Skip to content

Skit i att det inte är sant, det är ändå förjävligt

Photo: Robert Couse-Baker, CC BY 2.0

Katerina Janouch är arg på Pocket Shop. Anledningen är att någon påstått sig inte kunna hitta hennes böcker i butiken på Arlanda och fått förklaringen att eftersom Janouch är så ond så har Pocket Shop sorterat bort henne ur sortimentet. Sin vana trogen har Janouch valt att tro på detta tveksamma vittnesmål och gnöla om det på Twitter istället för att försöka ta reda på fakta. Resten följer ett etablerat och förutsägbart mönster: Påståendet retweetas, får eget liv och blir en sanning. En folkhop beväpnad med virtuella facklor och högafflar drar ut för att skipa rättvisa. Pocket Shop får ägna dagen åt att försöka besvara frågor av typen ”har du slutat slå din fru?”, och ingenting företaget säger eller gör kommer att bita på pöbeln, ty den vet Sanningen™!

Så vad är det då som har hänt? Tja, ingenting vad det verkar. Pocket Shop har inte rensat ut Janouch. Enligt inköpschef Zandra Weldon finns det ingen sanning i ryktet alls. Däremot säger hon att Pocket Shop har färre av Janouchs böcker inne numera då efterfrågan minskat. Weldons teori om varför är att Janouch på egen hand skjutit sitt rykte i sank. Det är en ganska rimlig teori. Janouch har gjort sig själv till en kontroversiell person. Det må så vara att hon har en högljudd hejarklack som backar upp henne, men har man någon som helst koll på hur de så kallade Sverigevännerna opererar på nätet så vet man också att de inte är så många som de verkar. Många har nog fler Twitterkonton än böcker, om man säger så. Samtidigt skakar den tysta majoriteten på huvudet och lägger sina pengar på andra författare. Kort sagt; det klientel hon valt att liera sig med kanske inte är den boost för bokförsäljningen hon hoppats på. Av samma anledning behöver nog inte Pocket Shop ligga sömnlösa över att bli bojkottade av dem heller.

Och även om Pocket Shop hade plockat bort Janouchs böcker är det fortfarande inte censur. Det är inte DDR, Nazityskland, Sovjet eller Nordkorea. Pocket Shop är ett kommersiellt företag av många på marknaden. Deras affärsidé är att sälja böcker. Skulle de, av något moraliserande skäl, välja att plocka bort en författares alster ur sortimentet för att de inte gillar vederbörandes åsikter så står det dem faktiskt fritt att göra det. Det står givetvis också andra fritt att kritisera det beslutet, men det betyder inte att det är censur. Det står kunderna fritt att ta sina pengar till en annan handlare för att köpa böckerna, vilket också är den främsta anledningen för Pocket Shop att inte göra något sådant. Man kan tycka vad man vill om kapitalism, men den är pålitlig på det viset.

Inte för att något av detta spelar någon roll för Sanningssägarna. Eftersom de redan vet hur det ligger till kommer också allt att bekräfta deras teser. Om någon av dem går in i en av Pocket Shops butiker och inte hittar Janouchs böcker bekräftar det censuren. Om de däremot hittar den så beror det såklart på att Pocket Shop har ändrat sig efter påtryckningar (vilket är ganska fegt). Om böckerna finns men inte exponeras på bästa plats är det ett sätt att gömma undan hennes böcker men ändå kunna påstå att man har dem. Allt kan användas för att bevisa det fanatiker redan vet. Det faktum att Janouch inte blev årets julvärd bevisar säkert också pk-konspirationens existens. De skiter i att det inte är sant, det är ändå förjävligt!

Med samma logik vill jag därför hävda att pk-maffian censurerat musikutbudet. Allt som eventuellt utmanar sinnena och visar på musikalisk skicklighet (det vill säga: det jag gillar) censureras till förmån för mer lättsmälta pk-artister som Måns Selmalagerlöf och den där hemska manshaterskan Zara Larsson. Allt givetvis en del av konspirationen att förslappa våra hjärnor så att vi inte ska se Sanningen. Som bevis för detta anför jag mina senaste skivköp. Barock Projects alster tvingades jag köpa direkt från bandets bolag i Italien eftersom de uppenbarligen är censurerade i Sverige. Ännu värre var det med Beyond the Bridge, som är så uppenbart kontroversiella att deras album The old man & the spirit är totalcensurerat i hela världen. Lyckligtvis hade bandets basist ett par exemplar kvar så jag kunde köpa en CD privat av honom. Australiensiska Unitopia har jag inte löst hur jag ska kunna köpa skivor av, men på de svenska musiksiter jag kollat finns de hur som helst inte. Bevisen är överväldigande.

Eller så beror det på mycket enklare mekanismer. Som att efterfrågan är för liten för att CDON med flera skulle ha skivorna i sitt utbud. Vilket i sin tur beror på att er musiksmak suger och borde justeras i någon form av omskolningsläger, men det är en fråga för när jag tar makten.

Published inBöckerKåseriKulturMusikSamhälle

4 Comments

  1. Påminner om när TrollAlf till sin fasa upptäckte att IKEA censurerade hans fina lilla blogg. Han valde, sin vana trogen, att verkligen inte förstå, precis som hans lilla svans förväntade sig. Hans offerkofta var stark och skyddade honom väl i kommentarsfältet mot sådan fakta som att hans blog var markerad som porr i OpenDNS och därför blockerad (en kommentar han valde att inte publicera). Han vidhåller nog än idag att IKEA var ute efter honom eftersom han är ett så stort hot mot… tja nått. Men han fick väl en stund känna sig viktig och betydelsefull.

    https://unv.is/thoralf.bloggplatsen.se/2016/10/07
    Tyvärr ser man inte kommentarerna där (och vägrar länka direkt till honom), det är ovanligt stor andel tomtar i den som kläcker ur sig klassiker som fråga efter Kamprads mail för kontakta honom direkt

  2. Jisses…

    Vad gäller Janouch så kan jag visst gå med på att den som uttalar sig på sätt som strider mot ”värdegrunden” motarbetas. Men eftersom det också finns ett mönster av att Janouch själv gapar högt utan att ha särskilt torrt på fötterna så finns det också det mönstret att ta hänsyn till. Jag har nu dessutom sett det inlägg från kvinnan som startade det hela. Hon säger att hon gick till Pocket Shop för att köpa Vapendragerskan, kunde inte hitta Janouchs böcker och när hon frågade varför svarade personalen att de var bortplockade för att hon ”skriver rasistiska saker”… Jag har svårt att tro att man skulle uttrycka sig så i en butik, faktiskt. Det känns inte riktigt trovärdigt. Men visst, det kan väl hända att någon råkar vara ärlig, så att säga. Sen är det den där lilla detaljen med att Vapendragerskan inte har kommit ut i pocket än.

  3. Javisst förekommer det om någon uttalar sig utanför ”värdegrunden”, men det är också deras stora lycka, de vill vara motarbetade, de vill vara underdog, de vill vara de ”som säger den obekväma sanningen”.
    Sen är de snabba med ta till offerkortet så fort någon argumenterar emot dom, och kommer med den enda kommentaren de fick lära sig i LHS, ”men det får man ju inte säga i det här landet”.

    Jag kan nog se det som rimligt att någon faktiskt sagt så i en butik, den delen av den högra falangen räknar man inte med hitta i ett ställe som säljer böcker och personen trodde nog hen var safe med vara uppriktig

  4. Det är en viktig poäng där – att de VILL bli motarbetade, få mothugg och så vidare för att kunna dra på sig offerkoftan. Snöflingor är vad de är. ;)

Speak now or forever hold your peace

%d bloggare gillar detta: