Alliansen framstår alltmer som ett skämt och det senaste genidraget med en gemensam hemsida och logotyp har givit upphov till många frisparkar. Den klart roligaste står dock bloggen Mitt eget jävla narnia för. Ja, det förtjänar en alldeles egen bloggnotis bara för att ge snubben en trackback.
Velpottorna som envisas med att säga njae till Lex Bodström och hänvisa till att de naturligtvis inte vill men beklagligt nog måste införa direktivet, brukar hänvisa till de böter som Sverige kommer att drabbas av om vi vägrar. Olof Bjarnason räknade nyligen ut vad de böterna faktiskt skulle bli, och med undantag för att Bjarnason kommer från en del av landet där man tror att det heter “sockar” och inte “sockor” (eller egentligen strumpor, då sockor är något tjockare) så är det mycket läsvärt.
Bjarnason landar i sina uträkningar i att frihet kostar en spänn i månaden per medborgare. Det får mig osökt att tänka på den här fina, patriotiska sången ur en av de absolut vassaste satirfilmerna någonsin, Team America.
Valresultatet offentliggjordes för några timmar sedan. För stunden har jag drabbats av lite information overload och behöver sortera tankarna i lugn och ro för att kunna skriva något vettigt. Resultatet för egen del blev i alla fall att jag hamnade på femte plats i Stockholm och dessutom blev en av tio som kommer att vara valbar i resten av landet.
Det är ungefär det resultat jag vågade hoppas på och som verkade in räckhåll.
Just nu är jag en blandning av lättad, glad, tacksam och stolt. Stort tack till alla som tror på mig - jag hoppas få chansen att förtjäna det förtroendet i Riksdagen. Och grattis till alla er som tog plats på listorna. Ingen nämnd, ingen glömd.
Jag återkommer förhoppningsvis med lite mer att säga imorgon. Först ska jag jobba natt och sedan besöka ögondoktorn. Låt oss hoppas att de fattar ett beslut om operation och att väntetiden är kort så att jag äntligen blir av med mitt dubbelseende. Det är riktigt jobbigt och distraherande och ger huvudvärk. Jag har funderat på att lösa det själv genom att helt enkelt sätta en piratlapp över mitt olydiga öga, men jag är rädd att det kombinerat med de framtida riksdagsskygglapparna kommer att göra mig till en trafikfara.
Alldeles nyss kom en debattartikel upp på SvD:s Brännpunkt undertecknad av undertecknad tillsammans med Marcus Fridholm och Göran Widham som vanligtvis berättar sagor från livbåten. Jag tycker förstås att ni ska läsa den. Och då menar jag läsa, och inte göra som Bob:
Jag förstår inte den här oviljan från vissa grupper i samhället att de inte vill betala för andras arbete. Ni är heller inte trovärdiga då jag antar att Ni själva vill ha betalt för ert arbete.
Har Ni inte råd att betala för att köpa den musik Ni tycker är bra kanske Ni borde skaffa en annan sysselsättning.
Hur tydlig man än försöker vara kommer det alltid att finnas nån som inte förstår vad diskussionen handlar om. Lika bra att vänja sig antar jag.
Apropå det där med kalendrar och siffror så är dagens datum ett palindromdatum. 20100102 blir likadant även läst baklänges. Senast det hände borde ha varit 20011002. Nästa gång det händer blir om bara knappt två år, 20111102. Därefter lär vi få vänta. Om jag inte är helt ute och hojar blir närmaste palindromdatum därefter 20200202. Eller?
Om vi nu prompt ska fira sifferbyten så kanske just de sällsynta palindromdatumen borde firas ordentligt istället.
Jag fick ett mail från en läsare som tyckte att eftersom jag skrivit vettigt om varg förut borde jag vara intresserad av följande upprop. Det är jag. Mailet undertecknades för övrigt med Ylva, vilket är den feminina varianten av Ulf, som betyder varg. Tillfällighet?
Jag är nyss hemkommen från en mycket trevlig middag på Texas Longhorn tillsammans med Rick Falkvinge, Samuel Adams och en ny trevlig bekantskap som hette Margarita. Jag berättar detta ifall Storebror och/eller Politikerbloggen skulle ha missat det.
När man inte fuskar och skriver bloggposter i förväg blir det ibland svårt att möta den deadline man har satt upp för sig själv. I synnerhet om en klassisk huvudvärk slagit till på väg hem. Därför kommer det som skulle ha blivit dagens del av nedräkningen att flyttas och på något sätt smälta ihop med morgondagens avslutning. Exakt hur det blir får jag se då.
Så nu kanske ni undrar varför jag skriver alls. Jag ville bara göra er uppmärksam på att om två dagar kopplas kablarna in.
Häromdagen skrev SvD:s Astrid Söderbergh Widding och tyckte att det var ett problem för demokratin att folket (demo) har möjlighet att göra sina röster hörda, eftersom demokratins representanter (fail!) då undermineras. Det är på något sätt mycket talande att artikeln har kategoriseringen “Ogenomtänkt”.
Jag har gått och dragit lite på det och tänkt att jag ska skriva något om det här, för det är känns som samma gamla tröttsamma “om folket får föra sin egen talan blir det dåligt” och “om ni envisas med att använda er yttrandefrihet måste vi nog dra in den” som vi har hört gång på gång redan. Men så såg jag att Anna Troberg redan hade skrivit det jag ville skriva, plus ett par kängor till Göran Hägglund.
Så om ni vill ha en stunds vettig och underhållande läsning i ämnet så föreslår jag att ni pallrar er iväg till Anna, så ska jag pallra mig iväg till jobbet.
Nu blir det lite time out här. Jobbar inatt, och sedan ska jag på Lawrence Lessigs föreläsning imorgon förmiddag. Därefter försöka sova lite och sedan jobba natt igen. Det kommer inte att finnas mycket tid och ork till att skriva och läsa ikapp, det vet jag redan nu, så om frågor blir hängande i luften eller kommentarer dröjer med moderering så vet ni varför.
För övrigt är jag i LT igen. Det börjar bli en trevlig vana.