Skip to content

Kategori: Politik

Th3 h@xx0r Qu33n

Alldeles nyss hackade Drottningen min blogg.

Hon skulle skriva en kommentar och fann sig vara inloggad som mig. Det beror på att jag tidigare loggat in från hennes dator och tydligen inte loggat ut ordentligt igen.

Nu undrar jag: Borde jag polisanmäla henne? För om jag har fattat det hela rätt så spelar det ingen roll att jag har klantat mig och att hon automatiskt loggades in när hon surfade in på sidan, ett intrång är ett intrång. Det har vi väl lärt oss de senaste dagarna?

Fast till skillnad från Folkpartiet meddelade hon mig den här bristen i säkerheten istället för att t ex skriva fyrahundraåttiotretusenarton poster om hur fantastisk hon själv är.

Vilket för övrigt borde vara min uppgift att göra.


Andra bloggar om: , , , ,

Inte helt om bockfoten

Med risk för att ropa hej i galen tunna vill jag hävda att Guillou har rätt. Rätt så tillvida att:

Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter. … Alltför många människor som skriver offentlig dagbok tar ut varandra.

I sak har han rätt. Har man tid att svamla på nätet hela dagarna så måste man börja undra, och han har också rätt i att alltför många offentliga dagböcker tar ut varandra. Han har dessutom rätt i att okända människors offentliga dagböcker saknar tyngd. De är bara intressanta för den närmaste kretsen.

Observera dock att det är dagböcker det pratas om. En stor del av bloggarna är just offentliga dagböcker, men långt ifrån alla. Många av bloggarna är offentligt svammel, men långt ifrån alla. Antingen har Guillou helt missat det, eller så är hans uttalanden tagna ur sitt sammanhang. Jag misstänker dock det tidigare – Guillou känns inte som en kille som hänger på nätet särskilt mycket.

Bloggandet är en modern folkrörelse. Bloggarna räknas. Bloggarna har betydelse – både för den som läser och för den som skriver. Men icke desto mindre har Guillou rätt i att allt för mycket svammel gör det hela ointressant. När de som bloggar bara för att det är hippt droppar av och kliver på nästa trend kommer bloggosfären att bli ännu bättre.

Beträffande bloggarnas påverkan av valet kan jag inte skriva så mycket, eftersom Mickey redan sagt det bättre:

En politiker som fixar grejor genom handling är mö bättre än en som gillar att blogga om sina åsikter.


Andra bloggar om: , ,
Intressant?

Post om Posten

Syrran och load skriver om att de vill slippa främlingsfientlig propaganda i sina brevlådor.

Det vill jag med. Jag vill slippa läsa om krig och elände i tidningarna också, men inte för att tidningarna filtrerar bort eländet, utan för att eländet upphör. Jag vill således också att främlingsfientlighet ska sluta finnas, inte att Posten ska bestämma vilken post som ska delas ut. Man kan väl säga att mina önskningar är orimliga.

Dock anser jag att det är Postens uppgift och förbannade skyldighet att dela ut all post. Om Posten börjar bestämma vilken post som ska delas ut så är vi rätt illa ute. Visst, jag har inget emot att man bojkottar Nationaldemokraterna eller annat pack – problemet kommer först i nästa led: Var drar man gränsen? Vems valmanifest ska delas ut och vems ska inte delas ut? Vem ska avgöra det? Är det ok med homofobisk propaganda, eller ska Posten sortera bort kd:s utskick också?

Syrran skriver:

Ett antal brevbärare valde idag att sjukskriva sig i protest. Heder åt dem och fan för Posten som tvingar sina anställda att medverka till att sådant här sprids.

Jag håller, som synes, inte med. Brevbärare ska göra sitt jobb. Min brevbärare ska inte bestämma vad jag får läsa och inte. Förutom att jag är emot censur är jag dessutom tveksam till om den genomsnittliga brevbäraren är så mycket intelligentare än jag själv, så varför skulle jag lita på dennes omdöme?

Visst kan jag förstå att brevbärare finner det obehagligt att dela ut propaganda från t ex Sverigedemokraterna. Själv körde jag ut Aftonbladet och Expressen till butiker i ett år, och det var obehagligt nog. Men det var inte min uppgift att bestämma huruvida människor skulle få läsa alla dumheter de skriver – det får de bestämma själva. Det var inte jag som skrev dumheterna. Lika lite bär brevbärararna ansvar för vad som står i breven – brevbärarna bär bara brev.

Vill man inte läsa propaganda från främlingsfientliga element går det bra att bara kasta breven. Jag har fått utskick från Sverigedemokraterna. Det var nogsamt förseglat, men också märkt med avsändare. Således vet jag vad det är för dynga och kan, om jag vill, avstå från att öppna skiten.


Andra bloggar om: , , , , , , ,
Intressant?

Kulturpluralism

LT är en helt fantastisk källa till upplysning. Idag Agneta Östman-Wenger – i måndags Marc Abramsson, Nationaldemokraternas partistrateg.

Marc Abramsson berättar att det inte är någon idé att försöka integrera andra grupper i Sverige. Därför bör samhället ge blanka fan i allt vad integration heter och istället låta alla kulturer sköta sig själva inom lagens råmärke. Han tycker att att kulturella och religiösa friskolor ska uppmuntras, men:

Sen ska de skickas tillbaka till sina hemländer. Assyrier/syrianer som inte har något land ska hjälpas att få ett eget land att återvända till. Det blir en uppgift för svensk utrikespolitik att sköta.

Det blir väl snarare en uppgift för svensk militär? För med mindre än att bomba Turkiet åtminstone halvvägs tillbaka till stenåldern lär man inte kunna upprätta något land åt assyrier/syrianer. Och om man ändå ska satsa på kulturella och religiösa friskolor, och låta människor sköta sig själva inom lagens råmärken, varför ska man då skicka ut dem?

Men nej! Marc är INTE rasist. Han är kulturpluralist! Smaka på det ordet.

Rasbegreppet är ett utgånget begrepp. Vi säger att det finns olika folk med olika kulturer istället

Men man menar samma sak, eftersom:

…kulturer uppstår inte av en slump. Det är en kombination av arv och miljö.

Marc Abramsson vill inte uttala sig om andra gruppers egenskaper, det får vi fråga dem om, men typiskt för svenskar, förklarar han, är:

Hög moral, hög arbetsvillighet och en vilja att inte ligga samhället till last. Ett handslag är ett handslag som betyder lika mycket som ett skrivet kontrakt.

Joråserrusåatte… Precis såna är vi.

Nya formuleringar, samma bruna retorik. Kultur, svensk, nationaldemokrat, skulle lika gärna kunna vara ras, tysk/arisk, nationalsocialist. Kulturpluralist däremot, den var ny!

Jag har redan utnämnt Månadens Rikspucko, kanske något överilat, men Marc Abramsson är god tvåa och belönas med titeln Hedersplattnacke.


Andra bloggar om: , , , , , ,
Intressant

Hål i huvudet

I dagens Länstidningen i Södertälje kan man läsa om Agneta Östman-Wenger, som står på fjortonde plats på moderaternas kandidatlista till både kommunfullmäktige i Nykvarn och landstingsfullmäktige. Agneta Östman-Wenger har nämligen skrivit ett email till redaktionen för LT och beklagat sig över att det är för få lintottar i tidningen.

I mailet skriver hon att hon det för andra gången på en vecka visats bedårande bilder på skolbarn, och för andra gången i rad har ett enda svenskt barn/namn refererats till. Detta är tydligen mycket upprörande för Agneta Östman-Wenger.

Jag undrar vilken verklighet Agneta lever i. Om LT gjort ett reportage från en skola i Ronna eller Geneta eller Hovsjö eller Fornhöjden så är det inte alls särskilt konstigt om de hittat klasser med bara en ”lintott”. Det är så verkligheten i Södertälje ser ut. Agneta anser att LT ägnar sig åt ”omvänd rasism” – det är rubriken på hennes mail, som hon för övrigt skickat från makens epost-adress – och anser att ”vi” känner oss bortglömda och diskriminerade.

Vilka ”vi”? Agneta tycker tydligen inte alls att LT ska skildra verkligheten som den ser ut, utan istället lägga fokus på de få lintottar de hittar i skolor i Geneta eller Ronna. DET vore diskriminering.

”Det har inget med rasism att göra”, hävdar hon när LT ringer upp för att ta reda på vad hon egentligen menar. Nej, eller hur. Nykvarn är ju verkligen känt som upplysningens och vidsynthetens högborg.

Det bästa är nog ändå när maken Effe Östman, gruppledare för moderaterna i Nykvarn och kommunfullmäktiges ordförande, förklarar att han inte känt till att hans hustru skickat mejlet från hans avsändare.

Hon är rättighetsivrare och tycker att det är viktigt att ta upp sådana här saker. Hon lusläser både Svenska Dagbladet och Länstidningen och mejlar om stavfel och allt möjligt.

Agneta Östman-Wenger kanske borde sopa framför egen dörr först. Till exempel skriver man tal till och med tolv med bokstäver, inte siffror. Och den här meningen är helt obegriplig:

Stora bilden i förgrunden ett barn med utländsk härkomst.

Moderaternas partisekreterare Sven-Otto Littorin (idel fantastiska namn i den här såpan, och Agneta som i mejlet ojar sig över ”barn med främmande namn”) talar klartext i Aftonbladet:

Hon har hål i huvudet.

Kan inte annat än instämma. Agneta Östman-Wenger utses härmed av en enig envåldshärskare till Månadens Rikspucko.

Edit: Här finns hela mailet i all sin glans. Tack, Expressen, så slapp jag skriva av eländet för hand.


Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant

Brev från Göran

Jag fick ett brev häromdagen. Inte vilket brev som helst, utan ett brev från självaste Göran Persson! Jojo, i egen hög person. Så måste det ju vara – det är ju undertecknat och allt.

Först blev jag förstås lite smickrad. Det är till att ha kommit upp sig i världen, tänkte jag. Jag har ju sett att det är någon som har läst mig från Riksdagens Förvaltningskontor, men aldrig kunde jag ju tro att mina klokskaper nått högsta ort!

Men så läste jag brevet, och blev besviken istället. Göran vill bara ha min röst. Det passar att höra av sig en gång vart fjärde år va, Göran? Du kunde väl höra av dig lite oftare, kanske bjuda på en öl nån gång? Du kunde ju faktiskt ha tittat in på en kaffe förra året då du nationaldagstalade här i Södertälje, eller varför inte bjuda in mig till ditt mysiga lilla torp? Så långt ifrån varandra bor vi trots allt inte.

Så vad vill Göran då? Förutom att ha min röst? Jo, Göran vill berätta att:

det går bra för Sverige. Våra [socialdemokraternas, min anmärkning] satsningar för att minska arbetslösheten, tillsammans med en välskött ekonomi, ger resultat. Arbetslösheten sjunker, sysselsättningen stiger och de lediga jobben blir fler. Men än märks inte de goda tiderna för alla.”

Med andra ord:

Vi [socialdemokraterna] har lyckats gömma ytterligare ett antal arbetslösa i åtgärder, studier och förtids- och sjukpensionering. Därmed har vi lyckats sänka den öppna arbetslösheten, vilket är den enda arbetslöshet vi erkänner. Någon verklig arbetslöshet vill vi inte prata om. Och jodå, vi har skött allting så fint, allt blir bara bättre. Ni kanske inte har märkt det än, men tro oss.

Göran berättar också att man vill ha mer personal i skolan, kortare köer i vården och billigare tandvård. Det har vi hört i tolv år nu, Göran. Hur går det för dig?

Sen ägnar Göran halva brevet åt att prata om Alliansens politik. Fredrik Reinfeld har rätt – socialdemokraterna är oförmögna att prata om sin egen politik och går till val på att kritisera motståndarnas. Som i tv-debatten de två emellan där Göran inte ville svara på kritik mot socialdemokraternas valmanifest utan hellre klankade ner på moderaterna. Däremellan satt han och gjorde miner och betedde sig allmänt nedlåtande och, ärligt talat, ohyfsat.

I samma debatt hostade Göran ur sig en siffra om ungdomsarbetslöshet. Jag tror han sa att ettusennånting ungdomar var arbetslösa. Skämtar du med mig, Göran? Du vet att det inte är sant. Just ja, du menar förstås öppet arbetslösa. Jag glömmer alltid bort det där med öppet. Är det det som är den svenska öppenheten?

Alla ska med, är tydligen socialdemokraternas valspråk den här gången. Det får mig osökt att tänka på en usel och ytterst omogen vits som ungefär alla ägnade sig åt när jag gick i mellan- och högstadiet.

”Ska du med?”
”Vart då?”
”Sån här bit in i skitan!”

Och så måttade man som en storfiskare och gapskrattade. Det var tydligen lika roligt varje gång.

Så, Göran, my man, vart ska vi? Hur långt in i skitan ska vi den här gången?

Första stycket i brevet från Göran har jag sparat till sist. Det lyder:

Valdagen den 17 september närmar sig. Då ska vi välja vilket Sverige vi vill ha i framtiden. Ska vi fortsätta att förbättra välfärden eller ska vi försämra den genom att ta bort var femte skattekrona?

Låt mig säga så här: Jag har inte sett välfärden annat än försämras under de senaste tolv årens sossestyre. Varför skulle det bli bättre nu? Tvärtom har jag sett socialdemokratiska toppolitiker som alltmer tappat bort sina ideal, om de hade några från början. Jag ser en partitopp som skor sig själv och sina vänner och som fullständigt skiter i vanliga människor. Jag ser en alltmer utbredd arrogans och jag ser ett parti som blivit Partiet, och styr överallt. Jag ser en socialdemokrati som glömt bort vad socialdemokrati är.

Göran kritiserar ofta och gärna moderaterna för att vilja ge sig på de svagaste i samhället. Dessa vill han själv värna om, säger han och ser så där mysig ut. Verkligen Göran, min vart-fjärde-år-kompis?

Jag har varit sjuk. Jag äter fortfarande antidepressiv medicin. Jag blev vräkt. Jag fick ingen hjälp från vare sig a-kassan, soc (förrän efter att flyttat hem till morsan med en kasse kläder) eller försäkringskassan. Hade jag varit frisk och orkat stå på mig så hade det nog löst sig, men det var jag ju inte. När så min flickvän slutligen fick nog och ringde vården för min räkning (efter att ha frågat mig om det var ok först) fick hon rådet att slänga ut mig för det var kanske precis vad jag behövde. Ja, kanske. Eller så hade det varit nådastöten, men det hade åtminstone förbättrat arbetslöshetsstatistiken.

Jag klarade mig igenom det värsta tack vare mitt sociala skyddsnät och idag jobbar jag heltid. Kvar finns en massa skulder, men det finns de som råkar mycket mer illa ut än så. De som inte har ett skyddsnät. De som bor ihop med någon som tycker att ”släng ut honom” är ett bra råd.

Jag har alltid hävdat att skatt är solidaritet. Att jag kan betala mer skatt för att säkra tryggheten. Nu vet jag vad den solidariteten är värd när det väl kommer till kritan.

Så fuck you, Göran. Fuck you all. Ta bort var femte skattekrona. Mer pengar i min ficka som jag kan lägga undan till nästa kris, för att samhället skulle hjälpa mig – nej, den går jag inte på igen.


Andra bloggar om: , , , , , , ,
Intressant