Skip to content

Veckans plattnacke v.13

JeepersMedia / Foter / CC BY

Kent Kullander är en skön kille. I en artikel i Affärsliv berättar han hur han vill belysa att kvinnors lön i genomsnitt är 14% lägre än mäns genom att själv sänka sin lön med motsvarande procentsats. Eller, så antyder åtminstone rubriken. I själva verket ska Kenta K, som han skulle kalla sig om han var rappare, klara sig på 14% mindre i en månad, och de där 14% han inte använder kommer han att lägga i ett kuvert som han kan plocka fram igen nästa månad. Ni vet, precis som vilken kvinna som helst.

Hela resonemanget är så fail och påminner om människor som vill ha med en ut på krogen och när man svarar att man inte har pengar till det ser de lite konfunderade ut och berättar att det finns en bankomat runt hörnet.

Den här sortens symbolhandlingar är faktiskt bara förolämpande mot människor som kämpar med att få sin ekonomi att gå runt på riktigt. För det är en jävla skillnad på att “klara sig” på mindre än man är vad vid en månad och att leva på marginalen hela tiden. Att dessutom flytta fram de pengarna till nästa månad kallas “sparande”. Det är något bara människor med marginaler i sin ekonomi kan unna sig. Kenta K ska för övrigt klara sig på 27500. Sedan är det tillbaka till pengar rullar in, det går bra nu. Han tror att han kommer att börja märka av effekten de sista tio dagarna av månaden. Det är väl då brödet börjar ta slut så att han måste gå på tårtan.

Jag hatar verkligen symbolhandlingar. Fina människor som ska göra något för de sämre bemedlade och liksom inte har en aning om hur förolämpande och insiktslöst det är. Att fasta för att sympatisera med de som inte har någon mat men äta på nätterna. Att släcka lampan en timme för att tänka på miljön.

Om Kenta K hade velat sätta ljuset på löneskillnader och veta vad de där 14% innebär på riktigt kunde han ha gått ner i lön på riktigt. Då hade budskapet kunnat vara “varför ska jag ha mer för att jag har en penis?”. Eller så kunde han åtminstone ha donerat de där 4500 kronorna som han nu sparar till något välgörande ändamål. Men nej. Kenta K vill inte avstå sina pengar. Vilket jag förvisso har full förståelse för. Det är hans pengar att göra som han vill med, och det är just vad pengar innebär: Valfrihet. Och det är det människor som Kenta K aldrig kommer att haja. 14% mindre i lön innebär 14% mindre valfrihet. För Kenta K innebär det bara att han kan skjuta upp 4500 i utgifter till nästa månad.

Hela grejen är så dum så man någonstans måste börja fundera på om det är något slags marknadsföringsjippo nu igen. Ni vet, ett sådant där stunt där man skriver något korkat för att få massor av uppmärksamhet och sen bara: “TADA! Vi är egentligen ett företag som säljer hängslen”. Och om så är fallet får jag vill utnämna mig själv till nästa veckas plattnacke för att jag gick på det, men tills dess: Grattis, Kenta K!


Andra bloggar om: , , ,

Published inKåseriPlattnackarSamhälle

13 Comments

  1. Patrik Patrik

    Funderar över den där siffran på 14% som tycks blivit en självklarhet som inte behöver bevisas… I alla fall i vissa kretsar. I andra kretsar är det en rätt så ifrågasatt siffra.

    Jag har tyvärr varken tid eller data nog att veta vilket som är rätt, men när jag har lyssnat som hastigast på olika förespråkare så lutar jag åt att de som ifrågasätter siffran känns mer trovärdiga. De som lägger fram siffran brukar oftast presentera den som en orubblig sanning, och besvarar sällan den kritik jag har sett. De som kritiserar, å andra sidan, är mer nyanserade och lägger fram en mer förklarande bild med fler detaljer. De ger dessutom en fullgod förklaring till varför det verkar finnas ett lönegap.

    I korthet handlar det om att lönegapet är ett genomsnitt för alla, utan hänsyn till yrke, tjänsteår, o.s.v. Om man däremot tar hänsyn till att män och kvinnor ofta väljer olika yrken och jobbar olika mycket – då är skillnaden inte längre statistiskt signifikant.

    Den mest beskrivande förklaringen jag har hört är en amerikan som i en debatt påpekade att kvinnor som aldrig gift sig hade samma lön som män. Motdebattören svarade att de inte stämde; de hade granskat även ogifta kvinnor, och konstaterat att de hade lägre lön än ogifta män. Amerikanen påpekade då att han sagt “kvinnor som aldrig gift sig” – inte “ogifta kvinnor”. Enligt honom var den tydliga skillnaden att kvinnor som gift sig får barn, och när de får barn är de hemma från jobbet. När de varit hemma från jobbet en längre period så halkade de efter i lön.

    Han fick inget annat än tystnad till svar.

    Visst kan man tycka att det är orättvist att man hamnar efter i lön när man är hemma med barn, men värderingen av det är ändå långt mer komplicerad än om det är så att kvinnor generellt får mindre lön för att de är kvinnor.

  2. Jag är också skeptisk till siffran, men jag hade ingen ork att börja gräva i det just nu. Helt klart är det så att det finns faktorer som förklarar varför det finns skillnader i genomsnittslönen. Yrkesval till exempel. Men det blir lätt lite höna och ägg över det. Har kvinnor sämre genomsnittslön för att de söker sig till yrken där lönen generellt är sämre, eller är lönen generellt sämre i kvinnodominerade yrken för att de är kvinnodominerade? Och oavsett vilket av svaren som är rätt: Varför? Det finns nog fog att prata om strukturella orättvisor, men Kentas sätt att göra det är inte ett bra sätt. Dessutom; det är ju inte så att vi saknar debatt om det där lönegapet. Jag tycker inte vi gör annat. Vad vi inte gör tillräckligt mycket är att diskutera varför.

  3. Jesper Jesper

    @Patrik:
    Siffran 14,5% kan säkert diskuteras, men helt klart är att man sett betydande löneskillnader mellan kvinnor och men efter att man kompenserat för det uppenbara att kvinnor är borta en viss tid från arbetslivet i samband med barn (och alla andra faktorer man kan tänka sig, som t.ex värnplikt, utbildning, utbildningsnivå etc). Påståendet att ogifta kvinnor tjänar lika mycket som män är inte sant.

    Din sista mening, den om att det är långt mer komplicerat än att kvinnor generellt sett får mindre i lön är alltså både rätt och fel; rätt, eftersom sambanden är komplicerade, t.ex. så är följden av föräldraledighet annorlunda om man är hemma längre än typ ett år (som kvinnor ofta är) eller kortare, men du har också fel eftersom man har haft ett tillräckligt stort underlag för att kunna kompensera för alla sådana faktorer och kommit fram till att kvinnor generellt sett har sämre lön eftersom de är kvinnor.

    Jag har inga källor som jag kommer i håg, eftersom det här är en diskussion jag förde för 20 år sedan på samma sätt och med liknande argument som du, och jag minns inte längre detaljerna kring hur jag blev helt och otvetydigt överbevisad om att jag hade fel.

  4. Patrik Patrik

    @Jesper: Du är tyvärr ett väldigt bra exempel på varför jag fortfarande har svårt att tro på påståenden om lönegapet. Om det vore så att du hade presenterat de ovedersägliga bevis du pratar om så har jag inget emot att bli övertygad. Jag blir gärna övertygad av övertygande resonemang eller fakta, och i den här frågan har jag ingen åsikt om vad statistiken faktiskt bevisar. Det jag har en åsikt om kvalitén på de argument som läggs fram för den ena eller den andra sidan.

    Begrunda det du skriver. I princip går det ut på ett enda påstående: du har rätt. Du påstår att det finns ovedersägliga bevis, men du redovisar dem inte. Dessutom missförstår du minst tre saker jag skriver, och bemöter därför fel påståenden. Det inger inte mycket förtroende.

    Notera att jag inte säger att du har fel. Du kan naturligtvis ha rätt, trots att du inte argumenterar så väl. För mig och andra som inte satt sig in i ärendet är det dock omöjligt att veta; vi kan bara bedöma hur väl du kan argumentera för din sak.

  5. Jesper Jesper

    Ah, en åsikt om kvalitén på argumenten, då missförstod jag var du ville lägga tyngdpunkten i din argumentation.

    Det är givetvis omöjligt att argumentera emot din uppfattning att de som är kritiska till uppgiften om ett lönegap är mer nyanserade och trovärdiga än de som argumenterar för att det finns ett lönegap. Inte för att du rent objektivt har rätt, utan för att det är en rent subjektiv uppfattning du har.

    Din kritik mot min argumentation är helt rimlig. Frågan (finns det ett lönegap eller ej) står och faller med undersökningen som tar hänsyn till alla faktorer som förstör statistiken, så som barn, värnplikt, socialgrupp etc., och utan den har du inget annat än mitt påstående. Jag tolkar dina rätt nedlåtande och ordrika omdömen om min argumentation som att du inte tror på det jag skrev. Helt OK.

  6. Patrik Patrik

    @Jesper: Tack för ett lugnt och sansat svar. Det är inte meningen att vara nedlåtande; kritik är svårt. En del av problemet är att jag antagligen har andra referensramar än du; jag har studerat vetenskapsteori och filosofi, och har en rätt så strikt uppfattning om hur man ska konstruera giltiga argument.

    Frågan om vad kunskap är, och vad man kan lita på, har sysselsatt många kloka huvuden genom världshistorien. Resultatet av deras tankemöda är “den vetenskapliga metoden”, vilket är ett flertal metoder för att så objektivt som möjligt bedöma påståenden och argument. Det är inte ett ämne som går att beskriva kort, så jag går inte in på en närmare beskrivning här. Det jag vill säga är att nej, jag bedömer inte argument rent subjektivt. Jag försöker att bedöma dem så objektivt som möjligt, med den vetenskapliga metoden som stöd.

  7. Patrik Patrik

    [Comment ID #89427 Will Be Quoted Here]

    Jag tror att det du skriver är en del av förklaringen till varför jag lutar åt de som ifrågasätter de enkla budskapen. De fokuserar lite mer på varför.

    Att det finns strukturella orättvisor ifrågasätter jag inte alls. Om man har sett en del av hur det fungerar i arbetslivet så skulle man snarast bli förvånad över om det INTE fanns några orättvisor med tanke på hur kassa chefer är på de flesta företag och myndigheter. Frågan är om kön verkligen är rätt perspektiv att studera det ur? Låt oss anta att det finns skillnader mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Är det så att det är könet som är anledningen till det, eller är det egenskaper som i hög grad korrelerar till kön? Är det kvinnor som diskrimineras, eller är det människor som är mindre aggressiva och mindre benägna att protestera? Vilken lön har en man som jobbar inom ett kvinnodominerat yrke, eller en kvinna i ett mansdominerat? I mina ögon är det väldigt viktiga frågor, därför att svaren påverkar hur problemen bör lösas. Lösningen att kvotera in kvinnor, t.ex., är ju helt meningslös om det inte är könet i sig som diskrimineras.

    Du frågar dig om det är så att kvinnor söker sig till lågavlönade yrken. Jag skulle vilja vända på det och i stället fråga mig varför kvinnor INTE söker sig till yrken som ger högre lön? Oavsett vad som är upphovet till den situation som idag är rådande så kan de människor som utbildar sig idag faktiskt välja fritt vad de vill utbilda sig till. Så varför fortsätter generation efter generation att upprätthålla den situation som råder? De enda förklaringar jag kan komma på är att kvinnor antingen är korkade, eller så prioriterar de inte lönen när de gör sitt yrkesval – och jag tror inte att kvinnor är korkade.

    Återigen så är det enormt viktigt att förstå problemen om det ska vara möjligt att hitta en bra lösning på dem. Jag har nyligen råkat ut för ett exempel på motsatsen. Jag är ordförande i en idrottsförening, och det ledde till att jag för ett drygt år sedan bjöds in till en “medborgardialog” av den kommun där jag bor. Dialogen skulle handla om lika villkor för alla, men vad gäller specialbehov för handikappade, invandrare, HBTQ-personer eller andra utsatta grupper sades inte många ord. Huvudfokus var i stället könsfrågan. Saken var den att kommunen hade inventerat och kommit fram till att pojkar fick en mycket större del av kommunens idrotsstöd än flickor. Det berodde delvis på att fler pojkar idrottade (i de idrotter som kommunen gav stöd åt) och dels på att pojkar i högre grad sysslade med idrotter som kostade mer pengar (ishallar kostar mer än gräsplaner).

    Så, vad göra? Tja, någon öppen förutsättningslös diskussion var det egentligen inte fråga om. Kommunpolitikerna som höll i evenemanget hade redan bestämt att lösningen var att könsfördelningen skulle vara mer jämn. Det gällde helt enkelt att få fler flickor att spela hockey, och fler pojkar att dansa balett.

    Eller, nej… Så var det inte heller, för dans var en sak som kommunen inte kunde ge pengar till, så eventuella utövare av dans hade man ingen aning om de fanns eller inte. Inte heller aerobics, zumba eller någon annan populär gympingaktivitet som bl.a. min fru ägnar sig åt. Jag tog faktiskt upp saken, men fick till svar att det var ett förhållande som var helt omöjligt att ändra på. Varför anpassa politiken till medborgarna, när man kan satsa på det motsatta?

    Så, vad resulterade då det hela i? Jo, kommunen skulle dra ned på istiderna i hockeyrinken för pojkar, så att det blev fler tider för flickor som inte spelade hockey. Möjligen kan det vara så att flickor som vill träna konståkning kommer att få dra nytta av det, jag vet inte. Idrottsföreningarna skulle även fundera över hur man kunde rekrytera medlemmar för att “rätta till” den sneda könsfördelningen. Nu i dagarna har vi också fått en kallelse till ett obligatoriskt seminiarium om att behandla människor lika, för om inte könsfördelningen är jämn så måste det ju vara vårt fel. Det är otänkbart att det faktiskt finns skillnader i preferens mellan flickor och pojkar, så “felet” måste ligga någon annanstans.

    Sammanfattningsvis så kommer kommunens åtgärder troligen att orsaka att det totala idrottandet minskar på pojkars bekostnad, när de drar ned på tider och möjlighet för pojkar att idrotta med förhoppningen att det lockar fler flickor. De skuldbelägger dessutom de idrotter som företrädesvis utövas av det ena könet, och hotar att bestraffa dem genom att de får ett minskat kommunalt stöd om de inte medverkar till kommunens mål med jämnare könsfördelning i varje enskild idrott. Troligen även det en åtgärd som företrädesvis kommer att användas mot idrotter där majoriteten av utövarna är pojkar, eftersom flickor ändå är den grupp som totalt sett missgynnas.

    Jämlikhet… *facepalm*

  8. Facepalm sammanfattade det hela rätt bra tycker jag. :)

    Jag har suttit och funderat lite på det här med statistik och hur man använder det. Om och om igen gör man felet att mäta rättvisa i utfall snarare än i möjligheter. Jag kan tänka mig att det beror på att det är avsevärt lättare – hur mäter man vilka möjligheter en individ har? Men det uppenbara problemet med det är att det inte får med alla faktorer. Hur kan man få med alla individuella faktorer längs vägen när man mäter rättvisa i lönefördelning, till exempel?

    Vill man hårdra det är det faktiskt så att om rättvisa i utfall är vad man vill uppnå så är förtryck och misär det enklaste. Om alla är lika fattiga och lika begränsade så är det rättvist.

    Jag tänker också att många misstolkar statistisk. Man kan statistiskt se att utlandsfödda är överrepresenterade i fängelser, alltså är utlandsfödda mer benägna till kriminalitet. Eller… så har de sämre advokater, faller offer för domstolens fördomar, etcetera. Jag säger inte att det är det ena eller det andra, men det kan vara så. Det är i alla fall inte så att alla utlandsfödda är kriminella, men en del drar ju till och med den slutsatsen.

    På samma sätt kan man statistiskt se att vita män tillhör toppskiktet både vad gäller makt och lön. Vi är, som det heter och är svårt att både säga och stava till, privilegierade. Detta tycks av somliga tolkas som att alla vita män alltid har det mer förspänt än alla icke-vita och alla kvinnor, och av åter andra tolkas det som att det är så det tolkas av alla andra. Vilket naturligtvis inte är sant. Men när en arbetslös snusmumrik i en brukshåla aldrig kan slå upp tidningen utan att en person med konstigt efternamn och/eller äggstockar upplyser honom om att han är det där han sannolikt inte kan stava till, så känner han sig förmodligen dubbelt osynlig. Och då kanske han till slut blir så arg så han skriver några könsord och utropstecken till vederbörande.

    Jag blev väldigt off topic där känner jag, men… statistik är farligt i fel händer. Som någon sa: Det finns lögn, förbannad lögn och statistik. I en tid när vi kan få tillgång till data på i stort sett allt är det nog viktigt att vi alla blir bättre på att tolka datat också.

  9. Jesper Jesper

    @Patrik 14:16
    Du säger “att nej, jag bedömer inte argument rent subjektivt”, och jag säger att jo, din bedömning att de som talar för att det finns ett lönegap är mindre nyanserade än de som talar emot att de finns ett lönegap är mycket subjektiv. Jag förstår att du _försöker_ bedöma det objektivt, men det är en annan sak. Din bedömning om vem som argumenterar mest nyanserat och vettigt är subjektiv på två sätt, dels urvalet (vilka du uppmärksammar som sägandes en sak och hur du värderar deras betydelse i debatten), dels vilken typ av uttalande du uppfattar som nyanserat.

    Om du då baserar din uppfattning i frågan om det finns ett lönegap eller ej (allt annat lika, och nu är jag tillbaka på din första kommentar), på vem du bedömer som mest nyanserad, så baseras din uppfattning mer på något subjektivt, inte objektivt. För du skriver ju också att du inte heller har siffrorna som visar att det inte finns ett (statistiskt signifikant) lönegap när faktorer kompenserats för.

    Jag ber om ursäkt för att jag fick en släng av Asperger. Men om du menade vad du skrev så har jag rätt, oavsett om det finns ett statistiskt signifikant lönegap mellan könen eller ej.

  10. Patrik Patrik

    @Jesper: Självklart är allt subjektivt i viss mån. Det är därför jag skrev att jag försöker bedöma så objektivt som möjligt. Inga absoluta uttalanden från min sida, men jag hävdar att jag är mer objektiv än subjektiv.

    Du, å andra sidan, påstår inledningsvis att min bedömning är rent subjektiv. Rent = 100%, d.v.s. helt och hållet subjektiv. Det är uppenbart felaktigt. Du modifierar det sedan till “mycket” subjektiv.

    Låt oss fundera lite över det. Vad har du egentligen för belägg för att göra en sådan bedömning? Med tanke på att jag kan vara precis vem som helst som heter “Patrik” så kan du rimligen inte bedöma det jag skriver annat än utifrån den här diskussionen. I den här diskussionen har jag dels påstått att jag gör en objektiv bedömning, dels hänvisat till vilken metod (den vetenskapliga metoden) som jag använder för att göra den bedömningen.

    Så mycket mer än så har jag inte skrivit, så det är verkligen märkligt att du över huvud taget tycker dig vara i stånd att fälla ett utlåtande. Du lägger fram teorier om att jag skulle göra ett skevt urval, men hur kan du ha någon som helst kunskap om det urval jag gjort? Du påstår också att min värdering är subjektiv på grund av…att uttalanden kan vara av olika typ och jag kan ha en preferens? Jag antar att det du menar är att jag skulle lida av “confirmation bias”? Vilket stöd har du för det?

    Som du ser så KAN du inte veta något om det du uttalar dig om, så det du skriver är inget annat än vilda spekulationer.

  11. Patrik Patrik

    @Joshua_Tree: Komiskt nog skulle det du skriver precis lika gärna kunna handla om kommunism som om feminism. Lösningen med att alla lever i samma misär stämmer på pricken! :D

    Jag tror inte att det handlar så mycket om att man mäter fel, som att man tänker fel. I mitt exempel så förutsätter man t.ex. att om bara förutsättningarna är lika, så kommer könsfördelningen att vara perfekt jämn…i en balettklass.

    Det är också väldigt svårt att diskutera det, för de flesta människor är helt oförmögna att identifiera vilka antaganden de verkligen bygger sina resonemang på. Många skulle omedvetet göra antagandet ovan, och sedan vara helt oförmögna att förstå att det ens kan ifrågasättas. Det är för dem en oomkullrunkelig sanning som är lika lätt att ifrågasätta som att solen går upp på morgonen. Det är alltså inte bara så att de mäter fel sak, de är dessutom orubbligt övertygade om att de mäter rätt sak.

    Diskussioner blir hopplöst svåra, eftersom många människor har så väldigt svårt att bli ifrågasatta. De klarar inte av att hantera det, utan tar det som personliga förolämpningar vilket resulterar i att de blir aggressiva och söker konflikt.

    Frågan är om det finns något större hopp för mänskligheten på den här punkten? Vår förmåga är bristfällig, och vi saknar dessutom förmåga att hantera vår egen bristfällighet. Är det rimligt att tro att vi kollektivt kan bli bättre på att tolka statistik inom överskådlig framtid? Jo, jag vet att det kanske är cyniskt att tänka så, men allvarligt talat…hur mycket har mänskligheten verkligen utvecklats sedan stenåldern? Våra verktyg har utvecklats otroligt mycket – men har människan utvecklats signifikant som djurart? Jag tror tyvärr inte att vi har utvecklats så mycket som vi gärna vill tro.

    Vad behövs för att förbättra mänskligheten som djurart? Hur skapar vi ett evolutionstryck som skapar bättre människor? Där kommer vi in på ett riktigt stort (och känsligt) ämne…

    Apropå män, makt och lön så finns det ett intressant fenomen som brukar vara väldigt svårt att förklara för de som redan har bestämt sig för hur världen ser ut: variansen hos män är större än variansen hos kvinnor. Det har visats för IQ som är lätt att mäta, men man tror att det även gäller för andra egenskaper. Tänker man efter hur evolution fungerar så är det fullständigt logiskt varför det är så.

    Det här gör att följande två påståenden BÅDA kan vara sanna:

    A. Kvinnor är intelligentare än män.
    B. Fler män än kvinnor är genier.

    Att förklara hur det där hänger ihop brukar vara helt omöjligt i fel sällskap. Det är som att prata ut i tomma intet – det finns *ingenting* på andra sidan.

  12. Jesper Jesper

    @Patrik
    “Rent” subjektiv i kommentar 5 var en överdrift, “mycket” eller “huvudsakligen” passar bättre. Jag har bara bedömt vad jag har läst av det pseudonymen Patrik skrivit i den här kommentarstråden. Jag tycker att det jag uttryckt i föregående kommentar stämmer. Jag tycker också att du bygger hönor av argumentfjädrar på ett sätt som gör att jag nog tappat intresset för diskussionen.

  13. Patrik: Du har rätt i att man tänker fel snarare än mäter fel. Och det var nog så jag menade. Precis som du säger förutsätter man att om möjligheterna är lika kommer utfallen också att bli lika i ett genomsnitt. Jag tror att en del i problemet också är oförmåga att förstå att andra människor gör andra prioriteringar än de själva. Till exempel skulle jag kunna bo billigare, men vi gör prioriteringen att det är värt mycket att ha barnens dagis rakt över gatan och att jag kan gå till jobbet på fem minuter. Jag vet att det är helt obegripligt för en och annan som tycker att jag istället ska köpa ett hus utanför stan för det är mycket billigare. Ja det är det. Men då ska jag åka bil minst en timme om dagen för att ta mig till och från jobbet, och så måste jag ränsa takrännor och klippa jävla gräs och måla om och fan vet vad annat man måste göra som husägare. Orka! Jag betalar för att slippa.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: