photo © 2009 dmetriks | more info (via: Wylio)
Sent omsider tycks det nu som att vi kommer att få ett förbud mot pratandet i mobiltelefon under bilkörning, såvida inte handsfree används. Jag är förvånad över att det tagit så lång tid faktiskt. Den typen av lagar finns redan i många andra länder och trygghetslagar är smittsamt, vilket David Eberhard förklarar i I trygghetsnarkomanernas land.
Så är det då en så dålig idé? Nja. Eftersom förare som inte är uppmärksamma riskerar andras liv och lem och inte bara sig själva så är det förstås vettigt med lagar som i största möjliga mån förhindrar olyckor. Problemet är att beslut i vanlig ordning kan komma att tas på felaktiga grunder. Såvitt jag förstår är det nämligen inte själva hållandet i mobiltelefonen som är problemet, utan pratandet med någon som inte är fysiskt närvarande. I så fall är det i stort sett lika farligt att prata i handsfree som att hålla i telefonen. Jag vet inte säkert att det är så, men de förklaringar jag har fått (som i stort går ut på att man beter sig på ett annat sätt när man pratar med någon man inte ser, och att man ofta avhandlar något över telefon som kräver mer uppmärksamhet än socialsamtal med passagerare) känns rimliga.
Att det nu dessutom framkommer att det även kan bli förbjudet med GPS är ju däremot bara dumt. Riktigt jävla dumt. Här menar man att allting som tar blicken från vägen är farligt, vilket förvisso är sant, men då undrar jag: Skulle det vara mindre farligt att titta på en lapp med nedklottrade vägbeskrivningar och febrilt leta efter gatunamn än att snegla på en GPS? Verkligen? Och om saker som drar blicken bort från vägen är farliga skulle jag föreslå att man börjar med att ta ner de gigantiska ljusskyltarna med reklam som pryder vissa vägsträckor, bland annat fyrfilig motorväg in mot Stockholm där det finns ganska mycket annan trafikinformation en bilförare behöver ta till sig.
I DN:s artikel säger man att moderaterna hittills tyckt att lagen från 1951 om vårdslöshet i trafik borde räcka, men att den inte gör det. Oklart dock varför den inte skulle räcka. Något jag verkligen skulle vilja se är ansträngningar att tillämpa befintliga lagrum istället för att hela tiden stifta nya. Det känns som att vi rör oss tillbaka mot den typ av lagstiftning man kan hitta i äldre västgötalagen, där lag skapas utifrån mycket specifika prejudikat. Istället för att använda oss av lagen om vårdslöshet i trafik ska vi stifta specifika lagar om vad man inte får göra bakom ratten. Resultatet kan mycket väl bli att allt annat antas vara tillåtet. Som att sminka sig medan man kör, ett inte helt ovanligt beteende. Eller allt ätande bakom ratten. Man kan ju fråga sig hur mycket fokus man har på vägen när man tappar hamburgaren i knät eller letar efter en skrikande unges glass i baksätet medan man kör. Bara för att ta ett par exempel.
När frågan igår avhandlades i mina sociala nätverk fick jag länken till en intressant bloggpost. En person som berättar om sin erfarenhet av att bo i ett land där mobilförbud införts. Han berättar om nya fenomen i trafiken där bilister plötsligt tvärnitar, var som helst, för att svara i telefonen. Knappast ett helt säkert beteendet det heller. Och att folk därefter, när de vant sig, återgick till ungefär sina gamla vanor gällande telefoner och bilkörning, med tillägget att de spanade efter poliser. Vilket tar en hel del fokus från vägen…
En annan bieffekt jag undrar över är vad det här får för effekter för yrkesförare. Ska inte taxichaufförer få använda GPS längre? Ska inte budbilsförare få prata i kommunikationsradio? Ska poliser få göra något av ovanstående? Ska man skapa något slags tilläggsutbildning för yrkesförare som motiverar att de får använda kommunikations- och navigationsverktyg (och äta munkar) medan de kör?
Att framföra ett par ton plåt i hastigheter uppåt 100 km/h and beyond är ett stort ansvar och varje distraktion kan vara halmstråt som knäcker kamelens rygg. Men vad som är en distraktion i en situation kan vara avstressande i en annan, eller för en annan person. För att ta ett personligt exempel: Jag lyssnar alltid på musik i bilen. Är jag själv spelar jag dessutom på hög volym, sjunger med och trummar på ratten. I den mån jag kan, till exempel rakt fram på landsväg. Då är jag skönt avstressad, mår bra, kör lugnt och säkert och blir antagligen inte lika förbannad på alla idioter på vägarna som jag skulle bli annars. Men när jag kommer in i ett område där jag inte hittar, där jag måste processa stora mängder trafikinformation och fatta snabba beslut, vrider jag ner musiken eller stänger av den helt. Då är den plötsligt distraherande. Jag var ganska omedveten om det, det bara slog mig en dag att jag automatiskt skruvade ner ljudet när jag inte hittade.
Utifrån den anekdoten skulle man då kunna dra slutsatsen att det är trafikfarligt för mig att lyssna på musik och därför förbjuda det. Men den andra sidan av myntet är ju som sagt att det också är lugnande och avstressande. Om jag inte fick lyssna på musik alls för att det ibland distraherar mig skulle jag resten av tiden vara en uttråkad och irriterad förare som kanske tillslut skulle hemfalla åt trafikfarliga beteenden av ren tristess. Vad säger att inte pratandet i mobiltelefonen kan ha ungefär samma både positiva och negativa inverkan på människor?
The problem with America is stupidity. I'm not saying there should be a capital punishment for stupidity, but why don't we just take the safety labels off of everything and let the problem solve itself?
Det hela kokar som vanligt ner till personligt ansvar. Men eftersom en del människor saknar självkännedom och är dåliga på just det där med ansvar så behövs det lagstiftning. I synnerhet då dåliga bilförare skadar andra människor. Om idioter bara tog kål på sig själva hela tiden skulle det inte vara ett samhällsproblem annat än att ta reda på kvarlevorna så de inte ligger och ruttnar och sprider sjukdomar. Vad vi behöver är en lag som förbjuder att vara en idiot och köra bil samtidigt, men en sådan lag är svår både att formulera och hålla efter. Det närmaste vi kommer är antagligen lagen om vårdslöshet i trafik. Men tyvärr tenderar folk att tro att saker som inte är specifikt förbjudna är tillåtna, och dessutom att om ett beteende vore farligt så skulle det ju vara förbjudet. Alltså är saker som inte är förbjudna ofarliga.
Nå. Det är inte förbjudet att knacka på hos Bandidos och fråga vad det är för bögiga mopeder som står utanför heller, men jag skulle inte rekommendera det. Man kan helt enkelt inte förbjuda bort dumhet, eftersom idioter är synnerligen kreativa när det kommer till att skada sig själva och andra. Så om vi inte kan förbjuda bort dumhet kanske vi kan tillåta bort det. Som någon klarsynt människa sa: “The problem with America is stupidity. I’m not saying there should be a capital punishment for stupidity, but why don’t we just take the safety labels off of everything and let the problem solve itself?” Det stämmer nog ganska bra på Sverige också.
Andra bloggar om: bilkörning, mobiltelefon, handsfree, gps, distraktion, ansvar, dumhet, intressant?
photo © 2009 dmetriks | more info (via: Wylio)Sent omsider tycks det nu som att vi kommer att få ett förbud mot pratandet i mobiltelefon under bilkörning, såvida inte handsfree...
