Skip to content

#52weeks bok 12 – Konklaven

Om någon hade frågat mig vad det minst spännande jag kunde komma på att skriva en bok om så är risken att jag inte ens hade kommit att tänka på ”val av ny påve – skildrat från insidan”. När väl idén presenterats för mig skulle den nog sannolikt åtminstone ta sig in på topplistan. Jag menar, ett gäng så bakåtsträvande gubbstruttar att man tillhör den mest liberala falangen om man inte fördömer homosexualitet eller om man anser att kvinnor kanske kan få vara med på ett hörn, förutsatt att de inte gör något väsen av sig. I andra änden av skalan finns de som vill återgå till latin och tycker att egentligen började det moraliska förfallet antagligen började redan 325 i Nicea. Och dessa ska alltså enas om vem som är bäst lämpad att leda gubbstrutteriet vidare.

Hade någon berättat att den boken fanns och undrat om jag ville läsa den så hade jag antagligen skrattat och sagt att jag hellre utsätter mina sinnen för Eurovision Song Contest. Och det är fan illa. Lyckligtvis han jag se att författaren är Robert Harris innan jag noterade vad boken handlade om. Robert Harris är alltid läsvärd. Det är inte en åsikt, det är en naturlag.

I likhet med andra av Harris böcker är Konklaven välskriven, intelligent, spännande och intressant. Han ger den skinntorra gubbstruttarna liv och väcker sympati, vilket sannerligen inte är det lättaste med tanke på vad han har att jobba med. Eller mot, eftersom jag är läsaren.

Häromnatten satt jag och en kollega och samtalade om lärare. Vi var rörande överens om att den gemensamma nämnaren för de lärare man minns var att de kunde göra sitt ämne intressant. I förlängningen var vi därför också överens om att den kunskap som fastnade inte nödvändigtvis berodde på vilka ämnen man som elev tyckte var intressanta från början (den kunskapen skaffar man sig ändå) utan om läraren brann för sitt ämne och gjorde det intressant. Vi enades om att i stort sett vad som helst kan vara fascinerande och intressant om det bara berättas med rätt engagemang och dramaturgi och att den viktigaste egenskapen hos lärare är just det – förmågan att fascinera, väcka nyfikenhet, väcka elevens intresse.

Enligt den definitionen är Robert Harris en alldeles ypperlig lärare. Det finns nog inte ett ämne han inte skulle kunna ta sig an och det finns inte en bokstav i hans böcker som inte har ett syfte. Har ni inte börjat läsa Harris än så är det hög tid att göra det.


Andra bloggar om: , , , ,

Published inBöckerKultur

Be First to Comment

Speak now or forever hold your peace

%d bloggare gillar detta: