Hoppa till innehåll →

Om kroppsdelars skyddsvärde


Laenulfean / Foter / Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-NC-SA 2.0)

På morgonkvisten snubblade jag över följande påstående på Facebook:

Den första suspensoaren i idrottssammanhang började användas 1874. Motorcykelhjälmen fick ett genomslag 1974 bland gemene man. Det tog mannen 100 år att inse att även hjärnan är en viktig kroppsdel värd att skydda.

Eftersom jag är något av en drygpåse började jag genast plocka sönder påståendet som till att börja med haltar betänkligt då det jämför den första suspensoaren i idrottssammanhang med motorcykelhjälmens genomslag bland gemene man. Antingen får man jämföra när de båda skydden användes för första gången eller så får man jämföra när de fick sina generella genomslag, helst i samma eller likvärdiga sammanhang. Sedan kan man ju börja googla.

Det stämmer att den första suspensoaren så som vi känner den konstruerades 1874. Dock inte för hockeyspelare utan för cyklister för att skydda släktklenoderna från stötar när man cyklade över kullerstenar. Termen jock strap kommer sig just från att det var cyklister (bicycle jockeys) som använde dem, och den amerikanska termen jock som används som benämning på en sportkille i skolor, kommer i sin tur från användandet av jock strap. Av alla attiraljer idrottare använder är det alltså just pungskyddet som blivit upphov till en term för sportkille. Det är faktiskt ganska roligt.

Om vi då hoppar till den andra änden av jämförelsen, motorcykelhjälmen, så är det helt enkelt orimligt att den skulle ha fått ett genomslag bland gemene man före 1874 då den första motorcykeln för kommersiell tillverkning, the Butler Petrol Cycle, designades tio år senare och tillverkades först 1888. Det var en trehjulig historia på sexhundra kubik med en toppfart på hissnande 16 km/h. Uppfinnaren Edward Butler försökte förbättra hojen ytterligare men begränsades kraftigt av Red Flag Act från 1865 som föreskrev en topphastighet för självdrivna fordon på 3 km/h i bebyggt område och 6,5 km/h utanför, samt att dylika fordon måste opereras av minst tre personer varav en gick framför fordonet med en röd flagga. Det skulle således dröja ytterligare några år innan motorcykeln fick sitt generella genomslag, och att motorcykelhjälmen skulle få sitt genomslag före motorcykeln är bara orimligt.

Att utifrån dessa uppgifter dra slutsatsen att män generellt brydde sig om att skydda kulorna hundra år innan man kom på tanken att skydda huvudet är larvigt. Resonemanget utgår på något sätt från att man inte skyddade sig alls före 1874, vilket såklart inte heller är rimligt. Hjälmar har använts i alla tider. De äldsta kända hjälmarna användes av assyriska krigare sisådär 900 år före kristus. Ska man hålla sig till hjälmar i idrottssammanhang bör man åtminstone få åberopa tornerspelen som utkämpades av medeltidens riddare.

En variant av påståendet om suspensoar och hjälm som gör en rimligare jämförelse lyder som följer:

Den första suspensoaren användes i hockey 1874. Den första hjälmen användes 1974, vilket betyder att det bara tog 100 år för män att inse att hjärnan också är viktig.

Det är en mer adekvat jämförelse, dock fortfarande osann. Jag hittar inga uppgifter om när den första suspensoaren användes i hockey så låt oss för sakens skull anta att hockeyspelare genast tog till sig C. F. Bennetts hjälpmedel för cyklister och började använda suspen omedelbums. Den första spelare att regelbundet använda hjälm i NHL var George Owen som spelade för Boston Bruins 1928-29. Klart senare än 1874 förvisso, men knappast hundra år. Det var dock först 1979 som NHL införde hjälmtvång och den siste att spela utan hjälm i NHL var Craig MacTavish så sent som 1997 då hjälmtvånget inte gällde spelare som debuterat i ligan innan det infördes. Som jämförelse kan nämnas svensk ishockeys visirtvång som inte gäller spelare födda före 1966, vilket gjorde att Tommy Sjödin blev den siste att spela utan i högsta serien. Värt att notera är också att NHL vad jag förstår fortfarande inte har något krav på suspensoar. Och hur som helst säger det möjligen något om hockeyspelares prioriteringar, men knappast om mäns generellt.

Det finns flera skäl till att hjälm inte användes tidigare i ishockey. Ett skäl är förstås machokulturen, och här finns det fog för att hävda att man prioriterar genitalierna före skallen. Men behovet att skydda huvudet fanns inte på samma sätt tidigare. Slagskott förekom inte på den tiden. Pucken kom inte upp i huvudhöjd annat än av misstag (typ felträff och hopslag) och då inte med en hastighet värre än att det kanske gjorde lite ont. Möjligen kunde man spräcka ett ögonbryn. En puck med samma hastighet mot kulorna är däremot tillräckligt för att orsaka en avsevärd och förlamande smärta. Huvuden är nämligen hårda, till skillnad från testiklar. Naturen har redan bestämt att hjärnor behöver skyddas. Naturen uppvisar däremot en chockerande ignorans gentemot testiklar.

Nu är det förvisso inte bara puckar som kan göra illa huvuden. Is både halt och hårt. En farlig kombination, i synnerhet i en kontaktsport som ishockey. Det var också incidenter där spelare slagit huvudet i isen med allvarliga konsekvenser som så småningom ledde till att NHL införde hjälmtvång. Det bör dock noteras att långt innan det generella hjälmtvånget tog såväl enskilda spelare som hela lag till sig hjälmen, och hånades för det av både publik och kommentatorer. Jämför med fotbollsmålvakten Peter Cech, eller stavhopparen Toby Stevenson.

Vilket leder oss tillbaka till suspensoarens ursprung – cykel. Kullerstenar är också hårda. Det må så vara att hjälmtvång inte infördes i NHL förrän 1979. Inom cykelsporten infördes hjälmtvånget inte förrän 2003. Så om man utifrån prioriteringar vill dra slutsatsen att hockeyspelande män är lite dumma så framstår de ändå som genier jämfört med cyklister.

Min vän Mattias sa en gång att hjälmar av människor som utsätter sig för livsfara, såsom bergsklättring, utförsåkning, Formel 1 och krig, och att man därför kan dra slutsatsen att hjälmar skyddar huvuden som är för dumma för sitt eget bästa. Man skulle därför kunna tänka sig att hjälmförbud snarare vore att föredra för genpoolen. Och beträffande testiklar så har någon, dock inte Betty White som vanligtvis tillskrivs citatet, sagt:

Why do people say ’Grow some balls?’ Balls are weak and sensitive. If you wanna be tough, grow a vagina. Those things can take a pounding.

Huvudet är hårt. Man kan nicka fotbollar med huvudet, stånga sönder brädor och skalla varandra. Prova att utsätta testiklarna för motsvarande trauma och kom sedan, när du har återhämtat dig, och gör dig lustig över att idrottare använder pungskydd.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Publicerat i Historia Kåseri Sport

4 kommentarer

  1. Där ser man! Annars hade jag läst att ”cod piece” tillkom då man började använda byxor, vilket i stort sett bara var två byxben som fästes och lämnade grenen bar vilket kyrkan ogillade. Men det låter högst sannolikt att pungskydd användes under tornerspel. Varför täcka in hela kroppen i plåt och blotta kulorna liksom?

  2. Just Petr Čech blev ju skadad 2006 och var en hårsmån från döden (enligt läkarna som opererade honom) efter att en anfallare knäat honom i skallen vid en utrusning. Efter en sån grej skulle jag också bära hjälm. Själv har jag pajat både ben och bröstkorg i samma situation och fått en och annan känga eller kroppsdel i huvudet vilket säkerligen förklarar en del…

  3. Jo jag vet att Cech skadade sig allvarligt. Ändå är den där hjälmen föremål för hån. Och den ser faktiskt skittöntig ut, men det är ännu töntigare att dö på grund av fåfänga.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: