Skip to content

Författare: Joshua_Tree

Jag, enligt U2

Choose an artist (or band) and answer only in song TITLES by that artist: U2

Are you male or female: ”Drowning Man”

Describe yourself: ”Numb”

How do some people feel about you: ”Desire (?)”

How do you feel about yourself: ”Stuck In A Moment You Can’t Get Out Of”

Describe your ex girlfriend: ”Walk On”

Describe your current girlfriend: ”Sweetest Thing”

Describe where you want to be: ”Where The Streets Have No Name”

Describe what you want to be: ”Even Better Than The Real Thing”

Describe what you want: ”All I Want Is You”

Describe how you live: ”Stranger In A Strange Land”

Describe how you love: ”Two Hearts Beat As One”

Share a few words of wisdom: ”Sometimes You Can’t Make It On Your Own”

Fast här känns det definitivt fel att begränsa sig till låttitlar när det finns fantastiska visdomsord i låtarna som:

  • A woman needs a man like a fish needs a bicycle
  • You glorify the past when the future dries up
  • Freedom has a scent, like the top of a newborn baby’s head
  • Sweet the sin, bitter the taste in my mouth

They want you to be Jesus
Now go down on one knee
But they’ll want their money back
If you’re alive at 33
And you’re turning tricks
With your crucifix
You’re a star

Vem kan det vara?

Elitseriespelare i slagsmål på nattklubb. Än så länge inga ledtrådar om vem det kan vara. ”En känd elitseriespelare i trettioårsåldern” kan liksom vara vem som helst. Särskilt som ”en känd elitseriespelare” kan vara en bänknötare vars existens är okänd för få utom hans närmast sörjande och ”i trettioårsåldern” kan vara allt från 27 till 39.

Jag minns när aftonblaskan brassade på om ”NHL-spelaren” och ”Elitseriestjärnan” som varit ute och slagits. ”NHL-spelaren” visade sig senare vara Mika Hannula, som förvisso skrivit kontrakt med ett NHL-lag, men eftersom detta var under sommaren inför den säsong han skrivit kontrakt för hade han således ännu inte satt sin fot i en nordamerikansk ishockeyrink. NHL-spelare va… Och ”Elitseriestjärnan” visade sig vara nån tomte som jag aldrig hört talas om men som tydligen tillhörde Malmös (eller Mif Redhawks som de tydligen vill heta) organisation.

Södertälje vanvård

Hur dåligt måste man inte må för att ta livet av sig? Tänk på barnen, säger en del. Stackars barn. Stackars anhöriga. Javisst. Stackars dem. Men tänk då hur riktigt pissdåligt den stackare måste ha mått som väljer att ända sitt liv trots barn, släkt och vänner. Föreställ er hur många år av tappert kämpande som föreligger det slutliga nederlaget. Hur länge man har kämpat innan man kommer till den punkt då man bara anser sig ha ett alternativ kvar; den slutgiltiga lösningen.

Och ju mer jag hör om den svenska ”psykvården” desto mer inser jag vilken tur jag har haft. Trots allt. När min Drottning fick nog och ringde för att försöka ordna hjälp åt mig blev hon först avvisad för att jag inte var skriven i hennes kommun (då), men samma landsting. Hon ville att jag skulle få vård i hennes kommun för att jag ändå var hos henne hela tiden. Rådet hon fick var att slänga ut mig ”för det kanske är precis vad han behöver”.

Ja kanske. Eller så hade det kunnat knuffa mig över gränsen. Lyckligtvis har Södermalm/Gamla Stan en fungerande psykvård där de faktiskt bryr sig om människor och lika lyckligtvis var jag då skriven på Söder. Här i Södertälje ägnar man sig åt dumheter som att skriva ut psykosmediciner till deprimerade ungdomar (utan samtalsterapi) och att skriva ut sömntabletter till tablettmissbrukare(!) som har papper på att de inte får handskas med tabletter. Ja, och så tycker de att man som anhörig ska kasta ut folk som mår dåligt och två sina händer.

Kanske kommer jag en dag att tacka min lyckliga stjärna för att jag inte hade adressändrat. Annars kanske jag också hade gjort en snara i en källare. Vem vet, kanske Södertälje vanvård kan hjälpa till att knyta repet.

Vila i frid, Micke D. Hoppas du finner den ro i nästa liv som du inte kunde finna i det här.
Jag kämpar vidare.

Hej Konsument!

Norpat från deep|ed.

Namn: Joshua Underscore Tree

Senaste impulsköp: Jag impulshandlar inte, annat än att det kanske slinker ner en påse chips i matkorgen.

Bästa promenad: Längs kanalen, om det inte blåser.

Äter lyxmiddag på: Hemma.

Favoritgata: Nevskij Prospekt, S:t Petersburg, Ryssland.

Bästa förfestmusiken: Fish, U2, Peter Gabriel… Samma som jag lyssnar på annars.

Reser helst till: Drömmer om Prag.

En bra gå-bort-present: En flaska schysst whisky. Eller en vinare, beroende på vem man går till.

Favoritlyxartikel: Jag är ju så trist att jag inte har några lyxigheter för mig. Ett gott tjeckiskt öl går hem för det mesta. Nån som vet vars man kan få tag i Krusovice Cerne?

Älsklingsljud: Jag hade en katt som kvittrade som en fågel. Han sprang bort. *saknar*

Senaste upptäckt i Stockholm: Copperfields English Pub på Kungsholmen.

Favoritgalleri: Galler i hönshus är bra. Köp inte ägg från frigående höns inomhus; burhönsen har det bättre.

Favvosajter: Quicksilver, blogger.com

Här bjuder jag mamma på middag: Hemma.

Fikar gärna på: Tratten, Södertälje och Ritz, Gävle.

Favortfärg: På vad?

Rockstjärna jag skulle vilja träffa: Bono.

Favvoskor: Inte så förtjust i skor alls, men jag har börjat lära mig att köpa sånt ändå. Vintertid är bra då man får ha kängor.

Klädkonto per månad: Varierar kraftigt

Mest överskattade affär: IKEA.

Mode jag aldrig vill se igen: En del av det åttiotalsmode som just svischade förbi, med pastellfärger och skit. De där over knee-strumporna och extremkorta klänningarna (eller var det bara aningen långa tröjor) som tjejer sprang runt med kring -97 bör helst förpassas till glömska också.

Bästa fyllekäket: Kebab från Södergrillen i Gävle.

Dansar helst till: Inte.

Senast gnolade: Peter Gabriels Secret World, igår i bilen.

Bästa diktsamlingen: Nej nån sån känner jag inte till.

Vem fan är Dahlgren?

Tsunamikatastrofen: Persson, Freivalds och Dahlgren får svidande kritik


Så lyder rubriken i Aftonbladet. Men: Vem fan är Dahlgren? Han (det måste ju vara en han eftersom det finns tre personer på bilderna vid länken, och de andra två har jag identifierat) nämns inte en enda gång i artikeln. Varför lägga ut ett namn länkrubriken som man sen inte nämner alls?

Skittidning.

Brynäs – vår alkoholiserade morsa

Vi älskar henne och vi föraktar henne.
Vi stöttar henne och blir besvikna. Gång efter gång.
Vi intalar oss själva att ”den här gången blir det annorlunda, nu blir det bättre” men det verkar aldrig hända.
Vi kritiserar henne och gnäller på henne, men jävlar om någon utomstående vågar göra det! Då försvarar vi henne med näbbar och klor.
Vi minns vad hon var och förnekar vad hon är; sjuk.

Snälla Brynäs – spola kröken. För vår skull.

/Ett av dina barn

Jamen snälla Åke…

Så var det då klart en gång för alla: Åke Green frias för sina uttalanden om homosexuella.

Personligen tycker jag att det är rätt. Lagen om hets mot folkgrupp är en inskränkning i yttrandefriheten som jag är tveksam till om den behövs. Att uppmana till våld och att hota är redan olagligt, och rimligen borde enskilda individer kunna driva process för ärekränkning eller dylikt, så det som kvarstår för hets mot folkgrupp-lagen att stävja är just folks yttrandefrihet och åsiktsfrihet.

Jag tycker inte att man ska hindra folk från att tycka eller säga vad de tycker. Det blir lite ”sopa under mattan” över det hela eftersom man tystar ner stygga åsikter istället för att ta en debatt. Jag har skrivit om det förut här.

Att Åke Green är en jävla idiot råder det väl inget direkt tvivel om, men att vara en idiot är en mänsklig rättighet. Åke Green får säkert sitt straff för sin intolerans när han lämnar jordelivet. Tills dess; låt honom för all del svinga rättfärdighetens svärd, det lär bara förlänga hans tid i skärselden.