Skip to content

Kategori: Politik

Inget ministerämne

Alla som någon gång struntat i att betala sin tv-licens – räck upp en hand!

Själv rev jag njutningsfullt fakturorna från Radiotjänst i Kiruna i småbitar varje gång de dök upp. En gång ringde de på min dörr och jag var väldigt sugen att öppna, gärna med lite tv-skval i bakgrunden, bara för nöjet att neka dem att stiga på med hänvisning att ingen annan än jag och polisen har rätt att gå in i min lägenhet, och till och med polisen behöver tillstånd eller åtminstone skälig misstanke. Men jag fegade ur. Dessutom har jag inget personligt emot dörrknackarna från Radiotjänst. Det är ju inte så att de är Jehovas Vittnen eller nåt.

Jag försöker inte försvara ministrar – det får de sköta själva. Men allvarligt talat; ministrar är också människor. Helgon blir inte ministrar, och jag är inte säker på att jag vill ha helgon i regeringen heller.

Själv skulle jag inte klara den granskning som ministrar utsätts för. Jag har som sagt ”tv-licensskolkat”, som Aftonbladet så fyndigt kallar det. Jag har dessutom underlåtit att betala en jävla massa räkningar, fått fogden efter mig, blivit prickad för det och allt vad man nu har vidtagit för åtgärder. Den biten kan visserligen förklaras med att jag blev sjuk, men frågan är om den förklaringen skulle komma fram eller bara vändas emot mig när jag står där som nyutnämnd minister. Kanske skulle det vinklas till att jag var psykiskt instabil och tänk vad jag skulle kunna göra med statsbudgeten om jag plötsligt går in i en depression igen.

Underlåtelse att betala tv-licens var däremot uppsåtlig illvillighet från min sida.

Säkert har jag gjort mig skyldig till andra dumheter också. Jag har kört för fort fler gånger än jag kan räkna. Mer än 30 km/h för fort också. Parkeringsböter har jag fått. Tre gånger närmare bestämt. En gång glömde jag att lämna tillbaka en bok till biblioteket. Jag tror aldrig att de fick tillbaka den. Jag klappade till en kille i högstadiet. I låg- och mellanstadiet slogs jag också flera gånger, men det borde väl vara preskriberat? Ja, och så det obligatoriska snattandet i högstadiet då förstås. Jag har urinerat på allmän plats också, bakom buskar i parker och så. Och jag har laddat ner piratkopierad musik, ve och fasa!

Dessutom har jag ägnat mig åt moraliskt förkastliga saker som porrsurfning. Och på kontot ungdomligt oförstånd kan vi sätta in min gymnasietid då jag hade två röda stjärnor på min jeansjacka.

Av mig blir ingen minister, det är ett som är säkert.


Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?

Senildemokraterna

Det fascinerar mig att man på olika håll nu kan läsa om de otäcka brottslingar som hamnat i regeringen. Här är ett exempel.

Skattesmitare (anlitat svart arbetskraft), rattonykterhet och en minister som ljugit svenska folket rakt upp i ansiktet. Och det är nytt på vilket sätt?

Mona Sahlin i egen hög person är väl tyngre belastad än hela den nya regeringen. Toblerone-affären (vilket förvisso var en löjlig grej att härja om, men ändå), en hög med obetalda parkeringsböter, obesiktigad bil och om jag inte missminner mig hade även hon anlitat svart städhjälp.

Och det där med att ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet – Lars Danielsson, någon?

Bosse Ringholm var ordförande i en idrottsförening som skattefifflade. Detta samtidigt som Bosse var både idrotts- och finansminister. Och självaste Göran Persson är misstänkt för oegentligheter vid bygget på hans fastighet i Sörmland och hans bror, som driver byggfirman, riskerar åtal för arbetsmiljöbrott. Är det förresten inte intressant att statsministerns bror får ett sånt kontrakt? Visserligen är det en privat upphandling, och alla vi andra skulle i första hand anlita släktingen, men Göran var ändå statsminister. Det är förstås inte olagligt, lika lite som Freivalds lägenhetsaffär.

Och Thomas Bodström har för fan spelat allsvensk fotboll för AIK!

Dessutom tycker jag att det är lite komiskt att sossarna och deras hangarounds vill påskina att det här är en moderat regering med stödpartier. Kommer de inte på nåt bättre? Vad de säger är alltså:

Ha-ha! Ni är nästan lika dåliga som vi var.

Svidande kritik, onekligen. Nej, sopa framför egen dörr och försök igen. Visst kan man ha åsikter om ministrar som anlitat svart arbetskraft och så vidare, men om det är något sossarna visat så är det att alla (eller gäller det bara de egna leden?) förtjänar en andra chans.

Själv tycker jag att det är ett smart drag av Reinfeldt att dra fram skeletten ur garderoberna redan innan. Då finns det inget för media att gräva fram. Såvida inte någon undanhållit något ändå. Dessutom signalerar det förtroende. Den här personen har gjort en dum grej, men är såpass kompetent att vi ändå väljer honom/henne. Typ.

Nu ser jag med försiktig optimism fram emot vad den nya regeringen tänker åstadkomma. Jag hoppas att vi får fyra år befriade från inre konflikter. Sverige behöver en fast hand, inte en massa halvdana kompromisser.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Intressant?

Regeringsbildtning

Jag borde läsa regeringsförklaringen och ha en åsikt jag med. Istället tänker jag sova eftersom det är dags för tre tolvtimmarsnätter, med start ikväll halv sju.

Så jag nöjer mig med att konstatera att Carl Bildt är välkommen tillbaka. Mer kompetent utrikesminister kan vi inte finna. Några risker för ”vad är Phuket?” lär inte föreligga.

I övrigt svämmar bloggosfären över av kommentarer kring regeringsbildningen, så att jag avstår (än så länge, man vet aldrig) gör nog varken till eller från.

På återhörande när jag har blivit människa igen, nån gång framåt mitten av nästa vecka.


Andra bloggar om: , , ,

Sa han penissalen?

Ny inredning i plenisalen, såg jag på nyheterna igår. Är det bara jag som tycker att plenisal är ett hysteriskt roligt och löjligt ord? Och en stilla undran: Om nu våra folkvalda behöver en ny inredning och nya bekväma stolar att sitta och sova i, när de ens är där; kunde man då inte åtminstone begära att man köpte stoljävlarna från en svensk tillverkare? Borde inte Sveriges riksdag stödja svenska företag och se till att pengarna stannar i Sverige?

Inte då. Stolarna kommer, liksom Moras hockeylag, från Finland.


Andra bloggar om: , ,

Den svenska skolan

Tidigare betyg i skolan och införande av betyg i uppförande är andra av alla de ondskefulla åtgärder Alliansen vill införa. Något som verkar upprörar oppositionen mycket.

Det här med betygen handlar mycket om hur man följer upp. Om man bara ger någon ett negativt betyg, utan att följa upp det, då är det dåligt. Kanske är det därför så många är emot det, för idag är vi rent usla på att följa upp problemen även när vi ser dem.

Om man däremot tidigt upptäcker problem och gör något åt dem, då är det väl bra? Det här tramsandet om att man inte får peka ut någon som är dålig är fullständigt uppåt väggarna. Hur ska man kunna hjälpa individer om man inte får söka efter problemen och, ännu viktigare, orsaken till problemen? ”Alla ska med” heter det, men ska det verkligen ske genom att alla anpassar sin fart efter den som är långsammast?

Jag jobbade som lärare ett tag. En niondeklassare berättade för mig att hon hade gjort ett läsförståelseprov, och fått lägsta betyg, utan att någon följt upp det. Jag behövde fem minuter för att förstå att hon hade uppenbara lässvårigheter – hon förstod inte vad hon läste. Hur kan man få gå igenom nio år i grundskola utan att någon tar tag i det problemet, och varför gör man ett test utan att följa upp det? Snacka om att sänka självförtroendet! Man har i princip givit flickan ett kvitto på att hon är värdelös.

Jag utgår ifrån att man med tidigare betyg också har för avsikt att göra ordentliga uppföljningar, annars är det ingen mening med det. Betyg ska ses som en diagnos, inte som något slutgiltigt. Kanske är det just ordvalet som upprör. Om man istället kallade det ”diagnos” skulle det inte låta så hemskt.

Vad gäller betyg i uppförande så kan man förstås ha åsikter om det med, men jag kan inte riktigt se det dåliga i det. Det måste förstås fortfarande vara upp till den enskilde läraren att bedöma vad som är gott uppförande och inte, det ska inte avgöras av någon kommitté. Om läraren tillsammans med eleverna kommer överens om att man får ha keps på sig i klassrummet så fine, ha keps. Inför kepstvång om ni vill. Det viktiga handlar om att få en arbetsmiljö som fungerar, både för elever och lärare.

Det finns mycket som behöver förbättras i den svenska skolan, men i grund och botten handlar det om resurser. Det måste finnas resurser att ta hand om den som av olika anledningar har svårt att hänga med. Det gynnar både de svagaste och resten.

