Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Det drar ihop sig till val och medborgarna ser sig om efter alternativ. Partierna försöker bräcka varandra i att ömsom lova guld och gröna skogar och ömsom skrämma folk med vad “de andra” kommer att ställa till med. Media gör sitt till med diverse valkompasser, och med tanke pÃ¥ hur missvisande en del av dessa är sÃ¥ är knappast det här bidraget det sämsta. Välkommen att lära dig politik med Barbapapa! (Klicka pÃ¥ bilderna för större version.)

Barbapapa, Barbamama och alla de små Barbapolitikerna var ute på promenad.
“Hej”, sa Barbapapa till nÃ¥gra väljare. “Vad gör ni? Diskuterar ni det kommande valet?”

“Va? Nej, vi försöker bestämma oss för vilken färg vi ska ha pÃ¥ det här staketet”, sa Jakob. “Vad tycker ni?”
“Ja, kan inte ni hjälpa oss?” undrade Lisa.

“Visst kan vi hjälpa till”, sa Barbapapa. “Det blir roligt för oss ocksÃ¥. Det första vi ska göra att är att välja ut de färger vi vill ha. Vilken är er favoritfärg?”

Barbamaria gillade grönt. Barbabert föredrog att ha en rolig keps. Alla tyckte de om olika färger, men mest verkade de gilla den som symboliserade deras egen politik. Så de tog med sig lite av alla färger.

“Ã…h, vad det här är spännande”, sa Lisa. “Jag kan inte bestämma mig för vilken färg jag ska börja med.”
“DÃ¥ ska du börja med den finaste färgen av alla!” ropade Barbamona. Röd! Det är en stark och fin färg som symboliserar solidaritet.”

“Solidaritet är ganska fint”, sa Barbafredrik, “men det är lite för hög skatt, tycker ni inte det? Orange är en glad och behaglig färg, det är den vi ska ha. Det är Alliansens färg och alla vackra saker är vÃ¥r förtjänst. Det bästa vore om debatten lägger sig.”

“FRA-lagen är orange. Och Ipred!” sa Barbafredrik.
“Titta! Vi har gjort andra saker ocksÃ¥.”
“Jag ska göra en skylt”, sa Lisa som hade svÃ¥ra koncentrationssvÃ¥righeter “och varna folk för att det är nymÃ¥lat.”

“Jag föredrar gult. Gul som solen över Skara Sommarland”, sa Barbabert. “Mitt parti ställer förvisso inte upp i riksdagsvalet, men det hindrar mig inte frÃ¥n att dyka upp och kläcka ur mig dumheter ibland.”

“Grönt är naturens färg”, sa Barbamaria med ett leende. “Vi har löst alla andra miljöfrÃ¥gor sÃ¥ numera fokuserar vi bara pÃ¥ klimathotet. Grönt är min turfärg. Jag gillar grönt mest, men kan tänka mig att vara röd ibland bara jag fÃ¥r sitta i regering.”

“Den finaste färgen är faktiskt blÃ¥, liberalismens färg”, sa Barba Barbelito. “Staten har inte att göra med vem som ligger med vem, eller varför.” Barba Barbelito förvandlade sig till en tjock blÃ¥ torsk för att visa alla. “BlÃ¥tt är fint.”

“Det är signalpolitik som är fint!” sa Barbaask och viftade med sin svarta färgburk. Hon var den vildaste hjärnan bland politikerna. “Jag kan föra alla sorters politik, men jag gillar signalpolitik bäst, det är en tydlig politik.”

“Den vackraste färgen är lila”, mumlade Barbarick. “Det är inte bara för att jag är vackrast eller för att jag själv företräder det lila partiet – nej, vi mÃ¥ste börja ta det informationspolitiska perspektivet pÃ¥ allvar.”

“Jag ska rösta pÃ¥ Sverigedemokraterna”, sa Lisa. “Svenska gula blommor utanför kyrkor är vackra, och svenska gärdesgÃ¥rdar med berg i bakgrunden är söta. Och upp-och-nedvända ekor vid strandkanten är svenskt.”

“Kan ni förstÃ¥ varför Lisa valde Sverigedemokraterna?” fnös Barbarick.
“Okej”, ropade de andra. “DÃ¥ letar vi upp andra väljare att övertyga. Vi har ju massor av argument kvar.”

“Vi kan väl tapetsera hela stan!” ropade Jakob. “Vi tapetserar allt som det gÃ¥r att sätta fast ett budskap pÃ¥. De här trafikskyltarna, till exempel!”
“Och vi sÃ¥ kallade enfrÃ¥gepartier försöker förklara att allt inte är fördelningspolitik”, sa Barbarick och Barbamaria.

“Den här bilen behöver fräcka svarta prickar sÃ¥ att ägarens grannar kan se att den kanske har körts för fort”, sa Barbaask.
“Vi beskattar den här gatlyktan”, sa Barbamona. Politikerna politiserade allt inom synhÃ¥ll.

En polis dök plötsligt upp.
“HallÃ¥ där!” sa han. “Vad gör ni? Man fÃ¥r inte lov att affischera i stan utan tillstÃ¥nd. Det är förbjudet!”
Bakom hans rygg köpte Barbapapa glass och balonger åt småpojkar som han stämt träff med på Internet.

“Vem ska göra rent efter er nu?” frÃ¥gade polisen ilsket. “SÃ¥ här kan det inte se ut! Är ni höga? Jag ska nog ta kissprov pÃ¥ er!”
“Lugn”, sa Barbapapa. “Vi ska se till att det blir ordning igen. De visste inte att det var förbjudet eftersom jag inte har berättat det, sÃ¥ de är för inkompetenta för att ställas till svars. Nu vet de – och vi ska ställa allt till rätta.”
“Jaha,” sa polisen. “Och du dÃ¥? Är du inte lite torr i munnen? Ska du följa med ner till stationen kanske?”

“Sätt igÃ¥ng nu!” sa Barbapapa uppmuntrande till politikerna. “En sÃ¥dan tur att vi köpte färger som gÃ¥r lätt att tvätta bort!”
“Skrubba pÃ¥, sÃ¥ blir det fint och rent. Vi gjorde fel, men det var inte illa men’t”, sjöng politikerna i kör medan de jobbade. Men deras glädje övergick snart i bitterhet när de kom pÃ¥ att alla gratislyssnande öron i stan innebar mÃ¥ngmiljonförluster för dem och deras skivbolagskompisar.

“Titta, vilken tur!” Snön kom och hjälpte politikerna. “Hurra!” ropade alla. “Nu är klimathotet över och vi kan elda pÃ¥ som vanligt igen.”

“Vi fÃ¥r inte glömma staketet”, sa Barbamama. “Vi mÃ¥lar det i alla möjliga färger, precis som regnbÃ¥gen.” Alla hjälpte till och det blev mycket fint – för alla färger är vackra. Utom brunt. Därför fÃ¥r inte Sverigedemokraterna vara med och leka under Pride.

---

Andra bloggar om: politik, val2010, satir, barbapapa, intressant?

Det drar ihop sig till val och medborgarna ser sig om efter alternativ. Partierna försöker bräcka varandra i att ömsom lova guld och gröna skogar och ömsom skrämma folk med vad "de andra" kommer att ställa till med. Media gör sitt till med diverse valkompasser, och med tanke på hur missvisande en del av dessa är så är knappast det här bidraget det sämsta. Välkommen att lära dig politik med Barbapapa! (Klicka på bilderna för större version.) Barbapapa, Barbamama och alla de små Barbapolitikerna var ute på promenad. "Hej", sa Barbapapa till några väljare. "Vad gör ni? Diskuterar ni det kommande valet?" "Va? Nej, vi försöker bestämma oss för vilken färg vi ska ha på det här staketet", sa Jakob. "Vad tycker ni?" "Ja, kan inte ni hjälpa oss?" undrade Lisa. "Visst kan vi hjälpa till", sa Barbapapa. "Det blir roligt för oss också. Det första vi ska göra att är att välja ut de färger vi vill ha. Vilken är er favoritfärg?" Barbamaria gillade

Jag köpte en skjorta på H&M utan att prova den först, och bara för att tigga om problem så klippte jag naturligtvis bort alla lappar innan jag tog på mig den också. Skjortjäveln gick såklart inte att ha på sig.

Det visar sig att skjortan är sydd efter en person i min storlek med bröstkorg som en lungsjuk ansjovis, och därtill späda smÃ¥ frökenarmar. Jag medger villigt att jag inte är den smärtaste som gÃ¥tt i ett par skor – jag är ganska bredaxlad i grunden och drar därtill runt pÃ¥ ett par kilo ballast – men det här är löjligt. Vi vet ju alla hur vältränad och gymmad man ska vara idag. Hur ska nÃ¥gon fÃ¥ pÃ¥ sig den här skjortan när inte ens mina förtvinade biceps kommer igenom? Eller är det meningen att man ska ha en söt liten puffärm pÃ¥ en i övrigt ganska hÃ¥rd militärgrön skjorta?

Nåja. Man får vad man betalar för heter det. Den kostade 99 spänn, så det är inget att bråka om. Jag bara undrar vem den är sydd för.

---

Andra bloggar om: skjorta, puffärm, h&m

Jag köpte en skjorta på H&M utan att prova den först, och bara för att tigga om problem så klippte jag naturligtvis bort alla lappar innan jag tog på mig den också. Skjortjäveln gick såklart inte att ha på sig. Det visar sig att skjortan är sydd efter en person i min storlek med bröstkorg som en lungsjuk ansjovis, och därtill späda små frökenarmar. Jag medger villigt att jag inte är den smärtaste som gått i ett par skor - jag är ganska bredaxlad i grunden och drar därtill runt på ett par kilo ballast - men det här är löjligt. Vi vet ju alla hur vältränad och gymmad man ska vara idag. Hur ska någon få på sig den här skjortan när inte ens mina förtvinade biceps kommer igenom? Eller är det meningen att man ska ha en söt liten puffärm på en i övrigt ganska hård militärgrön skjorta? Nåja. Man får vad man betalar för heter det. Den kostade 99 spänn, så det är inget att bråka om. Jag bara undrar vem den är sydd för. Andra bloggar om: skjorta, puffärm, h&m

En eftermiddag när jag som vanligt satt pÃ¥ jobbet och som vanligt hade radion skvalandes i bakgrunden inträffade nÃ¥got märkligt. Bandit, “vi spelar vad vi vill!”, ville för en gÃ¥ngs skull spela nÃ¥got annat än den allra senaste korthÃ¥rsmetallen, och firade detta med White Lions “When the children cry”. Ni vet, den där gamla dängan som spelades runt varenda lägereld under somrarna i början av nittiotalet, helt utan att White Lion fick en spänn för det. Undrar om det var därför de försvann.

Hur som helst så hörde jag något i texten som fick mig att haja till och känna ett visst obehag i det annars så gulliga budskapet. Nämligen textraderna:

No more presidents, and all the wars will end. One united world, under God.

Alltså. Demokrati ut, teokrati in, givetvis under Den Rätta Läran. White Lions analys får antas vara att demokratiskt valda presidenter orsakar mer krig och lidande än vad blind tro på sagor från senare bronsåldern gör. Hur är det då med presidenter som har röster i huvudet och förväxlar det med Gud? Är det bra eller dåligt?

Ni förstår att jag skämtar lite. Givetvis försökte inte White Lion indoktrinera någon. Tror jag. Alla hårrockare hade Gud som image på den tiden, men det finns faktiskt två saker man kan lära sig av det här.

Det ena är att taget ur sin kontext kan vad som helst tolkas hur som helst. Det andra är att alla har sina glasögon att tolka världen igenom. I mitt fall är glasögonen starkt färgade av en djupt rotad misstro mot religion, och många hundra timmars funderingar och diskussioner om demokrati. Därför hajar jag spontant till inför en textrad som jag oreflekterat själv sjöng vid lägerelden för snart tjugo år sedan.

Det är så vi människor fungerar. Vi har vissa värderingar och vissa kunskaper som vi använder som mallar som vi därefter jämför annan input mot. Det är inget konstigt med det. Faran är när man inte är medveten om det. Det är då man börjar uppfatta sin version av verkligheten som Den Absoluta Sanningen.

Ibland blir jag lite orolig för egen del. Hur starkt färgade är mina glasögon? Jag försöker ju se till att ta in flera aspekter på saker, jag försöker att läsa människor med andra perspektiv och andra glasögon än jag själv, men ibland räcker inte tiden till, och minsta motståndets lag drar en hela tiden till de likasinnade. De som bekräftar snarare än ifrågasätter.

Men samtidigt är det precis det som är så bra med Internet. Det finns alltid någon drygpåse som talar om för dig att du har fel.

---

Andra bloggar om: white lion, when the children cry, glasögon, tolkning, demokrati, teokrati, intressant?

En eftermiddag när jag som vanligt satt på jobbet och som vanligt hade radion skvalandes i bakgrunden inträffade något märkligt. Bandit, "vi spelar vad vi vill!", ville för en gångs skull spela något annat än den allra senaste korthårsmetallen, och firade detta med White Lions "When the children cry". Ni vet, den där gamla dängan som spelades runt varenda lägereld under somrarna i början av nittiotalet, helt utan att White Lion fick en spänn för det. Undrar om det var därför de försvann. Hur som helst så hörde jag något i texten som fick mig att haja till och känna ett visst obehag i det annars så gulliga budskapet. Nämligen textraderna: No more presidents, and all the wars will end. One united world, under God. Alltså. Demokrati ut, teokrati in, givetvis under Den Rätta Läran. White Lions analys får antas vara att demokratiskt valda presidenter orsakar mer krig och lidande än vad blind tro på sagor från senare bronsåldern gör. Hur är det då med presidenter som har

Få har väl missat att Copyswede vill utöka den gamla kassettavgiften till att gälla alla tänkbara lagringsmedia. Som till exempel hårddiskar, minneskort och mobiltelefoner. Mattias Åkerlind på Copyswede tycker att eftersom mobiltelefoner kan användas som musikspelare så är det rimligt att en avgift läggs på priset så att (vissa) upphovsmän (kanske) får en slant när du köper ny nalle. För det har de automatiskt rätt till. Det är rimligt.

Det är sant. Det är helt rimligt, enligt den förvridna logik som präglar upphovsrättsindustrin. Men mobiltelefoner kan ju användas till annat än att spela upp musik på, så då är det väl också rimligt att andra drabbade branscher också får ta ut en avgift på våra telefoner? Här är några exempel.

Telefonboksavgift. Varje gång vi lagrar ett namn och telefonnummer i mobiltelefonens adressbok så har vi i praktiken kopierat en post ur telefonkatalogen till ett annat lagringsmedia, och i annat format. Ungefär som när man gör om en låt från en skiva till mp3-format (eller dylikt) och kopierar till sin mobiltelefon. Således är det rimligt att telefonkatalogstillverkarna får ta ut en avgift på våra mobiltelefoner.

Filofaxavgift. Mobiltelefoner används också för att skriva upp möten och göra minnesanteckningar, vilket är en katastrof för filofaxbranschen som naturligtvis måste få ta ut en avgift.

Kartavgift. När jag vill ta mig någonstans dit jag inte hittar konsulterar jag ibland Google Maps på min telefon. Detta bör karttillverkarna rimligen kompenseras för. Och GPS-tillverkarna också, men de i sin tur måste också kompensera karttillverkarna, så av administrativa skäl vore det smidigaste att ålägga mobiltelefoner med dubbel kartavgift på en gång.

Klockavgift. Jag har inte använt armbandsur sedan förra årtusendet. Okej, det låter längre än det är, men faktum är ändå att mobiltelefonen är min primära klocka. Således är det rimligt att armbandsurstillverkarna får en slant för varje mobiltelefon som säljs. Och när vi ändå är på ämnet klockor så är mobiltelefonen också min väckarklocka, så även väckarklocksindustrin behöver lite allmosor.

Fotoavgift. Det fotograferas en hel del med moderna mobiltelefoner. Jag anser det därför fullkomligt rimligt att kameratillverkarna får ta ut en hundring eller så per såld mobiltelefon. Dessutom lagras det mängder av bilder i såväl mobiltelefoner som på minneskort och hårddiskar, naturligtvis till stor ekonomisk skada för fotografiframkallningsnäringen som därför behöver få ålägga all lagringsmedia med en avgift. Digitaliseringen av fotografering är för övrigt dödendöden för alla som investerat i mörkrum och köpt framkallningsvätskor. En stor avgift till dem, tack, och om de inte alla redan har dött av svält så vill jag snarast se lite speciallagar å deras vägnar.

Tärningsavgift. Det finns en applikation till Android som fungerar som tärning. Man skakar telefonen och en animerad tärning driven av en slumpvalsgenerator sätts i rullning. Detta är naturligtvis ett jättehot mot tärningsindustrin, och då har vi bara sett början i form av sexsidiga tärningar ännu. Tänk när det börjar dyka upp applikationer för T4, T8, T10 och T12 på marknaden. Då är det tack och godnatt för den lukrativa tärningstillverkningen. De nördar som spelar rollspel kommer raskt att överge sina gamla trätärningar och börja slå med mobiltelefoner. Om inte tärningsnäringen får ta del av mobiltelefonförsäljningen så kommer den snart att dö ut, och vem ska då kunna tillverka en kloss och numrera dess sidor? Va!?

Spelavgift. När vi nu är inne på tärningar och rollspel bör det också nämnas att man kan spela spel på sin mobiltelefon, varför både datorspelsbranschen och sällskapsspelsbranschen måste få varsin avgift. Och flipperspelsbranschen förstås.

Och sÃ¥ här kan det fortsätta i all evighet. Mobiltelefoner kan användas som stoppur, filmkamera, dörrstopp, tillhygge, kastvapen (idag skulle inte Crocodile Dundee kasta en konservburk i huvudet pÃ¥ en väskryckare – han skulle sula iväg sin iPhone, sÃ¥ en konservburksavgift vore pÃ¥ sin plats), ficklampa och hundratals andra saker. Faktum är att allt mer av vÃ¥ra internetförehavanden (surfande, chattande och mailkorrespondens) sköts med mobiltelefoner, sÃ¥ datortillverkarna mÃ¥ste förstÃ¥s ersättas. Och sÃ¥ fÃ¥r man inte glömma att det faktiskt gÃ¥r att ringa till varandra med mobiltelefoner ocksÃ¥, nÃ¥got som slÃ¥r hÃ¥rt mot operatörer i det fasta nätet. En mobiltelefon som idag kostar fyratusen kronor borde, med alla rimliga avgifter, kosta ungefär Ã¥ttiotusen istället. Allt enligt Copyswedes logik.

Problemet är då att få kommer att ha råd att köpa en mobiltelefon, och då måste vi ju lägga mobiltelefonavgifter på alla varor som folk köper istället, eller hur? Det låter väl rimligt?

Om det här hade varit en video feedback av Harry Potter, vad hade det rimliga priset då varit? Bilden kommer från http://www.flickr.com/photos/stoic1/ och är CC-licensierad. Tack till coldert som upplyste mig om att det fenomen som bilden visar kallas optical feedback.

---

Andra bloggar om: copyswede, kassettavgift, kopiering, vansinne, upphovsrätt, piratkopiering, privatkopiering, mobiltelefoner, intressant?

Få har väl missat att Copyswede vill utöka den gamla kassettavgiften till att gälla alla tänkbara lagringsmedia. Som till exempel hårddiskar, minneskort och mobiltelefoner. Mattias Åkerlind på Copyswede tycker att eftersom mobiltelefoner kan användas som musikspelare så är det rimligt att en avgift läggs på priset så att (vissa) upphovsmän (kanske) får en slant när du köper ny nalle. För det har de automatiskt rätt till. Det är rimligt. Det är sant. Det är helt rimligt, enligt den förvridna logik som präglar upphovsrättsindustrin. Men mobiltelefoner kan ju användas till annat än att spela upp musik på, så då är det väl också rimligt att andra drabbade branscher också får ta ut en avgift på våra telefoner? Här är några exempel. Telefonboksavgift. Varje gång vi lagrar ett namn och telefonnummer i mobiltelefonens adressbok så har vi i praktiken kopierat en post ur telefonkatalogen till ett annat lagringsmedia, och i annat format. Ungefär som när man gör om en l

Jag bär pÃ¥ nÃ¥got slags hatkärlek till IKEA. Ã… ena sidan är det ett trevligt varuhus med sitt enorma utbud och sina smÃ¥ inredda rum att fÃ¥ inspiration av. Ã… andra sidan är det ett helvetiskt ställe att ta sig ut ifrÃ¥n. Det gÃ¥r liksom inte att manhandla där (manhandla – veta vad man ska ha, gÃ¥ in och hämta det, betala och Ã¥ka hem). Helt omöjligt. Fyra vÃ¥ningar där man mÃ¥ste börja längst upp och jobba sig nedÃ¥t och där den sista är en labyrint/hinderbana att ta sig igenom för att komma till ta-själv-lagret, där man ska ta en idiotisk vagn som har tyngdpunkten helt fel sÃ¥ att den blir hopplös att styra och som bonus gör ens smalben vackert och genuint svenskt blÃ¥gula.

Vi bestämde oss för att införskaffa ny soffa till vardagsrummet och lite annat, så igår var vi på IKEA i Kungens Kurva och bestämde vilken soffa vi skulle ha, vilken färg, och så vidare. Men eftersom vi ändå inte har möjlighet att frakta hem en stor soffa så beslutade vi att det var hemkörning som gällde. Och då kan man ju lika gärna beställa på nätet, eller hur? Mycket smartare än att stå och köa.

Tji fick vi! Bara för att IKEA har en vara betyder det inte att den gÃ¥r att beställa online. Kundtjänst upplyste om att det gÃ¥r att ringa och beställa, men liksom… HallÃ¥!? Det mÃ¥ste väl vara enklare att folk kan klicka pÃ¥ saker och stoppa dem i en virtuell varukorg, eller till och med fylla i artikelnummer i ett mail, än ha folk som sitter och svarar i telefon? Hur tänker man?

Så idag fick vi masa oss tillbaka till IKEA för att handla på plats, och då började den riktiga parodin. Vi bortser från de icke nödvändiga stegen att köa för att skaffa ett IKEA-kort (bra att ha, kanske) och att köa för att få lite mat. Då kvarstår följande steg för att få köpa en soffa och få den hemkörd:

1. Köa för att få beställa själva soffan. Det tog ungefär tio minuter. Kvinnan på soffavdelningen knattrade på sin dator, skrev ut en order och förklarade att vi skulle gå till kassan och betala den, och sedan till varuutlämningen för att hämta den. När vi nämnde att vi ville ha den hemkörd upplyste hon om att vi då skulle gå med varan till hemkörningen. Mitt sinne för logik stängde av redan där och därefter följde jag med strömmen som en duktig zombie.
2. Köa för att få betala. Det tog väl cirka tio minuter till, och det är ärligt talat ganska snabbt för att vara IKEA.
3. Köa vid varuutlämningen. Inte så mycket till kö egentligen, mer bara att vänta på att lagerkillarna skulle komma ut med en pall med prylar på.
4. Släpa prylarna bort till hemkörningen där jag faktiskt inte behövde köa eftersom det inte fanns någon före mig. Någon borde faktiskt sätta upp ett könummersystem där så att man ändå får ta en lapp och vänta på att personalen har lust att hantera ens ärende, bara så man inte får för sig att man är något, liksom. Lämna av paketen, lämna uppgifter om var jag bor och betala.

Så här skulle det kunna gå till istället:

1. Köa till en människa på soffavdelningen (eller beställa online, förstås) och berätta vad man vill ha, lämna alla sina uppgifter, visa sitt IKEA-kort och berätta att det är det som ska faktureras, upplysa om att man vill ha hemkörning till den adress som redan finns i IKEAs system.
2. Ã…ka hem!

Jag förstår verkligen inte detta krånglande. Jag tror att Sovjetunionen kollapsade för att folk ledsnade på att köa. Folkrepubliken IKEA bör ta det som ett varnande exempel.

Det är tur att sonen är utrustad med en ängels tålamod. När jag var färdig att slänga mig raklång på marken och sparka och skrika av frustration satt han fortfarande snällt i vagnen och tittade förundrat på alla stressade människor. Sedan somnade han. Nästa gång får han åka själv så slipper jag.

---

Andra bloggar om: ikea

Jag bär pÃ¥ nÃ¥got slags hatkärlek till IKEA. Ã… ena sidan är det ett trevligt varuhus med sitt enorma utbud och sina smÃ¥ inredda rum att fÃ¥ inspiration av. Ã… andra sidan är det ett helvetiskt ställe att ta sig ut ifrÃ¥n. Det gÃ¥r liksom inte att manhandla där (manhandla - veta vad man ska ha, gÃ¥ in och hämta det, betala och Ã¥ka hem). Helt omöjligt. Fyra vÃ¥ningar där man mÃ¥ste börja längst upp och jobba sig nedÃ¥t och där den sista är en labyrint/hinderbana att ta sig igenom för att komma till ta-själv-lagret, där man ska ta en idiotisk vagn som har tyngdpunkten helt fel sÃ¥ att den blir hopplös att styra och som bonus gör ens smalben vackert och genuint svenskt blÃ¥gula. Vi bestämde oss för att införskaffa ny soffa till vardagsrummet och lite annat, sÃ¥ igÃ¥r var vi pÃ¥ IKEA i Kungens Kurva och bestämde vilken soffa vi skulle ha, vilken färg, och sÃ¥ vidare. Men eftersom vi ändÃ¥ inte har möjlighet att frakta hem en stor soffa sÃ¥ beslutade vi att det var hemkörning som gÃ

Innan jag lämnade fastlandet för att åka på politikerkollo på Gotland så kollade jag busstider inför hemresan. Jag är helt säker på att det fanns en buss som skulle gå från Nynäshamn till Södertälje tjugo minuter efter att färjan lagt till. Men när jag väl kom in mot land, återfick mobiltäckningen och sms:ade min sambo för att få en dubbelkoll av avgångstid och bussnummer fanns det ingen sådan avgång. Alls.

Eftersom jag fortfarande var säker på att min avgång existerade slet jag åt mig min väska, tog ett alldeles för hastigt avsked av mina fränder och rusade mot busstorget. Mycket riktigt fanns det ingen buss där, och tidtabellen skvallrade om att det aldrig funnits någon sådan avgång, eller ens någon i närheten. Totalt fiasko alltså. Antingen sviker mitt minne fullkomligt, eller så gjorde jag något fel när jag kollade hemresan. Eller, så gav SL:s hemsida fel information.

Det må vara hur det vill med den saken. Jag började såklart i lätt panik kolla hur man skulle ta sig hem med pendeltåget, men det var såklart inställt, så man skulle ta ersättningsbuss till Västerhaninge, för att därifrån ta pendeln till Älvsjö varifrån en rickshaw skulle transportera en vidare till T-centralen där man skulle få kliva på ett tåg till Södertälje. Om man är snäll.

SÃ¥ jag traskade tillbaka upp mot bÃ¥thelvetet för att se om det fortfarande fanns en flygbuss kvar att fÃ¥ Ã¥ka med till Centralen, men fick bara se arslet pÃ¥ den sista som hÃ¥nfullt gled iväg. Jag ringde taxi och frÃ¥gade vad det skulle kosta att Ã¥ka, och fick svaret att eftersom det inte fanns nÃ¥got fastpris pÃ¥ taxan sÃ¥ gällde taxametern, vilket en lördagkväll motsvarar skadestÃ¥ndet för “lindrigt medhjälp till upphovsrättsbrott”. Plötsligt kände jag hur fruktansvärt trött jag var. Väskan vägde bly, benen likasÃ¥ och bÃ¥de fötter och händer värkte. SÃ¥ jag satte mig helt sonika pÃ¥ väskan och började ställa in mig pÃ¥ att övervintra i Nynäsjävlahamn.

Lyckligtvis finns det snälla människor. Sambon ringde sin kusin som utan krusiduller ryckte ut och åkte för att hämta mig. Under tiden betraktade jag ett förvuxet moppegäng som sladdade med sina bilar runt busstorget som för att försäkra sig om att slippa dra på sig någon flickas intresse och därmed utsättas för tjejbaciller.

Typ tre timmar efter att ha klivit av färjan kom jag hem. Tre timmar för att ta sig fem mil, i nådens år 2010. Är det konstigt att man väljer att ta bilen? Jag ska inte förflytta mig någonstans igen förrän någon uppfinner teleportern.

---

Andra bloggar om: visby, almedalen, hemresa, gotland, nynäshamn, södertälje

Innan jag lämnade fastlandet för att åka på politikerkollo på Gotland så kollade jag busstider inför hemresan. Jag är helt säker på att det fanns en buss som skulle gå från Nynäshamn till Södertälje tjugo minuter efter att färjan lagt till. Men när jag väl kom in mot land, återfick mobiltäckningen och sms:ade min sambo för att få en dubbelkoll av avgångstid och bussnummer fanns det ingen sådan avgång. Alls. Eftersom jag fortfarande var säker på att min avgång existerade slet jag åt mig min väska, tog ett alldeles för hastigt avsked av mina fränder och rusade mot busstorget. Mycket riktigt fanns det ingen buss där, och tidtabellen skvallrade om att det aldrig funnits någon sådan avgång, eller ens någon i närheten. Totalt fiasko alltså. Antingen sviker mitt minne fullkomligt, eller så gjorde jag något fel när jag kollade hemresan. Eller, så gav SL:s hemsida fel information. Det må vara hur det vill med den saken. Jag började såklart i lätt panik kolla hur man

Idag blir det nog en mer pliktskyldig postning. Inte så mycket att rapportera till omvärlden. Dessutom är den lite försenad eftersom jag var tvungen att avbryta och ränna iväg på ytterligare en mer eller mindre riggad debatt. Mer om det senare.

Efter middagens stödvila satte jag mig och skrev den text jag verkligen behövde få ur mig. Resultat blev ändå rätt bra, med tanke på hur mycket jag hade att smälta. Tycker jag själv i alla fall.

Efter att ha lagt upp den tog Olof och jag ett litet eftersnack framför kameran, och sedan packade vi ihop oss för att komma ner på stan för en kvällsrunda och lite mat. Vilket slutade med att Calle och jag hamnade vid samma bord som ett par reportrar från DN som passade på att få en intervju. Vi avrundade med ett par öl tillsammans med ett några ungpirater.

Andreas Larsson berättade att när han anlände förra natten så gick han till fel dörr, varför han kom in genom altandörren istället för ytterdörren, och fick smyga genom vardagsrummet där Olof och jag sover. När han berättade det kom jag ihåg att jag vaknade till när han gjorde det. Det var på nivån att jag öppnade ett öga, noterade att Andreas Larsson just smög förbi min säng, och att det antagligen var helt i sin ordning.

Och imorse hade Amelia Andersdotter förvandlats till Robert Renling och stod och diskade. Sharing is caring-skylten på diskbänken hade bytts ut till en Kärring is caring och det matriarkala förtrycket på piratgården är totalt.

---

Andra bloggar om: almedalen, visby, gotland, politikerveckan

Idag blir det nog en mer pliktskyldig postning. Inte så mycket att rapportera till omvärlden. Dessutom är den lite försenad eftersom jag var tvungen att avbryta och ränna iväg på ytterligare en mer eller mindre riggad debatt. Mer om det senare. Efter middagens stödvila satte jag mig och skrev den text jag verkligen behövde få ur mig. Resultat blev ändå rätt bra, med tanke på hur mycket jag hade att smälta. Tycker jag själv i alla fall. Efter att ha lagt upp den tog Olof och jag ett litet eftersnack framför kameran, och sedan packade vi ihop oss för att komma ner på stan för en kvällsrunda och lite mat. Vilket slutade med att Calle och jag hamnade vid samma bord som ett par reportrar från DN som passade på att få en intervju. Vi avrundade med ett par öl tillsammans med ett några ungpirater. Andreas Larsson berättade att när han anlände förra natten så gick han till fel dörr, varför han kom in genom altandörren istället för ytterdörren, och fick smyga genom vardagsr

Jag inser redan nu att det kan bli en hel del namedropping om jag ska föra logg över vad vi hittar på här. Bara att tugga i sig.

Det första jag gjorde efter den förra rapporten var att lägga mig och försöka gubbsova lite i värmen. Det gick sådär, men det finns liksom en anledning till att man tar siesta mitt på dagen i varma länder. Det behövs.

Därefter traskade jag tillsammans med Ola, Sandra, Gustav och Marie ner på byn för att närvara vid ett seminarium om mediernas roll i politiken. Panelen bestod av Lars Nord, professor i journalistik, Heidi Avellan, chefredaktör på Sydsvenskan, Fredrik Federley (C) och Gudrun Schyman (F!). Diskussionen gick ungefär som jag förväntade mig där chefredaktören försvarade media medan Schyman, vars parti i stort ignoreras av media, gick på attack, och Federley som får sin beskärda del av utrymmet och mer därtill verkade ganska nöjd. Han hade dock några kritiska poänger om hur man personfokuserar, även på honom, så förutom färgen på hans byxor (piratlila) så var jag överens med honom i en del.

Vi splittrades efter det och Marie, Ola och jag gick vidare för att äta lite innan vi pliktskyldigt gick ner till stora scenen för att höra pÃ¥ Reinfeldt. Reinfeldts tal har säkert blivit recenserat till leda redan och jag har intet att tillföra annat än att det är intressant hur olika man ser och hör. Det tycks hänga ihop med partifärg, märkligt nog. Jag hasplade dock ur mig en sur kommentar när Reinfeldt stolt deklarerade: “Vi gÃ¥r inte i särintressenas ledband!” Näheru. Hört talas om Ipred?

Det bästa pÃ¥ hela dagen sparades till sist, dÃ¥ jag och Rick stämde träff med Hanna Wagenius och Johanna Nylander. Det var mycket trevligt, och när jag frÃ¥gade Hanna vad hon skulle bli när hon blir stor och hon med självklarhet svarade “statminister” sÃ¥ blev jag glad och kände: Äntligen en statsminister jag kan ställa mig bakom.

Det hela utmynnade också i att Hanna och jag bestämde oss för att sluta upp vid ett seminarium om prostitution och jämställdhet tidigt på måndag morgon. Det har jag en hel del att skriva om, men det får bli i en separat text. Hanna själv kanske hinner före ut med något matnyttigt.

---

Andra bloggar om: almedalen, visby, gotland, politikerveckan

Jag inser redan nu att det kan bli en hel del namedropping om jag ska föra logg över vad vi hittar pÃ¥ här. Bara att tugga i sig. Det första jag gjorde efter den förra rapporten var att lägga mig och försöka gubbsova lite i värmen. Det gick sÃ¥där, men det finns liksom en anledning till att man tar siesta mitt pÃ¥ dagen i varma länder. Det behövs. Därefter traskade jag tillsammans med Ola, Sandra, Gustav och Marie ner pÃ¥ byn för att närvara vid ett seminarium om mediernas roll i politiken. Panelen bestod av Lars Nord, professor i journalistik, Heidi Avellan, chefredaktör pÃ¥ Sydsvenskan, Fredrik Federley (C) och Gudrun Schyman (F!). Diskussionen gick ungefär som jag förväntade mig där chefredaktören försvarade media medan Schyman, vars parti i stort ignoreras av media, gick pÃ¥ attack, och Federley som fÃ¥r sin beskärda del av utrymmet och mer därtill verkade ganska nöjd. Han hade dock nÃ¥gra kritiska poänger om hur man personfokuserar, även pÃ¥ honom, sÃ¥ förutom färgen pÃ

På ett ungefär åtminstone. Själva resan påbörjade jag redan strax efter sju på morgonen då jag gick hemifrån till bussen i Södertälje. Därefter åkte jag u-landsbuss utan tillstymmelse till ventilation i en dryg timme till Nynäshamn, där jag lyckades med konststycket att vara först på plats och därför tro att jag hamnat vid fel terminal.

Väl ombord pÃ¥ bÃ¥ten var det bara att luta sig tillbaka och avnjuta resan sittandes tvÃ¥ och tvÃ¥ i en lÃ¥ng rad. Jag hade lite roligt Ã¥t min stolsparkamrat Rick som när bÃ¥ten lade ut konstaterade att “nu har vi uppkoppling i ungefär fem minuter till”. Det stämde bra, och efter en timme eller sÃ¥ utan nät plockade Rick fram sin dator och började planlöst och lätt maniskt klicka pÃ¥ saker innan han vände sig mot mig och frustrerat frÃ¥gade: “Vad använde man datorer till innan Internet?” Jag är honom fortfarande svaret skyldig.

Efter att ha installerat oss i baslägret och provianterat lite passade Farmor Gun, Opassande och jag på att sammanstråla med Brit Stakston, Jocke Jardenberg och Björn Falkevik. Vi gav även en liten intervju som sändes i samband med dagens morgonsändning av sociala medieakuten. Flera av oss var på plats för att se livesamtalet men det var så många andra kommit dit också så istället för att trängas gick vi ut och satte oss på uteserveringen utanför och tittade på livestreamen, till Falkeviks stora förnöjelse.

Det där klippet förresten har blivit lite av en snackis. Jocke avslutar nämligen hela intervjun med att säga “nu verkar det som att Johnny har spanat in nÃ¥got här” (om citatet är felaktigt Ã¥tergivet sÃ¥ beror det pÃ¥ att nÃ¥gon pirat verkar ha varit inne i min dator och snott allt mitt ljud sÃ¥ jag kan inte höra klippet själv) och flera har efterÃ¥t frÃ¥gat mig vad det var jag sÃ¥g. Det är en schysst cliffhanger sÃ¥där.

Vad var det Johnny såg? Kan Gustav Nipe bli rödare? Kommer Bröderna Dal att återvända till rutan? Fortsättning följer i Almedalen.

Jag har också varit och spanat in Bloggplats H12 och precis som Emma så känner jag att det var en mycket trevlig liten oas. Så letar man efter mig av någon anledning så är det ett hett tips att titta där.

---

Andra bloggar om: almedalen, visby, gotland

På ett ungefär åtminstone. Själva resan påbörjade jag redan strax efter sju på morgonen då jag gick hemifrån till bussen i Södertälje. Därefter åkte jag u-landsbuss utan tillstymmelse till ventilation i en dryg timme till Nynäshamn, där jag lyckades med konststycket att vara först på plats och därför tro att jag hamnat vid fel terminal. Väl ombord på båten var det bara att luta sig tillbaka och avnjuta resan sittandes två och två i en lång rad. Jag hade lite roligt åt min stolsparkamrat Rick som när båten lade ut konstaterade att "nu har vi uppkoppling i ungefär fem minuter till". Det stämde bra, och efter en timme eller så utan nät plockade Rick fram sin dator och började planlöst och lätt maniskt klicka på saker innan han vände sig mot mig och frustrerat frågade: "Vad använde man datorer till innan Internet?" Jag är honom fortfarande svaret skyldig. Efter att ha installerat oss i baslägret och provianterat lite passade Farmor Gun, Opassande och jag på att samm

Det är mycket prat och skriverier och fusket inom fotbollen just nu. Det är handssituationer i nästan varenda match och experterna stÃ¥r i studion och kliar sig i huvudet och undrar varför. Kan det vara nÃ¥t med bollen eller med luften? Och sÃ¥ pratas det om hur det “förstärks” när nÃ¥gon fälls eller blir dragen i tröjan. Säg som det är istället; det filmas. Fuskas.

Jag ska berätta varför. För att spelarna är vana vid att komma undan med det. En spelare som filmar har ganska stor chans att få med sig en frispark eller straff, och om han inte får det är det sällan han själv får några reprimander. Domaren har ett ögonblick på sig att avgöra om spelaren blir fälld eller kastar sig, och även om han väljer att inte blåsa frispark ska han vara väldigt säker på sin sak för att dela ut en varning för filmning. Låg insats, hög avkastning. Därför fuskas det.

Problemet är helt enkelt att man inte kan döma i efterhand. När Rivaldo drabbades av plötslig huvudvärk efter att han turkisk spelare sparkat bollen mot hans knä i en hörnsituation i VM 2002 fick han visserligen böter i efterhand, men med hans lön utslagen över året tjänade han antagligen ihop till boten under tiden han låg på gräsmattan och vred sig, så i värsta fall gick han bara jämt upp.

Här är därför ett par förslag.

Om en spelare fuskar på ett sätt som uppenbart påverkar matchens utgång och det kan ställas utom rimligt tvivel vid en granskning i efterhand ska motståndarna tilldömas segern. Rakt av. Ett sådant fall är till exempel när Theiry Henry tog bollen med handen vilket ledde till att Frankrike vann sin kvalmatch mot Irland och fuskade sig till VM. Hade möjligheten funnits att tilldöma Irland segern i efterhand hade Frankrike sluppit vara i Sydafrika och skämma ut sig. Men dessutom; hade en sådan regel funnits hade Henry aldrig spelat bollen med handne, och om han ändå hade gjort det hade han varit tvungen att genast påtala för domaren att målet skulle underkännas, annars skulle han bli syndabock istället för hjälte. Matchen kunde ha spelats vidare och endera laget vunnit på ett schysst sätt istället. Givetvis ska den spelare som omedelbart erkänner sitt misstag erhålla straffimmunitet i den aktuella händelsen.

Samma ska ska givetvis gälla filmningar. Dessutom ska kännbara avstängningar kunna utdömas vid granskning i efterhand. Greken som låtsades att hans ben blev avsparkat i matchen mot Nigeria borde inte få spela mer i detta VM. Rött kort för den spark som måttades mot honom var helt i sin ordning, men för den uppenbara filmningen borde greken stängas av resten av VM. Rubricering: fjantighet.

Ett annat problem är spelare som ligger och vrider sig i smärtor som kan botas av att en motståndare får gult kort, eller av att bollen spelas ut över sidlinjen och sjukvårdare uppenbarar sig. Då läker han ihop som den där framtidsroboten och flytande metall i Terminator 2 och är i bättre form än någonsin. Det finns ett bra sätt att bli av med det också. En spelare som är så svårt skadad att han inte kan krypa av planen för att inte vara i vägen för de som vill spela fotboll måste givetvis få läkarvård. Med betoning på måste. Således ska regeln vara att om bollen spelas ut för att spelaren ska få vård, så ska han ha vård. Även om han tillfrisknar mirakulöst. Den process som startas av att bollen spelas ut ska vara följande och den ska inte kunna avbrytas: Vårdare med bår ska in för att hämta den skadade, göra en första bedömning och därefter bära ut vederbörande på bår, placera honom i en ambulans och köra honom till närmaste sjukhus för närmare undersökning och lämpliga åtgärder vidtas. Om spelaren reser på sig innan bårbärarna hunnit placera honom på båren har de skyldighet att sänka honom med båren och fixera honom vid densamma, för att fullfölja proceduren. Om undersökning på sjukhus visar att spelaren kan fullfölja matchen är han naturligtvis fri att återvända till arenan för egen maskin och delta i spelet.

Ärligt talat förstår jag inte varför det skulle kunna vara så svårt. Ett lag som använder en spelare som visat sig vara dopad kan fråntas seger. Likaså ett lag som använder en spelare som av någon anledning inte har sina papper i ordning. Men när hela världen kan se att en spelare tar bollen med handen (det har ju hänt några gånger genom historien) står sporten handfallen och kan inget göra. Varför skulle inte samma regler kunna användas i dessa fall? Det finns inga preparat Henry (eller Maradona på sin tid) hade kunnat peta i sig som påverkat matchen mer än att spela med händerna.

Slutligen förstår jag inte hur man står ut med sig själv om man vinner genom fusk. Känner man sig som en vinnare då?

---

Andra bloggar om: fotboll, vm, fusk, intressant?

Det är mycket prat och skriverier och fusket inom fotbollen just nu. Det är handssituationer i nästan varenda match och experterna står i studion och kliar sig i huvudet och undrar varför. Kan det vara nåt med bollen eller med luften? Och så pratas det om hur det "förstärks" när någon fälls eller blir dragen i tröjan. Säg som det är istället; det filmas. Fuskas. Jag ska berätta varför. För att spelarna är vana vid att komma undan med det. En spelare som filmar har ganska stor chans att få med sig en frispark eller straff, och om han inte får det är det sällan han själv får några reprimander. Domaren har ett ögonblick på sig att avgöra om spelaren blir fälld eller kastar sig, och även om han väljer att inte blåsa frispark ska han vara väldigt säker på sin sak för att dela ut en varning för filmning. Låg insats, hög avkastning. Därför fuskas det. Problemet är helt enkelt att man inte kan döma i efterhand. När Rivaldo drabbades av plötslig huvudvärk efter att