Skip to content

Kategori: Samhälle

Tillåt mig gapskratta

Södertälje är nominerad till Sveriges bästa kvalitetskommun 2007!

Jag säger det igen:

Södertälje är nominerad till Sveriges bästa kvalitetskommun 2007!

Stor humor onekligen. Staden där bilbränder hör till vardagen, bussförare vid ett par tillfällen vägrat att köra till vissa områden för att bussarna utsätts för stenkastning och ungjävlarna skjuter raketer mot förbipasserande (ja, de har nyligen slutat skjuta nyårsraketer och snart är det valborg) är nominerad till Sveriges bästa kvalitetskommun 2007. Fanjävlatastiskt. Å andra sidan fick Botkyrka priset 2003 så man borde kanske inte bli förvånad.

Jag skulle vilja utnämna Södertäljes styrande till Sveriges största strutsar 2007. Det här säger nämligen massor om diskrepansen mellan de styrandes verklighet och invånarnas dito. Avslutningen av artikeln i LT illustrerar det alltför väl:

– Det är så djävla bedrövlig situation här. Snart får min man och jag börja sova i bilen för att vara säkra på att den inte börjar brinna, säger hon.

– Södertälje har kämpat hårt för
att sanera och skapa en god ekonomi. Det blir spännande
att se om vi vinner, säger kvalitetschef Lars Nykvist.

Som någon skriver i en kommentar:

Det enda som kan mäta kvalitet i en kommun är invånarnas åsikter allt annat är bara larv.

Kommunala politiker på konferensresa.


Andra bloggar om: , , , intressant?

Det är skillnad på olika

Det här känns ju minst sagt märkligt. En Gunnar Schäfer har ansökt om att få lägga till James Bond i sitt namn (inte byta, som SvD hävdar i rubriken) och skatteverket har godkänt det. Men nyligen kunde vi läsa om en flicka som inte får heta Metallica. Vad är skillnaden?

Metallicas föräldrar har bland annat fått angivet att Metallica inte enbart medför positiva associationer. Och? Vad som är positiva associationer är väl upp till var och en? Själv tycker jag förvisso inte att Metallica ger enbart positiva associationer men det beror främst på att jag tycker att de suger. De ger mig dock långt bättre associationer än Britney och Paris, och det får folk heta. Eller Texas. Ni vet, delstaten i USA som är barnsligt förtjust i att steka sina invånare. Det får man också heta. Eller, för den delen, James Bond.

Beträffande Metallica så har hennes föräldrar också fått angivet som skäl att flickan riskerar att bli mobbad för sitt namn. Av samma anledning borde flickan inte få ha glasögon om hon skulle visa sig ha nedsatt syn. Hon borde heller inte få äta sig mätt för då kan hon bli tjock.

Det egentliga skälet är antagligen att namnet är för hårt. Vi har trots allt inte kommit längre än att flickor fortfarande ska vara mjuka och rosa. Hårdhet är reserverat för pojkar. Hon får kanske heta Dixie Chick, Bananarama eller Sugababe. Det borde vara tillräckligt mjukt och oförargligt.

James Bond däremot är ju ett alldeles utmärkt mansideal. Kvinnor smälter i hans närhet och han brukar väl snitta sisådär en tre, fyra våp per film, och dra i sig lika många martini. Och sen dödar han folk. Ändå tycker jag inte att Bond är tillräckligt manlig. Han är lite fjollig faktiskt, ränner runt i frack och skitar aldrig ner sig. Riktiga män dricker förresten öl, inte martini.

Om jag får en pojke ska han heta Rambo tror jag. Eller Terminator. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Om det blir en flicka ska hon nog få heta Blossom eller Bubbles efter de oförargliga Powerpuffpinglorna. Men inte Buttercup, hon är nämligen trions pojkflicka och lite vresig.


Andra bloggar om: , , , intressant?

Vin, kvinnor och stryk

När en kvinna klappar till sin pojkvän beror det på alkoholen. När en man klappar till sin flickvän beror det på könsmaktsordningen, patriarkatet eller vad man väljer att kalla det. På något annat sätt kan inte jag tolka artikeln om Carolina.

Hon däckade, fick minnesluckor och slog sin pojkvän. För Carolina, 25, gick festandet oftast överstyr.

Så står det redan i ingressen. Senare i artikeln berättar Carolina också om hur pojkvännen hämtat henne efter att hon har däckat, och sen spelat in hur hon skriker och slåss när de kommit hem. Säg mig; hur passar det här in i könsmaktsteorin?

Varför är det så svårt att se att alkohol (och andra droger) ofta är inblandade när misshandel sker, oavsett vem som är förövare och vem som är offer? Vore det tänkbart att Aftonbladet skriver en artikel om stackars alkoholiserade Carl, 25, som slagit sin flickvän när han varit full? Självklart inte! Den artikeln skulle handla om den misshandlade flickvännen, och Carl skulle framställas som ett diffust monster.

Ändå är den misshandlande kvinnan offer även i den här historien. Offer under alkoholen. Hennes pojkvän, som får åka och hämta henne när hon har spytt ner sig, stå ut med skrik och slag och som tydligen ändå ställer upp, är oviktig. I en bildtext (!) nämns det att han har varit ett stort stöd. Det är allt.

– All press, det är den som får oss unga tjejer att fastna i sånt här, säger Carolina.
– Man ska ha jobb, eget bra boende, se bra ut, vara social och leva ett aktivt liv. Man ska liksom ha allt och vara med överallt, och det går ju inte, säger hon.

Och i en angränsande artikel kan man läsa följande:

Överlag tycker Ing-Mari Welin att tjejer är mer utsatta än killar, och hon tror att det kan vara ett skäl till att de dricker allt mer. Hon säger att det blivit mer okej för tjejer att supa sig fulla.
– Attityden är helt annorlunda idag. Man ska festa hela tiden, man dricker större mängder och tjejer dricker lika mycket som killar. Tidigare drack inte tjejer på det här sättet, säger hon.

Problemet är alltså att tjejer dricker lika mycket som killar. Det är väl toppen? Jämställt. Detta gör de för att de är utsatta och pressade. Hur utsatta och pressade har inte killar varit i alla tider då, om vi alltid har druckit mer? Varför är det inte ett problem att killar dricker en massa sprit?

Jag blir så trött på att man vinklar saker olika beroende på vem det handlar om. Carolina eller Carl borde inte spela någon roll. 25, 38 eller 77 borde inte heller spela någon roll. Att slå är att slå och att supa är att supa, oavsett vem som gör det. Alkoholism är alkoholism och ett problem är ett problem.

Jag hoppas att Carolina lyckas göra sig av med spriten och behålla pojkvännen. Men fan vet om hon har förtjänat honom. Den som slår sin partner förtjänar ingen.

packad katt

Alkoholismen brer ut sig bland katter. ”Det är pressen att alltid vara med överallt, vara söt, och dessutom sova tjugo timmar per dygn. Det går inte”, säger en anonym katt till Enligt Min Humla. Denna hets har också lett till att katter utveckar tvångssyndrom, som att maniskt tvätta sig eller ätstörningar i form av att äta krukväxter tills man kräks.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Flummig pedagogik och ekologiskt jordbruk

The Witch, en av de bloggare jag har följt längst, har fått beundrarbrev av den obehagligare sorten. Anledningen tycks vara att hon är osams med Uppsala Waldorfskola, och såvitt jag kan bedöma har hon goda anledningar till det.

Utifrån vad jag dels har läst hos Häxan och dels tagit in från annat håll är jag övertygad om att mina framtida barn aldrig kommer att gå i någon Waldorfskola. Jag har en galen tant på näthinnan som fjantade om microkosmos och macrokosmos – nåt om rörelser som härmade universum och som användes istället för traditionell idrott i Waldorfskolan. Kärringen visade olika rörelsemönster för olika bokstäver. Dylikt flams skall icke uppmuntras.

Waldorfpedagogiken har sitt ursprung i antroposofiska sällskapet, och antroposoferna (lokalt: antisar) har sitt centrum i Järna, ett stenkast från Södertälje. Där driver de bland annat Saltå Kvarn som tillhandahåller allehanda bönor, gryn och spannmål till oss här i stan. Ekologiskt odlade, hög kvalitet, och eftersom grödorna inte har transporterats runt jorden så är det dessutom ett miljövänligt val. Såvida man inte skickar dem till Tjotahejti för packning då, vilket jag förvisso inte vet. Men Saltå Kvarns produkter är ett självklart val för mig. Deras sortiment är ständigt växande i Södertäljes butiker och allt jag vill ha som kan fås från Saltå köper jag också från Saltå. Vårt skafferi är fullt av deras askar, som dessutom har ett bekvämt format vilket gör dem lätta att stapla.

Nu låter det här som reklam, och det är det väl också. Eller måste man få betalt för att det ska kallas reklam? Jag skriver det ändå eftersom bra produkter bör framhållas.

Men här någonstans börjar det bli lite tricky. Borde jag inte bojkotta Saltå Kvarn om jag nu tycker att antisarna verkar ha lite knäppa idéer? Icke alls. Tvärtom borde jag uppmuntra den sida av deras verksamhet som jag tycker är bra. Om vi bojkottar både Waldorfpedagogiken och de ekologiska spannmålen, hur ska antisarna då veta vad som är orsaken? Är det våra dumheter eller våra bönor folk inte tycker om?

I mitt sökande efter information om antisarna i Järna – inte helt lätt – hittade jag följande sida: Järnabron. Järnabron (eller Antroposofia som siten också verkar heta) är ett under av kass webdesign. Jag orkar helt enkelt inte försöka finna någon sans bland allt gytter, hopplös navigering och stavfel, men försök gärna själva.

Vad jag lyckades utläsa av Järnabron var att antisarna konstruerat en träbro. I Järna. Gott så. Så om jag någonsin behöver få en träbro uppförd kan jag tänka mig att anlita antisar, men vill jag ha hjälp att designa en hemsida vänder jag mig till någon annan.

Nu står det visserligen att läsa att:

”Järnabron” är en oberoende Internetsajt med artiklar och information om antroposofi i allmänhet och om verksamheter i Järnatrakten. ”antroposofi.org” är en självständig verksamhet, fristående från Antroposofiska Sällskapet.

men det förändrar inte det faktum att siten är skapad av antisar (som kanske har lärt sig stava genom att skapa bokstäver med kroppen).

järnabron

Länk: häxans alla poster om waldorf


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Samvete är ett helvete

Enligt lt har polisen i Södertälje tagit emot tvåhundratusen kronor av en svartjobbare som drabbats av akut dåligt samvete. Karln har helt enkelt knatat in till polisen, erkänt att han jobbat svart och lämnat över pengarna. Något kvitto på att polisen tagit emot pengarna ville han inte heller ha.

Fast man undrar ju. Han vill inte uppge var han har tjänat pengarna och om polisen inte kan ta reda på vems pengarna är så blir de rättmätigt svartjobbarens. Qué?

Pengarna är mina! Och dina. Utebliven skatt är just stöld från oss alla.

Det får mig att undra om polisen kanske har andra misstankar om varifrån pengarna kommer, och så börjar jag fundera om det hela är ett ovanligt fräckt sätt att tvätta slantar. Ge dem till polisen, ge dem inga ledtrådar till varifrån de kommer, desinformera dem rent av, och få tillbaka pengarna helt lagligt när de inte kan hitta den rätta ägaren.

Svartjobbare med dåligt samvete i Södertälje va? Med tanke på allt kriminellt slödder är det ju smått skrattretande att det skulle vara en svartjobbare som drabbas av det där samvetet.


Andra bloggar om: , , ,

Hemli(g)a (b)udskap

Edit: Rättat ett stavfel och en fullständigt obegriplig mening (obegriplig eftersom det fattades ett par ord). Tack Mia.

Samhällets fiende nummer ett har slagit till igen: GB. Nu med glassen Girlie. Samvetsgranna medborgare är givetvis inte sena att reagera, tack och lov för det.

Glassen Girlie är rosa och stjärnformad, smakar hallon och har en pinne fylld med glitter. Detta får Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter (fiffigt namn – Bertoft för alltså per automatik min talan vare sig jag vill eller inte), att reagera.

Bertoft ifrågasätter huruvida konsumenterna vill ha en glass som Girlie. Det är väl knappast ditt problem, Bertoft? Snarare ett problem för GB. Konsumenter brukar vara rätt duktiga på att visa vad de vill ha eller inte – genom att köpa produkten ifråga, eller inte. Det är en av fördelarna med kapitalism; man måste inte köpa saker bara för att de finns (och det finns saker att köpa). Men Bertoft verkar utgå från att konsumenter är dumma i huvudet och behöver skyddas från onda krafter som GB.

Jag tycker också att företagen har ett ansvar för hur samhället utformas.

Ja! Denna stjärnformade rosa styggelse kommer att störta oss i fördärvet.

GB:s tidigare synder är väl inget man egentligen behöver påminna om, men mönstret är solklart: GB vill återinföra ett samhälle där negrer är hänvisade till särskilda platser på bussarna (eller helst till Sveriges vidsträcka bomullsplantage) och kvinnor till köket. Detta ska åstadkommas genom att hjärntvätta befolkningen med subliminala glassmeddelanden. Solklart!

glassen girlie

Så ser den ut. Själv skulle jag nog kalla den Homo, Sissy eller Lindarw och kränga den i hbt-kretsar. Fan vilken storsäljare!


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Bostadslös i Malmö

Nej, det är inte en ny romantisk komedi med Tom Hanks, Meg Ryan och Sandra Bullock. Tv4-nyheterna rapporterar om en ohållbar flyktingsituation i Malmö. Man pratade om någonstans kring fyrahundra som inte har någonstans att bo och som sover i källare, bilar och på nattbussen. Det är givetvis en ovärdig livssituation, men:

Hur kommer det sig att en av de stackars flyktingarna berättar att hans fru och barn skulle ha kommit om ett par dagar men han har sagt åt dem att vänta eftersom det inte finns någonstans att bo? Flykting, märk väl. Hur nödställda kan familjen ha varit i hemlandet egentligen, om Malmö är mer otryggt? Och om Malmö är mer otryggt, vad gör han där? Sen intervjuades ytterligare en jeppe vars historia var närmast identisk: Min familj kommer om några veckor, var ska vi bo? För oss västerlänningar, präglade av århundranden av matriarkalt förtryck, vore ett sådant agerande förstås otänkbart. Här är det självklart att kvinnan sätts i säkerhet först.

Jag betvivlar inte att situationen i Malmö har gått överstyr. Jag betvivlar inte heller att flyktingarna flyr undan något hemskt (just dessa var, vad jag förstod, irakier), men jag tycker ändå att det är märkligt att man kan sitta i Malmö och pipa över att det är så hemskt. Tydligen inte hemskare än att frun och barnen klarar sig.

Återstår att se om andra kommuner i landet tänker ta sitt ansvar och avlasta Malmö, eller om det inom en snar framtid kommer att anlända fyrahundra irakier i Södertälje.


Andra bloggar om: , , , intressant?

Rota inte i min mjölpåse!

Så har då lagrådet, i princip, sagt ja till avlyssning av telefoni och e-post till utlandet enligt en artikel i SVD.

Jag undrar hur de har tänkt. Vilka oerhörda terroristhot är det Sverige utsätts för som vi ska skyddas mot genom att övervaka våra egna medborgare? Jag har inte hört talas om några. Hemlighålls de för oss, och i så fall; hur är det egentligen ställt med den svenska öppenheten som vi så ofta slår oss för bröstet över?

Jag har tidigare skrivit om det meningslösa och trubbiga i att förbjuda ord.Det här med övervakning tenderar att bli lika trubbigt och verkningslöst. Det är nämligen omöjligt att bevaka all epost. Inte ens om man ”bara” kontrollerar den som skickas över landets gränser är det möjligt att kontrollera allting utan att oförsvarliga resurser används. Fast det kan ju förstås vara en lösning på arbetslöshetsproblemet.

Således måste man välja vad man ska kontrollera och mig veterligt (jag är förvisso ingen expert på området) måste detta göras med hjälp av någon form av filter. Alltså på så sätt att vissa ord tänder varningslamporna och ser till att meddelandet blir läst. Ord som terror eller självmordsbombare kan man tänka sig.

Problemet här är detsamma som i den tokiga centertantens idéer om att förbjuda vissa ord. Det är helt enkelt för trubbigt. Tror man på fullaste allvar att terrorister avslöjar sina planer per email? Tror man att man kommer att fånga upp ett meddelande till alquaidahassan@hotbrev.com från l33tb00mba@torabora.af med instruktioner för hur man spränger Kaknästornet? Är ni pantade, eller vet ni något som vi andra inte vet?

Många har lagt fram kritik gentemot det amerikanska försvaret för att inte ha tagit signaler på allvar innan 9/11. Många har dessutom hävdat att en del av problemet är att man förlitat sig för mycket på signalspaning och därför inte lyssnat på folket på fältet. I den mån man fortfarande har folk på fältet.

Jag anser att signalspaningen helt enkelt är ett alldeles för grovmaskigt nät för att fånga några särskilt fula fiskar alls. Och därför är det en helt oförsvarbar inskränkning i den enskilda medborgarens integritet. Då återstår fortfarande frågan: Varför?

Antingen vet regeringen och försvaret något om övervakningens tekniska detaljer som vi andra inte känner till. Detta är givetvis snarare en självklarhet än en spekulation. Frågan är dock om FRA sitter på någon så överlägsen teknologi att man med tillräcklig effektivitet kan avgöra vilken epost som har relevans och vilken som bara berör känsliga ämnen i allmänhet. Jag ställer mig tveksam. Detta skulle kräva ett system som inte bara triggar på bokstavskombinationer utan också förstår innebörden i det som står. Och även om man uppfunnit ett sådant system, vad säger att självmordsbombare inte kan omnämnas som änglamakare, för att damma av en gammal vacker omskrivning?

En annan förklaring skulle vara att regeringen känner till något hot mot rikets säkerhet så fruktansvärt att det är värt övervakningen. Vad ett sådant hot skulle bestå kan jag inte ens föreställa mig, och om det verkligen finns så är jag förmodligen lyckligare ovetande. Fast att detta oerhörda, fiktiva hot endast skulle kunna verkställas med hjälp av telefoni och epost låter lite osannolikt.

Återstår då bara en förklaring till varför regeringen vill övervaka sina egna medborgare: Kontroll. För det är vad det förr eller senare mynnar ut i. All övervakning handlar om kontroll, och även om man idag inför ett system av goda intentioner så betyder det inte att nästa regering inte använder det i onda syften. Alla som tramsar om att den som har rent mjöl i påsen inte har något att oroa sig för kan skita ner sig. Ingen har med mitt mjöl att göra. Ingens liv är så rent att det med fördel levs transparent. Alla har hemligheter, även om de inte hotar rikets säkerhet eller är kriminella. Och inte ens den som är snövit kan vara säker på att information inte kan användas till att skada. För inte så länge sen kunde en exmake hitta sin före detta fru (vars address och telefonnummer var hemligt) med hjälp av biltullarnas register.

Information är makt. Frågan är hur mycket makt vi vill upplåta till våra makthavare. Vi som inte tycker att det här är en bra idé kanske borde ägna oss åt lite civil olydnad framöver och peta in lite farliga ord i alla epostmeddelanden för att på så sätt spamma sönder övervakningen. Förresten ligger min host i Danmark, och således kommer allt som skickas till eller från mig att passera landets gränser och vara föremål för granskning. Känns fint.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

Hattrick

När Annica Dahlström skrev sin bok ”könet sitter i hjärnan” så skrev hon den inte i egenskap av hjärnforskare, hävdar hon. Det är inte en vetenskaplig bok – trots att den behandlar ett ämne som ligger mycket nära hennes egen expertis som forskare. Hon byter alltså hatt, och köper sig på så vis friheten att tumma på den vetenskapliga förankringen i vad hon skriver.

På ett forum sitter en admin och slår folk i huvudet. Men, hävdar han, det gör han inte i egenskap av administratör, utan som privatperson. Han byter hatt, och intar en annan roll.

Problemet i bägge fallen är att vi andra inte uppfattar hattbytet som särskilt tydligt. Annica Dahlström är hjärnforskare – alltså tror vi att hon har forskat när hon skriver en bok om hjärnan. Och admin är admin, även när han själv anser att han har tagit av sig hatten. Är man tillräckligt uppkäftig kan han nämligen ta på sig sin adminhatt igen, och kasta ut upprorsmakaren.

På mitt jobb gör vi operatörer en hel del kontroller. Emellanåt kommer en kontrollant och gör samma kontroller. Nu har det dock beslutats att de frigående kontrollanterna ska väck, och istället ska en operatör per linje bli kontrolloperatör (utan att få mer betalt för det givetvis, bara mer ansvar). Det innebär alltså att en operatör ska göra en kontroll med sin operatörshatt på, sen lägga den åt sidan och ta på sig kontrollanthatten, och göra samma kontroll en gång till. Är det löjligt eller är det löjligt?

Allt detta hattbytande är förvirrande och bedrägligt. Jag antar att Stefan Karlsson mycket nogsamt hängde av sig sin prostitutionspolishatt innanför dörren när han kom hem och ersatte den med sin fluktarhatt när han stod bakom draperiet och runkade. Vi får väl se om rättsamhället och poliskåren godkänner ett sådant hattbyte.

Beträffande det senaste stycket finns det mycket mer att läsa om Rosinha Sambo, en av landets tuffaste kvinnor, och Stefan Karlsson, troligen en av landets fegaste män, hos Isabella, Louise P och Blogge Bloggelito. Alla tre har bevakat händelseutvecklingen – Louise har varit på plats i Göteborg och rapporterat på plats.

Återstår alltså att se om en prostituerad kan få rätt mot en polis i vårt moderna samhälle. David sänkte trots allt Goliat. Goliat såg nog aldrig när David tog på sig sin stenkastarhatt.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

Förbjud problem

Jag tänkte fortsätta lite på den inslagna vägen och utveckla varför det är en dålig idé att förbjuda ord. Om man som Ingrid Olsson hör vilka nedsättande uttryck ungdomar använder gentemot varandra och vill göra nåt åt det, då kan man väl förbjuda dem?

Att vi inte har tänkt på det! Varför inte förbjuda knivmord och rattfylleri också så är vi av med de problemen? Vi borde förbjuda problem helt enkelt.

Nu kommer någon att anföra att med mitt resonemang kan man lika gärna legalisera knivmord och rattfylla, eftersom det ändå förekommer. Självfallet inte. Men grejen är den att knivar inte är förbjudna, inte bilar och sprit heller. Och så bör det förbli. Knivar, bilar och sprit används nämligen även till andra saker.

Språket är ett verktyg. Som alla andra verktyg kan det användas både positivt och negativt. Nästan alla ord kan användas till att kränka andra människor, om man bara har tillräcklig fantasi. Man måste inte säga rakt ut att någon är en idiot – det går utmärkt med stolpskott, planta, plattnacke, ärthjärna, spån, krukväxt, harpa, lövblåsare, etcetera. Om inte det räcker kan man hitta på egna ord, som mähä eller kähu. Man kan förbjuda ord, men inte innebörden. När regimkritik är förbjudet skriver man fantasy istället.

Om man förbjuder hora i vokabulären så kommer ungarna att kalla varandra för fnask, sköka eller luder. Inte särskilt fina ord det heller, och förbjuder vi även dessa så kommer strax glädjeflicka eller escort att dyka upp frekvent i ungdomarnas språkbruk. Eller så lånar de ett ord från ett annat språk, eller hittar på nåt eget, så att det vuxna kontrollsamhället inte förstår vad som sägs. Det kanske låter lite bättre i Ingrids känsliga öron, men det kommer att vara precis lika kränkande för målen för dylika tillmälen. Det är inte ordet i sig, utan hur det används. Man kan inte förbjuda bort problem.

Vad man däremot kan göra är att lära ungarna att visa varandra och andra respekt. Respekt och vanligt jävla hyfs. Det finns gott om vuxna som inte behärskar dylikt heller, men för dem är det nog redan försent. Som vanligt gäller alltså tumregeln: Bota sjukdomen, inte symptomen.

En annan tumregel Ingrid Olsson borde lära sig är tänka först, tala sen.


Andra bloggar om: , , , intressant?