Vi behöver fler lärare, lärarna behöver verktyg att styra upp tillvaron med och framför allt: Vi behöver rektorer och skolledningar som backar upp sina lärare. Det får inte gå till så att en lärare som tar en konfrontation med en eller flera bråkstakar står ensam för att politiskt tillsatta rektorer är rädda för att skolan ska få negativ publicitet.

På skolan där jag arbetade såg vi nästan aldrig till rektorn. Hon satt i diverse möten och fikade hela dagarna. Den som fick saker att fungera var en underbetald skolassistent. Den situationen är knappast unik.

Det är min fasta övertygelse att chefer ska vara närvarande på sina arbetsplatser. Rektorer är inget undantag.

Jag är dessutom tveksam till om rektorer ska tillsättas av kommunen. Jag undrar om det inte vore bättre att berörda lärare och föräldrar på något sätt fick välja rektor istället. Jag vet inte hur det skulle genomföras, och säkert finns det brister i det arrangemanget också, men det borde vara värt att överväga.

Jag tror att alla, oavsett partitillhörighet, är överens om att skolan idag inte är bra. Socialdemokraterna har i tolv år pratat om att satsa på skolan, låt oss nu se om Alliansen istället gör något åt den.


Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?

Sossarnas sista spratt

Biltullarna i Stockholm kan bli en svår nöt att knäcka för Alliansen. Sossarna beslutade nämligen att omröstning om tullarnas vara eller icke vara skulle ske samtidigt som övriga val, och det är ju smidigt. Men sossarna bestämde också att bara Stockholms kommun skulle få rösta om tullarna. Vi är många som tycker att det är helt uppåt väggarna, däribland Alliansen som därför lite trotsigt genomförde samma omröstning i de kranskommuner där de styrde. Själv bor jag i Södertälje som före valet styrdes av sossar så vi fick inte rösta. Sossarnas ville förstås inte få svart på vitt att även deras kommuner i länet är emot tullarna och valde därför den beprövade taktiken att helt enkelt blunda för det.

Nu sitter Alliansen vid makten både i Stockholm och i riksdagen och har avgörandet i sina egna händer. Tullar eller inte? Problemet är att hur de än gör så gör de ”fel”. Om de följer det beslut som fattades av sossarna och bara går efter Stockholms kommun så måste de gå emot sig själva och kranskommunerna. Om de väljer att följa resultatet i de kommuner som röstat så kommer det att utnyttjas till max av oppositionen.

Man kan argumentera på flera sätt. Luften i Stockholm berör stockholmarna, därför bör de få bestämma. Det är sant. Tullarna blir en ekonomisk belastning för de som bor utanför men jobbar i Stockholm. Det är också sant. Utom för politikerna själva då, de lär väl vara undantagna tullarna även den här gången, vilket är fullständigt vansinnigt. Leva som man lär, någon?

Just när det gäller Stockholm så blir det lite speciellt, för allt som berör Stockholm berör resten av länet och resten av landet. I egenskap av huvudstad är Stockholm inte bara stockholmarnas stad, utan hela landets. Tullarna blir inte bara en belastning för vanliga bilister utan även för transportföretag, vilket i förlängningen blir en belastning för den som behöver få något levererat.

Ytterligare en aspekt i det hela är att det må så vara att trafiksituationen i Stockholm blir bättre med tullar, men trafiksituationen på t ex Essingeleden eller i södra länken blir ännu sämre när alla åker runt stan istället för igenom (vilket i vissa fall är närmare och miljövänligare totalt sätt), och trängseln på de kollektiva alternativen blir ännu värre.

I en kommentar till Ny demokrati skriver Cliff Hanger att

Sedan är det inte synd om de som inte kan betala i detta fall, eftersom det finns kollektiva alternativ. Många som säger nej, gör det bara av ren lathet och princip.

Lathet och princip? Frågan är snarare vad fritiden är värd. Det är inte ovanligt att man kan halvera sina restider till och från jobbet, eller vad man nu ska göra, genom att åka bil istället för kollektivt. Folk kanske vill komma hem och träffa sina barn t ex. Något som sossar säkert inte förstår eftersom de tycker att barn hör hemma på dagis.

Men ni kanske förstår det här argumentet: Med biltullar kommer bara de rikaste att ha råd att ta bilen till/från Stockholm. De rikaste kan njuta av lyxen att åka när vill och kommer fram när trafiksituationen så tillåter. Att slippa gapiga ungar, alkisar, kärringar som använder parfym som substitut för självförtroende och tonårspojkar som använder parfym som substitut för dusch.

Dessa friheter kommer med bilen. Dessa friheter vill jag också åtnjuta. Bara att lyssna på den musik man vill istället för nåt yomothafuck som strömmar ur huvudet på nån tuffing i för stora byxor, eller helt avstå från musiken och bara njuta av tystnaden (eller i mitt fall irritera sig på missljud för stötdämparen på höger bak) är värt massor.

Kanske är det till och med värt att betala tullavgifter. För jag är trots allt inte odelat negativ till dem, jag tycker bara att hela länet borde få säga sitt. Tvärtemot vad Miljöpartiet tycker så är det faktiskt mest demokratiskt att alla röster räknas, inte bara de som röstar rätt.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Intressant?

Kulturpluralism på frammarsch

Kulturpluralistiska Nationaldemokraterna tar två mandat i Södertälje. Om det inte ramlar in en drös poströster under veckan förstås, men varifrån skulle de komma? Midyat?

Mitt valdistrikt var bland de allra bästa på att rösta fram nassarna. Jag är så stolt… 6,3% av väljarna i mitt område röstade på kulturpluralisterna, så nu vet jag definitivt att jag inte tänker bo kvar här den dagen jag har egna barn. Fan heller. Och jag som trodde att jag bodde i ett av de trevligare områdena i Södertälje.

Moderaterna gick starkt framåt; +7,2%, medan Socialdemokraterna backade med ungefär motsvarande; -6,5%. Detta är anmärkningsvärt då Södertälje är ett starkt socialdemokratiskt fäste. Två stora industrier, AstraZeneca och Scania, är ortens i särklass största arbetsgivare – ibland känns de som de enda – och industriarbetare är LO-anslutna och röstar av tradition på sossarna. Lägg därtill den stora populationen assyrier och syrianer som också av hävd lägger sina röster på sossarna.

Så vadan denna svängning? Dels har sossarna gjort ett dåligt val i hela landet – folk är trötta på dem och inte ens ett aldrig så starkt sossefäste kan undvika den smittan. Men en stor del i det hela kan härledas till en enda man: Metin Ataseven. När en syrian med, får man gissa, ganska stark ställning bland ”de sina” ställde upp på valbar plats för moderaterna rörde det om i grytan ordentligt. En kort tid efter att Ataseven gått in aktivt på moderaternas sida hade partiet fått 150 nya medlemmar. Jag tror att det ska mycket till för att aktivt bli medlem i ett parti, så om Ataseven kunde rekrytera 150 medlemmar kan man ju tänka sig att han rekryterade betydligt många fler väljare än så.

Detta har gjort att det starka röda fästet Södertälje plötsligt står utan styre. Alliansen har 32 mandat och sossarna med vänsterpartiet och miljöpartiet har 31. Av Alliansens 32 mandat tillhör två mandat Pensionärspartiet, men även om åldringarna skulle byta sida så står det 32-31, fast åt andra hållet. Det innebär att ND får en vågmästarroll.

Anders Lago, sossarnas starke man i Södertälje, säger att alla partier är överens om att hitta samarbetsformer som exkluderar Nationaldemokraterna. Detta bekräftas också av Folkpartiets Mats Siljebrand, allt enligt Länstidningen Södertälje. Man tänker inte låta ND få något som helst inflytande i kommunpolitiken. Även innan valet gick ut partierna ut med en gemensam debattartikel mot främlingsfientlighet i LT.

Jag tror att det på något bakvänt sätt kan vara bra för politiken i Södertälje att ND tagit den här positionen. Det är en situation där alla är överens om att hitta samarbetsformer över blockgränserna, och vem vet; det kanske går? När man slutar rösta emot för emotröstandets skull och ser till förslagens innehåll, och när alla slår sina huvuden ihop och försöker komma på något som alla kan ställa upp på, då kanske det blir bra. Det kommer i så fall att vara en unik situation där alla partier, och därmed alla kommunens företrädare, har inflytande. Ja, utom ND då. Men nog verkar det mer demokratiskt att utesluta två procent av rösterna än uppemot 49, som fallet brukar vara.

Även på andra håll gick främlingsfientliga krafter framåt. I min gamla hemstad Gävle norpade något mer rumsrena Sverigedemokraterna tre mandat, och i en annan av mina gamla hemkommuner, Ävlkarleby, tog de ytterligare ett. Men det är inget i jämförelse med Landskrona där Sverigedemokraterna nu är näst största parti med tolv mandat och hela 22,3% av rösterna, och sex mandat i Helsingborg som jag alltid tyckt är en trevlig och civiliserad stad. Överlag verkar SD ha större stöd i Skåne än i resten av landet. Minns att det var nere i den skånska myllan som Svin-Olle Olsson drog igång Sjöbopartiet. Sjöbo, en gullig liten håla där man ägnade sig åt skojiga karaktärsdanande saker som att bränna kors.

I mångt och mycket tror jag att rösterna på SD är proteströster, men jag tror också att SD plockar röster för att inget etablerat parti vågar ta i invandrarfrågan. Man kan inte låtsas om att segregering finns, att det finns stora problem i invandrartäta områden och att motsättningarna i kommuner med många invandrare (särskilt när nästan alla invandare, som i Södertälje, kommer från ett och samma område) ökar. Man måste våga prata om det. Man måste våga ta tag i problemen, och det måste vara tillåtet att diskutera såna frågor utan att genast stämplas som rasist för att en motdebattör ska kunna plocka billiga poäng. Om inte de etablerade partierna vågar ta tag i det hela så kommer SD och ND att fortsätta öka, och nästa gång sitter de så starka att det inte räcker med att komma överens om att inte låta dem vara med och leka.

Låt det här valet bli en varning.


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Definitivt intressant

Äntligen

Betongarslen ut, något annat in. Huruvida något annat egentligen är bättre återstår att se, men det viktiga är att Göran och hans anhang åker ut.

Jag röstade på Centerpartiet i årets val. Inte för att jag är fullständigt överens med dem, för det är jag inte, utan för att jag tidigt bestämde mig för att rösta för ett regeringsskifte. För att hitta ett parti att rösta på bestämde jag mig för ett par frågor som känns viktiga för mig.

Miljö var en av de frågorna, och då är Centern ett givet alternativ. Inte ens om jag skulle bortse från allt vad blocktillhörighet heter hade jag kunnat välja något annat i den frågan. Miljöpartiet är alldeles för fundamentala, för att inte säga galna, för min smak. Dessutom är de hycklare; Peter Eriksson puttrar runt i en jävla jeep, och en undersökning jag läste för en tid sen visade att störst antal bilar utan katalysator per partitillhörighet återfanns hos miljöpartisterna. Visserligen hade de flest miljöbilar också, men det känns lite som att kompensera sitt godisätande med att ha sacketter i kaffet.

En annan fråga var kärnkraften. Där är jag egentligen inte överens med Centern, men eftersom Centern backat vad gäller avvecklingen och underordnar sig resten av Alliansen så kunde jag räkna bort den frågan.

Slutligen spelar det stor roll att Centern är Alliansens vänsterbalans. Med ett starkt Centerparti minskar risken att Alliansen slirar iväg fullständigt.

Jag valde Centern, trots att jag inte alls gillar Maud Olofsson. Hon känns skenhelig. Men Centern var det enda parti som mitt vänsterjag inte skulle behöva skämmas ihjäl över.

Och eftersom det fortfarande bor en liten vänsteridealist djupt inne i mitt bröst så verkar det passande att fira skiftet med en flaska rysk kommunistskumpa.

Skål!



Andra bloggar om: , , , , , , ,
Intressant?

Ett vykort också

Idag ramlade det ner ett vykort från Göran också. Jag trodde först att han hade drabbats av lite dåligt samvete efter min reaktion på hans brev senast och kanske ville bjuda in mig på middag. Men icke då.

Göran vill fortfarande bara utnyttja vår vänskap till röstfiske. Valboskap, det är allt jag är för honom. Göran är dessutom självgod nog att ha en bild av sig själv, där han passande nog ser självgod ut, på vykortets framsida.

På baksidan kan man läsa:

Ska Sverige konkurrera med trygghet, kunskap och grön teknik? Eller med låga löner och sämre arbetsvillkor?

Ska Sverige bli världens bästa land att åldras i? Eller ska pensionärer betala högre skatt än andra?

Ska alla med? Eller ska stora skattesänkningar gå före välfärden?

Jag vet inte, Göran. You tell me! Vilka av ovanstående alternativ står du för? Det var du, Göran, som ”lånade” pengar av våra pensionärer i mitten av 90-talet. Jo jag vet, du var inte statsminister då. Du var finansminister, och således i högsta grad ansvarig. Har du betalat tillbaka till våra pensionärer kanske? Har du på något sätt bidragit till att föra Sverige mot målet ”världens bästa land att åldras i”?

Berätta vad du vill göra, istället för att spamma min brevlåda med återanvända gamla floskler. Sluta tjata om att alla ska med. Berätta vart vi ska istället så kan var och en få avgöra om det är ett ställe de vill följa med till.


Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?