Medeltiden 2.0 eller Alexandria 2.0
I en kommentar gjorde Peter Harold mig uppmärksam på att det inte bara är olovlig fildelning av upphovsrättskyddat material som ska kunna leda till avstängning. Det är förvisso inte förvånande, och det är heller inte förvånande att barnpornografi skulle finnas med där, bevisat eller inte. Vad som däremot var nytt för mig var så kallad Förintelseförnekelse. Harold menar att det finns krafter som vill kunna få den som driver en hemsida som ifrågasätter Förintelsen avstängd från Internet.
Varför? Av vilken anledning skulle man inte få ifrågasätta Förintelsen? Jag menar, den som på allvar menar att den inte har ägt rum alls utan bara är en illvillig sionistisk historieförfalskning saknar ju uppenbarligen ett par hårstrån i sin frisyr, om man säger så. Men det är ju knappast samhällsfarligt och idéerna lär heller inte få någon omfattande spridning så länge det finns andra källor att tillgå. Varför ett förbud mot “förintelseförnekelse” är onödigt. Den enda effekt det möjligen kan ha är att virrpannorna får vatten på sin kvarn och använder förbudet som ett “bevis” på att etablissemanget har något att dölja.
Att ifrågasätta Förintelsen är inte detsamma som att förneka den, och om man inte ens får ifrågasätta, då tror jag vi är ute på djupt vatten. Ett så omfattande brott mot mänskligheten tar enorm tid att bearbeta och utreda. Det finns säkerligen fortfarande en del oklarheter, och troligen kommer vi aldrig att få veta exakt hur något sådant kunde hända. Men vi måste försöka hitta svar för att förhindra att det händer igen. Men hur ska man hitta svar om man inte får ifrågasätta? All seriös forskning måste vara öppen för alla möjligheter och vara kritisk. Med tanke på att Förintelsen är ett av planetens stora trauman, en stor svart fläck på civilisationens porträtt, så är det knappast otänkbart att det finns en och annan överdrift eller ren felaktighet bland historierna. Sådant måste rimligen få ifrågasättas.
I sin kommentar skriver Harold att det här kan bli realitet genom en harmonisering av lagstiftning inom EU. Då reser sig mina nackhår i obehag inför Turkiets framtida inträde. Ty i Turkiet är det förbjudet att prata om det folkmord på kristna som skedde i Osmanska Riket under Turkiets födelseprocess. Det som ibland kallas en genrep inför Förintelsen. Detta för att det inte har hänt, enligt den officiella versionen. Ska vi då “harmonisera” lagstiftningen med Turkiet så att det blir förbjudet att prata om Seyfo i hela Europa? Då har vi en Förintelse som inte får förnekas och en annan som måste förnekas. Det blir ju bara skruvat.
Otänkbart är det inte. Metro chefredaktör Per Gunne stoppade Gurgin Bakircioglus krönika om hans släkts tragiska öde och om att vara barnbarn till ett folkmord. Tidigare har även City dragit tillbaka en krönika av Sakine Madon som berörde samma ämne. Turkiets arbetar aktivt och aggressivt med hålla för öronen på sin befolkning och, om så behövs, täppa till truten på enskilda dissidenter. Jag hyser inga tvivel om att Turkiet, om de blir medlemmar i EU, skulle arbeta ännu mer aggressivt med att “harmonisera” Europas lagar med deras egna när det gäller just den här frågan.
Frågan är ju också var det skulle sluta. Vilka andra sanningar kan vi se fram emot att inte få ifrågasätta? Om man bakbinder människor på det här viset kommer vi aldrig att få veta vad som hände på Balkan, till exempel. Även där finns det en tydlig tendens att man är fri att komma fram till vilka slutsatser som helst, så länge man kommer fram till slutsatsen att allt var serbernas fel.
Ser ni vad det liknar? Religion. Religiös fanatism. Det är vad man får om man slår fast att vissa sanningar inte bara är absoluta, utan dessutom olagliga att ifrågasätta. Man förfasas över situationen i vissa muslimska länder samtidigt som man vill styra in på den väg som leder just dit, genom att plocka bort de verktyg och tumma på principer som tagit oss ur medeltiden.
På SVT:s debattsida skriver den moderate riksdagskandidaten Anton Abele ett ärligt talat rätt svamligt debattinlägg om bloggosfären och yttrandefrihet där han genom ett par krumbukter kommer till slutsatsen att det är ett hot mot yttrandefriheten att folk använder sin yttrandefrihet. Man tar sig för pannan. Det är inte första gången jag läser något dylikt och säkerligen inte den sista heller. Även tidigare har det framförts åsikter om att vi riskerar våra friheter genom att använda dem. Yttrandefrihet är bra om vi håller oss till att säga snälla saker, offentlighetsprincip låter jättebra på pappret så länge ingen börjar kräva insyn, och så vidare.
Jag tror att vi står inför ett vägval nu. Antingen skapar vi Medeltiden 2.0 där makten inte får utmanas och elitens sanningar inte får ifrågasättas. Där tolerans bekämpas med intolerans och kunskap med okunskap. Eller så slår vi en gång för alla fast att de principer som det öppna samhället vilar på ska gälla! Jag har sagt det förut och jag säger det igen; yttrandefrihet behövs inte för att få säga att kattungar är söta eller att det är fint väder. Det behövs ingen yttrandefrihet för dylikt. Yttrandefrihet behövs för att jag ska få säga det du inte vill höra, och vice versa. Yttrandefrihet behövs för att Jimmie Åkesson ska få säga att muslimer är farliga och för att Åke Green ska få säga att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen. Liksom yttrandefrihet också behövs för att vi andra ska kunna ställa oss upp och säga det där är dumheter. Det fina med ett verktyg som yttrandefrihet är nämligen att det kan användas åt bägge håll. Om jag tycker att du har fel kan jag gå i svaromål istället för att stena dig.
Så istället för Medeltiden 2.0 tycker jag att vi ska låta Internet blomstra och bli Alexandria 2.0, där all världens kunskap finns bara ett klick bort. Då kan vi bekämpa intolerans med tolerans och okunskap med kunskap. Låt förintelseförnekare och homofober härja fritt, för så länge informationen är fri och tillgänglig kommer sanningen att segra.
Censorship reflects society’s lack of confidence in itself. It is a hallmark of an authoritarian regime.
- Potter Stewart
Andra bloggar om: yttrandefrihet, förintelse, folkmord, turkiet, seyfo, medeltiden, alexandria, internet, intressant?
