Skip to content

Kategori: Samhälle

Samvete är ett helvete

Enligt lt har polisen i Södertälje tagit emot tvåhundratusen kronor av en svartjobbare som drabbats av akut dåligt samvete. Karln har helt enkelt knatat in till polisen, erkänt att han jobbat svart och lämnat över pengarna. Något kvitto på att polisen tagit emot pengarna ville han inte heller ha.

Fast man undrar ju. Han vill inte uppge var han har tjänat pengarna och om polisen inte kan ta reda på vems pengarna är så blir de rättmätigt svartjobbarens. Qué?

Pengarna är mina! Och dina. Utebliven skatt är just stöld från oss alla.

Det får mig att undra om polisen kanske har andra misstankar om varifrån pengarna kommer, och så börjar jag fundera om det hela är ett ovanligt fräckt sätt att tvätta slantar. Ge dem till polisen, ge dem inga ledtrådar till varifrån de kommer, desinformera dem rent av, och få tillbaka pengarna helt lagligt när de inte kan hitta den rätta ägaren.

Svartjobbare med dåligt samvete i Södertälje va? Med tanke på allt kriminellt slödder är det ju smått skrattretande att det skulle vara en svartjobbare som drabbas av det där samvetet.


Andra bloggar om: , , ,

Hemli(g)a (b)udskap

Edit: Rättat ett stavfel och en fullständigt obegriplig mening (obegriplig eftersom det fattades ett par ord). Tack Mia.

Samhällets fiende nummer ett har slagit till igen: GB. Nu med glassen Girlie. Samvetsgranna medborgare är givetvis inte sena att reagera, tack och lov för det.

Glassen Girlie är rosa och stjärnformad, smakar hallon och har en pinne fylld med glitter. Detta får Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter (fiffigt namn – Bertoft för alltså per automatik min talan vare sig jag vill eller inte), att reagera.

Bertoft ifrågasätter huruvida konsumenterna vill ha en glass som Girlie. Det är väl knappast ditt problem, Bertoft? Snarare ett problem för GB. Konsumenter brukar vara rätt duktiga på att visa vad de vill ha eller inte – genom att köpa produkten ifråga, eller inte. Det är en av fördelarna med kapitalism; man måste inte köpa saker bara för att de finns (och det finns saker att köpa). Men Bertoft verkar utgå från att konsumenter är dumma i huvudet och behöver skyddas från onda krafter som GB.

Jag tycker också att företagen har ett ansvar för hur samhället utformas.

Ja! Denna stjärnformade rosa styggelse kommer att störta oss i fördärvet.

GB:s tidigare synder är väl inget man egentligen behöver påminna om, men mönstret är solklart: GB vill återinföra ett samhälle där negrer är hänvisade till särskilda platser på bussarna (eller helst till Sveriges vidsträcka bomullsplantage) och kvinnor till köket. Detta ska åstadkommas genom att hjärntvätta befolkningen med subliminala glassmeddelanden. Solklart!

glassen girlie

Så ser den ut. Själv skulle jag nog kalla den Homo, Sissy eller Lindarw och kränga den i hbt-kretsar. Fan vilken storsäljare!


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Bostadslös i Malmö

Nej, det är inte en ny romantisk komedi med Tom Hanks, Meg Ryan och Sandra Bullock. Tv4-nyheterna rapporterar om en ohållbar flyktingsituation i Malmö. Man pratade om någonstans kring fyrahundra som inte har någonstans att bo och som sover i källare, bilar och på nattbussen. Det är givetvis en ovärdig livssituation, men:

Hur kommer det sig att en av de stackars flyktingarna berättar att hans fru och barn skulle ha kommit om ett par dagar men han har sagt åt dem att vänta eftersom det inte finns någonstans att bo? Flykting, märk väl. Hur nödställda kan familjen ha varit i hemlandet egentligen, om Malmö är mer otryggt? Och om Malmö är mer otryggt, vad gör han där? Sen intervjuades ytterligare en jeppe vars historia var närmast identisk: Min familj kommer om några veckor, var ska vi bo? För oss västerlänningar, präglade av århundranden av matriarkalt förtryck, vore ett sådant agerande förstås otänkbart. Här är det självklart att kvinnan sätts i säkerhet först.

