Skip to content

Kategori: Sociala medier

Content is king

Då och då när jag blogghoppar råkar jag på åsikten att bloggare som inte skriver under sina riktiga namn skulle vara mindre trovärdiga. Att man inte behöver lägga någon större vikt vid dem. Jag håller förstås inte med.

Att skriva under pseudonym är ett medvetet och självklart val för mig. Av flera skäl. För det första har jag större frihet om jag är anonym. Större konstnärlig frihet, om ni så vill, men också större frihet att skriva om det jag råkar på i min vardag. Det sistnämnda handlar inte om min egen integritet, utan om andras. Om jag är anonym löper jag betydligt mindre risk att hänga ut någon annan.

För det andra skyddar jag min egen integritet. Detta är något som är viktigt för mig. Jag undviker att bli personlig här. Enligt min humla ska återge mina åsikter om högt och lågt, stort och smått, men inte mitt privatliv. Gränsen är vissa gånger hårfin, och i längden är det ohållbart att inte släppa ifrån sig bitar av sig själv. Men så anstränger jag mig inte aktivt för att hålla på min anonymitet heller; om jag ville vara hemlige Arne skulle jag inte dricka bloggöl till exempel.

Som en extra bonus slipper jag dessutom få kulturpluralistiska konstverk målade i avföring på min dörr om jag skriver att nationaldemokraterna är pack. Jag slipper också bli polisanmäld retroaktivt för att jag på bloggen erkänner att jag kört för fort, tankat musik eller tv-licensskolkat.

För det tredje är min person oviktig. Vem jag är spelar ingen roll, det är vad jag skriver som räknas. Det är klart att om jag exempelvis vore advokat och ständigt skrev ur det perspektivet så skulle det skänka betydligt mer tyngd åt orden om jag också bevisade att jag var advokat. I längden kanske det vore ett måste för att inte skjuta min egen trovärdighet i sank. Men nu är jag nog inte advokat, och hur som helst så skriver jag inte ur en advokats perspektiv.

För det fjärde är Joshua_Tree mer inarbetat på nätet än mitt dopnamn. Joshua_Tree är mitt varumärke, som reklamarna skulle säga. Det vore dumt att skrota det. Dessutom är jag väldigt förtjust i Josh. Han är cool.

Däremot kan jag förstå om man är skeptiskt till anonyma kommenterare. Inte såna som inte går ut med egentliga namn, ty det borde kvitta, men såna som inte har något virtuellt hem där man kan besöka dem och se vad det är för personer. Det blir nog gärna lite trollvarning på sånt.

Allra värst är de som byter identitet utifrån vad de vill argumentera för eller emot. Jag och deep|edition har fått besök av en sådan som hos N| helt klart var kvinna, anklagade honom för att vara kvinnofientlig och agerade personligt kränkt utifrån det. Hos mig var personen ifråga å andra sidan man och inledde ett argument med ”jag är kille och tycker att…”. Sånt går fetbort. Det är trolleri (egentligen trolling på engelska, men trolleri låter roligare) på hög nivå.

Jag har full förståelse för att mer nischade bloggare väljer att vara offentliga. Jag förstår att trovärdighetsproblem kan uppstå annars. Jag respekterar givetvis alla som väljer att vara offentliga. Det är varje persons val att göra utifrån de skäl man har. Jag väljer att inte vara offentlig, men jag är heller inte aktivt hemlig. Semi-anonym kanske?

För mig är tjusningen med bloggosfären just den att vem som helst kan få skriva sin mening och få den läst. Till skillnad från klassisk media så är det vad som skrivs som är viktigt, inte vem som skriver.


Andra bloggar om: , , ,
Intressant?

Joshens fyra

Jag har blivit utmanad av Blogge Bloggelito. Beträffande hans motivering att jag behöver rycka upp mig kan jag säga att jag först och främst uppskattar att det finns folk därute som läser vad jag skriver, och tydligen saknar mig när jag har skrivkramp. Att jag inte fått ur mig mycket på sistone beror på att jag har målat in mig i ett hörn – för varje text jag skriver får jag tillbringa minst lika mycket tid, om inte mer, till kodande och trixande för att få det hela att fungera. Det gör att jag drar mig för att skriva, och jag inser att jag nog måste ge upp handknackandet och gå över till ett verktyg som exempelvis WordPress.

Nog om detta och vidare till utmaningen.

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:

  • IT-pedagog
  • Kärnkraftsverkssanerare (nej, det är inte den officiella titeln, men det var det jag gjorde.)
  • Budbilsförare
  • Läkemedelssmurf (operatör så småningom)

Fyra filmer jag kan se om och om igen:

Fyra städer jag har bott i:

  • Gävle
  • Stockholm
  • Södertälje

Ja vadå, ska jag hitta på en stad också? Jag bodde hos en familj i Arlington, Virginia, i två veckor. Räknas det, eller blir jag diskvalificerad för att jag inte har flyttat runt tillräckligt?

Fyra tv-serier jag gärna ser:

  • Simpsons
  • Family Guy
  • CSI Whereever
  • Elitserien i ishockey

Fyra ställen jag vill åka till:

  • Prag, Tjeckien
  • Edinburgh, Skottland
  • Reykjavik, Island
  • Och nån schysst liten karibisk ö med bastkjolar, bara bröst och piña colada.

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
Ehm. Jag läser en jävla massa bloggar, men det sköter jag via Firefoxtillägget Sage. Annars är det nog bara communityt Quicksilver (nej, jag länkar inte ty dit kommer man ändå bara via inbjudan) och, pinsamt nog, kvällstidningarna jag kollar av dagligen.

Fyra favoriträtter:
Hur ska jag kunna få ner det till fyra? Jag älskar mat! Thaikäk, pasta, tacos, pizza, mAx-burgare, morsans grytor, sambons järpar, barnets lasagne, min egen köttfärssås går inte av för hackor heller, och så vidare. Att välja ut fyra favoriträtter känns lite som att välja ut fyra favoritkottar i en granskog. No can do.

Fyra ställen där jag trivs:

  • Vid datorn
  • På en pub, i trevligt sällskap och med ett glas tjeckiskt finöl i handen.
  • I sängen. Den är ny och stor och fantastisk. Det tycker katterna också. Katter kan göra sig väldigt stora.
  • I min egen värld

Fyra personer jag vill träffa:

  • Bono
  • Martin Luther King Jr
  • Benjamin Franklin
  • Basshunter, i nyllet med ett baseballträ

Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:

Sen undrar jag i mitt stilla sinna varför det finns frågor både om film och tv-serier, men inte om musik eller böcker? Vad är det för popkulturnörd som har skrivit ihop det här egentligen? Nåja, när någon känner såg hågad att utmana mig beträffande slikt så ska jag anta den. Tills dess får ni sväva i ovisshet.