Expressens löpsedel igår, (med reservation för formuleringen):
Peter Jöback träder fram: ”Jag är homosexuell”
Vad ska jag göra med den informationen? Varför är en människas sexualitet så viktig att det blir löpsedelstoff av det? Har vi inte kommit längre? Ska vi akta oss för Peter Jöback nu? Vad exakt är det han själv och kvällstidningarna vill upplysa oss om?
Jag förstår det inte. För det första: Att Peter Jöback skulle vara homosexuell är väl ingen nyhet? Möjligen Sveriges sämst bevarade hemlighet, men allvarligt talat: Vem trodde att han var straight?
För det andra: Varför är en persons sexualitet så viktig? Människors läggning är bara intressant när man ska till, och jag har inga planer på att ta en svängom i halmen med Peter Jöback. Trots att jag nu, tack vara Expressens grävande journalistik, vet att jag har en chans.
Eller vänta nu; har jag det? Vad säger det egentligen att Peter Jöback är homosexuell? Att han föredrar män. Att han tänder på och förälskar sig i män. Ganska vagt. Det säger inget om vad för sorts män han föredrar, vad för sorts förhållande han vill ha (om han ens vill ha ett) eller om han är duktig i köket. Så på samma sätt som det finns mängder av kvinnor därute som inte är det minsta intresserade av mig (fast de inte är flator) så är antagligen de flesta homosexuella män ointresserade av mig. Vilket är helt ok för mig. Men Peter Jöback förälskar sig, blir kåt eller nyfiken (oavsett ordning) precis som alla andra (antar jag) så varför dra igång stora rikslarmet?
Och för det tredje: Hade det verkligen inte hänt någonting mer intressant eller viktigt under det dygnet fram till att tidningen gick i tryck? Något världsomvälvande, som att Britta Spjut lyckats med konststycket att bli ytterligare lite vulgär, vilket Aftonbladet snappat upp och lagt ut på löpet.
Det är bara att konstatera att kvällstidningarna fortsätter att närma sig skvallerblaskorna. Slå ihop dem och kalla dem för ”Hänt om dagen” eller så.