Hoppa till innehåll →

Av vår solkiga historia kan vi lära oss om vår solkiga nutid

Anti-Japan2Andra världskriget var extremt, på många sätt. Världen stod bokstavligen i brand. Dödssiffrorna är enorma, förstörelsen total och det mänskliga lidandet obeskrivligt. Framför allt bland civila. På östfronten gick tyskarna fram än brutalare än på västfronten. Slaver var ju ändå en lägre stående ras som man inte behövde visa någon nåd. Vid slaget om Leningrad slogs en järnring om staden och befolkningen lämnades att svälta ihjäl. När krigslyckan så småningom vände och Röda Armén stövlade in i Tyskland visades tyskarna precis lika lite nåd. Polen trampades ner av bägge arméer. Tyskland bombade brittiska städer, och de allierade bombade så småningom sönder och samman flera tyska städer, varav det mest fruktansvärda måste vara brandbombningen av Dresden. Amerikanerna fortsatte sedan med den taktiken i Japan, kallade det till och med öppet för terrorbombning, och smulade sönder stad efter stad. Faktum är att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki inte gjorde mycket alls för att påverka Japans beslut att kapitulera. Det var bara två i raden av städer som förstördes med stora civila dödsoffer, och den enda skillnaden var hur många bomber som krävdes för att uppnå resultatet. Och liksom tyskarna såg slaverna som en lägre stående ras som man inte behövde ödsla någon medmänsklighet på, var amerikanerna inte heller intresserade av att visa de ”gula aporna” från Japan någon nåd.

Det är i ljuset av den eskalerande brutaliteten och krigströttheten som krigets olika skeenden måste ses. Alla inblandade parter hade sina oförätter att hämnas, sin skräck att hantera. Kanske förväntade sig inte tyskarna någon nåd från ryskt håll och ansåg det därför inte värt att visa någon sådan heller. Förmodligen visste amerikanerna en hel del om vad som försiggick i Kina under den japanska ockupationen. Allting blir liksom en enda hemsk ”pre-emtive strike”.

Men i skuggan av ett fruktansvärt krig pågick en hel del fulheter på respektive hemmaplan. Återigen måste det ses i ljuset av att kriget i sig var en extrem händelse, men ändå. Vi vet väldigt mycket om själva kriget, men ganska lite om vad som pågick bakom linjerna. Vi pratar förvisso mycket om Nazitysklands behandling av sin judiska befolkning, och Europas judar överlag, och en del om sovjetiska utrensningar, men mindre om att dessa utrensningar i viss mån även i Sovjet gällde just judar. Eller att den judiska befolkningen i Polen förföljdes och trakasserades även före kriget. Naziregimen tog det hela till en helt annan nivå, ja, men förföljelsen av judar går mycket längre bak än så.

”Sion vises protokoll”, en konspirationsteori om judiskt övertagande i världen, publicerades första gången 1903 i Ryssland. Det var ett viktigt dokument för nazisterna. Efter maktövertagandet 1933 lärdes det ut som fakta i tyska skolor och Hitler använde sannolikt protokollet för att rättfärdiga Förintelsen. Men det är en förfalskning, ett dokument författat av den tsarryska underrättelsetjänster för att piska upp en fientlig stämning mot de som hotade staten. Såväl kommunister som liberaler och kapitalister (det vill säga, i stort sett alla som tycker något) är judarnas verktyg, enligt dokumentet. Bilmagnaten Henry Ford såg till att trycka och publicera en upplaga på femhundratusen av protokollet och presentera det i en serie artiklar i tidningar han ägde mellan 1920 och -22. Dessförinnan hade dokumentet redan cirkulerat i amerikanska regering- och tjänstemannakretsar, men då med alla referenser till judar utbytta mot ”bolsjeviker”. Varje gång ni hör en referens till ”Eurabia” – den påstådda muslimska konspirationen som av någon anledning bara särskrivare känner till – minns då Sion vises protokoll.

Det är viktigt att minnas att judarna inte bara förföljdes i Tyskland, och inte bara efter att Hitler kommit till makten. Det är inte en isolerad händelse. Och det gäller för övrigt inte bara judarna. Allehanda oliktänkande och eventuella hot mot staten misstänkliggjordes och förföljdes i olika utsträckning i olika länder. Särskilt misstänksam var man mot socialister och fackföreningar i såväl Storbritannien och USA som i Tyskland. Och liksom judarna ingick romer i kategorin oönskade folkgrupper när ”den slutgiltiga lösningen” sattes i verket. Det kan vara värt att komma ihåg när den senaste tidens skandaler har rullats upp om polisens kartläggning av romer. Det kan också vara värt att minnas att även i Sverige internerades människor under andra världskriget, på inga andra grunder än att de till exempel var kommunister, eller utlänningar, eller på annat sätt besvärliga, och att under denna tid när Europa stod i brand och tyskarna inlett ett omfattande folkmord på såväl judar som romer, då bestämde sig svenska staten för att det vore en utmärkt idé att kartlägga Sveriges romer! Givetvis för deras egen skull. Man behöver inte vara något geni för att lista ut vad som hade hänt med de människorna om Tyskland ockuperat Sverige, eller om Sverige lierat sig med Tyskland. Det finns till och med facit. I Holland. Där hade man före kriget kläckt den sympatiska men, skulle det visa sig, katastrofala idén att registrera människors religiösa tillhörighet för att lättare och effektivare kunna fördela kyrkoskatten mellan de olika samfunden. Detta ledde till att den tyska ockupationsmakten trots en relativt låg närvaro kunde deportera och mörda uppskattningsvis sjuttiofem procent av Hollands judiska population.

USA hade sina egna ”inre hot”. Den röda skräcken hade slagit ut i full blom sedan länge, och bland dess industrimagnater fanns flera nazikollaboratörer. Vilka som även var sympatisörer och vilka som bara såg en chans att tjäna pengar får vara osagt. Men USA:s stora fiende under kriget var Japan, som förödmjukade landet genom att attackera Pearl Harbor och därmed väckte den björn som sov. I USA fanns vid tiden för kriget en avsevärd population med japanskt ursprung. Av dessa kom totalt hundratiotusen att interneras i så kallade ”war relocation camps” i nationens inre delar. Det var framför allt från Stilla Havskustområdet evakueringarna skedde. Dessa hundratiotusen tvingades att på kort tid hinna sälja sina ägodelar; hem, affärsverksamhet, värdesaker med mera, sannolikt för det mesta långt under det egentliga marknadsvärdet och klämma ihop sig i läger med undermåliga förhållanden och utföra hårt, underbetalt arbete. Över sextio procent av dessa var amerikanska medborgare. En uppskattning av värdet på de egendomar som dessa tvångsinternerade tvingades avstå är fyrahundra miljoner dollar, vilket skulle motsvara fem miljarder dollar idag. Eller fyrtiotusen miljarder kronor. Och det är väldigt mycket pengar…

Poängen? Jag har ingen poäng, annat än att krig gör hemska saker med människor och fruktan får människor att göra hemska saker. Inte bara på slagfältet utan även hemmavid. Att naziregimen var fruktansvärd är liksom ingen hemlighet, och att den sovjetiska regimen vid tiden inte var särskilt mycket trevligare är inte heller någon hemlighet. Men även i USA, Storbritannien och det på pappret neutrala Sverige försiggick saker som skulle, eller borde, vara fullständigt oacceptabelt i fredstid. Det var en situation så extraordinär att det vore en underdrift att kalla den extraordinär, men det finns mycket vi kan lära oss av att titta på vad som pågick på hemmaplanerna. En sak är nämligen uppenbar för mig: Världens makthavare lärde sig mycket av det. De vet att rädsla får oss att tumma på de principer som våra demokratier bygger på. De vet att härska genom att söndra. De vet att krig är ett utmärkt sätt att få folket att acceptera tvångsåtgärder, restriktioner, registrering, avlyssning, särbehandling, undantag och annat som aldrig skulle accepteras annars, och de vet hur man misstänkliggör den som vågar sig på att kritisera systemet som varandes ”opatriotisk” och därmed få folk att skjuta budbäraren. De har lärt sig nyspråk. De har lärt sig att om man kallar saker för ”relocation camps”, ”patriot act” och ”homeland security” så möter det mindre motstånd än om man mer sanningsenligt skulle kalla saker för ”fuck you and your civil rights”.

De har lärt sig läxan. Nu måste vi andra lära oss den också.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Publicerat i Historia Pirat Politik Samhälle

5 kommentarer

  1. Alexander. O Alexander. O

    Förlåt att jag går lite off-topic här… Mycket sådant nuförtiden.

    Jag vet inte… Ingenting i detta inlägg är ny information för mig. Men du har givetvis rätt när du nämner att det finns mycket vi inte vet – jag vet att jag lär mig nya saker varje dag. Men inte bara ny information – men nya perspektiv. Ibland får jag information, men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till den – så, hur man ser på något, är också väldigt viktigt.

    Också, Sovjet var troligen mycket värre än Nazityskland i många avseenden. Jag lutar åt det hållet där folk tycker att all den fasa i Öst som kom till under Sovjet var så enorm, omfattande och komplex att vi än idag fortfarande inte riktigt förstår vad fan det var som egentligen hände.

    Till exempel: http://www.serfes.org/orthodox/memoryof.htm (Läs The Ukrainian Holocaust of 1932-33)

    Det finns massor med information att ta till sig och folk att prata med, och det bidrar definitivt till att göra mig en mer inkonsekvent och självmotsägande människa. Det är en aning deprimerande, också… Jag vill ju inte vara någon clown som ändrar åsikter titt som tätt, så jag har på senare tid bara försökt vara mer och mer försiktig med att yttra mig – för ibland ångrar jag mig väldigt starkt, och det är jobbigt…

    Ibland får jag också känslan att folk inte bryr sig. Jag vet inte… I nuläget så är det inte min roll att argumentera med folk – jag är inte speciellt bra på det, och det känns som att det sällan leder till något praktiskt. Det gör mig mest trött och får mig att känna mig väldigt låg. När Obama besökte Sverige så kändes det för mig som att folk snackade om så mycket oväsentligheter – fan, USA håller på att planera att bomba Syrien, och folk snackar om hur vida Obama har för mycket säkerhet med sig i Sverige eller inte… Någon kunde väl åtminstone ha frågat Obama vilket land han tycker hade haft potential att invadera USA för att de använt sig av utarmat uran i Irak och infekterat mark och vatten så att cancer är vanligare i vissa områden än influensa. Bara en liten, simpel fråga…

    2010 var första gången jag röstade som myndig, och då röstade jag på Piratpartiet och dig som kandidat. I nuläget finns det inte Svenskt parti jag vill rösta på inför nästa val. Så, jag vet inte…

    Men samtidigt, om vi tar USA – på ett sätt kan jag relatera till att folk röstade på Obama, även om jag inte tror på Amerikansk demokrati personligen. Jag menar, att många fattiga människor i USA, som är underutbildade och underprivilegierade, bara vill ha nånting som ett form av hopp, men också en förändring som tar dem ut ur deras belägenhet – på en basnivå är det inte svårt att relatera till, tycker jag. Synd bara att det var ett falskt hopp som ledde till att sänka ner folk djupare i belägenheten… Vare sig valen är legitima eller inte… Vad vet vi egentligen… Jag har definitivt tagit alla mina chanser att kritiskt ge mig på Obama och hans administration så gott jag kunnat – men med all byråkrati och fulspel som sker bakom kulisserna, vem vet vem som är ansvarig för vad… Obama är ju en karriärmänniska, så han håller väl med i programmet och snackar när det är dags att snacka, visar upp sin rumpa för media så folk allmänt inte snackar om, till exempel, destabiliseringen av Syrien.

  2. Du behöver inte be om ursäkt för att vara off topic, för jag vet inte om du är det. Jag vet inte om någonting är off topic här egentligen. Lite av anledningen till att jag började skriva den här posten och ett par andra är för att saker och ting hänger ihop och när vi diskuterar dem som isolerade händelser blir de obegripliga.

    Sovjet var ett jävla elände, ja. Sen kan man diskutera om det var det för att det existerade längre. Nazityskland var ju rätt… effektivt när det gällde att paja saker, om man säger så. Och du har rätt i att vi knappast har hela bilden än, och frågan är om vi nånsin får det. Samtidigt bör vi också blicka västerut. Sovjet gjorde vidriga saker mot sina egna medborgare. USA har gjort det, och gör fortfarande, mot alla andra. Den amerikanska utrikespolitiken när man ser till den som helhet är rätt vidrig. Kolonialtiden tog på sätt och vis slut genom andra världskriget, och USA var starkt kritisk till den, men har på nåt sätt bakvägen koloniserat världen ändå. Mer subtilt. Det kommer så småningom en ytterligare artikel som behandlar bland annat det.

    Och tack för rösten! :)

  3. Björn Persson Björn Persson

    Så vitt jag vet har en dollar på sistone brukat kosta mellan sex och sju kronor, inte åttatusen.

    • Googla fyrtiotusen miljarder så förstår du. :)

  4. ”Amerikanerna fortsatte sedan med den taktiken i Japan, kallade det till och med öppet för terrorbombning, och smulade sönder stad efter stad. Faktum är att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki inte gjorde mycket alls för att påverka Japans beslut att kapitulera.”

    Så sant, det här är märkligt nog (med tanke på att de verkliga omständigheterna nämnts i mycket uppmärksammade dokumentärer under senare år) något som fortfarande lever kvar som en myt.

    Bomberna över Hiroshima och Nagasaki hade ju i själva verket Stalin och Sovjetunionen som lite latent adressat. Man ville helt enkelt ge en signal om vad som skulle kunna ske framöver om man inte agerade klokt i Kreml.

    Det ger ju en ytterligare dimension till det där med civilrätt i krigstillstånd. Typ ”vi atombombar värnlösa människor inte bara i helt andra städer utan även i ett helt annat land än det vi vill skicka signaler till”. Man måste knäcka några ägg om man vill göra en omelett? På den vägen är det ju för övrigt…vilket de senaste 50-60 åren, i synnerhet, av USA:s historia har flera exempel på.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: