Skip to content

Redan hemma

I helgen snubblade jag över ett inlägg på Facebook där en Amer Hatic beskriver hur han har fått en broschyr i brevlådan från Alternativ för Sverige. Broschyren talar kort och gott om att det är dags för honom att åka hem. Hatics svar är läsvärt, och landar i följande: ”Jag är redan hemma.”

Bland kommentarerna hittar jag vittnesmål från en person med utländsk bakgrund som fick en likadan broschyr tryckt i handen i Almedalen. Efter detta har jag sett flera vittnesmål i sociala medier om personer med invandrarbakgrund som fått den här broschyren. Det verkar oklart om det här är en riktad kampanj som AfS fotfolk delar ut till människor de uppfattar som invandrare, eller om det är en folder som distribueras till allmänheten. När ETC frågar PostNord vet de inte själva om de har varit inblandade i distributionen, men just det kan ju knappast förvåna någon.

Jag blir beklämd när jag ser sådant, för jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vill tala om att de där tomtarna inte talar för mig. Att för mig får du stanna. I mitt Sverige är du välkommen. Men det blir också fel, för det är inte mitt Sverige. Alla försök att formulera det blir lätt självgott. Som att folk ska vara tacksamma för att jag låter dem bo här, i mitt Sverige, när många av de människor AfS vill kasta ut har bidragit till så mycket mer för det här samhället än vad jag har gjort. Jag får samma märkliga känsla av vanmakt och oförmåga att formulera mig när Svärjevännerna lever rövare med sin falska omsorg om ”våra” kvinnor.

Så jag tänker travestera Birk Borkasson när han läser lusen av Ronja Rövardotter:

Era kvinnor? Ert Sverige? Kvinnorna är sina egna, och de lever i kvinnornas Sverige. Och det är också finnarnas Sverige, och kurdernas och syrianernas Sverige. Och skåningarnas och norrlänningarnas och stockholmarnas Sverige. Och arbetarnas och borgarnas och böndernas och de lärdes Sverige. Och judarnas och muslimernas och de kristnas och ateisternas Sverige. Dessutom är det mitt Sverige. Och ert Sverige med. Men vill ni ha det för er själva, då är ni dummare än jag trodde när jag först såg er.


Bild: Panoramavy över Södertälje. Mitt hem.

Published inPolitikSamhälle

4 Comments

  1. Patrik Patrik

    Jag känner mig kluven. Å ena sidan håller jag med om att AfS inte direkt är de skarpaste knivarna i lådan och att de uttrycker sig…klumpigt. Å andra sidan kan jag inte låta bli att tycka att du i det här inlägget placerar dig i facket ”självgod pösmunk”.

    Jag fattar liksom inte varför hatet mot nationalism är så starkt i Sverige? Vad är EGENTLIGEN så vidrigt med en önskan om att ”rå om sitt eget hus”? Brukar du lämna dörren till din bostad olåst när du inte är hemma, och sätta upp en skylt där det står ”varsågod och ta för er av allt ni hittar här inne”? Inte? Är du då inte en hycklare som förvägrar andra se Sverige som sitt hem – och att vilja ha ett lås på dörren till det hemmet?

    Dessutom är det ju så kontraproduktivt med allt hat som flödar från de självgoda. På 90-talet log jag och skakade på huvudet när jag mötte en ung kille en kväll och han självsäkert proklamerade att det skulle utbryta raskrig inom något år i Sverige. Ensamma galningar är liksom inget att bry sig om – men allt hat ni självutnämnda riddare för det godas sak har öst över dem har ändrat på det.

    Först har ni framstått som lika knäppa själva, eftersom ni har demoniserat och målat upp en helt oproportionelig hotbild av de här enstaka knäppgökarna. Dessutom har ni i er iver att visa hur goda ni är blivit så fanatiska – och eldat på så ogenomtänkta beslut att även mer balanserade människor har börjat känna sig obekväma och undrat om det kanske ligger något i de där knäppgökarnas svammel… och deras led har växt.

    Ni har attackerat alla som vågat ifrågasätta, och sett dolda motiv bakom varje fråga eller önskan att avvika från er väg. De ni har attackerat har blivit fiender… och deras led har växt. Ni har i förfäran bedrivit kampanjer för att den med fel åsikter ska bli av med sitt jobb och sin försörjning. Ni har börjat prata om att faktiskt, officiellt, förbjuda de åsikter ni tycker är fel – och vid det laget börjar även frihetligt sinnade personer bli oroliga på allvar… och deras led har växt.

    Nu kanske du inte ser dig som en del av det jag beskriver ovan. Kanske gillar du inte alls socialdemokraternas förslag att förbjuda publicering av det de anser är ”fake news”. Kanske har du inte skrivit till arbetsgivare och krävt att någon ska bli av med jobbet för att de har fel åsikter. Med största sannolikhet ser du inte dig själv som ond och totalitär.

    Men du blir ändå en del av den kraft som polariserar samhället när du hånar AfS för att de tycker att vi har en felaktig politik, i stället för att agera LITE mer vuxet och empatiskt när någon har en annan åsikt än du. Men du väljer att håna, och så känner jag mig tvingad att gå i polemik trots att jag inte ger ett ruttet lingon för puckon som ogillar andra på grund av hudfärg. Men jag erkänner deras rätt att ha åsikter utan att behöva hånas för dem… och så växer deras led ytterligare.

    Jag vill inte, men den ondska du är en del av skrämmer mig mer än deras ondska. Deras ondska är rädsla för det okända, och en vilja att Sverige ska ha en dörr mot omvärlden. Begripligt, även om det kanske är lätt korkat. Skräckscenarion med koncentrationsläger och massavrättningar av mörkhyade människor tror jag inte på, det ser jag som hysteriska överdrifter från obalanserade människor. Den ondska du ger uttryck för är ett totalitärt samhälle där alla måste tycka lika, där ifrågasättande och öppen debatt är otillåten, där den som avviker från normen fryses ut och hånas – och ärligt talat skrämmer det skiten ur mig!

    Tänk efter själv! Samhället har agerat på samma sätt i över 40 år mot de här människorna – och det enda resultatet är att de har blivit fler! Om det inte är naturens sätt att säga ”du har fel!” så vet jag inte vad som skulle vara det? På 90-talet var de fortfarande enstaka knäppgökar som var så gott som harmlösa, men nu är risken överhängande att SD blir landets största parti i höstens val! De är redan en kraft att räkna med, men nu står vi faktiskt inför möjligheten att de verkligen kommer att ha makt. Och ni – ERA FÖRBANNADE JÄVLA IDIOTER – har spänt fjädern så till bristningsgränsen att när den nu frigörs… då kommer den att ha en förbannad kraft. Nu kan det där raskriget faktiskt bli verklighet. Och jag anser att de som agerar som du har en större skuld till det än den förvirrade ynglingen som på 90-talet lovade att raskriget skulle komma.

    Känner du till det där citatet om vad definitionen av galenskap är? Kan du förmå att lära av det?

    • Nu får du ge dig.
      Först och främst är du duktigt off topic eftersom det du försöker diskutera inte alls är vad jag skrev om. Ämnet är en folder som handlar om att uppmana folk att ”åka hem”. Människor som uppfattar Sverige som sitt hem. Håll dig till det eller håll käft.

      Beträffande resten av resonemanget så håller jag åtminstone delvis med, men det grundar sig på halmgubbar. Du borde vid det här laget veta att jag är snudd på yttrandefrihetsfundamentalist – ändå buntar du ihop mig med folk som vill förbjuda fel åsikter. Du borde också veta vid det här laget att jag ironiserar och ”hånar” alla möjliga partier. Jag tvivlar på att det finns ett svenskt riksdagsparti som inte har fått sig en släng av sleven, men ett gäng avhoppare från SD ska jag av visa mer respekt för annars är det mitt fel att det blir raskrig? Förutom då den lilla detaljen att jag inte ens har hånat dem i den här texten.

      Dina drapor till kommentarer är ofta tänkvärda även om jag kunde önska att du höll ner längden eller skaffade en egen blogg. Men den här var långt över gränsen för vad jag tänker acceptera. För att dra din liknelse om den egna bostaden: Du kommer hem till mig och vräker ur dig förolämpningar. Jag tänker inte tolerera det. Du hittade in så du hittar nog ut igen. Välkommen tillbaka när du kan uppföra dig.

      • Patrik Patrik

        Några citat från det du skrev:

        ”Jag vill tala om att de där tomtarna inte talar för mig.”
        ”Svärjevännerna lever rövare med sin falska omsorg om ”våra” kvinnor”

        Är det inte hån att kalla någon för ”tomte” och antyda att denne inte kan stava ordentligt genom att kalla dem för ”Svärjevän”? Kanske är det så accepterat idag, att man inte ens lägger märke till det? Vilket var exakt det jag ville få fram. Vi har – som samhälle – fastnat i ett sätt att förhålla oss till de här elementen som vi inte ens ifrågasätter längre, trots att det bevisligen inte fungerar.

        Du brukar normalt vara bättre än så, och därför kände jag mig besviken. Jag ber om ursäkt för att jag framförde den poängen på ett klumpigt sätt. Mycket av det jag tog upp är inte riktat till dig personligen utan kommer snarare från frustration över det omfattande näthat som riktas mot SD, NMR, m.fl. så här i valtider – och matthet inför vänstersidans hyckleri när de klagar över ”näthat” och ”fake news”. Samtidigt tycker jag att ditt påstående att du inte hånat visar att jag har rätt i att det här är en blind fläck även för dig.

  2. Fair enough. Just ”tomte” använder jag förvisso i alla möjliga sammanhang när jag tycker att folk resonerar uppåt väggarna, så jag tänker nog inte på det som hån. Kanske är det det ändå, men det är i så fall knappast exklusivt för Svärjevännerna. Och beträffande stavningshånet har du förvisso rätt, men det är samtidigt något av ett empiriskt faktum att deras nätkrigare ÄR kassa på svenska. ”Älska landet, hata språket” verkar vara lite av ett måtto. (Sedan är det också ett sätt att inte erkänna deras egen definition – Sverigevän – eftersom de genomgående är rätt fientliga mot väldigt mycket av de värderingar som de flesta av oss identifierar som svenskt, inklusive men inte exklusivt, språket. Jämför hur jag konsekvent (tror jag) vägrar kalla Folkpartiet för ”Liberalerna” utan citationstecken.)

    Men återigen – jag kastar dylikt åt alla möjliga håll. Jag förstår verkligen inte varför jag ska behandla det här gänget med MER respekt än jag erbjuder andra. Jag förbehåller mig rätten att kalla en spade för spade och en idiot för idiot, oavsett vad spaden eller idioten har för politisk hemvist.

    Beträffande frustrationen över hur de s k Sverigevännerna hanteras så håller jag med. Mycket av deras medvind är skapad av övrigas oförmåga att erkänna att problem finns, att förstå folks oro och underskattning av folks misstro. De senaste åren har i stort sett all offentlig debatt handlat om hur man ska positionera sig gentemot Sverigedemokraterna. Som bara tackar och tar emot. Det är sorgligt att se.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: