagen är det verkliga skurkarna och sedan fortsätta titta på katter. Jag anser fortfarande att skivbolagen är de verkliga skurkarna, men det betyder ju inte att varje försök att illustrera detta är sant.

Därför är det extra beklämmande att se att mina fränder bland pirater så blint deltar i spridningen av den senaste virala lögnen – att skaparen av Swefilmer riskerar 15 års fängelse samtidigt som Hagamannen släpps 6 år för tidigt. Det finns inte ett uns av sanning bakom detta. Vilken normalbegåvad människa som helst borde förstå det efter en kortare betänketid, och människor som sätter en heder i att vara insatta i juridik åtminstone runt upphovsrätt i synnerhet borde kunna räkna ut med arslet att det är lögn. Sluta bidra till fördumningen!

Det är bra att vara kritisk. Det är verkligen det. Men det är skillnad på att vara kritisk och att vara ett vara tjockskallig. Och framför allt, granska allt efter samma måttstock. Håna gärna Aftonbladet, de förtjänar det, men dela då för fan inte artiklar från Fria Tider som något slags bevis för hur det egentligen ligger till. Du gör bara dig själv till åtlöje. Jag tror att om vi inte skärper oss så kommer Internet, den dag artificiell intelligens uppstår, att omedelbart ta livet av sig av skam.


Andra bloggar om: , ,

Lita på oss

Så är det dags för FRA att få en prick i protokollet igen. För umptonde gången. Kontrollorganet Siun har i sin granskning framfört kritik mot hur inhämtning av information går till. Kanske. Regimen har nämligen valt att hemligstämpla hela rapporten.

Så nu har vi alltså en organisation (FRA) som bedriver en verksamhet som av naturliga skäl måste vara hemlig. Det är inget konstigt och det är det eviga dilemmat med underrättelsetjänster – sekretess är liksom poängen med det, vilket medför att insynen är tämligen obefintlig. För att lösa det har man ett kontrollorgan som för medborgarnas räkning får granska verksamheten och meddela att inget fuffens förekommer. Detta kontrollorgan har redan vid ett flertal tillfällen rapporterat att fuffens faktiskt förekommer. Och nu väljer alltså regimen att hemligstämpla även kontrollorganets rapport om det fuffens som underrättelsetjänsten har för sig. För det är så man bygger förtroende.

Ni minns hur de alltid sagt ”lita på oss” när vi har ifrågasatt FRA-lagen, insynen, riskerna för missbruk, etcetera? Den dialogen ser nu ut ungefär så här:

”Hur vet vi att dessa befogenheter inte missbrukas?”
”Lita på oss.”
”Hur kan vi lita på er utan insyn i verksamheten?”
”Det finns ett kontrollorgan.”
”Men rapporterna hemligstämplas ju.”
”Well… Då får ni helt enkelt lita på oss.”

Som lök på laxen vill jag också påminna om att den regering som nu hemligstämplar rapporten om FRA:s förehavanden innefattar Miljöpartiet, som i opposition var mycket tydliga med att de ville riva upp FRA-lagen (och Ipred, och Datalagringsdirektivet). Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad.


Andra bloggar om: , , , ,

Sanningen i mitten

Om matteläraren säger att ett plus ett är två och Kalle säger att det är fyra så betyder det inte att ett plus ett är tre. Det betyder att Kalle är en idiot.

Det här kan de flesta räkna ut eftersom de besitter den kunskap som krävs för att helt bortse från Kalles påstående. När det kommer till mer komplexa frågor blir det emellertid betydligt svårare. De flesta av oss besitter inte de nödvändiga kunskaperna för att avgöra om det ekonomiska nettoresultatet av invandring är en vinst eller förlust, hur mycket planetens medeltemperatur förväntas öka de närmaste trettio åren och hur mycket av det som är naturliga fluktuationer, eller huruvida Åsa Romson är på riktigt eller en konstinstallation. För att ta några exempel.

När vi saknar adekvat kunskap i ett ämne kan vi inte filtrera och värdera information. Då tenderar all information att väga lika tungt och sedan antar vi, i bästa fall, att sanningen ligger någonstans i mitten. Det är ett problem för det innebär att Kalle plötsligt äger legitimitet. Han låter ju tvärsäker (idioter har nämligen privilegiet att aldrig ens överväga möjligheten att de är idioter) medan de där forskarna verkar oense och dessutom pratar en massa gallimattias som ingen vettig människa begriper. De krånglar till det, helt enkelt!

För att ytterligare ställa till det så kan en ohederlig debattör spela på människors naturliga instinkt att kompromissa och därigenom flytta den tänka mitten helt åt fanders. Så medan en intellektuellt hederlig debattör försöker beskriva sanningen så som vederbörande uppfattar den kan den ohederlige dra till med helt absurda påståenden och backa upp den med diagram och räkneexempel som inte har någonting med verkligheten att göra men det ser proffsigt ut så det måste ju vara åtminstone lite sant. Sanningen ligger nog någonstans i mitten.

Den hederlige debattören kan inte vinna. Hen kan försöka bemöta sin motståndares påståenden och därigenom ge dem större uppmärksamhet och legitimitet än de förtjänar (ingen rök utan eld). Hen kan välja att _inte_ bemöta det men då riskerar hen istället att göra sin motståndare till sanningssägare (om Kalle har fel, varför vågar du inte ta debatten?). Eller så kan hen rakt av avfärda sin motståndare som den idiot hen är genom att uttryckligen påtala att hen far med osanning. Men det uppfattas som otrevligt och överlägset och kommer sannolikt också att ge sympatipoäng till motståndaren. Det går inte att vinna ärligt mot någon som fuskar.

Så det enda sättet att opinionsbilda på ett sätt som sätter den stora massans uppfattning om sanningen någonstans i närheten av där sanningen faktiskt är, är att vara lika ohederlig själv. Det är det emellertid få seriösa forskare som är villiga att göra eftersom det liksom ligger i forskarens natur att söka och presentera sanningen och inget annat. Kvar lämnas då arenan åt ohederliga debattörer på alla kanter som tävlar i att försöka dra fårskocken åt sitt håll. De få sansade röster som ger sig in i det hela och faktiskt försöker föra in lite sans blir snart uppätna från bägge håll.

Den goda nyheten med det är att sanningen nog ändå är någonstans i mitten. Den dåliga är att det får vi aldrig veta för alla seriösa forskare har facepalmat ihjäl sig.


Photo credit: WilliamMarlow / Foter / CC BY-NC-SA

Andra bloggar om: , , ,