Jag har redan delat den här filmen på mina olika nätverk, men jag lägger upp den här också. Sällan har “rysligt snyggt” varit en mer passande beskrivning. För det är nämligen både rysligt och snyggt. Filmen slutar med frågan: Do you wish to continue? Mitt svar lär bli nej. Det ter sig fullständigt meningslöst under de givna omständigheterna.
Jag upplever också filmen som en stilistiskt träffsäker beskrivning av en diffus känsla av att varje gång vi bryter ny mark så har advokaterna redan varit där.
I framtiden ska jag göra en storslagen film om en svensk kämpe. Han finns inte än, men han kommer snart att träda fram ur kulisserna. Han heter antagligen något i stil med Lars Andersson, och han kommer att vara så beryktad att när folk ser honom kommer de inte att tro att det är han. “Det där kan inte vara Lars Andersson. Lars Anderssons ölmage är större och manligare”, kommer de att säga. Men det är han, och han kommer att leda ett uppror mot överheten.
För få en större målgrupp kommer min film att vara på engelska. För att inte förstöra upplevelsen ska jag inte avslöja handlingen för er, men jag ska bjuda på ett citat ur ett tal som Lars Andersson kommer att hålla i filmen. Håll till godo.
“Fight, and you may die. Run, and you will live. At least a while. And dying in your beds, years from now, would you be willing to trade all the days, from this day to that, for one chance, just ONE chance, to come back here and say, that they may take our freedom, but they’ll never take, OUR SNUS!”
Filmen går under arbetsnamnet “Snufflip” och behöver finansiärer. Känner ni några riskkapitalister kan ni väl presentera idén. Om någon har numret till Mikael Persbrandt så vore det också bra att ha.
Titta på den här illustrationen. Den kommer från Aftonbladets förstasida samt den här artikeln och ska föreställa den norska rättssal där Anders Behring Breivik står inför rätta. Om det är så här det ser ut i en norsk rättssal så kunde inte Kafka själv ha gjort det bättre. Jurister, nämndemän, samtliga inblandade är vitklädda, ansiktslösa människor, medan den åtalade är klädd i skrikande rött. Känns det som en rättsal som hedrar tanken att man är oskyldig till motsatsen bevisats? Tänk dig hur det vore att själv vara den rödklädde och veta att du faktiskt är oskyldig. Det är riktigt obehagligt.
Nej, jag tror inte att det är sådär på riktigt. Det tror jag sällan om saker jag ser i Aftonbladet. Men jag kan inte låta bli att undra vad bilden säger om illustratören, och om redaktionen. Hur tänkte man? Varför behöver vi överhuvudtaget en illustration av rättssalen, i synnerhet en som skickar så (får man väl ändå anta) osanna och rent bisarra signaler om den norska domstolen?
Jag skrev för ett drygt år sedan om att Homeland Security hade beslagtagit en domän som streamade sport och tv-serier. Sedan dess har jag sett det hända en gång till. Och vem vet hur många liknande siter jag inte känner till som också blivit beslagtagna.
Nå. Nu vill Homeland Security skaffa sig möjlighet att hacka Xbox- och Wii-konsoler. För att komma åt pedofiler och terrorister, förstås. Det vanliga “Sesam, öppna dig!”-argumentet.
Själv tänker jag på att många av de hockeystreamar jag har tittat på om nätterna kommer från just Xbox- och Wii-konsoler. Hej ändamålsglidning!
Aftonbladet avslöjar att Sveriges avtal med Saudiarabien gav SAAB en femmiljarderskronorsorder. Sedan fick försvarsministerns närmaste man Jonas Hjelm ett toppjobb hos just SAAB. Tydligen är han inte ensam heller. Det ska röra sig om fyra tjänstemän och en minister som gått samma väg.
Jag utgår från att tant Gredelin inte ser något problem den här gången heller. När Jim Keyzer, som hade hand om utredningen mot The Pirate bay, tog tjänstledigt från polisen för att jobba åt Warner, kommenterade justitieministern det så här:
Att poliser blir erbjudna anställningar utanför myndigheten tycker jag är positivt. Det visar att den kompetens som de besitter är attraktiv.
Jag antar att detsamma gäller tjänstemän och ministrar.
Idag klockan 8:20 föddes en 52 centimeter lång och 4158 gram tung gosse på Södertälje sjukhus. Såväl mor som son mår bra. Och jag med, tackar som frågar. Presskonferensen blev tyvärr inställd på grund av att vår förlossningsläkare har ett jobb att sköta, så ni får helt enkelt ta mitt ord på att jag bär kostym och att mina känslor är all over the place.
Nu ska vi bara ta det lugnt och vila i väntan på att få åka hem och återvända till vardagen. Sedan kvarstår att komma på ett namn (vi funderar på Pringel) samt formaliteten då statsministern intygar att barnet inte är en bortbyting. Jag vet inte exakt hur det sistnämnda brukar gå till men räknar med att statsministerns folk kontaktar vårt folk.
Sedan flera år tillbaka håller en mamma i södra Sverige sin son fången i fantasivärld där Gud och Djävulen påstås finnas på riktigt. Det framgår av en lex Sarah-anmälan till Socialstsyrelsen.
Pojken är beroende av personlig assistens och har fyra olika assistenter, varav en är hans mamma. Hon tvingar de övriga assistenterna att spela med i den fantasivärld hon skapat åt sin son.
”Eftersom lögnerna ändras och ökas på blir det svårt att hålla reda på vad som gäller”, skriver Socialförvaltningen. Inspektören bakom anmälan påepkar att pojken reagerar med självdestruktivitet på sättet han behandlas på.
Missförhållandet ska ha pågått under de senaste fyra åren.
Kungen är en symbol för demokratin och för rättstaten. Åtminstone enligt Aftonbladets Lena Melin. Kungen, som ärvt sitt ämbete och inte kan avsättas av folket, är en symbol för demokratin. Kungen, som är immun och inte kan åtalas för brott, är en symbol för rättstaten.
Möjligen har hon rätt. Fundera en stund över hur det är ställt med demokratin och rättstaten i ett land där symbolen för detta inte är demokratiskt tillsatt och inte omfattas av brottsbalken.