Jag betvivlar inte att situationen i Malmö har gått överstyr. Jag betvivlar inte heller att flyktingarna flyr undan något hemskt (just dessa var, vad jag förstod, irakier), men jag tycker ändå att det är märkligt att man kan sitta i Malmö och pipa över att det är så hemskt. Tydligen inte hemskare än att frun och barnen klarar sig.

Återstår att se om andra kommuner i landet tänker ta sitt ansvar och avlasta Malmö, eller om det inom en snar framtid kommer att anlända fyrahundra irakier i Södertälje.


Andra bloggar om: , , , intressant?

Rota inte i min mjölpåse!

Så har då lagrådet, i princip, sagt ja till avlyssning av telefoni och e-post till utlandet enligt en artikel i SVD.

Jag undrar hur de har tänkt. Vilka oerhörda terroristhot är det Sverige utsätts för som vi ska skyddas mot genom att övervaka våra egna medborgare? Jag har inte hört talas om några. Hemlighålls de för oss, och i så fall; hur är det egentligen ställt med den svenska öppenheten som vi så ofta slår oss för bröstet över?

Jag har tidigare skrivit om det meningslösa och trubbiga i att förbjuda ord.Det här med övervakning tenderar att bli lika trubbigt och verkningslöst. Det är nämligen omöjligt att bevaka all epost. Inte ens om man ”bara” kontrollerar den som skickas över landets gränser är det möjligt att kontrollera allting utan att oförsvarliga resurser används. Fast det kan ju förstås vara en lösning på arbetslöshetsproblemet.

Således måste man välja vad man ska kontrollera och mig veterligt (jag är förvisso ingen expert på området) måste detta göras med hjälp av någon form av filter. Alltså på så sätt att vissa ord tänder varningslamporna och ser till att meddelandet blir läst. Ord som terror eller självmordsbombare kan man tänka sig.

Problemet här är detsamma som i den tokiga centertantens idéer om att förbjuda vissa ord. Det är helt enkelt för trubbigt. Tror man på fullaste allvar att terrorister avslöjar sina planer per email? Tror man att man kommer att fånga upp ett meddelande till alquaidahassan@hotbrev.com från l33tb00mba@torabora.af med instruktioner för hur man spränger Kaknästornet? Är ni pantade, eller vet ni något som vi andra inte vet?

Många har lagt fram kritik gentemot det amerikanska försvaret för att inte ha tagit signaler på allvar innan 9/11. Många har dessutom hävdat att en del av problemet är att man förlitat sig för mycket på signalspaning och därför inte lyssnat på folket på fältet. I den mån man fortfarande har folk på fältet.

Jag anser att signalspaningen helt enkelt är ett alldeles för grovmaskigt nät för att fånga några särskilt fula fiskar alls. Och därför är det en helt oförsvarbar inskränkning i den enskilda medborgarens integritet. Då återstår fortfarande frågan: Varför?

Antingen vet regeringen och försvaret något om övervakningens tekniska detaljer som vi andra inte känner till. Detta är givetvis snarare en självklarhet än en spekulation. Frågan är dock om FRA sitter på någon så överlägsen teknologi att man med tillräcklig effektivitet kan avgöra vilken epost som har relevans och vilken som bara berör känsliga ämnen i allmänhet. Jag ställer mig tveksam. Detta skulle kräva ett system som inte bara triggar på bokstavskombinationer utan också förstår innebörden i det som står. Och även om man uppfunnit ett sådant system, vad säger att självmordsbombare inte kan omnämnas som änglamakare, för att damma av en gammal vacker omskrivning?

En annan förklaring skulle vara att regeringen känner till något hot mot rikets säkerhet så fruktansvärt att det är värt övervakningen. Vad ett sådant hot skulle bestå kan jag inte ens föreställa mig, och om det verkligen finns så är jag förmodligen lyckligare ovetande. Fast att detta oerhörda, fiktiva hot endast skulle kunna verkställas med hjälp av telefoni och epost låter lite osannolikt.

Återstår då bara en förklaring till varför regeringen vill övervaka sina egna medborgare: Kontroll. För det är vad det förr eller senare mynnar ut i. All övervakning handlar om kontroll, och även om man idag inför ett system av goda intentioner så betyder det inte att nästa regering inte använder det i onda syften. Alla som tramsar om att den som har rent mjöl i påsen inte har något att oroa sig för kan skita ner sig. Ingen har med mitt mjöl att göra. Ingens liv är så rent att det med fördel levs transparent. Alla har hemligheter, även om de inte hotar rikets säkerhet eller är kriminella. Och inte ens den som är snövit kan vara säker på att information inte kan användas till att skada. För inte så länge sen kunde en exmake hitta sin före detta fru (vars address och telefonnummer var hemligt) med hjälp av biltullarnas register.

Information är makt. Frågan är hur mycket makt vi vill upplåta till våra makthavare. Vi som inte tycker att det här är en bra idé kanske borde ägna oss åt lite civil olydnad framöver och peta in lite farliga ord i alla epostmeddelanden för att på så sätt spamma sönder övervakningen. Förresten ligger min host i Danmark, och således kommer allt som skickas till eller från mig att passera landets gränser och vara föremål för granskning. Känns fint.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

Hattrick

När Annica Dahlström skrev sin bok ”könet sitter i hjärnan” så skrev hon den inte i egenskap av hjärnforskare, hävdar hon. Det är inte en vetenskaplig bok – trots att den behandlar ett ämne som ligger mycket nära hennes egen expertis som forskare. Hon byter alltså hatt, och köper sig på så vis friheten att tumma på den vetenskapliga förankringen i vad hon skriver.

På ett forum sitter en admin och slår folk i huvudet. Men, hävdar han, det gör han inte i egenskap av administratör, utan som privatperson. Han byter hatt, och intar en annan roll.

Problemet i bägge fallen är att vi andra inte uppfattar hattbytet som särskilt tydligt. Annica Dahlström är hjärnforskare – alltså tror vi att hon har forskat när hon skriver en bok om hjärnan. Och admin är admin, även när han själv anser att han har tagit av sig hatten. Är man tillräckligt uppkäftig kan han nämligen ta på sig sin adminhatt igen, och kasta ut upprorsmakaren.

På mitt jobb gör vi operatörer en hel del kontroller. Emellanåt kommer en kontrollant och gör samma kontroller. Nu har det dock beslutats att de frigående kontrollanterna ska väck, och istället ska en operatör per linje bli kontrolloperatör (utan att få mer betalt för det givetvis, bara mer ansvar). Det innebär alltså att en operatör ska göra en kontroll med sin operatörshatt på, sen lägga den åt sidan och ta på sig kontrollanthatten, och göra samma kontroll en gång till. Är det löjligt eller är det löjligt?

Allt detta hattbytande är förvirrande och bedrägligt. Jag antar att Stefan Karlsson mycket nogsamt hängde av sig sin prostitutionspolishatt innanför dörren när han kom hem och ersatte den med sin fluktarhatt när han stod bakom draperiet och runkade. Vi får väl se om rättsamhället och poliskåren godkänner ett sådant hattbyte.

Beträffande det senaste stycket finns det mycket mer att läsa om Rosinha Sambo, en av landets tuffaste kvinnor, och Stefan Karlsson, troligen en av landets fegaste män, hos Isabella, Louise P och Blogge Bloggelito. Alla tre har bevakat händelseutvecklingen – Louise har varit på plats i Göteborg och rapporterat på plats.

Återstår alltså att se om en prostituerad kan få rätt mot en polis i vårt moderna samhälle. David sänkte trots allt Goliat. Goliat såg nog aldrig när David tog på sig sin stenkastarhatt.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

Förbjud problem

Jag tänkte fortsätta lite på den inslagna vägen och utveckla varför det är en dålig idé att förbjuda ord. Om man som Ingrid Olsson hör vilka nedsättande uttryck ungdomar använder gentemot varandra och vill göra nåt åt det, då kan man väl förbjuda dem?

Att vi inte har tänkt på det! Varför inte förbjuda knivmord och rattfylleri också så är vi av med de problemen? Vi borde förbjuda problem helt enkelt.

Nu kommer någon att anföra att med mitt resonemang kan man lika gärna legalisera knivmord och rattfylla, eftersom det ändå förekommer. Självfallet inte. Men grejen är den att knivar inte är förbjudna, inte bilar och sprit heller. Och så bör det förbli. Knivar, bilar och sprit används nämligen även till andra saker.

Språket är ett verktyg. Som alla andra verktyg kan det användas både positivt och negativt. Nästan alla ord kan användas till att kränka andra människor, om man bara har tillräcklig fantasi. Man måste inte säga rakt ut att någon är en idiot – det går utmärkt med stolpskott, planta, plattnacke, ärthjärna, spån, krukväxt, harpa, lövblåsare, etcetera. Om inte det räcker kan man hitta på egna ord, som mähä eller kähu. Man kan förbjuda ord, men inte innebörden. När regimkritik är förbjudet skriver man fantasy istället.

Om man förbjuder hora i vokabulären så kommer ungarna att kalla varandra för fnask, sköka eller luder. Inte särskilt fina ord det heller, och förbjuder vi även dessa så kommer strax glädjeflicka eller escort att dyka upp frekvent i ungdomarnas språkbruk. Eller så lånar de ett ord från ett annat språk, eller hittar på nåt eget, så att det vuxna kontrollsamhället inte förstår vad som sägs. Det kanske låter lite bättre i Ingrids känsliga öron, men det kommer att vara precis lika kränkande för målen för dylika tillmälen. Det är inte ordet i sig, utan hur det används. Man kan inte förbjuda bort problem.

Vad man däremot kan göra är att lära ungarna att visa varandra och andra respekt. Respekt och vanligt jävla hyfs. Det finns gott om vuxna som inte behärskar dylikt heller, men för dem är det nog redan försent. Som vanligt gäller alltså tumregeln: Bota sjukdomen, inte symptomen.

En annan tumregel Ingrid Olsson borde lära sig är tänka först, tala sen.


Andra bloggar om: , , , intressant?

Goddag yxskaft

Veckan har bara börjat och redan har en het kandidat till titeln ”veckans plattnacke” presenterat sig. Just den här plattnacken heter Ingrid Olsson och är kommunalpolitiker i Ljusdal.

Vad som gör just Ingrid Olsson exceptionellt plattnackig är att hon vill förbjuda fula ord i kommunen. Det ska visserligen fortfarande vara tillåtet att säga fan om man slår sig på tummen (generöst, Ingrid!) men man ska inte längre få säga hora, fitta, kukhuvud etcetera.

Det är inte det att jag finner det särdeles gemytligt att folk kallar varandra hora och kukhuvud till höger och vänster. Jag tycker däremot inte att någon ska bestämma vilka ord man får använda och vilka inte. Både hora och kukhuvud kan för övrigt användas i ordalag som inte har för avsikt att kränka någon. Ingrid kanske inte vet det, men det finns faktiskt både horor och kukhuvuden på riktigt.

Visserligen säger Ingrid i artikeln att det är just att rikta fula ord mot en medmänniska hon vill stävja, men då är frågan: Får man även fortsättningsvis säga ”din jävel” till någon? Jävla är ju på godkänt-listan. Vad är det i dagens lagstiftning Ingrid inte anser räcker? Man får faktiskt inte kränka varandra idag heller.

Polisen, men även de som hör ”förbjudna ord”, ska ingripa. Innebär det att jag som granne är skyldig att rapportera om jag råkar höra mina grannar ägna sig åt lite dirty talk i sovrummet? Kommer polisen att knacka på efter ett larm om ”lägenhetsolämpligtspråkbruk” nästa gång jag tittar på hockey? Hur är det tänkt att straffskalan ska se ut?

Att förbjuda ord är korkat, och att folk fortfarande försöker i nådens år 2007 är fucking fantastiskt.

P.S: Jag har sökt information om Ingrids förslag på både såväl Ljusdals kommuns och Centerpartiet i Ljusdals respektive hemsidor. Inget. Jag skulle nämligen vilja ha lite mer kött mellan benen än vad Aftonblaskan erbjuder.


Andra bloggar om: , , , , intressant?

Att tukta en argbigga

Läs här

Isabella berättar vad som hände från att hennes blogg plötsligt och utan förklaring stängdes ner, öppnades igen med misstag som förklaring och slutligen vad den egentliga orsaken var.

Det hela är en obehaglig historia. En påminnelse om hur långt en del är beredda att gå för att behålla sinnefriden.

Om man på riktigt var intresserad av hur verkligheten för en prostituerad ser ut, då skulle man lyssna på Isabella. Hennes verklighet är givetvis inte Verkligheten. Det finns lika många verkligheter som det finns människor. Men det är en av de verkligheter man bör ta med i beräkningarna. Det gör man inte. Istället ifrågasätts hennes motiv, hennes person och hennes äkthet.

Om man, som man påstår, värnade de prostituerade kvinnornas väl och ve, då skulle man lyssna på Isabella.

Även om man fortfarande tror att Isabella är ett offer som behöver hjälp, så bör man lyssna på henne. Om man ärligt och uppriktigt vill hjälpa en människa måste man först ta reda på hur hon mår och vad hon behöver, och framför allt om hon ens vill ha någon hjälp. Alla insatser utan sådana kunskaper blir lika verkningsfulla som att skicka spisar till svältande i Afrika.

Isabella ber inte om någonting. Hon vill inte bli räddad, bara hörd och trodd.
Kan man hjälpa en människa innerligare än genom att tro på henne? (Manfred Hausmann)

Till Eftertanke
Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det
lurar sig själv
när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör
men först och främst
förstå det han förstår.

Om jag inte kan det
så hjälper det inte att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan
så beror det på att jag är fåfäng och högmodigt
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet
börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna

Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.

Sören Kirkegaard
dansk filosof


Andra bloggar om: , , , , intressant!

Forskning, eller?

I en artikel i dagens aftonblad kan man läsa att Annica Dahlström kommit fram till att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Detta får bloggosfären att resa sig som en könsneutral bloggare och protestera.

Det är i sig anmärkningsvärt att något så självklart bland alla andra arter som skillnader mellan könen är så kontroversiellt när det kommer till människan. Jag medger att Annica Dahlström inte gör ett helt balanserat intryck på mig heller, men varför är det så svårt att tro att det skulle finnas skillnader? Och varför är det så förbjudet att berätta att det är just det man kommit fram till i sin forskning?

Frågan är dock om Annica Dahlström ägnat sig åt någon egentlig forskning i ämnet. I årets första nummer av Forskning & Framsteg intervjuas hon av Per Snaprud. Han ifrågasätter huruvida hon bedrivit egen forskning i ämnet, och på det svarar hon:

Nej, detta är icke min egen forskning, men jag har läst litteratur, träffat forskare och varit med på konferenser.

I tidigare nämnda artikel i F&F skriver Per Snaprud om en Janet Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison och en artikel skriven av henne i American Psychologist 2005. Enligt den artikeln varierar skillnaderna beroende på vad man mäter, och under vilka omständigheter. Snaprud frågar så Dahlström om hon verkligen tycker att det, mot bakgrund av denna kunskap, är rätt att klumpa samman egenskaper och göra så svepande generaliseringar som Dahlström gör.

Om det här hade varit en vetenskaplig bok skulle jag tycka att du har alldeles rätt. Men du är det så att jag försöker få fram ett budskap till befolkningen i allmänhet, och då måste man göra sådana här förenklingar.

Där har vi det. Annica Dahlström har alltså inte gjort någon egen forskning (åtminstone ingen som hon presenterar i den aktuella boken) utan i likhet med de flesta debattörer skaffat sig en uppfattning genom att läsa andras resultat. Troligen har hon, fortfarande i likhet med de flesta andra debattörer, bara läst det som passar hennes uppfattning och ignorerat resten.

Hennes motdebattör, Claes Borgström, har knappast någon annan forskning att luta sig mot när han uttalar sig och säger att det är struntprat? Det är klart; Claes Borgström borde veta allt om struntprat så mycket av den varan som han ägnade sig åt inför, under och framför allt efter fotbolls-VM.

På det stora hela får jag en ganska oseriös känsla av Dahlström utifrån artikeln i F&F. Det känns som att hon ägnat sig åt en del fusk och genvägar och vid ett par tillfällen efterfrågas referenser, men några sådana lägger hon inte fram. Jag lutar åt att Annica Dahlström är en pajas. Helt säker kan jag dock inte vara eftersom jag inte har läst hennes bok, men jag tycker att låter skumt att en forskare skriver en bok om ett ämne som ligger nära hennes egen expertis, men utan vetenskapliga grunder. Jag tycker också att det känns tveksamt att forskare ger sig ut på korståg istället för att objektivt behandla fakta.

Men för att återknyta till början: Varför är det så kontroversiellt att det skulle kunna finnas skillnader mellan könen? Varför är så många så rädda för att något dylikt skulle bevisas? Varför skulle vi vara befriade från instinkter när alla andra däggdjur har dem? Jag tror att problemet är att nästan alla, vare sig de är queerteoretiker, radikalfeminister, genusforskare eller något annat mumbojumbo, söker efter en ensam teori som kan förklara allt från löneskillnader till våld i hemmet till stringtrosor. Den ensamma orsaken är biologisk, den allsmäktiga könsmaktsordningen eller rosa klänningar på småflickor.

Själv är jag säker på att det finns generella skillnader mellan könen, men jag är också säker på att skillnaderna mellan individer är ännu större. Att dela in människor fack – män är si, kvinnor är så, vita är si, svarta är så – är begränsande. Låt människor bli allt de kan bli istället för det de förväntas vara.


Andra bloggar om: , , , , intressant?

Joshens hjälp till självhjälp

Nyligen på Rapport gjordes det en intervju hemma hos en strömlös småbarnsfamilj på västkusten. Hela upplägget är så uppenbart gjort för en snyfthistoria om onda kraftbolag, vilket gjorde det extra roligt att strömmen kom tillbaka under intervjun.

Nå, strömmen kom och gick, berättade man, och man tyckte att kraftbolagen kunde förbereda sig bättre när man vet att det stormar ofta i området. Reportern frågade då vad familjen själv gjort för att förbereda sig, varpå mamman svarar ”inget särskilt”. Jamen så jävla bra då!

Jag är allergisk mot uttryck som ”typiskt svenskt” och så vidare men det känns faktiskt rätt typiskt svenskt att förvänta sig att alla andra ska vidta alla tänkbara åtgärder för att vi ska slippa få det obekvämt. Vi själva har inget som helst ansvar för vår bekvämlighet och säkerhet. Därmed inte sagt att kraftbolagen inte skulle kunna vidta fler och bättre förebyggande åtgärder – det kan de säkert – men vi har vetat om den här stormen ett tag nu. Varför inte köpa att par extra batterier åtminstone? Eller ge fan i att gå utomhus.

För människor har varit ute och dött i den här stormen. En av dem åkte vespa (!) och fick ett träd över sig. Varför i alla glödheta ger man sig ut på en vespa i stormen?

Jag har hört människor pipa om att ingen vill ge dem nåt jobb. Ingen kommer att ge dig ett jobb, du måste själv skaffa ett. Och ingen kommer att ge dig den lön du tycker att du förtjänar heller. Du måste förhandla om den.

Ju fortare du inser att ingenting kommer gratis, desto fortare kan du börja skaffa dig det du behöver med till buds stående medel. Och ju fortare du inser att alla – försäljare, arbetsgivare, elleverantörer, alla! – vill blåsa dig, desto fortare kan du börja skydda dig. Utgå från att alla andra är idioter. Vita streck i gatan är ingen garant för att bilisterna tänker bromsa för dig. Tro mig: Jag bor i Södertälje så jag vet. Som trotsig tonåring fann jag visst nöje i att bara gå rakt ut i gatan på övergångsställen. Pappa lovade syrligt att se till så att det stod att jag hade rätt på min gravsten. Det gick fram till slut.

Ingen annan ser till dina intressen så det är säkrast att du börjar göra det själv. Nu.

Och livet är inte rättvist heller. Get fucking used to it.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?