På veckans sista dag slog hon till igen; Drottningen av Plattnackeutmärkelser, Kejsarinnan utan kläder, Liza Marklund! Hon sopade fullkomligt mattan med allt tänkbart motstånd med sin krönika i Expressen och drar hem sin tredje utmärkelse vilket gör henne unik i Plattnackehistorian (vilket hon redan var i och med att vara den enda som förärats med en dubbelplattnacke). Grattis Liza!
Juryns motivering lyder:
För att med häpnadsväckande brist på research ha lyckats med att i en och samma text åter dra ett löjets skimmer över sig själv och sitt skrå, göra en vän en björntjänst och framställa kinesisk censur som något eftersträvansvärt.
Bakgrunden är alltså att Marklund i en Expressenkrönika åter försöker attackera alla dessa tjuvar som stjäl allt som inte är fastgjutet i berggrunden. I ett försök att spela på tjuvarnas medkänsla och samvete (varför hon nu tror att tjuvar skulle ha något sådant - kan man stjäla samveten?) berättar hon en historia om sin stackars vän Johan. Johan spelar i det jättekända bandet Stockholm Stoner. De är typ hur stora som helst. De har blivit omskrivna i tidningar, spelat i tv och legat på någon topplista. Johan berättar att den där veckan då Stockholm Stoner låg på 13:e plats på listan sålde de 379 exemplar. Marklund konstaterar krasst:
Mer behövs alltså inte för att få en försäljningssuccé i skivbranschen i Sverige, år 2009.
Och det är givetvis alla tjuvars fel. Det kan inte bero på utbudet? På att konkurrensen på listorna består av typ hela Idol-startfältet och Zillah & Totte?
Hursomhelst får inte Stockholm Stoner betaaalt. Och det är tjuvarnas fel, för Johan har minsann tittat runt på fildelningsnätverken och konstaterat åttiotusen nedladdningar. Nå, andra har också tittat runt och inte hittat något från Stockholm Stoner. Alls. Själv nöjde jag mig med att söka på The Pirate Bay och Mininova. Finns det inte på Pirate Bay eller Mininova så finns det praktiskt taget inte i fildelningsvärlden, såvida det inte fildelas i stängda nätverk. Och i så fall betvivlar jag fortfarande starkt siffran åttiotusen, men en intressantare fråga skulle ju dyka upp: vad gör Johan i ett sådant nätverk?
Men Liza har förstås svalt hela storyn utan att dubbelkolla något. Eller skarvat själv. Mönstret känns bekant av någon anledning…
Vidare kan man ju ifrågasätta Stockholm Stoners känsla för affärer. Att i nådens år 2009 skriva ett exklusivt avtal med ett företag så att ens skiva bara finns tillgänglig hos en enda kedja verkar lite… dumt. När i princip alla (på bägge sidor av staketet) som har någon som helst förståelse för de här frågorna efterlyser enklare tjänster och större tillgänglighet för att konkurrera med fildelningen, då väljer Stockholm Stoner att göra det ännu svårare för eventuella kunder. För så gjorde The Eagles. Men Eagles är något mer etablerade, om man säger så.
Liza Marklund hävdar i sin krönika att det här luriga tricket fungerade, att det var det som gav bandet media. Jag tror att förklaringen stavas Mats Ronander. Ronander är nämligen ingen duvunge och om media får pressmeddelanden om Mats Ronanders nya projekt så bör det resultera i en och annan artikel. När Stockholm Stoner recenserats i DN, Dala-demokraten och Smålandsposten refereras de i samtliga fall till som “Stockholm Stoner feat. Mats Ronander”. Det är nämligen bandet fulla namn av allt att döma, medan skivan bara heter Stockholm Stoner. DN nämner förvisso Coop-stuntet men mest för att påpeka att det verkar lite dumt.
Så vad står det då om bandet i dessa recensioner? Tja, DN:s Nils Hansson invänder som sagt mot försöket att kopiera Eagles och AC/DC:s koncept med Wal-mart. I övrigt verkar han inte särskilt imponerad av skivan. Smålandspostens Anders Tapola skriver att “Det är kompetent och snyggt arrrangerat. Men också väldigt blekt, fantasilöst och förutsägbart i en allt för väl väl upptrampad tradition.” Efter en mycket snabb lyssning på Stockholm Stoners myspace-sida är jag benägen att hålla med.
Jon Bergman på Dala-demokraten prickar nog väldigt rätt i sin recension. Jag skulle vilja citera ett längre stycke men eftersom recensionen är liten som…tja, ett längre stycke, så tror jag inte att citaträtten håller. Men låt oss säga att det förekommer ord som “typiskt överproducerad, bredbent tråkrock”. Bergman erkänner också att det finns bra låtar under den sönderpolerade ytan men att det är så fantasilöst att han inte står ut. Mest intressant är dock hans reflektion över att bandet enligt egen utsago vänder sig till en vuxen publik. Bergman instämmer i detta och konstaterar att “ingen under 50 kommer förmodligen lyssna på den här skivan och tycka den är det minsta spännande.”
Nu blir det spännande. För om vi förutsätter att påståendet om åttiotusen nedladdningar trots brist på bevis faktiskt stämmer, då har vi ett problem, eller hur? Eftersom det alltid framhålls att det är ungdomar som fildelar så måste Stockholm Stoner ha siktat in sig på fel publik. De tror att de har gjort en skiva för en publik på 50+ som vill köpa den ihop med blodpuddingen på Coop, men i själva verket diggas de av ungdomar som inte tänker gå till Coop och köpa skivor för att “d é typ pinsamt”. Eller så har åttiotusen tjuvaktiga ungdomar laddat ner skivan och insett att den inte är något de vill ha, varför de inte har köpt den. Eller så är det så att vi har åttiotusen tjuvar på 50+ i landet. Mystiken tätnar.
Allt detta hade Liza Marklund kunnat snoka fram tämligen snabbt med ett par nya uppfinningar såsom dator, internet och google. Men sanningen är att sanningen är något Liza Marklund skiter i. Och Johan, han vill bara ha betalt, oavsett hur det går till. Om Ipred säger han:
Allt som kan stoppa stölderna är bra. Och argumentet att man kan tricksa så att IP-adressen inte syns köper jag inte alls. Massor av bankrånare har rånarluva, men bankrån blir inte mer okej för det.
Det är förstås upp till Johan att tro på vad han vill, men det är både möjligt att dölja en IP-adress och att använda rånarluva. Men när det gäller bankrån så måste man bevisa att det var personen som hade huvan på sig som rånade banken. Ipred-lagen nöjer sig med att låta banken hitta på en summa och skicka kravbrev till ägaren av (den vanligtvis stulna) flyktbilen.
Tre: Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.
Japp. Johan anser väl också då att vägverket bör ta fullt ansvar för att mördare, våldtäksmän och rattfyllon använder deras vägar? Eller? Och det där med att kineserna kan… Kan Kina kan vi! Är det verkligen en devis att eftersträva?
Varför gör du såhär mot din kompis Johan, Liza? Vad för ont har han gjort dig för att du över en natt ska förvandla honom till driftkucku?
Uppdatering: Ulf Hedlund reder ut begreppen. Kurt Uffez har också blivit illegalt fildelat som fan. Roligt.

Andra bloggar om: liza marklund, stockholm stoner, mats ronander, fildelning, ipred, plattnackar, intressant?