Hoppa till innehåll →

Kategori: Övrigt

Någon har fel på Internet

En sak jag älskar med Internet är att om man har fel så får man veta det. Ofta dessutom på ett pedagogiskt och trevligt sätt, även om det naturligtvis också finns drygpåsar därute som finner nöje i att slå ner på fel men är mindre intresserade av att hjälpa till att sprida kunskap. De allra flesta är glada i att upplysa och dela med sig av kunskap, det är min erfarenhet.

Så skedde nyligen då jag skrev om granskning av granskning och i slutet nämnde citatet på Uppsala universitet: ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Jag nämnde det därför att jag har problem med den sortens tänk eftersom det förutsätter facit. Min tolkning av det blir således att ”rätt” är ”politiskt korrekt” (ett för övrigt alldeles utmärkt uttryck som tyvärr kidnappats av rasister). Jag menade att det är folk som vågar tänka utanför ramarna som tar oss framåt.

In träder så en Patrik och ger en alternativ förklaring. Ni får gärna läsa kommentarerna själva (1 och 2), men väldigt förenkat menar Patrik istället att citatet syftar på ett objektivt ”rätt”. Att tänka ”fritt” är att spåna och ta fram teorier, men att tänka ”rätt” är att applicera vetenskapliga metoder för att bevisa eller förkasta de teorier som fritt tänkts fram. (Var det rätt?)

Det låter rimligt. Vad Thomas Thorild egentligen menade kan vi inte vara säkra på, men det är en tolkning långt mer värdig ett vetenskapligt institut.

Someone-is-wrong-on-internet
Bild: XKCD (CC BY-NC 2.5)


Andra bloggar om: ,

En kommentar

Apropå granskningen av granskningen

Snabb summering: Politikfakta har granskat Feministiskt Initiativs partiprogram och utifrån det satt ihop en sammanställning som cirkulerat i sociala medier. Viralgranskaren på Metro granskar granskningen och kommer fram till att den är falsk. Hur? Genom att fråga Feministiskt Initiativ om Politikfaktas sammanställning stämmer…

Nu har dock även Opinionsbloggen på Expressen granskat Viralgranskarens granskning av Politikfaktas sammanställning och underkänner den förra. Opinionsbloggen jämför de olika versionerna med vad som faktiskt står i F!:s partiprogram och drar slutsatsen att det egentligen bara är två punkter av 25 i Politikfaktas sammanställning som kan anses fel.

Politikfaktas trovärdighet må vara minst sagt naggad i kanten, men tyvärr sänker det här också trovärdigheten för Viralgranskaren. Att man ”granskar” sammanställningen genom att fråga F! istället för att jämföra med deras partiprogram känns inte särskilt… granskande.

Det man kan lära sig av det här är som vanligt att gå till källan och inte förlita sig på andras tolkningar av den, eftersom tolkningarna tenderar att vara ill- eller välvilliga. Men det är också intressant att F! slipper undan kritisk granskning i så hög utsträckning. Det finns punkter i programmet som är märkliga och absolut borde ifrågasättas, men av någon anledning tycks partiet stå över granskningen. Är F! det nya Miljöpartiet i det avseendet? Per Gudmundson har en intressant teori om det.

Personligen tycker jag att det är djupt obehagligt med ett parti som förespråkar omskolning av oliktänkande. Nej, jag fattar väl att man inte tänker sig att skicka ideologiska motståndare på omskolningsläger av sovjetisk modell, och omskolningen gäller specifikt ”mäns konsumtions. och transportmönster”, men att man vill lära ut sin ideologi redan i förskolor (där barnen ska lära sig bland annat om ”könsmaktsordningen) och att man vill skicka den som tycker fel på kurs så att den lär sig tycka rätt… Det är obehagligt. Det är mycket möjligt att jag är överkänslig på den punkten. För mig personligen är det obegripligt att man ens kan överväga att lägga sin röst på dylikt, men så har jag alltid haft problem med den där inskriptionen på Uppsala universitet också som säger att det är stort att tänka fritt men större att tänka rätt. För mig är det alltid större att tänka fritt. Att tänka rätt förutsätter att någon har facit. Att tänka fritt är vad som tar oss framåt.

Historien är full av människor som öppnade nya möjligheter för oss andra genom att tänka fritt istället för rätt, som till exempel Gallileo Gallilei, Leonardo da Vinci och Nikola Tesla. Eller Mary Wollstonecraft. Hade hon tänkt rätt istället för fritt hade hon heller aldrig bidragit till att glänta på dörren till kvinnors frigörelse.

8qjj6


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

13 kommentarer

Lästips

Ibland orkar man inte riktigt. Idag är en sådan dag. Jag har lite idéer som ligger och skramlar, men de är för omfattande och kräver ett piggt huvud för att skrivas. Idag är helt enkelt inte rätt dag för det.

Så jag nöjer mig med ett par lästips. Till exempel Lisa Magnusson i Hela Hälsingland: Samhället måste sluta bekämpa sexsäljare. Och Henrik Alexandersson som skriver att USA hotar Tyskland om Snowden.

