Hoppa till innehåll →

Sverige är inte Ukraina

Photo by Riccardo Palazzani – Italy on Foter.com / CC BY-NC-SA

Som jag skrev häromdagen hjälper det föga att vifta med DDR och liknande skräckexempel när man pratar om övervakningssamhället eftersom gemene man är övertygad om att det inte kan hända här. Vi är en del av västvärlden och öst och väst är så väsensskilt åt att inga exempel från öst har bäring i vår debatt. Sverige är ju inte Ukraina, som Fredrick Federley mycket observant påtalade i en debattartikel tidigare i år. Detta trots att ländernas respektive fotbollslandslag spelar i förvirrande lika dräkter och att det finns en by i Ukraina som heter Gammelsvenskby. Inga nysvenskar där inte!

Nu är det förvisso så att DDR inte alltid var DDR, och Nazityskland var inte Nazityskland när börskraschen inträffade 1929. Av just Tyskland kan man lära sig att det svänger fort; från imperieambitioner och världskrig via ekonomisk depression till Weimarrepublikens öppna demokrati och hoppfullhet till ytterligare en ekonomisk depression, nya imperieambitioner och världskrig, än mer elände och en delning av landet, till en återförening, demokrati och på nytt en ekonomisk stormakt. Tyskland har verkligen slitits mellan hopp och förtvivlan. Men det biter liksom inte heller. För på något sätt ser vi Tyskland som en del av västvärlden idag, men när vi blickar bakåt gör vi det inte. Därför väger även det lätt. Sverige är ju inte Ukraina, och inte är det Tyskland heller.

Inte heller exempel ur vår egen historia tycks bita. Det är svårare att förklara, men det kan bero på att folk i allmänhet inte kan sin egen historia. Vilket i sin tur beror på att vi inte lär ut den i skolorna. Vi pratar inte om att Sverige stod på randen till en revolution 1917, eller varför. Vi nämner förvisso skotten i Ådalen -31, men någon djupare förklaring än strejk ges inte. Möjligen stod vi och vacklade på randen till en revolution då med. Vi nämner rasbiologiska institutet lite i förbigående, men inte att man var det första av sitt slag i världen eller att man ägnade sig åt omfattande tvångssteriliseringar av människor. Vi pratar inte om behandlingen av samer, eller lappar som det hette då. Vi pratar inte om interneringslägren av diverse politiskt misshagliga typer under andra världskriget eller att en av de högst administrativt ansvariga för dessa läger var en viss Tage Erlander.

Men allt det här är ju så länge sedan. Det var andra tider. Vi skakar på huvudet åt det, som vore dåtidens Sverige en avlägsen släkting från landet som inte visste bättre, säkra på att vi idag är så upplysta att vi står över dylika dumheter. Precis som man i alla tider alltid har trott. Sverige är inte Ukraina. Sverige är inte ens Sverige.

Inte heller pratar vi särskilt mycket om det Sverige vi hade under kalla kriget. Vi ser idag Sverige som en självklar del av väst, men för inte så länge sedan var det inte alls självklart. Vi hade ett system som, förmodligen med fog, ansågs socialistiskt av många andra västländer. Själva kallade vi det i sann Landet Lagom-anda för ”blandekonomi”, vilket alltså då skulle vara en kompromiss mellan planekonomi och marknadsekonomi. (I praktiken är förstås i stort sett alla länder blandekonomier i någon utsträckning) Ungefär som vi var ”neutrala” både under andra världskriget och under kalla kriget. När den faktiska muren i Berlin föll, och med den den symboliska muren mellan öst och väst, hade Sverige väldigt svårt att veta på vilken fot vi skulle stå. Å ena sidan var det ju bra att folk hade vunnit sin frihet, kastat ut tyrannerna och rört sig mot demokrati, men å andra sidan kan ju stabiliteten i världen rubbas och så.

Det är under detta kalla krig som IB-affären dyker upp. Nu pratar vi inte längre saker som skett under extraordinära situationer såsom en ekonomisk depression eller ett brinnande världskrig, eller så långt bak i tiden så att folk var sådär gulligt oförstående. Vi pratar 70-tal. Det var nämligen 1973 som Peter Bratt och Jan Guillou avslöjade IB:s verksamhet, som enligt avslöjande var så hemlig att inte ens riksdagen kände till att byrån existerade och som bland annat innefattade åsiktsregistrering. I början av året efter dömdes de båda journalisterna för spioneri. Både Bratt och Guillou har senare uttryckt att skälet till att IB-affären alls blev en ”affär” var just det faktum att de båda dömdes för sina avslöjanden, och att själva avslöjandet i sig inte rörde upp särskilt mycket känslor. Tydligen visste folk redan 1973 att Sverige inte är Ukraina.

Frågan är emellertid vad staten lärde sig av IB-affären? Att sluta spionera på sina egna medborgare och att inte ägna sig åt åsiktsregistrering, eller att låta bli att fängsla de som avslöjar dylikt? Och vilken läxa lärde sig medierna?

Fundera på det. Fundera också på vad som hände när det avslöjades att FRA ägnade sig åt att lyssna i kabel på ett sätt som var olagligt tills dess att FRA-lagen gjorde det lagligt. Fundera på vad som hände när det avslöjades att FRA gång på gång fått anmärkningar för brister i sin hantering av personuppgifter. Fundera på vad som hände när det avslöjades att Säpo i tio års tid brutit mot lagen för att man slarvat med att städa bort sekundär information som man liksom fått med ”på köpet” när man spanar på någon. Eller slarvat förresten, i vissa fall visade det sig att systemet där man lagrade informationen helt saknade en funktion för att radera den! Fundera på vad som har hänt när vi nyligen, mycket tack vare Edward Snowden, fått ytterligare indikationer på det vi misstänkte från början; att FRA-lagen var ett beställningsjobb från amerikanskt håll, eller att Sverige är en viktig kugge i det västliga underrättelseväsendets ambition att bottentråla hela världens kommunikationsvägar på information.

Sverige är inte Ukraina. Sverige är inte heller Tyskland eller något annat land. Sverige är Sverige och inget land är immunt. Inget land existerar i ett vakuum. Vi vet inte vem som styr imorgon och bör därför vara försiktiga med vilka verktyg vi förser dem med. Med tanke på vad vi nu vet om FRA-lagens skapande – är vi ens säkra på vem som styr idag?


Andra bloggar om: , , , intressant?

Publicerat i Historia Pirat Politik Samhälle

5 kommentarer

  1. Webster Webster

    Vi vet att Sverige är ett helägt dotterbolag till Pax Americana International.
    Vi vet att vår regering aldrig mött en trebokstavsförkortning den inte gillat.
    Vi vet att Federley inte har svaren på dina frågor, eller på några andra frågor heller, och att alla beslut han tar är fokuserade på vad som är bra för Federley (inte för landet eller folket).
    Och angående vad pressen lärt sig av IB så vet vi att man någon gång under 80-talet drog ut tänderna på alla ”bitiga” journalister. Tidningarna måste fortfarande fyllas, så man fyller dem med dokusåpor, bantningstips och Human Interest om ankor som fallit ned i gatubrunnar.

  2. Det här var den bästa betraktelsen av problemet på länge. Tack!

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: