Skip to content

Betala uppmärksamhet

Photo on Foter.com

Det har börjat smyga sig in en del omotiverade direktöversättningar från engelskan i det svenska språket. Nu syftar jag inte på oskicket att använda engelska ord där det finns fullgoda svenska alternativ (som betting), även om det är illa nog. Det här är mer än fråga om att folk skriver och talar som en halvdan maskinöversättning, på sitt modersmål. Exempel: dubbla standarderJa, det heter double standards men på svenska heter det dubbelmoral. Man kan för all del också prata om dubbla måttstockar om man vill det. Det vet ni, allihop, men ändå har det börjat bli allt vanligare med bastarduttrycket dubbla standarder (eller ännu värre: dubbla standards vilket borde vara rent kriminellt). Ett annat exempel är ordet skepsis som allt oftare blir skepticism på svenska av den enkla anledningen att det heter så på engelska. Ja, ordet finns på svenska men har en egen betydelse, men tycks på senare tid allt oftare användas som synonym till skepsis.

Varför blir det så då? Jag vet inte. Helt vanligt slarv och slapphet, kanske. När det gäller text tycker jag mig oftast se den sortens uttryck från bildade människor vilket leder mig att tro att en bidragande orsak kan vara att man plöjer en hel del text på engelska. Har man därtill inte en stadig språklig grund att stå på utan lyckas slinka igenom nålsögat genom att förlita sig på stavningskontrollen i Word så… Men nu gissar jag bara. Sanningen är att jag inte vet, annat än att engelskan har ett starkt inflytande.

Vad jag däremot kom att tänka på är ett engelskt uttryck som vi kanske borde fundera på att direktöversätta. Att uppmärksamma eller ge uppmärksamhet heter pay attention på engelska. Vi kanske borde börja säga betala uppmärksamhet på svenska också. I klickonomins tidsålder vore det nämligen tämligen korrekt. Vi betalar med vår uppmärksamhet. Och vi får betalt av andra i form av uppmärksamhet. Positiv feedback på sociala medier triggar belöningssystemen i hjärnan och gör att vi mår bra. Därför matar vi varandra med halvdana skämt (skyldig!) och selfies.

Rent monetärt omvandlas din uppmärksamhet till pengar i någons ficka via reklam. Du klickar på en länk till en sida som finansieras av reklam. Företagen som köper reklamplatsen hoppas att exponeringen ska leda till att du köper någonting av dem och några ören trillar in på ett konto. För som bekant, ingenting är gratis.

Men det här gör väl ingenting? Om vi matar varandra med dopamin eller tittar på en sammanställning av 10 DU KAN INTE ANA VAD SOM HÄNDER SEN, och den som driver siten tjänar några futtiga ören på reklamen, det spelar väl ingen roll. Nej, kanske inte det. Men vi har bara ett begränsat antal timmar på dygnet. Det finns gränser för hur mycket saker vi kan ta del av. Så kanske borde vi börja se uppmärksamhet som valuta och börja hushålla med den? När det kommer till plånboken gör vi prioriteringar och aktiva val. Mat och hyra går före nya tuttar och utlandsresa (om man inte satsar på en karriär som stjärna i Lyxfällan). Vi väljer bort saker för att det är för dyrt, eller för att kvaliteten är undermålig eller på etiska grunder – företaget bakom en tjänst eller vara står för något jag inte vill stödja.

På samma sätt borde vi resonera kring att betala uppmärksamhet. Betala inte för skit, och betala inte för sunkig smörja som du inte vill stödja. Det finns så mycket annat. Jag vet att gulliga djur, klickbeten och lättsmälta sanningar är frestande, men vi om vi ser på uppmärksamhet som valutan kanske vi ska börja se på dylikt som godis. Så istället för att gå direkt till godishyllan och kassan, vad sägs om att utforska resten av informationsbutiken?

Jag tror på att vad vi kallar saker inte bara speglar vår syn på dem utan också påverkar hur vi ser på dem. Så genom att faktiskt börja säga att man betalar uppmärksamhet kan vi hjälpas åt att förändra hur vi ser på informationsflödet och hur vi fördelar vår tid. För varje uppmärksamhet är en kostnad i form av tid och energi och det är hög tid att vi lär oss att prioritera vad som är värt vår uppmärksamhet och vad som bara är skit.

Published inSociala medierSpråk

2 Comments

  1. buddy jesus buddy jesus

    Ursäkta en sen kommentar, men eftersom jag slutat använda Facebook och Google Reader fortfarande är dött och begravet så kom jag på att man kunde använda webben såhär först nu. :)

    Tänkte bara säga, apropå att betala uppmärksamhet, att det dryga kvartal som jag nu varit utan facebook är den bäst spenderade tid jag haft på många år. Det är längesedan jag haft så mycket tid över till läsning, projekt och familj. Bästa icke-beslutet jag tagit, då facebook låste mig ute (!) eftersom någon annan försökt ta sig in på mitt konto.

    Visst kan man ha sociala medier till mycket bra, men för min del oftast inte.

    • Intressant! Jag vet att jag borde, men jag tycker också att det är för kul att lite lättsamt klicka runt på sociala medier, småkäbbla lite med folk, dela roliga grejer och så vidare. Svårigheten är att hitta balansen tror jag. Jag kämpar vidare med det, för jag vet att det tar för mycket av min uppmärksamhet.

Speak now or forever hold your peace

%d bloggare gillar detta: