Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Eftersom jag nu kandiderar till Piratpartiets riksdagslista är det hög tid att presentera någon form av programförklaring för den här bloggen. Vad som gäller är följande:

Detta är min blogg och inte ett partiorgan! Detta kan inte nog understrykas. Det innebär att vad jag skriver är mina ord, även om ni alla är välkomna att citera precis hur stora sjok som helst om ni är hövliga och anger källa, och ingen annan än jag ska heller behöva stå till svars för vad jag skriver. Inte min arbetsgivare, inte mina föräldrar, min sambo, min son eller mina katter, inte mina vänner, och i synnerhet inte Piratpartiet. Det senare är antagligen det svåraste eftersom mycket av det som skrivs handlar just om piratfrågor, men likväl: Det är mina ord och mina åsikter om inte annat anges, och därför ska ingen annan acceptera att ställas till svars för vad jag har skrivit, och likväl kommer jag aldrig att acceptera att någon annan försöker diktera villkoren för vad jag får eller bör skriva.

Med detta sagt är detta en blogg som huvudsakligen är politisk. Det var inte meningen så, det bara blev så. Det förekommer av naturliga skäl väldigt mycket piratfrågor men också en del annat som kan sorteras in under etiketten livsstilsliberalism. Därutöver blir det mycket kultur, främst om musik och litteratur, lite mediabashning, och diverse annat smått och gott. Oavsett vad jag väljer att skriva om kan man förvänta sig att det förekommer en del raljerande, och man ska inte ta allt jag skriver för att vara menat på största allvar.

Avslutningsvis vill jag låna en bit ur Calandrellas kloka programförklaring:

Trots att jag försöker tänka igenom det jag skriver om innan jag publicerar det, är det naturligtvis möjligt att jag byter åsikt. I sådana fall ändrar jag inte på blogginläggen, utan låter de vara kvar som ett slags minnesmärke över hur jag tyckte vid tidpunkten jag publicerade inlägget i fråga.

Samma regel gäller här. Jag står för vad jag har skrivit, även när det visar sig jag har fel. Det innebär att det säkert går att hitta en och annan dumhet, och letar man tillräckligt långt bak kan man alldeles säkert hitta saker som motsäger vad jag säger idag. För att jag tyckte så då, för att jag inte hade satt mig in i frågan tillräckligt, eller, kanske, för att jag har fel just nu. Jag står för det, därför att jag har lärt mig att en människa som aldrig kan medge att hon har fel heller inte lär sig något nytt. Jag vet det, därför att jag har varit en sådan person.

Eftersom jag nu kandiderar till Piratpartiets riksdagslista är det hög tid att presentera någon form av programförklaring för den här bloggen. Vad som gäller är följande: Detta är min blogg och inte ett partiorgan! Detta kan inte nog understrykas. Det innebär att vad jag skriver är mina ord, även om ni alla är välkomna att citera precis hur stora sjok som helst om ni är hövliga och anger källa, och ingen annan än jag ska heller behöva stå till svars för vad jag skriver. Inte min arbetsgivare, inte mina föräldrar, min sambo, min son eller mina katter, inte mina vänner, och i synnerhet inte Piratpartiet. Det senare är antagligen det svåraste eftersom mycket av det som skrivs handlar just om piratfrågor, men likväl: Det är mina ord och mina åsikter om inte annat anges, och därför ska ingen annan acceptera att ställas till svars för vad jag har skrivit, och likväl kommer jag aldrig att acceptera att någon annan försöker diktera villkoren för vad jag får eller bör skriva. Med detta sagt är detta en blogg som huvudsakligen är politisk. Det var inte meningen så, det bara blev så. Det förekommer av naturliga skäl väldigt mycket piratfrågor men också en del annat som kan sorteras in under etiketten livsstilsliberalism. Därutöver blir det mycket kultur, främst om musik och litteratur, lite mediabashning, och diverse annat smått och gott. Oavsett vad jag väljer att skriva om kan man förvänta sig att det förekommer en del raljerande, och man ska inte ta allt jag skriver för att vara menat på största allvar. Avslutningsvis vill jag låna en bit ur Calandrellas kloka programförklaring: Trots att jag försöker tänka igenom det jag skriver om innan jag publicerar det, är det naturligtvis möjligt att jag byter åsikt. I sådana fall ändrar jag inte på blogginläggen, utan låter de vara kvar som ett slags minnesmärke över hur jag tyckte vid tidpunkten jag publicerade inlägget i fråga. Samma regel gäller här. Jag står för vad jag har skrivit, även när det visar sig jag har fel. Det innebär att det säkert går att hitta en och annan dumhet, och letar man tillräckligt långt bak kan man alldeles säkert hitta saker som motsäger vad jag säger idag. För att jag tyckte så då, för att jag inte hade satt mig in i frågan tillräckligt, eller, kanske, för att jag har fel just nu. Jag står för det, därför att jag har lärt mig att en människa som aldrig kan medge att hon har fel heller inte lär sig något nytt. Jag vet det, därför att jag har varit en sådan person.