Skip to content

Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör

Nyheten om Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvists mobilräkning spreds med vinden i sociala medier igår. Förmodligen har ingen missat det men för framtida referens handlar det alltså om att generaldirektören varit ute på resande fot i bland annat Sydamerika, Afrika och Asien och då haft roaming påslagen i sin tjänstetelefon, och sedan har hon väl surfat och ringt i godan ro. Hon har gjort en Patrik Ekwall, som det heter. (Vad Arbetsförmedlingens generaldirektör gör i Sydamerika, Afrika och Asien är en annan fråga. Min gissning är att hon gömmer arbetslösa så att statistiken ser bättre ut.)

I likhet med Patrik Ekwall tycker också Bermudez-Svankvist att det är någon annans fel. Till Aftonbladet säger hon att hon är upprörd över att det här inte har upptäckts tidigare och att det inte finns någon inbyggd gräns. Det borde faktiskt IT-avdelningen ha tänkt på och ekonomiavdelningen borde såklart ha upptäckt det tidigare, men det är hur som helst inte hennes fel för hon vet inte ens vad roaming är.

Visst, man kan tycka att ekonomiavdelningen borde ha upptäckt det tidigare och man kan tycka att tjänstetelefoner kanske borde ha något slags spärr för den händelse att den hamnar i händerna på någon som inte vet vad roaming är eller hur man stänger av det. Möjligheten för sådana åtgärder kan säkert behöva undersökas för att undvika att dylikt händer även på andra myndigheter. I det avseendet har Bermudez-Svankvist förvisso en poäng. Men hon borde ha haft alla möjligheter att påverka en sådan utveckling långt tidigare eftersom hon, håll i er nu… Är ledamot i regeringens E-delegation!

Läser man E-delegationens arbetsbeskrivning så ligger ovanstående utanför dess område, men likväl borde ju dess ord väga hyfsat tungt kan man tycka. Men vad som är mer alarmerande är att det sitter människor i en delegation tillsatt av regeringen för att “driva på e-utvecklingen inom offentlig sektor” som inte vet vad roaming är. Borde det inte krävas någon form av, vad heter det nu det där svåra ordet… kompetens?

Förmodligen inte, för tar man en närmare titt på E-delegationen så består den av 16 ledamöter från “de mest it-intensiva myndigheterna och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL”. Inget krav på någon som helst teknisk kompetens således och, att döma av Bermudez-Svankvists historia kan man allvarligt fråga sig om det finns något krav på någon som helst kompetens. Vi pratar om en människa som blev tillsatt som stadsdirektör i Södertälje för sju år sedan men fick sparken innan hon ens hade tillträtt. Vilket visserligen är imponerande men knappast meriterande och om hon därefter kan få en tjänst som generaldirektör, vem vet vilka tomtar de övriga är?

Så. Något krav på faktiskt IT-kunskaper finns alltså inte för att sitta i regeringens E-delegation. Det borde inte komma som någon överraskning eftersom det inte krävs någon juridisk kompetens för att bli justitieminister heller. Relaterat till det rapporterar TechWorld att känslig information e-postas inom riksdagspartierna och därmed mycket väl kan komma att snappas upp. TechWorlds granskning visar att hälften av partierna har sina e-postservrar utomlands och således utom sin egen lagliga kontroll. Tre av partierna har sina e-postservrar i USA, där de automatiskt omfattas av Patriot Act. Det är förvisso så att all internettrafik tar den snabbaste vägen och därför kan passera vilka landsgränser som helst, där den såklart kan snappas upp, men skillnaden är att Nicke Nyfiken då aktivt måste fånga upp det som skickas med en stor e-håv. E-håven tillhandahålls i Sverige av FRA och USA av NSA. Från själva servern kan man istället hämta ut information i efterhand, vilket alla företag i USA är skyldiga till enligt Patriot Act (och dessutom förbjudna att meddela kunden att en förfrågan har skett). Med andra ord: Även om sändarens och mottagarens server står i Sverige kan man inte vara säker på att informationen som skickas inte passerar landets gränser där den kan fångas upp av främmande makt, men man vet åtminstone vilka lagar som själva servern omfattas och skyddas av eftersom man är med och stiftar dem (haha). Istället outsourcar man alltså sin e-posttjänst och använder den till att skicka känslig information sinsemellan.

Det här är alltså människorna som gav oss FRA-lagen och datalagringsdirektivet. Som sa “lita på oss”. Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör. Sparka dem, framför allt, och glöm inte, men förlåt dem.

 


 

Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant?

Published inDatorKåseriPiratPlattnackarPolitikSamhälle

3 Comments

  1. drf drf

    Wow. Så jävla pinsamt att jag skäms å hennes vägnar.

  2. Anders Anders

    Man kan tycka att med en månadslön på 142 000 kr kan hon bara betala av kostnaderna rakt av och säga “ursäkta att jag gjorde fel”.

  3. Stinker av ryggkliande emellan insatta kontakter det där… :-/ men inom politikens värld borde man inte förvånas och de som vill göra ett ärligt jobb blir snabbt uteslutna av den övriga bunten.
    Aldrig kommer jag att glömma miljöpartisten som ville betala studieresan till Nya Zeeland med egna pengar (han tyckte att han hade råd med sin riskdagslön) men det stack så mycket i ögonen på de andra att han fick inte följa med alls. Tyvärr kommer jag inte ihåg vem det var, det var för många år sedan.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: