Skip to content

Kategori: Historia

Korgfjanten i Bengalen

A_Sikkimese_woman_carrying_a_European_man_on_her_back,_West_Bengal,_India,_c._1900En bild säger mer än tusen ord, säger de. Så är förstås inte alltid fallet, men en del bilder säger väldigt mycket. Inte minst historiska fotografier. Arkivbilder som skildrar historiska händelser, naturligtvis, men även ”vardagliga” poserande bilder har så oerhört mycket att säga oss om miljön de skapades i.

Just den här bilden ska vara tagen i den indiska delstaten Västbengalen, ca år 1900, och sägs föreställa en sikkimesisk kvinna som bär en brittisk herre på ryggen. Förutom att bilden är i ungefär lika delar löjeväckande och avskyvärd, så säger dess blotta existens oss något om vilken värld den är skapad i.

Till att börja med: Såvida det inte är något allvarligt fel på den brittiske mannens ben så kan man nog med säkerhet fastställa att det vore mer praktiskt att gå själv än att bli runtburen på en liten gummas rygg. Jag har förvisso inga problem med att föreställa mig att kvinnan på bilden är stark som en oxe och mycket bättre anpassad till klimatet än honom, men ändå. Jag har väldigt svårt att se ett scenario där det är mer praktiskt att en människa bär en annan än att båda går själv. Och därtill ser den där korgen förbannat obekväm ut. Så det är faktiskt ingen dans på rosor att vara vit man heller!

Det är också värt att tänka på att det knappast är en ”situationsbild”. Det är inte så att fotografen får syn på en gumma som bär runt på en gubbe och tänker ”This is so going on Instagram!” Fotografering runt år 1900 var en aning mer komplicerat än idag, för att uttrycka det lindrigt, och avsevärt dyrare. Fotografiet är, högst sannolikt, arrangerat. Personerna på bilden poserar framför kameran, det är den rimliga slutsatsen att dra.

Av detta kan man i sin tur fundera över ett och annat. Är fotot taget på fotografens initiativ, eller på jättebebisen i korgen? Om det är fotografen som vill dokumentera en företeelse så blir det begripligt, vare sig motivet var en vardaglig eller ovanlig syn för sin tid och plats. Om det däremot är jättebebisen som betalat för att få bilden tagen så kan man ju börja fundera över; varför just den posen? Det är här bilden verkligen kan lära oss något om tidsandan. Få västerlänningar idag skulle välja att posera framför kameran på det sättet. Inte ens som en plojgrej. Så frågan man kan ställa sig är då om det är ett sätt att dokumentera sitt eget välstånd, sin status? Det är i alla fall min gissning. Att fotot liksom är ett slags monument över den egna framgången. Ett statement. ”Jag är så jävla rik att jag inte ens behöver gå själv.” Istället är ett det ett utmärkt monument över kolonialismen.

Vi kan bara spekulera i korggubbens syfte med att posera för fotot sittandes i en Babybjörn för vuxna, men oavsett vad det var så hade han nog inte tänkt sig att bli historisk som Korgfjanten i Bengalen.

Det finns för övrigt en informativ och underhållande tråd på Reddit kring den här bilden. Min favorit är när användaren Garg föreslår att Uber borde börja med ”gammal gumma” som transportmedel, och LikwidSnek svarar att de kan kalla tjänsten ”UberMench”…


Bilden är public domain i Indien. Fotograf okänd.
Andra bloggar om: , , ,

Lajvar Antikrundan

Vi håller som bäst på att röja upp i ett dödsbo och bland alla saker som sorteras efter bästa förmåga har vi hittat en del gamla instrument. Sådant slår an ett par strängar i min musik- och historiesjäl, så jag har skrivit ner den information jag har hittat och nu hoppas jag att det finns folk i mina kretsar som kan kasta ytterligare ljus på dessa tingester. Jag vill understryka att jag inte skriver detta i något fåfängt hopp om att något av instrumenten ska visa sig vara en raritet som kan säljas för en förmögenhet. Instrumentens skick spänner från slitna till eventuellt trasiga så oddsen för att det skulle finnas en dyrgrip i högen är inget vidare. Det vore förstås en välkommen bonus för arvingarna om så vore. Själv har jag inget ekonomiskt intresse i dödsboet – jag är bara nyfiken samt mån om bra instrument inte går till spillo.

Till att börja med finns det två ryska mandoliner. Jag tror att den kyrilliska märkningen utläses ”Mandolina, no 318 PCT PC&CP 83-72”. Båda är från -73, den ena april och den andra mars eller maj. Pardon min ryska.

IMAG0733

Jag hittade ett mandolinforum på nätet där en amerikan bosatt i Finland skriver om ett instrument som i stort sett är identiskt med dessa. Av hans inlägg och den efterföljande tråden kan man dra slutsatsen att det här är tämligen standardiserade ryska mandoliner tillverkade i någon osexig fabrik. Det är alltså inte ett hantverk i den bemärkelsen. De är tydligen också hyfsat lätta att få tag i, åtminstone i Finland. Den sovjetiska fabrikstillverkningen till trots så menar man dock att det är ett trevligt instrument att spela på och att en begagnad rysk mandolin i gott skick är att föredra framför i stort sett vad för nytillverkat budgetskit som helst.

Det finns också en nylonsträngad akustisk gitarr. En Levin LG 17 från (troligen) 1975. Även det är vad jag förstår ett tämligen standardiserat instrument.

Och så hittade jag två trumpeter i ett högst tvivelaktigt skick, men eftersom jag inte kan något alls om blåsinstrument så vet jag inte hur sargade de egentligen är eller hur svårt det är att laga. Den ena är en Euphony Junior vilket inte är något att hetsa upp sig över enligt de forum jag hittat. Den andra, däremot, är en Boosey & Hawkes Sovereign studio (round stamp). Det där med round stamp kan vara viktigt.

IMAG0737

I kategorin ”lite mer udda” instrument hittade jag en sopranmelodica från Hohner. En bildsökning ger vid handen att den är från nån gång 60-70-tal men närmare kommer jag inte. Den går att spela på men har ett par toner som inte låter som de ska. Återigen; jag har ingen aning om hur svårt, dyrt eller ens värt det är att åtgärda.

I samma kategori återfinns också en märklig ukelele-liknande historia. Den är nämligen något större än någon ukelele jag har råkat på förut. Tydligen är instrumentet en cuatro, vilket trots sin ukelele-liknande design tydligen spelas rätt annorlunda i jämförelse. Märkningen är på spanska och lyder som följer:

Fabrica de guitarras y Cuatros
Instrumentos de todas
Hector Ruiz
Calle real de sabana grande 1812
Caracas (Venezuela)

IMAG0738

Det jag begriper av etiketten är att den är tillverkad i en gitarr- och cuatrofabrik. Instrumentos de todas betyder ”alla instrument” enligt Google Translate. Det hjälper mig inte direkt. Vem är Hector Ruiz? Bodde han på ”verklig gata i stor savann 1812” (tack igen Google Translate)? Eller är det han som är tillverkaren? Det här får mina spansktalande vänner mer än gärna grotta ner sig i.

Slutligen vill jag nämna en fiol som kanske rent av är värd någonting. Det är nämligen ett handgjort instrument av den rumänske mästaren Roman Boianciuc 1974. Det är alltså inte jag som påstår att han är en mästare utan det är en titel man får om man är en jävel på att bygga fioler. Jag har hittat en gammal annons för en svensksåld sådan. Fiolen i annonsen är numrerad som nummer 375. Den vi har hittat har nummer 377. Den är dock inte uppställd och tonjusterad av violinmakare Torbjörn Zethelius utan har istället hängt på en vägg med en bit ståltråd runt huvudet (stackars vackra instrument!) så värdet är knappast jämförbart.

IMAG0735

Så kom igen nu, Internet! Visa vad ni går för! Vad vet ni om ryska mandoliner? Om trumpeter från Boosey & Hawkes? Vad kan ni om tyska sopranharmonikor eller venezulanska cuatros? Vem är Hector Ruiz? Och vad kan ni berätta om fiolmakare Roman Boianciuc?


Andra bloggar om: , , , , , ,

Communities for learning


Photo credit: djwtwo via Foter.com / CC BY-NC-SA

I november 2012 höll John Green ett TED Talk om lärande och bildning som jag verkligen vill uppmana alla att ta del av. Hans vinkel är att han som barn uppfattade utbildningen i skolan som ett antal hinder man måste ta sig över, för annars skulle man inte få bra betyg och får man inte bra betyg får man inte bra jobb. Men, som Green krasst uttrycker det; människor med bra jobb går upp väldigt tidigt på morgonen och knyter en strypsnara runt halsen på sig själva. Varför skulle man vilja ha det? Jag känner så väl igen mig i det där för det var precis så jag själv kände när jag gick i skolan.

Jag känner också igen mig i hans approach till hur han började lära sig saker på riktigt och jag gillar liknelsen med kartografi. Istället för att se lärandet som ett antal hinder man måste hoppa över så tar man sig an det som en kartograf. Man kommer till en kustlinje och börjar skissa ner den och med det kommer en nyfikenhet att fortsätta och ta reda på hur resten ser ut, och hur det hänger ihop.

Han har också en viktig poäng i hur kartor formar våra liv. Det är inte särskilt troligt att vi åker till ett ställe som inte finns på kartan. Så hur kartan ser ut spelar roll. Och på samma sätt är det med lärande och bildning. Vad vi lär oss och utbildar oss i är präglat av vad vi exponeras för till att börja med.

Jag spinner vidare på hans tankar om kartor och tänker att saker hänger ihop. För att saker och ting ska bli gripbara bryter vi ner dem i delar, men det gör också att kartan ser fragmenterad ut. Så det är så vi lär oss att tänka. I själva verket hänger allt ihop. Geografi, historia, samhällskunskap och religionskunskap är sammanlänkade (och därför sammanklumpade som samhällsorienterande ämnen). Hur gränserna är dragna (geografi) är präglat av historia och religion och samhällskunskap, men samhällskunskapen präglas av geografin eftersom olika lagar och regler gäller inom de olika gränserna. Och så vidare.

Men det slutar inte där heller. Språken vi talar hänger i hög grad ihop med geografin men även med historia. Och samhällskunskap. Språken berättar också sina egna historier. Genom att följa ett språks utveckling och vilket inflytande andra språk har haft på det språket genom åren kan man också lära sig om migrationsströmmar, om handelsrutter och annat. (Läs till exempel den här artikeln om varför engelska är ett så konstigt språk). Kort sagt; historia, geografi, samhällskunskap. Det är inte isolerade öar.

Och utan kunskaper i matematik, astronomi, fysik med mera hade folk inte haft möjlighet att förflytta sig över några längre sträckor så även det hänger ihop. Egentligen kan man lära sig mycket om historia och kultur bara genom att lära sig om kunskap; hur vissa kunskaper spridit sig över världen berättar sin egen historia.

Hur vi än vrider och vänder på det hamnar vi till slut i antikens Grekland där någon filosof tittar upp på natthimlen och noterar att himlakropparna rör sig. Så han kliar sig i skägget och kallar dem planetes, eller vandrare. Och så var vi på lingvistik igen. Det hänger ihop.

Jag kan inte låta bli att tänka att vi gör oss själva en otjänst genom att paketera utbildning som vi gör. Samtidigt som jag förstås förstår varför. Det finns en poäng för ett samhälle att se till att dess invånare har en viss grundbildning. Men samtidigt gör vi då lärandet till en serie hinder. Istället för att låta den naturliga nyfikenheten och kunskapstörsten låta var och en utforma sin egen karta gör vi bildning till något tråkigt och konformistiskt. Det gör det lättare att lära ut, ja, och det gör det definitivt lättare att betygsätta, men lärandet borde handla om kunskap, inte om betyg. Med tillgång till all världens kunskap vid fingertopparna kanske skolans viktigaste uppgift snarare är att lära studenter källkritik. Att vara mer guide än korvstoppare och att vara ett community for learning, som Green uttrycker det.

Och communities for learning, det är något vi kan bygga själva också. Något vi bör bygga själva. Alla behöver vi intellektuellt tuggmotstånd, utmaningar och katalysatorer. Man behöver inte sluta lära sig för att man slutar skolan.

De säger att man lär så länge man lever. Kanske är det snarare så att man lever så länge man lär.

[ted id=2305]


Andra bloggar om: , , , intressant?

#blogg24 lucka 25: Bonuslucka


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Just den här dagen föddes ett gossebarn som i 30-årsåldern förändrade världen med sina progressiva idéer. Jag pratar förstås om sir Isaac Newton, född den 25:e december 1642.

Newton var matematiker och fysiker och anses vara en av de mest inflytelserika figurerna inom naturvetenskap (på sin egen tid kallades han naturfilosof) genom alla tider och var en nyckelfigur i den epok som ibland kallas den vetenskapliga revolutionen. De allra flesta känner till gravitationslagen, och alla känner av den. Den är Newtons. Innan Newton flöt saker bara omkring på måfå. Det var ingen ordning alls. Så Newton skrev ihop gravitationslagen för att grejer skulle hålla sig på plats. Han var på så sätt en föregångare till dagens företagsreligion LEAN. Det måste ju ha varit så, eller hur? Det heter ju lag, liksom evolutionen bara är en teori.

Bortsett från att ha bringat ordning i universum utarbetade Newton vetenskapliga metoder, så kallad Newtonianism som ligger till grund för mycket av den metodik som används än idag. Och när Upplysningstiden senare inträdde var Newton en av ledstjärnorna. Det är nog inte helt fel att påstå att Newton tillsammans med Galileo Galilei och Robert Boyle var de tre vise män i vars fotspår upplysningstidens tänkare navigerade efter. Newton gjorde avtryck långt utanför naturvetenskapen då till exempel Voltaire och Locke tog till sig Newtons koncept om naturlagar till sina idéer om politiska system medan Adam Smith applicerade dem på psykologi.

Newton skrev en gång i ett brev att ”om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar”. Det är ett väldigt bra sätt att beskriva vetenskapens utveckling där varje framsteg bygger vidare på andras arbete. Uttrycket ska dock finnas nedtecknat sedan långt tidigare så inte ens det kom Newton på i ett vacuum, vilket liksom snarare understryker poängen att allting bygger på något annat. Men icke desto mindre är Newton själv en av dessa jättar som många senare har stått på för att se längre.


GodfreyKneller-IsaacNewton-1689” by Sir Godfrey Knellerhttp://www.newton.cam.ac.uk/art/portrait.html. Licensed under Public Domain via Commons.


Andra bloggar om: ,

#blogg24 lucka 24: Alan Turing


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Alan Turing kan vara en av 1900-talets mest förbisedda genier. Han var matematiker och kryptoanalytiker och han la stora delar av grunderna för vår tids dator- och informationsteknologi. Han klurade ut vad som kallas för Turingtestet som något förenklat innebär att om en människa kommunicerar med en maskin och inte kan avgöra att det är en maskin, då har kriterierna för mänsklig intelligens uppnåtts.

Jo, och så räddade han våra arslen under andra världskriget. Och inte på det där sättet att han kom inridande på slutet, tog åt sig äran och skrävlade om det i sextio år med självförhärliganda filmer, utan på riktigt. Alan Turing är nämligen geniet som med hjälp av Bombe-maskinerna vid Bletchley Park kom på ett sätt att knäcka tyskarnas Enigma-koder. Man matade in en rad från ett krypterat meddelande i maskinerna och prövade sig metodiskt genom olika kombinationer tills det som kom ut var en klartext som verkade betyda något rimligt, och därefter använde man den kombinationen på resten av meddelandet för att avkoda det. Att britterna lärde sig att knäcka Enigmakoder (ett fortsättningsarbete på genombrott i Polen för övrigt) var en av de mer avgörande faktorerna för krigets utgång. Det gav de allierade strategiska fördelar då tyskarna in i det sista trodde att deras Enigmamaskin var omöjlig att knäcka.

Så varför är Turing så förbisedd? Tja, först och främst var arbetet vid Bletchley Park så hemligt att anläggningen förstördes efter kriget och Turings och de andras insatser offentliggjordes inte förrän 1970. Och då hade Turing redan varit död i 16 år. Och dels på grund av omständigheterna kring hans död.

Ni förstår, Alan Turing var inte bara ett geni. Han var också homosexuell. Homosexuella handlingar var på den tiden brottsliga i Storbritannien och homosexualitet betraktades som en psykisk sjukdom. Turing dömdes 1952 för ”grov oanständighet” på grund av sin sexuella relation med en annan man och fick välja mellan fängelsestraff och hormonbehandling (så kallad kemisk kastrering). För att undvika fängelse accepterade Turing hormonbehandlingen som bestod av östrogeninjektioner. Två år senare, den 8:e juni 1954, hittades han död. Dödsorsaken konstaterades vara cyanidförgiftning och den allmänna teorin är att Turing begick självmord. Alternativa teorier är bland andra att det var en olyckshändelse på grund av oaktsam hantering av kemikalier, eller att Turing skulle ha setts som en säkerhetsrisk (på grund av sin ”grova oanständighet” och ”psykiska sjukdom”, kan man tänka) och därför röjts ur vägen.

Dessa omständigheter är hur som helst ganska pinsamma så här i efterhand. Här har vi alltså ett geni och en nationalhjälte som döms till att genomgå hormonbehandling för att hans sexuella preferenser inte ansågs passa sig. Nu ska ingen stå över lagen naturligtvis, men i efterhand är likväl den sannolika misstanken att staten på grund av sin trångsynthet drev ett av sina verkligt unika genier i döden för något ingen annan egentligen har med att göra rätt… skämmig. Och därför är det givetvis också svårt för den brittiska staten att hylla Turing utan att samtidigt dra sig själv i smutsen eller framstå som hycklande. Därtill var som sagt mycket av Turings insatser både hemliga och svårbegripliga vilket inte direkt underlättar hyllandet.

Men Storbritannien har faktiskt sent omsider officiellt bett om ursäkt. 2009 uttalade sig den dåvarande premiärministern Gordon Brown om fallet Turing och kallade behandlingen av honom ”förskräcklig”. 2013 beslutade den brittiska regeringen att postumt be om ursäkt genom att använda sig av det kungliga benådningsinstitutet. Nådeansökan undertecknades av drottning Elisabeth II på självaste julafton, den 24:e december 2013. Det är en tämligen unik nåd då det bara är den fjärde sedan andra världskriget och då dylika vanligtvis utfärdas då vederbörande tekniskt sett visat sig vara oskyldig och/eller vederbörandes familj bett om det. Inget av detta är sant i Turings fall. Han bröt tekniskt sett mot lagen (ett bra exempel på att rätt och fel inte avgörs av vad som är lagligt eller inte) och påtryckningarna kom inte från Turings familj utan från medborgare som inte hade någon koppling till Turing annat än en respekt för hans insatser och avsky för hur han behandlades.

Så lucka 24 tillägnas Alan Turing. Den 24:e luckan får vara till minne av en briljant hjärna, men också en påminnelse om att när staten lagstiftar om moral och sedlighet så kriminaliseras människor som inte passar in i normen. Alan Turing benådades tack vare betydande insatser för vetenskapen och nationen. Tusentals andra har fängslats och förnedrats för samma ”brott” utan att någonsin få en ursäkt. Och det sker fortfarande. I Sverige kringskär vi sexarbetares rättigheter med hjälp av lagstiftning och trångsynta institutioner vilket innebär att även om det inte tekniskt sett är olagligt att sälja sex (bara att köpa) så blir vederbörande i stort sett rättslös. Hen kan bli sköntaxerad, vräkt och är sannolikt chanslös i en vårdnadstvist. Och det må så vara att Storbritannien inte längre kastar folk i fängelse för homosexualitet, men istället har man nyligen stiftat horribla lagar om pornografi där man i detalj förbjudit vissa sorters uttryck som ”facesitting” (för det är… dåligt?), ”förnedring” (vilket är väldigt mycket i betraktarens öga) och ”kvinnlig ejakulation” (kommentar överflödig). Förutom att det i sig är fullkomligt absurt att folkvalda representanter har betalt för att sitta och diskutera dylikt (även om diskussionen hade varit minst sagt intressant att betrakta) så är det farligt att stifta morallagar. Staten straffar människor för handlingar som den inte har med att göra och som inte skadar någon. Varje sådant fall är en tragedi på ett individuellt plan. När det dessutom innefattar vad som borde vara en nationalklenod är det en tragedi även på ett allmänt plan. Det behöver upphöra. Helst igår. Den här luckan tillägnas inte bara Alan Turing, utan också alla som inte benådats.


AlanTuring-Bletchley” by SjoerdFerwerda – Shot by Sjoerd Ferwerda. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Commons.


Andra bloggar om: , ,

#blogg24 lucka 22: Brandenburger Tor


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Brandenburger Tor uppfördes ursprungligen under sent 1700-tal som en fredssymbol. Det var en av arton portar i den ringmur som på den tiden omgav staden Berlin. Den kallades ursprungligen Friedenstor (Fredsporten) och pryds av ett fyrspan (Quadriga) samt den grekiska fredsgudinnan Eirene och segergudinnan Nike i en och samma person. Men efter att Napoleon besegrat Preussen 1806 och stulit med sig Quadrigan för att imponera på brudar (eller varför man nu stjäl artefakter) så förändrades Friedenstors roll. 1814 smiskade Preussen upp fransoserna och återbördade Quadrigan. Porten designades om till att bli mer av en triumfbåge och gudinnan Eirene tonade bort till förmån för Nike som för säkerhets skull backas upp av en preussisk örn och ett järnkors.

När nazisterna så småningom tog makten använde de flitigt Brandenburger Tor och dess symbolik i sin propaganda. Och när andra världskriget väl tog slut var Brandenburger Tor en av få saker som fortfarande stod upp i Berlin. Portens symboliska värde ändrade nu åter karaktär då Berlin delades i öst och väst. Brandenburger Tor var inte längre porten till Berlin, utan porten mellan två Berlin. Värt att notera är dock att trots ökande friktion mellan Öst- och Västberlin gjorde de båda sidorna gemensam sak i att rusta upp Brandenburger Tor efter kriget. Det finns något hoppfullt i den detaljen.

Brandenburger Tor var en öppen passage mellan Öst- och Västberlin tills Berlinmuren började byggas av öst. Fast de kallade den ”den antifascistiska skyddsvalen”. Men så kallade de också sig själva för Tyska Demokratiska Republiken också. De hade humor i Östtyskland. Det var de tvungna att ha.

Fram till 1961 då Berlinmuren byggdes var Brandenburger Tor en fri passage mellan de två städerna. I och med uppförandet av muren stängdes sju av dess åtta passager den 13 augusti. Den 14:e augusti hölls en demonstration mot detta på västsidan. Under förespegling att demonstrationerna krävde åtgärder stängdes porten helt ”tills vidare” av östsidan. Detta tills vidare stod sig till den 22:a december 1989.

Stängningen av Brandenburger Tor gjorde att det nu inte längre bara var en symbol för Tyskland, utan en världspolitisk symbol. Den västberlinske borgmästaren Richard von Weizäcker sa att ”den tyska frågan är öppen så länge Brandenburger Tor är stängd”. Världsledare besökte platsen för dess symbolvärde, bland andra John F. Kennedy. Det var dock inte där utan vid Västberlins rådhus han lät meddela att han var en syltmunk. Då Kennedy besökte Brandenburger Tor hängde man på östsidan upp banderoller så att han inte skulle kunna se över till andra sidan. För som president för USA förfogade han förstås inte över någon underrättelsetjänst som kunde förse honom med bilder om han så ville. Och det var också vid Brandenburger Tor som Ronald Reagan 1987 uppmanade sin sovjetiske kollega: ”Mr Gorbatjov, tear down this wall!”.

Officiellt återförenades Tyskland och därmed också Berlin den 3:e oktober 1990. Men den symboliska återföreningen skedde den 22:a december 1989 då Brandenburger Tor åter öppnades och den västtyske förbundskanslern Helmut Kohl gick genom dess portar för att mötas av Östtysklands ministerpresident Hans Modrow. Och sedan dess har Brandeburger Tor åter blivit en symbol för fred och gemenskap. Dess cirkel är sluten.


Brandenburg Gate panorama at night” by Runner1928Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Commons.


Andra bloggar om: ,

#blogg24 lucka 21: Marie Curie


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Marie Curie föddes 1867 som Maria Skłodowska i Polen som då var en del av Kejsardömet Ryssland. Hon utmärkte sig i skolan för sin minneskapacitet och lyckades med hjälp av sin syster skrapa ihop tillräckligt med pengar för att så småningom flytta till Paris för att studera matematik och fysik. Där träffade hon så småningom Pierre Curie med vilken hon gifte sig 1895.

1896 upptäckte Henri Becquerel fenomenet som kommit att kallas ”radioaktivitet”. Marie Curie valde detta som ämne att studera i en avhandling och kom bland annat fram till att även torium är radioaktivt (ge oss toriumreaktorer igår, tack). Marie och Pierre Curie fortsatte studera radioaktiva material och i synnerhet då uraninit som är den malm som vi vanligen utvinner uran ur. De fann att uraninit var mer radioaktivt än rent uran och kom till slutsatsen att det måste bero på att malmen innehåll spår av något annat radioaktivt ämne. Efter att ägnat år åt att att isolera uraninitens olika ämnen tillkännagav Curie den 25:e december 1898 att de funnit två nya grundämnen. Det ena kom att heta polonium efter Marie Curies hemland, det andra radium för dess höga radioaktivitet. Upptäckten av radium hade gjorts fyra dagar tidigare, den 21:a december. För sin forskning på radioaktivitet förärades paret Curie tillsammans med Henri Becquerel Nobelpriset i fysik 1903. Marie Curie blev därmed den första kvinna att tilldelas ett Nobelpris.

Men hon var inte klar där. Åtta år senare tilldelades hon också Nobelpriset i kemi för upptäckterna av polonium och radium och blev därmed också först att vinna två Nobelpriser och är än idag enda kvinna med den bedriften. Hon är också en av två som fått Nobelpriset i två olika ämnen. Den andre är Linus Pauling som 1954 fick Nobelpriset i kemi och 12 år senare även tilldelades Nobels fredspris.

Kunskaper om radioaktivitet har hjälpt oss med mycket. Röntgen, strålbehandling av cancerpatienter, kärnkraft är uppenbara exempel, men kunskapen om radioaktivitet revolutionerade arkeologin när kol-14-metoden introducerades på 50-talet. Kunskap om radioaktivitet hjälper oss också att skydda oss mot det, till exempel vid gruvarbete eller ute i rymden. Den kunskapen saknade dock Marie Curie som så småningom dog av aplastisk anemi. Det är en sorglig ironi att den upptäckt som gjorde henne odödlig också blev hennes död.


Curie-nobel-portrait-2-600” av Fotograv. – Generalstabens Litografiska Anstalt Stockholm – http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/1911/marie-curie.html, published in 1912 in Sweden in Les Prix Nobel, p. 64. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.


Andra bloggar om: ,

#blogg24 lucka 19: Emily Brontë


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Den 19:e december 1848 dog Emily Brontë, blott 30 år gammal, förmodligen av tuberkulos. För eftervärlden är hon ihågkommen för sin klassiska roman Svindlande höjder, eller Wuthering Hights i original. Boken var ingen omedelbar succé utan har växt i anseende med tiden.

Emily Brontë var en av tre författande systrar, där de andra är Charlotte och Anne. De skrev alla tre under pseudonym och kallade sig Ellis (Emily), Currer (Charlotte) och Acton (Anne) Bell. Att anta manliga pseudonymer var antagligen av betydande vikt för att överhuvudtaget få sina alster utgivna. Än idag finns vittnesmål om hur olika ett verk bedöms beroende på vem man tror har gjort det. För inte länge sedan läste jag till exempel om en kvinnlig musiker som producerade sitt eget album och skickade in till sitt bolag, men det ratades. Hon skapade då ett alter ego som producent och skickade in det igen och då var det plötsligt bra. Vilket förutom den uppenbara sexismen också antyder att bolaget ifråga inte lyssnade särskilt noga. (Jag vill säga att det gällde Amanda Palmer men jag lyckas inte hitta några belägg för det, så om någon känner till historien får ni gärna hojta till.)

Emily Brontës plats på den här nedräkningen motiveras av två saker. Dels verket Wuthering Heights i sig som i sin tur inspirerat till andra verk, som till exempel Kate Bushs låt med samma namn (och så har det inspirerat en hel del litteraturvetare att med hjälp av vaselin och skohorn knöla in sina teorier i romanen så att Brontë säger det de vill att hon ska säga). Och dels, och viktigare, för att hon tillsammans med sina systrar öppnade dörren för senare kvinnliga författare.


Emily Brontë”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons.


#blogg24 lucka 18: Viktor Rydberg


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Viktor Rydberg föddes den 18:e december 1828 och gjorde sig känd som författare, skald, journalist, språkvårdare, religionsfilosof, översättare och kulturhistoriker. Han var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet, medlem av Svenska Akademien, Vetenskapsakademien, hedersmedlem i Akademien för de fria konsterna och professor i kultur- och konsthistoria hos Stockholms högskola (den förste av det slaget).

Hos allmänheten är han mest känd för dikterna Betlehems stjärna som tonsattes av Alice Tegnér och handlar om en göteborgare som sjunger vaggvisor (Glenn söver sjö och strand) samt, förstås i dessa tider, Tomten.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.


Swedish author Viktor rydberg with signature” av J. Wolf, Leipzig – (red.) Meyer, Gustaf, Literärt album (Stockholm 1877). Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.


Andra bloggar om: ,

#blogg24 lucka 17: Aviatik


Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Warning: preg_replace(): Unknown modifier '/' in /home/scriumse/public_html/josh/wordpress/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Fint ord va? I folkmun säger vi flygkonst eller flygteknik. Aviatik är en teknisk term jag googlade fram för att verka viktig.

Den 17:e december 1903 genomförde bröderna Orville och Wilbur Wright (ej att förväxla med John och Christopher Wright som 1605 konspirerade för att spränga det engelska överhuset Westminster Palace tillsammans med bland andra Guy Fawkes) den första motordrivna flygningen i Kitty Hawk, North Carolina. Två gånger flög de sin maskin, The Flyer. Vid det första försöket flögs planet 36,5 meter på 12 sekunder. Det andra försöket varade i 11 sekunder men planet flög 53 meter. En effektivisering på sisådär 46% på bara ett par timmar. Inte illa. Ett par små skutt för bröderna Wright, men ett stort språng för mänskligheten.

Som av en händelse genomfördes också den första flygningen av passagerar- transportflygplanet Douglas DC3 den 17:e december 1935. Det är ett av världens mest tillverkade flygplan och även om merparten tillverkades för militärt bruk så har DC3:an också haft stor betydelse för civilt flyg.

Flyg har radikalt förändrat världen. Resor som förut tog flera dagar kan nu genomföras på några timmar och det har medfört att utbytet av varor, information och dödschockvirus snabbats på. Och utan flyg skulle inte Al Gore kunna flyga omkring i ett privatjet och uppmana oss att källsortera. Utan flyg skulle inte heller världens miljöministrar kunna ta varsitt jet till ett möte där de diskuterar hur de ska rädda världen utan att bry sig om de möjligheter som finns inom kärnkraft, som för övrigt baseras på upptäckten av fission av Otto Hahn den 17:e december 1938.


Seats in the Wright brothers aircraft”. Licenserat under Public Domain via Wikimedia Commons.


Andra bloggar om: , , ,