Absolut trygg

I en intervju i DN idag berättar inrikesminister Anders Ygeman att han inte har några planer på att reglera polisens hemliga metoder. Hans motivering? Polisen har inte framfört några önskemål om att bli reglerad. Jo, det är faktiskt det han säger. Och det hade varit roligt om det inte vore för att det inte alls är roligt.

Ygeman känner sig ”absolut trygg” med polisens goda omdöme som garant för att inga övertramp kommer att ske och sätter sig därmed i samma godtrogna dumstrut som tidigare justitieminister Beatrice Ask som visade samma orubbliga förtroende för skivbolagen när IPRED infördes.

Nu har förvisso Ygeman säkert rätt i att polisen har duktiga jurister som utifrån de allmänna regleringar som finns gör bedömningar och avgränsningar. Man ska ha klart för sig att det inte är baseballigan som sätter upp polisens interna regelverk. Således gör han säkert rätt i att ha förtroende för polisens omdöme.

Men det som skaver är att det genomgående i intervjun ser ut som att vad polisen vill ha och inte är det enda som har betydelse. Det återkommer flera gånger i artikeln.

”De [polisen] har hittills inte uttryckt att de behöver en ytterligare reglering.”

”Det är en fråga för polisen.” (Som svar på om GPS-spårning med dold utrustning kräver särskilt tillstånd)

”Jag säger att det är polisen som får reda ut vad som är lagligt och inte lagligt.” (Fortfarande om GPS-spårning)

”Polisen har inte framställt någon sådan begäran till mig.” (Om reglering av användning av så kallade täckbolag)

Det kanske finns andra intressen än polisens här? Medborgerliga rättigheter, att säkerställa att inte oskyldiga hamnar i kläm, integritetsaspekter… Men nej. Om polisen är okej med att själva avgöra vad de får göra så är det lugnt. I rättvisans namn bör det gällas att DN ställer just den frågan om huruvida det bara är polisens intresse som spelar in varpå Ygeman pliktskyldigt radar upp rättssäkerhet, integritet, med mera.

Men det som skaver är att den sortens betänkligheter bara tycks komma upp på en direkt fråga. Riksdag och regering har en ryggmärgsreflex som gör att de kan rapa upp fina ord som integritet, rättssäkerhet och transparens så fort det kommer på tal, men den reflexen finns inte där i det dagliga arbetet. Det är också pinsamt uppenbart att riksdag och regering har en överdriven tilltro till sina egna myndigheter (man har tidigare uppvisat precis samma kärleksfulla tillit till FRA) och pengastinna branscher med specialintressen. Då är förtroendet orubbligt att man trots brist på reglering och/eller insyn inte missbrukar sina befogenheter. Tänk om man hade ett lika stort förtroende för sina egna medborgare. Ni vet, de där som röstar fram dem.

Jag är långt ifrån tillräckligt insatt i polisarbete och det regelverk detta baseras på för att bedöma om Ygeman i sak har fel. Kanske är det allmänna regelverket tillräckligt. Kanske är polisväsendets struktur av regler genomtänkt och ger ett fullgott skydd mot missbruk. Kanske gör Ygeman helt rätt i att lita på att polisväsendet själva kan göra rätt avvägningar. Kanske är det rent av så att polisen är bättre än politiker på att göra den bedömningen. Det vore inte otänkbart. Själv vet jag inte. Men jag tycker likväl att det finns en obehaglig tendens i politikers förhållningssätt gentemot myndigheter och enskilda medborgare. Myndigheter tycks alltid få benefit of the doubt medan det för enskilda snarare är det omvända som gäller. Myndigheter vet sitt eget bästa, och vårt. Vi, däremot, vet aldrig ens vårt eget bästa och behöver därför politiker till hjälp att leva rätt.


Photo credit: ElDave via Foter.com / CC BY-NC-SA

Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

2 reaktioner på ”Absolut trygg

  1. I stället för att ljuga ihop saker kunde SunkDemokraterna helt enkelt peka på det här när de ska informera flyktingar så de inte kommer hit.
    ”I det här landet får polisen allt de pekar på. En polis kan inte under några omständigheter göra så fel att de hålls ansvariga. Om ditt ord står mot en polis’ så är du rättslös.”

Kommentarer inaktiverade.