Treenigheten

3264112407_278e67eb32_b

Någon gång under senhösten satt jag hemma hos min vän Mattias och gjorde det vi brukar göra när vi ses; drack öl, lyssnade på musik och diskuterade allt mellan himmel och jord. Diskussionerna, som brukligt är, rörde sig sömlöst mellan ölen vi drack, musiken vi lyssnade på, böcker, politik, personligt och allmänt, allt på samma gång.

Vid ett tillfälle slängde jag på en låt av Aeon Zen, ett band som jag uppskattar men vars musik liksom aldrig satt sig. Det är välspelat, välproducerat, intressant och bra, men har ändå inte av någon anledning inte riktigt slagit an de där strängarna i mig. Halvvägs genom låten utbrast Mattias ”Det här är ju bra! På riktigt!” Och genast kände jag det också.

Musik, och andra former av kulturyttringar för den delen, är mer än bara det tekniska. Det är mer än vad vi hör och ser. Det är mer än vad våra fem sinnen tar upp. Det är känslor, minnen, förnimmelser och associationer. Och framför allt är det socialt.

Happiness only real when shared - Christopher McCandless

Det som hände i just det ögonblicket var att musiken kopplades ihop med resten av nervsystemet. Från att ha varit något kliniskt och tekniskt blev det känslomässigt och personligt. Det blev en del av en social interaktion. Jag delade det med någon som hörde samma saker som jag. Ett annat tillfälle som jag kommer ihåg var när en bekant lånade min bil och efteråt frågade vad det var jag lyssnade på för det var ju så vansinnigt bra. Det var Angra, och ett osynligt band knöts mellan oss.

Det här är varför människor delar kultur med varandra. För att det berikar. Det handlar inte om gratis och snyltande från mottagaren eller någon obskyr form av betalning för sändaren. Det handlar om interaktion. Driften att dela handlar om något så primitivt och, för den som inte delar passionen, obegripligt som känslor. Man delar med sig av saker man uppskattar därför att upplevelsen inte är komplett förrän man har någon att dela den med. Att diskutera den med. Själva delningen förstärker såväl upplevelsen liksom banden människor emellan.

Detsamma gäller för övrigt öl också. Nog för att det är gott att avnjuta ett utmärkt öl på egen hand, men det är ändå inte samma sak som att göra det i trevligt sällskap. Och med bra musik. Det är som en helig treenighet där helheten är större än summan av dess komponenter.

Aeon Zen är för övrigt ett band jag känner till enbart för att bandets sångare, Andi Kravljaca, en gång skrev till mig i nån diskussion om fildelning att han inte brydde sig nämnvärt om hur folk gjorde för att ta del av hans musik, bara de gjorde det. Han gjorde ett statement och sa i princip ”fildela på”. Så då gjorde jag också ett statement och köpte deras skiva Enigma för den inställningen vill jag stötta. Att det dessutom visade sig vara ett riktigt bra progmetalalbum är bara en bonus. Så för den som gillar klippet nedan rekommenderas även resten av utbudet.


Photo credit: Funchye via Foter.com / CC BY-NC-SA

Andra bloggar om: , ,