Skip to content

Kategori: Kåseri

Gatsmart?

Vad är det som är gatsmart med att betala hutlöst mycket pengar för kläder? I min värld vore det gatsmart att betala så lite som möjligt för att se ut som a million bucks.

Christoffers skjorta kostar 2100 spänn. Det är för att det ”är något italienskt märke och kommer från NK i Göteborg.” Jag hade förstått märkesbögeriet och att grabben slantar upp bara därför, om han åtminstone visste vad det var för märke!

Ta dig en titt i spegeln, Chrippa. Ärligt talat. Den där skjortan är rutig. Den ser ut som en omsydd bordsduk. Ok, italiensk bordsduk då. Den borde kosta en hundring, max, och du borde inte köpa den ändå eftersom den ser ut som tio mil dålig väg. Freulein Maria kan sy om en gardin åt dig istället.

Varför har inte din pappa lagt dig över knät och randat rumpan på dig, din bortskämda slyngel? Eller är det just för att han ska kunna göra det som du har byxor som bara sitter åt från knäna och neråt? Det ser ut som ett par ridbyxor, i fel storlek.

christoffer
(Klicka på bilden för artikel)

Ja, jag blir provocerad av snorungar som lägger tusentals kronor på kläder som ser exakt ut som något de kan få för en tiondel av de pengarna, fast då är det förstås inte ”något italienskt märke” och sen gnäller över att det inte finns nåt att göra, att samhället suger, att de är panka, att deras föräldrar är snåla, och allra bäst är när de börjar gnälla om kapitalismen.

Drottningen berättade en dag om en kollega (ensamstående mamma med deltidstjänst inom vården) vars son kommit hem och tjatat om en Canada Goose-jacka. Den kostade bara femtusen spänn eller vad det nu var, och alla andra hade ju såna. Hans mamma hade förstås inte råd med det, eftersom ensamstående mammor med deltidstjänster inom vården inte har det så fett, och då började han med ”schyssta då!”. Som att det skulle hjälpa. Hon hade visst sagt åt honom att han skulle bli nedslagen och bestulen på sin jacka inom en vecka. Jag erbjöd mig att sänka honom för en femhundring och spara fyra och ett halvt tusen åt familjen…

Jag har förstås ingen aning om huruvida just Christoffer är en sån. Han jobbar åtminstone, och så länge han betalar överpriserna för sina fula kläder själv så får det stå för honom.


Andra bloggar om: , ,
Intressant?

Varning!

Gårdagens utbrott inträffade vid tunnelbanestationen i Ropsten.
Orsak: Följande skrivna meddelande vid spärrarna.

Passera spärrarna gående!

Hur annars!? Om jag kan köra en moonwalk igenom eller dansa limbo under spärrarna så får jag alltså inte det?

Orsaken är säkerligen att folk har dundrat in i spärrarna med skateboard eller sprungit in i dem i för hög fart, och så har det tagit tvärstopp. Jamen så skyll er själva då.

Jag börjar undra om inte mänskligheten till slut kommer att ta kål på sig själv genom nån sorts bakvänd darwinism. Det är nämligen inte de starkaste som överlever längre, eftersom vi med hjälp av skyltar som ovanstående utplånar det naturliga urvalet.

Man ska inte behöva skriva i instruktionsböcker att man inte ska föra in fingrar eller andra kroppsdelar under gräsklipparen när den är igång. Det ska man kunna räkna ut själv. Äger man inte självbevarelsedrift nog att lista ut det, ja då ska man kanske inte ha några fingrar heller. Och jo, jag vet att dylika varningstexter ofta har sitt ursprung i ett helt absurt amerikanskt rättsväsende där du kan stämma vem som helst för vad som helst. Det är alltså gräsklippartillverkarens fel att du har förlorat ett finger om det inte uttryckligen står att fingrar lämpligen hålls borta från saxarna. I USA kan du stämma någon för att du är en idiot. Eller så kan du kallt kalkylera på det och komma fram till att vänster lillfinger kan vara värt ett par miljoner.

Som nån skrev:

Problemet med USA är dumhet. Inte för att jag tycker att det ska vara olagligt, men varför inte bara avlägsna alla varningstexter och låta problemet lösa sig självt?

Vi är inte långt efter. Spärrarna i Ropsten tyder på det.