Skip to content

Månad: december 2015

#blogg24 lucka 5: ARPANET


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 334

Den 5:e december 1969 gick ARPANET igång med sina ursprungliga fyra noder; Stanford Research Institute, University of California, Los Angeles, University of California, Santa Barbara samt University of Utah. Fyra datorer på fyra olika operativsystem som kunde skicka paket till varandra. Det låter inte märkvärdigt idag, men det är själva grunden till Internet.

Jag tänker inte ens låtsas att jag förstår teknologin själv. Den som känner sig hugad får gärna läsa på mer om ARPANET. Eller förklara det för mig, om vederbörande besitter kunskapen. Allt jag vet är att utan ARPANET, inget Internet. Och Internet är den största informationsteknologiska revolutionen sedan tryckpressen.

När Neil Armstrong blev den första människan på månen yttrade han de bevingade orden ”That’s one small step for man, one giant leap for mankind”. Det första meddelandet som skickades i ARPANET gick från UCLA till SRI och innehöll ordet ”login”. Vid ett tidigare försök kraschade systemet så bara bokstäverna L och O gick fram. Det är inte lika häftigt, men frågan är om inte det verkligt stora steget för mänskligheten togs av ARPANET snarare än av Neil Armstrong.

Utan ARPANET hade inte mängder av foliehattar kunnat bygga hemsidor i grälla färger som hävdar att Neil Armstrong aldrig varit på månen. Bara en sån sak.


First-arpanet-imp-log” by Charles S. Kline – UCLA Kleinrock Center for Internet Studies ([1]). Licensed under Public Domain via Commons.


Andra bloggar om: , ,

#blogg24 lucka 4: Idioten med signalpistolen

Den fjärde december 1971 utbröt en brand på Montreux Casino i Schweiz under en Frank Zappa-konsert. Lokalen fick utrymmas och byggnaden totalförstördes. Bland de som varit på konserten och senare såg röken lägga sig över Genèvesjön var Deep Purple. Det var den synen som gav upphov till titeln Smoke on the water, vars text också berättar historien om branden.

Smoke on the water är en av rockvärldens allra mest ikoniska låtar och det finns förmodligen inte en gitarrspelande rockungdom efter 1973 (då Smoke on the water släpptes som singel) som inte har lärt sig dess gitarriff. Frågan är om någon annan enskild låt eller något annat band har haft så stor inverkan på utvecklingen av hårdrock och metal. Och eftersom hårdrock och metal gör världen bättre så förtjänar branden på Montreux Casino sin plats på den här listan.

Men vem som orsakade branden är oklart. Man vet att den utlöstes av att någon i publiken fyrade av en signalpistol under Don Prestons synthsolo i King Kong, och denne någon omnämns i Smoke on the water som ”some stupid with a flare gun”. Identiteten är dock fortfarande okänd. Jag vill dock göra mig till talesperson för mängder av metalheads här och säga: Tack! Tack du idiot med signalpistol. För utan din utomordentliga dumhet hade branden inte utbrutit, Deep Purple hade inte skrivit Smoke on the water, hårdrock och metal hade inte blivit vad det blev, och världen hade varit en mycket sämre plats att leva på.


Andra bloggar om: , ,

#blogg24 lucka 3: Soran Ismail


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 334

Den tredje december är Soran Ismails födelsedag så han får lucka tre. Denne kurdiske kulturberikare som föddes i Iran men som tagit Sverige till sitt hjärta, och Sverige honom. Med sin lågmälda, resonerande och varma humor har han en förmåga att ta udden av känsliga ämnen, att få publiken att både skratta och tänka efter och har från ståuppscenen skapat sig en plattform att påverka.

Men det som gör Soran Ismail än mer speciell är att han i en tid då pajkastning är teh shit och debatten ständigt infekterad kan kliva ner från scenen och prata med människor. Det skulle vara så lätt att bara stå kvar på scenen, på piedestalen. Istället äter han middag med sina meningsmotståndare i Sverigedemokraterna, fikar med Svenskarnas parti och åker EPA-traktor med begåvningsreserven i Tomelilla.

Det som gör att han förtjänar den här platsen är att han lyssnar. Han pratar med människor, inte till. Han försöker bemöta människor på deras nivå snarare än att använda argument som en knölpåk. Det är inte utan att jag tänker lite på Daryl Davis, mannen som på egen hand upplöste Ku Klux Klan i Maryland (mer om honom här).

Säkert har en och annan invändningar. Man kan inte bli för populär i Sverige utan att det börjar gnisslas. Inte komma här och tro att man är något inte! Och visst, den där helgonglorian som många av oss försöker trä på honom kanske inte passar. Den passar å andra sidan väldigt få. Alla har vi våra brister och skavanker. Men det förtar faktiskt inte det som görs bra.

Så grattis på födelsedagen, Soran! Och tack för att du bidrar till att göra Sverige bättre.


Soran Ismail (cropped)” av Frankie FouganthinEget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.


Andra bloggar om: ,

#blogg24 lucka 2: John Brown


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 334

Den andra december 1859 hängdes abolitionisten John Brown, dömd för räden mot Harpers Ferry i Virginia tidigare samma år. Brown hade under många år fram till räden i Virginia varit en ledare för en militant grupp abolitionister, mest kända för de händelser som kommit att kallas Bleeding Kansas.

1854 skapades territoriet Kansas enligt The Nebraska/Kansas act. Därmed öppnades området upp för bosättare. I enlighet med fördraget var frågan om slaveri något som skulle avgöras av bosättarna själva och inte av utomstående. Det kom att leda till att Kansas, genom sin geografiska position i gränslandet mellan slavstaterna i söder och de fria staterna i norr, hamnade i orkanens öga. Båda sidor flyttade in aktivister i territoriet för att påverka dess framtid vilket kom att leda till våldsamma sammanstötningar, räder och massakrer. På sätt och vis kan Bleeding Kansas ses som ett genrep inför det amerikanska inbördeskriget, vilket inleddes den 12:e april 1861, knappt tre månader efter att Kansas klivit in i unionen som en fri stat.

John Brown var kontroversiell. Före honom hade abolitionisterna arbetat främst med fredliga medel, men Brown ansåg att den vägen inte var framkomlig och såg blodspillan som ett nödvändigt ont. Kanske hade han rätt, kanske inte. Klart är att militanta pro-slaveriaktivister börjat flytta in i Kansas och trakassera abolitionister innan John Brown och hans posse gav sig in i matchen. Hans metoder är likväl tveksamma då syftet inte enbart var att försvara meningsfränder utan att aktivt attackera och terrorisera meningsmotståndare. Den mest kända aktionen, som också anses vara gnistan i krutdurken, var massakern i Pottawatomie. Natten mellan den 24:e och 25:e maj 1856 rädade John Brown och hans män några hus norr om Pottawatomie Creek i Franklin County, Kansas. Fem män släpades ut ur husen och höggs ihjäl med svärd av Browns män.

För delar av abolitionisterna i norr blev John Brown en martyr då han hängdes 1859. Andra, däribland Abraham Lincoln, tog avstånd från hans handlingar och såg honom som en galning. Och än idag får nog hans eftermäle anses tämligen kluvet. Det är ett klassiskt exempel på att den enes frihetskämpe är den andres terrorist.

Om Bleeding Kansas var ett genrep inför inbördeskriget så var hängningen av John Brown en händelse som gjorde kriget oundvikligt. Det var the point of no return. Resultatet blev ett fyra år långt krig som resulterade i någonstans mellan en halv miljon och en miljon döda, och avskaffandet av slaveriet.

Jag tar inte upp John Brown för att jag på något sätt tycker att hans aktioner var bra. Mer därför att hängningen den andra december var en händelse som bidrog till att förändra historien. Men också för att påminna om att tålamod är en dygd. Det är förvisso svårt att veta vad som hade hänt om inte abolitionisterna tagit till vapen, men jag vill åtminstone tro att slaveriet hade avskaffats ändå, även om det kanske hade tagit längre tid. Mycket tyder på det. Det fanns en växande rörelse till stöd för slaveriets avskaffande. Men som många som känner starkt för något tyckte John Brown antagligen att det gick för sakta. Han ville skynda på det hela. Resultatet blev en upptrappning av spänningarna på båda sidor i Kansas och så småningom hela landet.

Så kanske behöver vi alla ibland stanna upp och tänka efter. Se längre tillbaka än till i förra veckan. För jämfört med förra veckan har ingenting förändrats och då är det lätt att bli otålig. Ser man däremot på saker över längre tid så kan man, för det mesta, inse att även om kvarnarna mal långsamt så blir det bättre.


John Brown portrait, 1859” by Reproduction of daguerreotype attributed to Martin M. Lawrence – Library of Congress Prints and Photographs Division Washington, D.C. 20540 USA. Licensed under Public Domain via Commons.


Andra bloggar om: , , , ,

#blogg24 lucka 1: Rosa Parks


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 334

I ett fåfängt försök att få fart på skrivandet igen ska jag ge mig på att räkna ner till jul och deltar därför i utmaningen #blogg24. Det saknas verkligen inte saker att skriva om, egentligen, det är bara det att saker och ting är alldeles för deprimerande och hopplösa. Det är kanske inte viljan eller förmågan att skriva som saknas, utan tron på att saker går att påverka. Därför kommer temat att vara precis motsatsen. De närmaste 24 dagarna kommer jag att en gång om dagen belysa en händelse eller person som åstadkommit förändring och gjort världen bättre. (Ja jag vet, jag har försökt mig på en sån uppräkning en gång förr, håll käften.) Vi kan kalla det för en bloggkalender.

Så efter den taffliga programförklaringen går vi så direkt på lucka 1: Rosa Parks.

Den 1:a december 1955 arresterades Rosa Parks för att hon vägrade lämna ifrån sig sin sittplats på bussen till en vit man. Enligt den då gällande lagstiftningen i Montgomery, Alabama, hölls svarta och vita åtskilda på bussen, och om de vitas sittplatser tog slut var svarta skyldiga att maka på sig. Rosa Parks vägrade, och arresterades. Hon var inte den första att göra det, men just den händelsen blev droppen som fick bägaren att rinna över. Bussbojkotten i Montgomery inleddes vilket också blev startskottet på den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Om inte Rosa Parks hade skapat gnistan som tände elden så hade förmodligen någon annan händelse satt bollen i rullning. Tiden var mogen. Men det förtar på intet sätt Rosa Parks roll i det hela. En rörelse behöver symboler. Ikoner. Något som tusentals andra kan se upp till, beundra, hämta mod och styrka ur. Om en späd liten kvinna som Rosa Parks vågar, så vågar vi.

1:a december får därför vara Rosa Parks dag. Som ett bevis för att en person kan göra skillnad, hur omöjligt det än må verka. Det är också en påminnelse om att rätt och fel inte enbart handlar om huruvida det är lagligt eller inte. Rosa Parks bröt mot lagen. En och samma händelse gjorde henne till både brottsling och hjälte. Detta högtidlighålls härmed med hennes förbrytarfoto (om någon har ett bättre förslag på översättning av mugshot är jag idel öra).


Rosa Parks Booking” by Source. Licensed under Fair use of copyrighted material in the context of Rosa Parks”>Fair use via Wikipedia.


Andra bloggar om: , ,