Hoppa till innehåll →

Förbjud problem

Jag tänkte fortsätta lite på den inslagna vägen och utveckla varför det är en dålig idé att förbjuda ord. Om man som Ingrid Olsson hör vilka nedsättande uttryck ungdomar använder gentemot varandra och vill göra nåt åt det, då kan man väl förbjuda dem?

Att vi inte har tänkt på det! Varför inte förbjuda knivmord och rattfylleri också så är vi av med de problemen? Vi borde förbjuda problem helt enkelt.

Nu kommer någon att anföra att med mitt resonemang kan man lika gärna legalisera knivmord och rattfylla, eftersom det ändå förekommer. Självfallet inte. Men grejen är den att knivar inte är förbjudna, inte bilar och sprit heller. Och så bör det förbli. Knivar, bilar och sprit används nämligen även till andra saker.

Språket är ett verktyg. Som alla andra verktyg kan det användas både positivt och negativt. Nästan alla ord kan användas till att kränka andra människor, om man bara har tillräcklig fantasi. Man måste inte säga rakt ut att någon är en idiot – det går utmärkt med stolpskott, planta, plattnacke, ärthjärna, spån, krukväxt, harpa, lövblåsare, etcetera. Om inte det räcker kan man hitta på egna ord, som mähä eller kähu. Man kan förbjuda ord, men inte innebörden. När regimkritik är förbjudet skriver man fantasy istället.

Om man förbjuder hora i vokabulären så kommer ungarna att kalla varandra för fnask, sköka eller luder. Inte särskilt fina ord det heller, och förbjuder vi även dessa så kommer strax glädjeflicka eller escort att dyka upp frekvent i ungdomarnas språkbruk. Eller så lånar de ett ord från ett annat språk, eller hittar på nåt eget, så att det vuxna kontrollsamhället inte förstår vad som sägs. Det kanske låter lite bättre i Ingrids känsliga öron, men det kommer att vara precis lika kränkande för målen för dylika tillmälen. Det är inte ordet i sig, utan hur det används. Man kan inte förbjuda bort problem.

Vad man däremot kan göra är att lära ungarna att visa varandra och andra respekt. Respekt och vanligt jävla hyfs. Det finns gott om vuxna som inte behärskar dylikt heller, men för dem är det nog redan försent. Som vanligt gäller alltså tumregeln: Bota sjukdomen, inte symptomen.

En annan tumregel Ingrid Olsson borde lära sig är tänka först, tala sen.


Andra bloggar om: , , , intressant?

Publicerat i Samhälle

8 kommentarer

  1. Ett förbud skulle bara göra ordet än mer uttrycksfullt i det syfte man vill motverka. Nej, du har helt rätt angrip prblemet istället!

  2. Ingvar Ingvar

    Nej jag tycker att det är rätt att angripa orden. Då följer problemlösningen efter

  3. Ingvar: Gör det verkligen det? Jag betvivlar det. Jag menar snarare att man gör det enkelt för sig genom att förbjuda symptomen och sen tro att man har löst problemet. När symptomen är borta (eller skenbart borta) glömmer man problemet.

  4. N|. N|.

    Ingvar. Om det är NYPDs nolltolerans du far efter så handlar det om att helt enkelt straffa små förseelser hårt för att därigenom omintetgöra incitament till att begå värre brott. I det här fallet så skulle det med andra ord innebära att man exempelvis även bestraffar ord som inte kan anses som reella svordomar och hån, eftersom det skulle ”stämma i bäcken”. Skulle bli en mycket intressant situation.

  5. N|: I så fall tror jag inte att man får säga ”stämma i bäcken” eftersom ”bäcken” befinner sig i samma regioner som kuken och fittan. ;)

  6. […] har tidigare skrivit om det meningslösa och trubbiga i att förbjuda ord.Det här med övervakning tenderar att bli lika trubbigt och verkningslöst. Det är nämligen […]

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: