Skip to content

Enter Sandman

Sverigedemokraten Mikael Strandman föreslog nyligen åsiktsregistrering av journalister på Sveriges Radio och TV. Orsaken är medial brist på objektivitet, en kritik som fungerar allmänt men som i synnerhet gäller SVT. Strandman menar att public service inte är oberoende. Analysen är korrekt, lösningen åt helvete. Alldeles bortsett från detaljer som att det är grundlagsvidrigt och oförenligt med en öppen demokrati så lär det vara i högsta grad ineffektivt. Jag menar, enligt gängse uppfattning bland de självutnämnt Sverigevänliga ljuger PK-media ändå om allt, så varför skulle de sanningsenligt ange sina politiska sympatier?

Sandman anser att journalister bör kvoteras in för att spegla valresultatet, och hänvisar till nämndemannasystemet som modell. Men nämndemannasystemet är kraftigt ifrågasatt av alla som har något vettigt att säga om juridik (läs: Mårten Schultz) av tämligen tunga skäl som kompetensbrist och det faktum att en nämndeman i praktiken är en politiskt tillsatt domare. Ett samhälle med politiskt tillsatta domare _och_ dito journalister – vad skulle väl möjligen kunna gå fel?

I sann ”sopa framför egen dörr”-anda kan man önska att Sd går i bräschen genom att börja kvotera in vänsterjournalister på Avpixlat. Det är ju så det brukar låta annars. ”Hur många flyktingar har du inneboende då?” är slentrianmässigt svar på alla åsikter om att man bör hjälpa människor på flykt.

Men icke desto mindre har Sandman rätt i sin kritik. SVT och Sveriges Radio har politisk slagsida åt vänster. Undersökningar visar en kraftig övervikt åt det rödgröna hållet bland public service-journalister. På samma sätt som Lars Lassinantti anser att nämndemannasystemet fungerar för att de politiskt tillsatta nämndemännen inte utövar sin politik i rättssalen kan man så klart önska att journalisters politiska övertygelser inte påverkar deras yrkesutövande. Men det fungerar inte så. Vi är människor och våra värderingar återspeglas i hur vi agerar. Därför föredrar jag alla gånger att bli dömd av en skolad jurist vars värderingar i hög grad kommer från lagboken än av en politiskt tillsatt domare vars värderingar kommer från partiboken. Och kanske kan man tänka sig att journalister är tränade att se kritiskt och objektivt på saker och ting, på samma sätt som jurister faktiskt är tränade att vara verktyg åt det juridiska systemet.

SVT:s och Sveriges Radios track record tyder inte riktigt på det. Det finns en rad exempel på oegentligheter, allt från expertutlåtanden från folk som också råkar vara politiskt engagerade till människor som får representera ”vanligt folk” som också råkar vara politiskt engagerade. Det finns exempel på ställningstaganden i vem som får vara med och inte som kraftigt kan ifrågasättas. Att public service marknadsför sig själv som ”oberoende media” är ett skämt.

Så jag började fundera på hur public service och övrig media borde etikettera sig själva mer ärligt och kreativt. Trots allt är ”oberoende liberal” och dylikt skittråkigt och säger faktiskt ingenting. Så här är några ödmjuka förslag.

    Public service – statskramande rödgrön
    Aftonbladet – klickbetande vänster
    Expressen – klickbetande höger
    DN – gömd bakom betalvägg
    Nyheter24 – ogenerat populistisk
    Avpixlat – smygrasistisk
    Nya Tider – öppet rasistisk
    Smålandsposten – okritiskt övervakningsvurmande

Fler förslag?


Andra bloggar om: , ,

Photo credit: Steve Evans from Bangalore, India / Foter / CC BY

Published inKåseriMediaPiratPolitikSamhälle

3 Comments

  1. Peter Andersson Peter Andersson

    Don’t hate the players, hate the game! Det enda som skulle kunna återställa förtroende för SVT är öppen partiskhet – rättvist fördelad!

    Här är mitt förslag: Låt de 7 största partierna ansvara för programläggningen en dag per vecka var. Det största partiet väljer dag först. Det näst största partiet väljer som nummer två. Etc.

    Så här skulle det kunna se ut.

    Sossarna väljer fredagarna (flest tittare).
    Moderaterna väljer måndagarna (för att sätta veckoagendan).
    SD väljer söndagar (för att KD skulle vilja ha den).
    MP väljer lördagarna (packade tittare är lättare att lura).
    Centern väljer onsdagarna (lilla lördag).
    Vänsterpartiet och Folkpartiet gör upp om tisdag och onsdag.
    KD är inte bland de sju den här mandatperioden och blir utan.

    Som bonus får vi tittare/väljer då se vilket parti som schemalägger den mest intressanta tevekvällen – och partierna får feedback i form av tittarsiffror. Ovärderlig information för båda parter.

  2. Jag gillar idén. Som experiment vore det oerhört intressant!

  3. Tänk om det helt enkelt är så att vänstertyper är mer intresserade av journalistik helt enkelt, av att beskriva världen, rota fram saker att berätta – ett liknande fenomen som att kulturfolk (musiker- teaterfolk m fl tenderar att luta åt vänster. Sen finns det ju frågan om man är en försvarare av industrisamhället eller en främjare av kunskapssamhället. Det verkar som om en del som identifierar sej som höger betraktar kunskapssamhällets perspektiv som vänster, vilket ju knappast är fallet. Att till exempel ifrågasätta den ständigt ökande konsumtionen av vad som helst är ingen vänsterståndpunkt. Vänstern har historiskt varit väl så mån om BNP-ökning som högern, det är industrisamhällets gemensamma strävan, där man slåss om makt och fördelning men inte ifrågasätter värdet av alltihop. Public service är ganska splittrat mär det gäller de nya motsättningarna, i vissa program råder tillväxtens lov, i andra kritiseras konsumtionshysterin. Och pp är hittils tabu att nämna eller ens skaffa sej kunskaper om (de två gånger jag har hört pp nämnas i Studio ett under det sista året har man trott att pp bara hade en person i EU-parlamentet)

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: