Skip to content

En officer och spion


[dropcap]S[/dropcap]edan jag först stiftade bekantskap med Robert Harris genom hans debutroman Faderland har jag varit ett hängivet fan. Jag tyckte oerhört mycket om Enigma och fascinerades över hur lysande han spann intrigen i Spökskrivaren. Emellertid har jag inte sett någon av hans böcker i den svenska handeln sedan just Spökskrivaren. Jag vet att han har skrivit fler böcker, men de tycks inte ha översatts och jag har inte kommit mig för att införskaffa dem på engelska. Därför blev jag glatt överraskad när jag, med några minuter att slå ihjäl, gick in på bokhandeln och snubblade över en rykande färsk Harris med titeln En officer och spion. Så jag köpte den.

Boken utspelar sig det sena artonhundratalets Frankrike och berättar den alldeles sanna historien om Dreyfusaffären. Harris använder sig av romankonceptet för att återge en historisk händelse i detalj, och gör det med sedvanlig skicklighet. Faktum är att boken är oerhört spännande och det krävde en del självdisciplin att inte gå händelserna i förväg och slå upp en sammanfattning av Dreyfusaffären på Wikipedia för att få veta hur det slutade.

Harris adelsmärke är, vill jag påstå, en slags lågmäld spänning. Hans böcker är uppfriskande befriade från cliffhangers och andra utstuderade knep att behålla läsaren i sitt grepp. Istället litar han på sin berättelse och låter den ta sin tid. Han ägnar sig heller inte åt ett överdrivet pompöst språk som för att visa hur vackert han kan formulera sig. Han låter inte sitt ego stå ivägen för storyn, för att anknyta till en krönika av Ulrika Good häromdagen. Och kanske är det just denna lågmäldhet som gör hans böcker så fängslande; att varje detalj kan vara viktig men Harris tänker inte peka ut dem. Det är också något med Harris miljöbeskrivningar som fascinerar mig; trots – eller på grund av – att han inte ägnar långa stycken åt att måla upp en bild åt läsaren så får han mig ändå att känna mig bekant i miljöer jag inte vet något om. Som förra sekelskiftets Frankrike, andra världskrigets England eller det fiktiva efterkrigstida Tyskland i Faderland.

Själva boken handlar som sagt om Dreyfusaffären; ett justitiemord och en skandal som genomsyrade ett demokratiskt lands högsta militära och politiska ledning. Det handlar om människor som ljuger och förfalskar bevis för att de redan på förhand är övertygade om tingens ordning, av ärelystnad, eller bara för att rätta sig i ledet. Men framför allt handlar det om överste Picquart som trotsade sina överordnades instruktioner och den allmänna opinionens fördomar och blev visselblåsare, och vad som hände med honom. Allt detta gör boken aktuell och tänkvärd även idag, och hade jag några som helst tvivel om modet hos vår tids visseblåsare eller förebråelser mot den som väljer att gå i landsflykt efter sina avslöjanden så hade dessa känslor inte överlevt den här boken.

Det hela kan sammanfattas med Voltaires ord från ytterligare 150 år tidigare:
Det är farligt att ha rätt när staten har fel.


Andra bloggar om: , , , ,

Published inBöckerKulturPirat
%d bloggare gillar detta: