Den amerikanske pionjären Daniel Boone, som bland annat anses vara den som fann Cumberland Gap[1]Urinvånare hade känt till passagen genom Appalacherna länge men i vanlig ordning finns saker först när en vit man har pekat på det. och därmed banade väg för den första vågen av nybyggare väster om Appalacherna, är begravd på två olika platser. Och det är inte för att han styckats och placerats ut som varning, William Wallace-style. Häng med!
När Boone banade väg västerut lades grunden för det som sedemera blev Kentucky, USA:s 15:e delstat och den andra delstaten att tas upp i unionen efter att de ursprungliga 13 kolonierna förklarat sig självständiga, blev han också på sätt och vis Kentuckys fader. Boones äventyr i Kentucky innefattar flera konflikter med urinvånare där han bland annat blev tillfångatagen och sedermera adopterad av Shawnee-stammen, vilket i sin tur ledde till att han ställdes inför rätta misstänkt för att ha bytt sida till Shawnee efter att ha lyckats fly. Dessa äventyr, tillsammans med jakthistorier, hans deltagande i frihetskriget och mycket annat publicerades 1784 som en krönika i en bok med det korta och slagkraftiga namnet The Discovery, Settlement and present State of Kentucke and an Essay towards the Topography, and Natural History of that important Country och därmed blev Boone en celebritet och hans liv för alltid förknippat med Kentucky.
Boone själv drog dock vidare. Hans instinkter för affärer var lika dåliga som hans jaktinstinkter var bra, och efter misslyckade landspekulationer och underlåtelse att betala sina skulder eller infinna sig i rätten valde Boone att lämna USA. Han tog med sig sin familj och slog sig 1799 ner i spanska Lousiana, i det som idag är St Charles County, Missouri. Där kände han sig säkert på tryggt avstånd från både fordringsägare och lagens långa arm. Fem år senare var han plötsligt i USA igen. Inte för att han hade flyttat på sig, utan genom att USA köpte området i Louisianaköpet 1804 där USA i ett slag dubblade sin yta. Och eftersom Boone, med sitt eländiga sinne för affärer, bara hade muntliga avtal för sina landrättigheter i spanska Louisiana gällde de inte längre när området nu var amerikanskt (och däremellan också hunnit vara franskt). Så Boone fick ägna ålderns höst åt att bråka för att få sina landrättigheter godkända och därefter sälja dem för att betala av sina skulder i Kentucky.
Daniel Boone dog 1820, 85 år gammal. Han begravdes på samma plats som sin fru på det som nu är Old Bryan Farm Graveyard. Graven fick dock ingen riktig gravsten förrän i mitten av 1830-talet. Det är relevant för resten av historien.
1845 grävdes paret Boones kvarlevor upp och flyttades till nygrundade Frankfort Cemetery i Kentucky där de begravdes på nytt inför tusentals åskådare. Det är lite oklart varför, men högst sannolikt för att Boone ansågs viktig för Kentuckys historia och för att han blev en legend redan under sin livstid. Därför var han ett hett namn Frankfort Cemeterys grundare Mason Brown, för övrigt son till Kentuckys förste guvernör John Brown, som hade stora visioner. Troligen resonerade han att om han kunde få en riktig kändis begravd här så skulle det bli en känd och aktad plats, en Memorial Park (hur det nu bäst översätts) dit människor skulle vallfärda för att besöka monument över berömda personer. Och vem bättre att börja med än Kentuckys fader, Daniel Boone?
Boones släktingar i Missouri var dock mindre glada över tilltaget och snart började det spridas en legend om att Boones officiella gravsten, som alltså kom på plats många år efter hans död, av misstag pekade ut fel grav och att släktingarna känt till det men hållit tyst och därmed låtit myndigheterna flytta fel kvarlevor till Kentucky. Det skulle givetvis kunna vara en efterkonstruktion för att liksom ge fingret till överheten och samtidigt en tröst för en lokalbefolkning som säkert känt sig överkörd.
Men 1983 gjordes en rättsantropologisk undersökning av den avgjutning av Daniel Boones kranium som gjordes i samband med flyttandet av hans kvarlevor. Slutsatsen av den undersökningen var att kraniet ifråga skulle kunna tillhöra en afroamerikansk man. Man vet att svarta slavar begravdes på samma plats som Boone, så det är möjligt att legenden är sann. En tänkbar förklaring till debaklet är att när man började gräva en grav åt Daniel Boone bredvid hans fru så visade det sig att där var det upptaget, och därför lades hans kropp vid fruns fötter istället för vid hennes sida.
Även om det osannolika slutet på Daniel Boones saga skulle visa sig vara uppdiktat, så finns det faktiskt ett mycket enklare skäl att hävda att han har två gravar. En tidning i St Louis närvarade när kvarlevorna grävdes upp 1845 och vittnade om att kistan hade ruttnat bort, vilket i sin tur gjort att kroppens förmultning kommit så långt att bara de större benen kunde flyttas.
Så oavsett vem de grävde upp och flyttade 1845 så flyttade de inte allt. Och så kommer det sig att både Frankfort Cemetery, Kentucky, och Old Bryan Farm Graveyard, Missouri, än idag gör anspråk på att vara Daniel Boones sista viloplats.
Bild: CC BY-SA 2.0 – Doug Kerr
Andra bloggar om: Daniel Boone, Kentucky, Missouri, historia
Noter
| ↑1 | Urinvånare hade känt till passagen genom Appalacherna länge men i vanlig ordning finns saker först när en vit man har pekat på det. |
|---|