Det handlar alltså om porrfilter. Igen. Det är en sådan där grej som dyker upp lite nu och då när politiker känner att de måste göra någonting, helt oaktat om det är rätt sak att göra, om det har otrevliga bieffekter, om det ens går att göra och om det överhuvudtaget adresserar rätt problem.
Förslaget har sågades per omgående grundligt och hänsynslöst och det finns ingen anledning att gå djupare in på det. Sammanfattningsvis kan man säga att det de föreslår är dumt. Att internetoperatörer skulle förinstallera en programvara i våra apparater för att filtrera bort porr är världfrånvänt och inte så lite kränkande av såväl privatliv som äganderätt. Hur man ens har tänkt att det skulle gå till vet jag inte, men jag vet ett land som tvingar folk att ha viss programvara i telefonen: Kina. Därtill kommer problemet med att filter är trubbiga verktyg. Att blockera en viss typ av material är inte så enkelt som att knappa in en kodsträng som säger ”block porn”. Det är lite mer komplicerat än så.
Nå, som sagt: Förslaget sågades per omgående av diverse tyckare och tänkare, och det är ju gott så. Ett tag kändes det nästan som att poletten började ramla ner hos folk. Att det där somliga av oss försökt förklara så länge, att filtrering är fel väg, att man riskerar att förstöra det öppna nätet och allt vad som följer på det, vilka möjligheter till missbruk som finns, etcetera, började slå rot. Och det vore ju minst sagt ironiskt om det efter spaltmil av text om det vackra i att dela med sig av kultur, om yttrande- och åsiktsfrihet, om möjligheterna med delad kunskap, om det efter allt det slutligen var porr som fick folk att sätta ner foten.
Riktigt så är det nog inte ändå. Nyss läste jag att ett stycke i EU:s förslag till ny upphovsrättslag har fått flera medlemsländer att sparka bakut (nej, Sverige är inte ett av de länderna). Anledningen? Filter. Förslaget går ut på att tjänster där användare kan ladda upp material måste samarbeta med upphovsrättsmaffian och införa filter som identifierar och stoppar filer som innehåller upphovsrättsskyddat material. Återigen; ett sådant filter vore inte bara rejält trubbigt, det skulle också öppna för ett massivt missbruk. Det finns redan exempel på sådant missbruk på den största av dylika tjänster – Youtube. Där har det förekommit att Youtube, på order av upphovsrättmaffian, tagit ner material på felaktiga grunder. Och om Youtube inte kan stå emot när stora stygga upphovsrättsmaffian huffar och puffar, hur ska då andra aktörer kunna göra det?
Men nu när folk äntligen har förstått det här, då pågår det väl just nu en storm på nätet? Njae, inte så mycket. Och då är ändå det här något mycket mer konkret och därmed farligare än det föreslagna porrfiltret. Trots allt; det ena är en vimsig debattartikel författad av en grupp inom ett svenskt oppositionsparti, som majoriteten av sagda parti inte kan antas stödja och som därför sannolikt inte kommer att bli ett konkret förslag. Och folk går bananer. Det andra är ett stycke i ett förslag till EU-direktiv som för eller senare förmodligen kommer att drivas igenom, med eller utan nämnda stycke. Men stormen utebilr.
En gång i tiden anklagades Piratpartiet för att bara vilja ha gratis film och musik, och att man dolde det bakom fina ord om kultur och kunskap. Jag hävdar alltjämt att så icke är fallet, men tvingas däremot lite sorgligt att inse att en stor del av det stöd man en gång åtnjöt kom från folk som faktiskt mest bara ville tanka film och musik. När streamingtjänsterna tog över blev det något av en ickefråga för gemene man, och Piratpartiet föll i glömska.
I andan av lågt hängande frukt vill jag därför föreslå till mina gamla maties att byta namn till Porrpartiet. Det är tydligen där slaget om Internet står.
För att vara rättvis, så tror jag att förslaget ska ses som en kopia av det brittiska porrfiltret, där det är internetoperatören som filtererar (om man nu inte ber dem att inte göra det), och man därmed inte behöver någon speciell programvara på sin dator eller telefon.
Det förtjänar dock fortfarande en hedersplattnacke, och förändrar inte den huvudsakliga kritiken.
Så är det nog. Likväl skrämmande okunnigt. Och man undrar ju hur ett sådant filter hanterar Tumblr… :)
”Holier than thou” är en kvinnlig härskarteknik, särskilt kvinnor emellan. Alla organisationer där kvinnor kämpar om positioner (eller organisationer där kvinnodelen skall profilera sig gentemot andra organisationers kvinnoförbund/delar) drabbas därför förr eller senare av ett slags inflationstävlan i vem som kan vifta hårdast med moralpekpinnen över vanligt folk. Det är 50% biologi, 50% social konstruktion – finns inga kända undantag annat än kortare perioder i helt nystartade föreningar/organisationer/partier.
Jag tror inte att ”holier than thou” är en specifikt kvinnlig härskarteknik. Den förekommer lite varstans. Diverse kvinnoförbund har förvisso en historia av att tomta ur ordentligt, men jag tror att resultatet skulle bli samma oavsett vilken egenskap man klumpade ihop sig utifrån. Problemet är inte att de är X (X är i det här fallet kvinnor men kan bytas ut) – problemet är att de är personer som ser sig själva som X först och främst, i alla sammanhang, och när såna personer klumpar ihop sig för att spåna tillsammans kan helt fantastiska konstigheter uppstå.