Skip to content

#52weeks bok 4 – Det smutsiga kriget mot Syrien

När jag bestämde mig för att ta mig an utmaningen med 52 böcker på lika många veckor fick jag en bok skickad till mig av en trogen bloggläsare. Boken heter Det smutsiga kriget mot Syrien och är skriven av Tim Anderson.

I korthet kan man säga att Andersons tes är att den pågående situationen i Syrien inte är ett inbördeskrig såsom det ofta framställs, utan ett proxykrig. Ett krig via ombud. I vanlig ordning är det högsta Washington som drar i trådarna och syftet är avsätta det nuvarande styret och destabilisera regionen. Motivet är att slå isär en potentiellt stark koalition bestående av Syrien, Libanon, Iran och Hizbollah som inte är överdrivet intresserade av att dansa efter amerikansk pipa.

För att driva hem sin tes beskriver Anderson hur västmedia låtit sig luras och samtliga rapporterar samtliga desinformation från ett fåtal källor på marken. Han menar också att det aldrig funnits några ”moderata rebeller” i Syrien. De har varit tungt beväpnade islamister från första början och när den syriska armén, som Anderson menar har starkt stöd av folket, bekämpar dem blir det plötsligt civila. Samt förstås att dessa skäggmongon till massmördare vi känner under namn som IS, Daesh med mera i grund och botten är skapade av USA och finansierade av USA och Saudiarabien.

Och grejen är den att det mycket väl kan vara sant. Om en lögn är tillräckligt stor och upprepas tillräckligt ofta blir den uppfattad som sann, och den som ifrågasätter den får välja mellan att ta på sig dumstruten eller foliehatten. Icke desto mindre argumenterar Anderson trovärdigt för sin tes.

Att Saudi är skäggmongonas huvudsponsor har väl varit känt sedan länge, och tänker man lite längre så är det kanske inte så långsökt att det sker med USA:s goda minne, givet att Saudi är en amerikansk huvudallierad i regionen. Har man dessutom lite kläm på USA:s track record så känner man igen mönstret. Contras, talibanerna, Al Qaida. Det börjar bli många tvivelaktiga rövargäng som har gemensamt att de kör Toyota Hillux, är USA:s fiendes fiende och sanktioneras av Washington. Så även om det inte skulle vara så i det här fallet så får jänkarna faktiskt skylla sig själva om folk tror det.

Jag har ingen aning om vad som är sant och inte situationen i Syrien, annat än att ett fram tills nyligen förhållandevis sekulariserat, stabilt och modernt land i en annars instabil och av politiserad religion styrd del av världen just nu faller i bitar, och dess civilbefolkning hamnar i kläm. Men icke desto mindre är det nyttigt att läsa saker som går emot den allmänna uppfattningen. Och oavsett vad man tror om Andersons teorier så finns den en särskild detalj som är svår att vifta bort: Om Assad är så illa ansedd som det påstås i västmedia, om han urskiljningslöst torterar, bombar och mördar sin civilbefolkning, hur kommer det sig då att den överväldigande största andelen flyktingar, den andel som flyr inom landet, flyr till de områden av Syrien som fortfarande kontrolleras av armén?

Å andra sidan kan man notera den röda stjärna som pryder omslaget, notera bokförlaget Oktobers kommunistiska bakgrund, ta en titt på vilka andra titlar som pryder deras hemsida. Det ska också vägas in. Källkritikens VVV ni vet. Vem, vad och varför. Vem säger något? Vad säger vederbörande? Och i vilket syfte?


Andra bloggar om: , ,

Published inBöckerPolitik

3 Comments

  1. buddyjesus buddyjesus

    Källkritik ska _alltid_ tillämpas. Även (eller kanske speciellt) om avsändaren är Vita Huset, Kreml eller någon annan politisk organisation, som CNN eller MSNBC. Om vi lärt oss något av den amerikanska valrörelsen så är det det. :)

  2. Imponerad av att du orkat igenom en sådan bok utan att låta bloggen explodera i tirader om propaganda efteråt.

    Du skriver att det finns ”en särskild detalj som är svår att vifta bort: Om Assad är så illa ansedd som det påstås i västmedia, om han urskiljningslöst torterar, bombar och mördar sin civilbefolkning, hur kommer det sig då att den överväldigande största andelen flyktingar, den andel som flyr inom landet, flyr till de områden av Syrien som fortfarande kontrolleras av armén?”

    Det är ett typexempel på argumentation utan trovärdighet, även om det är svårt att vifta bort. Det han påstår är att rapporteringen om bombningar av civila är mestadels fabricerat, och beviset är att folk flyr till regimkontrollerade områden. Det första påståendet är bara möjligt om man bortser från mängden av rapporter (över lång tid, även från tiden innan den arabiska våren) och mängden av källor, det andra handlar om att folk flyr mot det som är mest sannolikt en räddning. Med tanke på att Ryssland och Assad trycker tillbaka rebellerna just nu så är det den självklara riktningen att fly.

    Din slutkläm talar ju om att du är med på vems ärenden Tim Anderson går, så egentligen vet jag att jag inte behöver argumentera mot honom. Man kan tillägga att han 2007 ansåg att Cuba var en demokrati medan USA inte var det, och att han för två år sedan åkte på en solidaritetsresa till Syrien och satt och småpratade med Assad, men jag vet inte fall det tillför något.

    • +1.

      Det är klart att det är propaganda. Jag vet inte mycket om Tim Anderson, men upplysningen att han ansåg att Kuba var en demokrati stärker inte direkt hans trovärdighet. Det jag dock tycker är intressant, och det var därför jag tog mig igenom boken, är att propagandan finns på båda sidor. Så bara för att Anderson skarvar betyder det inte att den ”västliga” rapporteringen av konflikten är sann. Och tvärtom – bara för att han kan peka ut på tveksamheter eller rent av lögner i västmedias rapportering betyder inte att hans version är sann.

      Syrienkonflikten är en lök. Den har många lager och man kan inte titta på den utan att ögonen tåras.

Speak now or forever hold your peace

%d bloggare gillar detta: