Skip to content

Kategori: Kåseri

Den verkliga könsmaktsordningen

Med jämna mellanrum kommer rapporter om att vården missar symptom hos kvinnor eftersom den en kalibrerad av och för män. Senast igår kunde vi läsa om det DN som berättade att kvinnor som drabbas av hjärtinfarkt ibland upplever smärta i käken och att vården inte inser allvaret i det hela eftersom man letar efter bröstsmärtor som symptom på infarkt.

En feminist skulle hävda att detta beror på att vi lever i ett patriarkat. En feminist borde samtidigt kunna hävda att detta inte är sant då det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor. Ingen av förklaringarna är emellertid sann. Orsaken till detta är istället att vi lever i ett matriarkat.

I det matriarkat som är Sverige och övriga västvärlden värderas kvinnors liv högre än mäns. Därför har män i alla tider knäckt sina ryggar vid tunga arbeten, blivit blinda som mullvadar i gruvorna och dragit på sig dammlunga och krosskador och därför vet vi en massa saker om ryggar, mullvadar, dammlungor och krosskador. Åtminstone vad gäller män. Vi vet mindre om hur kollapsande gruvgångar påverkar kvinnor eller vilka symptom som uppvisas.

I detta matriarkat där kvinnors liv värderas högre än mäns är det också männen som gått ut på slagfälten för att tjänstgöra som kanonmat. Därför vet vi hur truppminor och senapsgas påverkar män. Vi kan inte vara säkra på att kvinnor påverkas likadant eftersom forskningsunderlaget är mindre.

Nu kan man förstås anta att kvinnor påverkas ungefär lika som män av stenras, senapsgas och blindhet. Även hos kvinnor kan akut benbrist vara ett symptom på truppmina och att hon ideligen går in i möbler kan bero på blindhet. Men även när det gäller mindre uppenbara symptom är det faktum att män offras på slagfältet en förklaring till varför vården vet mer om manliga symptom än om kvinnliga. Förklaringen heter nämligen allmän värnplikt.

I lumpen dedikerar unga män sina liv åt att gräva och fylla igen gropar i ett helt år, och under detta år utförs mängder av fysiologiska och psykologiska tester på de värnpliktiga labbråttorna. Alla har väl läst eller hört om LSD-testerna. Ett annat test hade att göra med subliminala budskap. Man lät ett antal värnpliktiga titta på en biofilm och i filmen klippte man in enstaka bildrutor med läskreklam, så snabbt att det medvetna inte kan uppfatta det. Sen studerade man vilken läsk männen köpte. Problemet var bara att reklamen gällde Coca-Cola och att en majoritet troligen skulle köpa den läsken ändå. Därför har vi nu livsavgörande kunskaper om mäns läskkonsumtion och därför går det att köpa Coca-Cola på varje sjukhus med självaktning.

Det har visat sig att en vanligt förekommande sjukdom hos medelålders män är spaditis – en obehaglig sjukdom, ibland med dödlig utgång, som ofta drabbar bakifrån och yttrar sig som plötslig smärta i bakhuvudet kombinerat med blödande skalp och känsla av djup ånger. Man söker svaret till spaditis i kosten men har ännu inte funnit några svar. Under tiden fortsätter befälen att tvinga sina unga rekryter att gräva gropar i jakt på nya rön kring ryggars och psykets hållbarhet – spaden överlever både ryggen och psyket. ”Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri” är en vetenskap som går att härleda till den allmäna värnplikten, liksom ”Här ligger en hund begraven”.

Uppgifterna går isär om det senare uttryckets ursprung. En del menar att det egentligen kommer från ”Kapten! Här ligger en hund begraven” och andra hävdar att det var ”Nämen!? Här ligger ju vår kapten begraven!” Det troligaste är dock en kombination. En värnpliktig som just funnit sin sen några veckor sedan försvunne kapten begraven skulle givetvis inte berätta det. Dock torde en nedgrävd kapten, möjligen död av spaditis, lukta en del, varför det är troligt att den värnpliktiga gropgrävaren skulle förklara det med att han just funnit en begraven hund. Åter andra ifrågasätter även den teorin och menar att skogen är full av nedgrävda kaptener efter spaditisepidemier, och att det just därför är troligt att en hund skulle få mer uppmärksamhet.

En god vän till mig gjorde vapenfri värnplikt och ni kan inte tro vilka grymheter dessa unga män utsattes för. De tvingades bo två och två på nåt slags vandrarhem med bara radio på rummet – ingen tv. De var tvungna att alltid ha översta knappen i skjortan knäppt, annars kom någon och sa åt dem, och ibland utfördes fälttester där de tältade på en åker några hundra meter därifrån och tvingades överleva på rostbiff och potatissallad. Rena Mengele-fasoner! Men tack vare dessa grymma tester vet man nu hur mycket rostbiff och potatissallad en man tål. Socialstyrelsen kommer snart att släppa ett rekommenderat dagligt intag (RDI) av rostbiff och potatissallad, men man bör alltså veta att uppskattat RDI för kvinnor kan ligga något lägre. Ett rostbiff och potatissalladintag på något över RDI rekommenderas om man under dagen genomför en tvåhundrameters marsch till bastun.

Så nu förstår ni kanske varför vården vet mer om män än om kvinnor. En förklaring till varför det förefaller vara så att kvinnor med hjärtinfarkt oftare upplever smärtor i käken än män med hjärtinfarkt kan också vara att den stora majoriteten män som uppsöker vården med smärtor i käken helt enkelt har varit inblandade i ett krogslagsmål. Det är den typen av kraftmätningar som män i ett matriarkalt samhälle måste utsätta sig själva för, till kvinnans förtjusning, för att vinna hennes gunst.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Nyår i Södertälje

Ronna, ca 27:e november – ca 7:e januari:

Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam! Blam!

Ronna, resten av året:

Buhu, vi är sååå fattiga!

Är man fattig har man inte råd att smälla av flådiga nyårsfyrverkerier. I en och en halv månad.

Vi stod nere på bron som Gud glömde och tittade på fyrverkerier vid midnatt. Det är en bra plats att stå på – man ser i princip allt som skjuts upp i alla riktningar. Och de flesta väljer att skjuta nere vid kanalen. Ronna höll ut bra, men jag tyckte ändå att centrum vann med knapp marginal. Kanske är det den borgerliga politiken (mindre bidrag) som har fått effekt. Jag tyckte nog att Ronna sköt bättre för ett par år sen.

Nere på bron stod också ett gäng punkanarkistfeministsk8arveganbrudar på sisådär tolv år och vrålade. Inget särskilt alltså, de bara vrålade rakt ut. Och viftade med tomtebloss. Sen började de vråla ”staten och kapitalet”. Det lät bättre när de bara vrålade.

Det hela ackompanjerades av slumpmässiga sirener i både när och fjärran. En brand här, en magpumpning där. Kanske ett knivslagsmål nånstans. Södertälje är ett äventyr.

Ändå bör det sägas att de människor som vistades nere på bron med oss verkade något sånär nyktra och städade. Fördelen med att inte ha ett organiserat fyrverkeri utan istället peppra på socialbidragen så att folk fyrverkeriar själva, är att människor heller inte vallfärdar till en och samma plats stupfulla. Och det finns onekligen en viss charm i kaoset. Att det smäller överallt, fullständigt oregelbundet, krutröken ligger tät (jag skojar inte) och man befinner sig mitt i det.

Jag har bott i Södertälje i drygt tre år nu, och jag upplever det fortfarande som exotiskt i vissa situationer. Nyårsfirandet är ett sånt tillfälle. Det skiljer sig avsevärt från det jag växte upp med. Där gick alla till en och samma plats, klappackade, och tittade på fyrverkeriet. Inte fyrverkerier; Fyrverkeriet. Ordning och reda ska det vara. Fast inte för mycket ordning och reda; mer än en gång blev fyrverkeriet försenat av att byäldstens nyårstal drog ut på tiden. Mer än en gång dränktes de sista meningarna av att grannbyns fyrverkeri startade, våra bubbelkorkar for i luften och folk önskade varandra gott nytt, och nån sprängde sönder handen. Sen värmde man sig med en kaffekask i klockstapeln, eller i någon annans respektives famn.

Så gick det till när farfar var ung. Nu är jag för gammal för sånt och nöjer mig med att dricka folköl och jordgubbsbubbel framför datorn medan jag minns tider som flytt. Bara att hålla mig vaken till tolvslaget är en bedrift; igår kväll nattade jag vid niosnåret. Det är pinsamt. Det är väl inte riktigt den sortens vuxenpoäng man vill ha; natta tidigt och gnälla på de där invandrarna som skjuter raketer. Mitt nyårslöfte får helt enkelt bli att skärpa mig. Jag ska välkomna det nya årets trettioårskris och försöka jaga ikapp min egen ungdom. Mitt riktiga ”löfte” håller jag för mig själv.

Gott Nytt på er alla! Ha ett strålande 2007!


Andra bloggar om: , , ,
intressant?

Den dolda propagandan

För inte alls länge sen kunde man läsa att Pippis pappa, Efraim Långstrump, inte längre får tituleras negerkung. Åtminstone inte i Norge. Istället ska han kallas kung från Söderhavet. Vilket är fel, för Efraim Långstrump kommer väl ändå inte från Söderhavet? Han har kommit till Söderhavet, och på något sätt lyckats bli kung. Negerkung. Man kanske borde kalla honom för pk-kung? Eller kung förresten, det är ju en manlig titel. Det går inte för sig. Det mer könsneutrala regent blir nog bättre. ”Min pappa är politiskt korrekt regent i Söderhavet”, ska Pippi säga i fortsättningen.

Jag kom att tänka på det här när jag tittade på det obligatoriska Kalle Ankas jul. Det är nämligen en fullständigt horribel orgie i politisk inkorrekthet! Man borde faktiskt förbjuda hela skiten. Den där timmen tecknat som folk har glott på sen 1959 är antagligen roten till allt ont.

  • Först ut är tomteverkstaden. Negerdockan. Hon ser ut som en karikatyr på en färgad person, kolsvart och med överdrivet stora läppar. Dessutom är hon gapig och inte alls lika vän och mild som det väluppfostrade blonda våpet som ramlar ner på bandet före henne. Jag är uppriktigt förvånad att hon inte har censurerats bort.
  • Kalle Anka som fågelfotograf i djungeln är knarkförhärligande. Killen har schyssta hallisar.
  • Askungen. Negerkung är dåligt, men Askung går bra? Neger är sämre än as? Snacka om att sila mygg och svälja kameler! Och vad sägs om att kvinnofåglar och kvinnomöss nekar manmössen att vara med och sy? ”Ni ska fixa smycken.” Skulle inte en man kunna sy kanske? Drottningen upptäckte dessutom en blooper beträffande Askungens klänning; slutresultatet ser inte ut som det borde i förhållande till hur den sys. Det var nåt om annan spets och grejer.
  • Musse Pigg på campingsemester är jävligt svensk. De har en riktigt hi tech husvagn kopplad bakom en fullständig rishög till bil. Typiska svenska semesterfirare alltså. Felet? Man får inte visa verkligheten som den är. Det är tabu. Dessutom snattar de och bor i husvagn på en tipp. Nån mer än jag som tänker på zigenarna i Snatch?
  • Lady & Lufsen är sexistisk. Lufsen sköter snacket och hon är passiv. Sen ger han henne sista köttbullen. Vaffan!? Som att hon inte skulle kunna skaffa sig en köttbulle om hon ville ha va? Mansgris. Den är även kränkande för invandrare. ”Äh, Tony, han klarar inte språket så bra”. Sånt får man inte påpeka. Språkkrav är dåligt.
  • Djungelboken. Nu tror ni att den handlar om att indier sätter ut sina barn i djungeln där de blir misshandlade av björnar. Fel. Det handlar om förorten. Förortsdjungeln. Mowgli är ny i området och blir omhändertagen av den lokala gansterbossen farsan Baloo som lär honom snatta det han vill ha och ”eta myrer”.
  • Snövit och de sju dvärgarna. Mer knark. Se här.
  • Tjuren Ferdinand är egentligen ganska pk vid en första anblick. Ferdinand är gay och hans ”mamma” är transvestit. Alla pikadorer, gondoler, kondorer, konduktörer och allt vad de kallas är också gay. Ett par av dem är så vana att svanka och puta med stjärten att de fått permanenta skador på skelettet. Men tycker verkligen tjurar att det är kul att bli torterade till döds på en arena i Madrid? Nej just det. Och förresten har inte humlor gadd. Det är av allt att döma en geting Ferdinand sätter sig på. Klippet får dock en pk-bonus för att den uppenbart homosexuelle Ferdinand inte gillade att få ”humlans” gadd i rumpan. Budskapet är att man inte är översexuell och går igång på vem som helst bara för att man är gay.
  • Robin Hood lär oss ett par viktiga läxor. Girighet ger dig problem, vare sig du är ond översittare (prins John) eller socialistisk revolutionär (Robin Hood). Om den gode Robin bara lämnat den sista säcken guld i sängen så hade han kommit undan oupptäckt. Det andra vi lär oss är att kvinnor går igång på killar med pengar i allmänhet och outlaws med pengar i synnerhet. Först snor Robin allt guld som prins John snott, sen ett klipp, och sen får vi veta att så fick Robin sin Marion. Så mycket för den socialistiske revolutionären. Robin behöll pengarna själv för att impa på bruden. Han gör en stöt, lever farligt och hänger feta lättmetallfälgar på sin droska, och Marion blir alldeles till sig kyskhetsbältet.
  • Hjälp! Jag hittar ingenting att klanka ner på beträffande Piff & Puffs julkort. Förutom en blooper då de kastar ner en julgranskula i en färg och Pluto fångar en i en annan färg. Men det är ju egentligen helt pk eftersom det symboliserar att färg är egalt.

Så där har ni det. Är det konstigt att samhället ser ut som det gör när vi matas med sån här propaganda? Jag tycker att Feministiskt Initiativ i samarbete med Centrum mot Rasism och Kristina Lugn borde ges i uppdrag att fixa julunderhållningen till nästa år, och femtio år framöver.


Andra bloggar om: , , , , ,
intressant?

Min nya karriär som nickelallergiker

Allergitestet, eller mekostest som det tydligen heter, visade alltså på nickelallergi. Det var på intet sätt överraskande att det skulle visa sig vara nickel bakom prick #1. Tvärtom, det var vad jag trodde. Vad jag däremot ville veta var om jag drabbats av någon form av blandallergi, alltså där kontakt med ämne 1 går bra så länge ämne 2 lyser med sin frånvaro. Något sådant gick inte ens att försöka resonera kring med dr Svett eftersom denne upprepade ”det är nickel, det är nickel” som ett mantra.

Efter att dr Svett konstaterat detta skrev han ut ett litet informationsblad åt mig med sånt jag behövde veta. Fint, tack, ta mina pengar och adjö. Släpp ut mig i friska luften. Informationsbladet tittade jag inte på förrän på kvällen när jag låg i sängen, och jag höll ändå på att ramla omkull. Detta är nämligen vad jag fick med mig (klicka på bilden för stor och läslig version):

Det här är inte bara den mest icke-informativa (ininformativa?) dynga jag läst på mycket länge, det måste dessutom vara skrivet av en dyslektisk gråsugga med svåra koncentrationssvårigheter. Redan i tredje meningen lärde jag mig att nickel är en av de vanigaste metallerna i vår omgivning.

Förutom bristen på information och begriplighet fann jag det intressant att det här och var letat sig in spontana mellanslag. Det är inte ens särskrivningar, det är bara slumpmässiga mellanrum. Dragkedj or. Pl ast. Svå rt. Allv arligt. På vissa ställen ser det ut som att man möjligen skulle kunna skylla på typsnittet (välj ett annat typsnitt då!) men då borde det där mellanrummet dyka upp konsekvent i såväl allergen som allergisk. Det gör det inte. All ergisk, men inte all ergen.

Även om nickel finns i rostfritt stål är allergiska reaktioner mot produkter i rostfritt stål, t.ex. dentala och kirurgiska instrument, är sällsynta eftersom bara minimala mängder frisätts.

Jag får utslag av den meningen.

Nickel finns naturligt i mat och detta kan orsaka problem för de som är extremt känsliga.

Då kanske man borde upplysa om vilken mat som innehåller nickel då? Eller är det kört om man är så känslig?

Hur undviker du nickel?

Det gör jag inte, därav utslagen.

Undvik hudkontakt

Hud innehåller alltså nickel? Inget mer hångla alltså. Crap!

Mat som innehåller nickel är vanligtvis inga problem men om du är allv arligt överkänslig.

Gah!

Om du misstänker att du utsätts för denna allergen på arbetet, f råga din arbetsgivare om Produktsäkerhets blad.

Jag hoppas att den där Produktsäkerhet gör mer informativa blad än Vitaflo.

Informera sjukvårdspersonal du kommer i kontakt med att du är allergisk mot nickel och begär produkter som är fria från denna allergen.

Så nästa gång jag tar ut pengar nere vid sjukhuset måste jag alltså informera eventuell personal som står utanför och röker om att jag är nickelallergiker?

Här kommer min absoluta favorit:

Att se upp med?
Synonymer
Nickel salt

Att se upp med, frågetecken. Frågar ni mig? Gissar ni bara? Men jag ska alltså passa mig för synonymer? Hmm. Ingen mer hudkontakt och inga mer variationer i språket. Nickelallergi är ingen lek! Att jag ska akta mig för nickel kunde jag nästan ha listat ut själv. Salt?

Denna lista är inte fullständig.

Inte? Vad mer ska jag akta mig för då? Starka verb? Rim?

När du köper produkter som kan komma i kontakt med huden, undersök i innehållsförteckningen om den innehåller något av ämnena i listan ovan. Om något finns, kontakta apoteket eller din läkare för passande alternativ.

Först och främst vill jag applådera att man lyckats hålla ihop, och rättstava, det långa ordet innehållsförteckningen. Om det finns synonymer, nickel eller salt i det jag handlar ska jag alltså ringa till apoteket för rådgivning? Det lär ju utesluta det mesta i matväg, för visserligen är de flesta matvaror synonymfria (tack och lov!) men salt finns i praktiskt taget allt ätligt, och enligt informationsbladet även nickel. ”Om något finns…” Aha! Så länge inte det stora Ingentinget från Den Eländiga Historien tagit över världen ska jag ringa till apoteket?

Denna information ersätter inte den information som ges av sjukvården utan skall ses som ett komplement till denna.

Det hade ju varit bra om dr Svett hade läst den raden och faktiskt informerat mig istället för att skriva ut den här skiten som om det vore allt jag behövde och sen skicka iväg mig. Och allt detta har jag alltså betalat för. Det är ju så man skäms.


Andra bloggar om: , , , , ,
intressant?

Tomtetrams

En lärare i England har fått sparken för att hon berättat för sina elever att tomten inte finns. Om ungarna varit typ fem år gamla hade jag kunnat förstå att föräldrarna blivit lite griniga, men det var de inte. Det var en klass med nio-tioåringar.

Ni är gamla nog för att få veta att jultomten inte finns. Om ni frågar era föräldrar kommer de berätta det för er.

Det har hon helt rätt i. Ett gäng nio-tioåringar som inte vet att tomten inte finns är sorgligt förda bakom ljuset, och de som borde skämmas är föräldrarna. Använder de napp och pjataj bebisspjåk fortfarande också kanske? Vaffan! Om ett par år ska de trimma mopeder, sminka sig och tafsa på varandra – och fortfarande tro på tomten?

En lärare som får sparken för att hon lär eleverna om sakers sanna natur… Världen är fantastisk. Undrar vilka fler sanningar man inte får berätta för barnen. Får man berätta att påskharen inte finns? Tandfén? Hur barn blir till får man inte upplysa om på sina håll. Det samma gäller evolutionsläran. Jungfrufödslarna lär öka dramatiskt framöver – och om en generation eller två kommer tomten att ha försvunnit eftersom alla sitter hemma och väntar på honom och ingen går ut och köper tidningen.


Andra bloggar om: , , ,
intressant?

Vad döljer sig bakom lucka 1?

Under helgen har jag haft en alldeles egen adventskalender på ryggen i form av ett pricktest. Jo, det är faktiskt 24 prickar exakt.

Ett pricktest består i ett par remsor med 24 olika ämnen som bristfälligt tejpas fast på ryggen av en svettdoftande läkare. Man skulle kunna tro att läkare är pålästa om det där med hygien och så, men tydligen är det sen upp till den enskilde läkaren att göra vad h*n vill med den informationen. Pricktestet skall helst fästas på sådant sätt att minsta rörelse får hela kalaset att börja lossna, varpå sambon får bättra på dr Svetts arbete med en icke föraktansvärd mängd kirurgtejp. Den som inte har en undersköterska och kirurgtejp hemma borde kanske ha tänkt på det innan h*n blev allergisk.

Syftet med att få ovan nämnda adventskalender bristfälligt tejpad på ryggen av en svettdoftande läkare är alltså att ta reda på om jag är allergisk, och i så fall mot vad. Att jag har någon form av allergi vet jag redan, det var därför jag uppsökte dr Svett. Nu vet jag också mot vad. Jag är allergisk mot prick nummer ett. Och kanske lite mot prick nummer sju också.

Så nu undrar jag givetvis: Vad finns bakom lucka ett? Och sju? Eller snarare; i vad för prylar finns prick ett? Google verkar inte veta, eller så lyckas jag inte knappa in rätt sökkriterier. Troligen det senare, Google vet allt.

Finns här någon sakkunnig som kan avslöja vad som finns bakom lucka ett? Trots allt är det redan andra advent, så det är ingen spoiler.


Andra bloggar om: , , ,
intressant?

En verklig upptäckt

Till skillnad från forskarlaget vid Sexualmedicinkongressen i Wien i förra posten så kan jag avslöja något som verkligen är en nyhet. Jag har nämligen listat ut vad som orsakar trafikköer. Nu blev det spännande va? Jag återkommer till det.

Jag försov mig lite idag. Eller ganska mycket. Faktiskt vaknade jag i Södertälje exakt på klockslaget då jag skulle träffa Besökaren vid Universitetet för en omgång tennis. Även om Universitetet hade varit inhyst hos granntanten skulle jag inte ha hunnit till utsatt tid som ni förstår, och Universitetet är inte inhyst hos granntanten. Universitetet ligger en halvtimmes bilfärd i laglig hastighet norrut, under förutsättning att det inte är köer på Essingeleden (vilket det tack och lov inte brukar vara vid den tiden).

Eftersom tennis är viktiga grejer kastade jag i all hast ihop mina prylar, vräkte in både mig själv och grejerna i bilen, startade med en rivstart och kastade mig dödsföraktande ut på regnvåta vägar med vindrutan full av imma. Att jag inte ser någonting är inget bekymmer så länge alla andra har vett att hålla sig undan.

Normalt är det som sagt inga köer på Essingeleden vid lunchtid på tisdagar, och då brukar man kunna lägga sig längst ut i högerfilen och tuffa på i lugna 100-110 km/h, men idag var ingen vanlig dag ty strax före Essingeleden kom jag ikapp en polisbil. Jag drog snabbt slutsatsen att polisen inte skulle uppskatta att bli omkörd – poliser har rykte om sig att ha vissa issues med folk som kör fortare än de själva (antagligen har poliserna erektionsproblem och kompenserar det med att köra fort och vifta med batonger). Visserligen kunde poliserna kanske visa sig ha överseende med att jag var försenad till en viktig tennismatch, men de skulle lika gärna kunna uppfatta situationen som hotfull om jag rusade ur bilen och halade fram min tennisracket, så jag saktade motvilligt ner och la mig bakom dem och hoppades att de skulle gå upp i rök innan Essingeleden.

Det gjorde de givetvis inte. Ni kan tro att det var en både frustrerad och munter Josh som puttrade på i lagliga 70 km/h bakom polisbilen och såg andra komma farande i de mer normala 100 knycken för att sedan tvärnita när de fick syn på snuten. Och sen kom nästa och nästa och nästa, och det var då det slog mig: Essingeleden hade förvandlats till en trafikkö, och det var polisbilens fel. Någon borde faktiskt berätta för polisen om inflationen. Det är ju ett tag sen skyltarna på Essingeleden sattes upp och 70 km/h på den tiden motsvarar ungefär 100 knyck i dagens hastighetsvärde. Det vet ju alla.

Så där har ni det. Polisen orsakar trafikstockning. Om vi avskaffar trafikpolisen blir vi av med en stor del av trafikproblemen, och dessutom får vi pengar över som vi kan använda till något annat. Byta ut 70-skyltarna till något modernare till exempel. Eller till arbetslösa polisers a-kassa.

Eller till språkkurser för anställda vid Vägverket. Jag fick nämligen mitt skattemärke idag, och i brevet låter Vägverket meddela bland annat att man inför ”skattelättnad för vissa diesel drivna fordon”. När jag blir diktator ska jag införa laglättnad för misshandel av särskrivare. Folk ska få betala språkskatt och tvingas gå runt med ett märke i pannan som visar att de har pröjsat och att de kan stava. Inget märke, inget skydd i lagen.

Tennismatchen? Den vill jag inte prata om. Vid närmare eftertanke har den nog aldrig ägt rum, och om ni hör något annat så är det bara en illvillig, sionistisk historieförfalskning.

Andra bloggar om: , , , , ,
intressant?

Fantastiska fyran

Årets mest meningslösa artikel om årets mest meningslösa forskningsframsteg hittade jag i Aftonblaskan. Jag syftar på måttstocken.

Test: Så bra är din erektion, skrek aftonblaskan, och eftersom jag är en nyfiken person (utan erektionsproblem, men det visste jag redan) så läste jag givetvis artikeln. Den visade sig vara meningslös, och berättade bara att ett gäng forskare tagit fram en måttenhet för att mäta kvaliteten på erektioner, kallad EHS.

”Testet” bestod i att svara på en enda fråga: Hur är ditt stånd? Det finns sen fyra svar. Jag kan väl tycka att om jag kan svara på den enda frågan så behöver jag inga forskare och ”EHS-skalor”, men här är i alla fall svarsalternativen:

  1. Penis blir större men inte hård. (Erektionsproblem.)
    No shit, Sherlock!
  2. Penis blir hårdare, men inte tillräckligt för penetration. (Milda erektionsproblem.)
    Nämen!?
  3. Penis blir tillräckligt hård för penetration men slakar efter ett tag. (Milda erektionsproblem.)
    Hela min världsuppfattning rämnar.
  4. Penis når full hårdhet. (Inga erektionsproblem och full pott.)
    Pustar ut

Och det var allt. Det var hela testet. Detta har alltså ett forskarlag lagt fram på en konferens i Wien. Jag hoppas de får Nobelpriset i medicin för det här oerhörda framsteget. Jag menar, vem hade väl kunnat tro att en halvkass till utebliven erektion kunde vara erektionsproblem?


Andra bloggar om: , , , , ,
egentligen helt ointressant

Var det bättre förr? Verkligen?

Vi håller på att förgöra oss själva. Tidningarna tävlar om hur många planeter vi kommer att behöva för att tillgodogöra våra behov inom en snar framtid. Djurarter dör ut, oljan tar slut, allt går åt helvete i tvåhundra knyck. Vi har nått vägs ände, slutet är nära, det finns ingen återvändå, allt var bättre förr.

Allt var inte bättre förr! Allt blir inte bara sämre. Se bara här:

Nog verkade det ganska kört när folk såg ut så här, men vi tog oss förbi det, eller hur?

Herregud, hur tänkte man? Snacka om att måla in sig i ett hörn. Jag menar, hur ska de här killarna någonsin kunna skriva om något annat än bilar, brudar och party? Till saken hör att Poison faktiskt har skrivit mer eftertänksamma låtar än så, men de lär aldrig någonsin få något erkännande för det.

Killen längst till vänster ser ut som en kvinnlig singer/songwriter som jag inte kan placera (nån som vet vem jag tänker på?), CC DeVille har en alldeles för stor kavaj och snubben längst till höger är ensam orsaken till hålet i ozonskiktet. Bret Michaels ser ut som sitt ex, Pamela Anderson. Det är inte omöjligt att hon pumpat in allt silikon i ett försök att se kvinnligare ut än Bret, och sen dumpat honom då det inte hjälpte.

Men vi tog oss förbi det där. Vi överlevde. Det ger lite framtidstro. Kunde vi överleva åttiotalets modekris kan vi klara det mesta. Men vi måste ge akt på att de mörka krafterna ständigt lurar runt hörnet. Sofi Fahrman har i ett år försökt övertyga oss om att hög midja är snyggt, de toktajta jeansen är tillbaka, liksom hockeyfrillan och knullrufset. Och i skymundan har Poison gjort comeback. Ser vi inte upp kommer vi snart att ha pastellfärgade benvärmare och axelvaddar igen.

Snubben till vänster ser ut att vara hur gay som helst, CC och liraren till höger ser nyvakna, nyskrämda och jävligt nerdekade ut, och Bret Michaels ser fortfarande ut som Pamela Anderson. Snälla Bret, du är fan fyrtiotre bast. Du kan väl åtminstone skaffa dig nån schysst pundarlook istället, som en riktig rocker? Och sluta pluta med läpparna!

Wikipedia berättar en del intressant om Poison. Till exempel kan man läsa om hur bandet splittrades i början av nittiotalet för att Bret Michaels och CC DeVille klöstes och drog varandra i håret backstage på en MTV-spelning. Man kan också läsa om att inspelningen av bandets sjätte album avbröts efter att Bret Michaels kraschat sin Ferrari och brutit en nagel. Det är det jag alltid har sagt; kvinnor ska inte köra bil. Antagligen satt han och bättrade på sminket i backspegeln när olyckan inträffade. Ok, han bröt några revben och slog ut fyra tänder också, vilket är extra skoj då albumet heter Crack a smile… and more.

När jag skaffat barn ska jag skrämma dem med såna här bilder. ”Om du inte äter upp gröten kommer CC DeVille och tar dig!” Det borde få ungarna att både hålla sig borta från den sleaze/glam som vi bara lyssnar på när ingen annan hör, och att äta upp gröten. Två flugor på smällen.

(Hela inlägget är skrivet med Poison i hörlurarna)


Andra bloggar om: , , ,
intressant?

Reinfeldts mörka bakgrund

Efter alla avslöjanden om ministrars oegentligheter är det idag många som undrar varför Fredrik Reinfeldt utnämnt en sån förtappad samling skurkar till sin regering. Orsaken är, enligt vad min humla erfar, att dra blickarna från sin egen mörka bakgrund. Statsminister Fredrik Reinfeld har nämligen inte alltid varit den gemytlige, lugne man han utger sig för att vara.

En kvinna som humlan pratat med berättar att en ung Fredrik Reinfeldt en gång besegrade henne i ett parti poängpoker på ett regelvidrigt sätt.

”Jag satt med en kåk i ess och fyror”, minns Beata. ”Kåk ger sex poäng och hade räckt för att jag skulle vinna partiet. Då drämde Fredrik triumferande korten i bordet och utbrast: ’Bootleg!’ Jag blev helt paff och undrade vad han höll på med, men Fredrik försäkrade mig om att reglerna var såna, och han var ju lite äldre än jag så jag trodde förstås på honom. Det var först många år senare, i gymnasiet, som jag förstod vad en bootleg var. Då kände jag mig lurad. Smutsig. Det kändes som att Fredrik hade våldtagit mig.”

Beata berättar att hon gick ner i en djup depression. Hon klippte kontakten med sina vänner och började missköta sina studier.

”Jag visste inte vem jag kunde lita på längre. Hur kunde jag vara säker på att det matteläraren sa var sant? Alla kanske ljög för mig. Mina vänner, mina föräldrar, mina lärare, alla!”

Beata börjar gråta och vi får avbryta samtalet en stund. När hon återhämtat sig något berättar hon att hon sakta men säkert kom på fötter efter den svåra insikten, att hon levde ett normalt liv. Tills för ett par år sen, när pokerboomen kom.

”Då kom allt tillbaka igen. Sveket. Det kändes som att alla de där som satt och spelade poker i tv visste vilken lättlurad krake jag var, att de liksom skrattade åt mig.”

Men Beata fattade ett beslut. Hon började göra efterforskningar för att se om Fredriks bootleg-bluff var en engångsföreteelse.

”Jag har säkert läst femtio pokerböcker, men hittills har jag inte hittat termer som ’cherokee’ eller ’roadrunner’.”

Termer som Fredrik Reinfeldt använt för att lura Beata. Allt tyder alltså på att Fredrik Reinfeldt systematiskt fuskade och utnyttjade Beatas förtroende för egen vinning. När humlan ringde statsministern för en kommentar svarade han: ”Va? Vem?” Reinfeldt visar med all tydlighet att han inte tänker ta något ansvar för Beatas lidanden.

”Jag förebrår mig själv”, säger Beata. ”Jag borde ha förstått. Tecknen fanns där. På dagis tog Fredrik en gång Jakobs hink och vägrade lämna tillbaka den, och en annan gång sparkade han sönder Lisas sandslott.”

Om du fick ställa en fråga till statsministern, vad skulle du då fråga?

Beata är tyst länge, men säger sen: ”Jag vill bara ha min barndom tillbaka. Kan han ge mig det?”

Så ligger det alltså till. Vill vi verkligen att Sverige ska styras av en man som en gång varit barn?

Fotnot: Beata heter egentligen Ingrid.


Andra bloggar om: , , , , ,
intressant?