Och slutligen Anna Troberg om den senaste opinionsmätningen där Piratpartiet tangerar 3,1%. Det är inte tillräckligt, men det är en stadig uppgång. Detta trots att etablissemanget anstränger sig för att låtsas att Piratpartiet inte längre finns. Eller på grund av.


Andra bloggar om: , , , ,

Kommentarer stängda

Älgen Ekorre

Det blev en tripp till IKEA idag. Det fanns lite smått och gott som behövde inhandlas till hushållet, bland annat en rullgardin så somliga nattarbetare kan sova på dagen. Inte jag alltså, jag har inga som helst problem att sova när det är ljust. Som vanligt kommer man dock hem med ytterligare ett par saker utöver det planerade. Den här gången bland annat en gungälg till barnen. Jo, den är faktiskt jättesöt.

Men vad tror ni att gungälgen heter då? Älg, hade man kunna tro. Eller Hälge. Icke. Ekorre. Gungälgen heter Ekorre. Alltså hur fan namnger IKEA sina prylar? Sätter de upp ett antal namn på en vägg, dricker träsprit tills de blir blinda och kastar sedan en pil?

Jag hittade även en lampa som hade slippat in i någonting komfortablare, så att säga. Den borde heta Slampa men det gör den så klart inte. Den heter PS 2012. För att Ekorre redan var taget. Den köpte jag inte. En PS4 däremot vore inte helt fel.

IMAG0201


Andra bloggar om: ,

2 kommentarer

Glassagne

Här hemma har vi i stort sett alltid ett par matlådor i frysen. Lagret fylls på under dagarna jag är ledig och börjar sina under dagarna jag jobbar. Ibland händer det dock att jag glömmer att ta ut matlådan ur frysen i tid, vilket gör att när det är dags att äta på jobbet har jag ofta en svåridentifierad isklump att värma upp.

En dag var den isklumpen en lasagne, vilket gav upphov till ordvitsen ”glassagne”. Ur det utvecklade sig sedan en idé att lansera glassagne på riktigt, som alternativ till Gorby’s piroger och Billys pan pizza. Glassagne skulle då vara format som en strut men med virade lasagneplattor istället för våffla, och fylld med bechamel- och köttfärssås.

Jag tror att det skulle bli en hit, och om jag kunde teckna skulle jag rita en glassagne åt er, men ni får helt enkelt tänka er en glasstrut som det ryker om istället.


Andra bloggar om: ,

3 kommentarer

En försenad julkalender kanske

För några år sedan gav mig på att skapa en musikjulkalender. Det var ett episkt misslyckande som kom efter redan efter ett par dagar och dog på lucka fyra. Men skam den som ger sig. Idag, när vi redan skriver den tredje december, kläckte jag idén till en nedräkning med syfte att åtminstone delvis återställa tilltron till omvärlden. Jag vet, skulle jag? Killen som om ovädret från Misfits drog in skulle förvandlas till super”hjälten” Pessimisto? Ja, kanske just därför. Om det kommer från mig kan det inte avfärdas som possitivitetstrams. Det behövs lite motvikt till alla larm. Och i dessa mörka årstider där inte ens snön behagar dyka upp för att lysa upp, och när vi närmar oss början på ett nytt årshjul, verkar det lämpligt att ägna sig åt sådant.

Det är också av rent personliga skäl. Jag behöver ägna mig åt att gräva fram lite godhet att lysa upp mitt eget mörker med. Den försenade vintern gör att höstdepressionen och juldepressionen håller på att gå ihop för att skapa en superdepression. The perfect depression.

Så, med start imorgon och december ut siktar jag på att posta en grej om dagen med människor som gör någonting bra för mänskligheten, eller bara någonting som i stort visar på att saker och ting inte är så jävliga som vi tror. Att det, trots dödschocker, veckans sjukdom och fel låt vann, faktiskt blir bättre.

Varför från imorgon och december ut? Tja, förutom för att jag kom på idén idag så passar det rebellen i mig. Because fuck you, helt enkelt.

3 kommentarer

Smartare än en ettochetthalvtåring? Knappast.

Det senaste är att när vi åker bil ska vi räkna saker i trafiken. Det har Stora bestämt. Vanligen är det taxibilar, Kia-bilar och bussar som ska räknas. Han bestämmer vem som ska räkna vad. Man kan tro att det är den som får ihop flest av sitt som vinner, men det är inte riktigt så enkelt. Ibland hävdar han att den som får fyrtio vinner. Ingen har i så fall vunnit än.

I alla fall. Idag bestämde han att jag skulle räkna taxibilar, mamma skulle räkna Kia-bilar och han själv skulle räkna bussar. Sagt och gjort. Ut på vägen och börja räkna. Det låter ungefär såhär:

”Titta, en taxibil! Nu har jag ett!”
”Åh, en buss till! Då har jag två!”
Och så vidare.

Efter ett tag började lilla peka och säga ”bil”. Så när vi summerade tävlingen på nästan hemma och någon hade fjorton och någon annan sexton och, det viktigaste, jag hade tjugotvå, så satt Lilla och muttrade entonigt: ”Ha-ha, jag vann, ha-ha.”

Nej, han har ingen aning. Jag vet inte varifrån ”ha-ha, jag vann” kommer men antagligen är det nåt han har snappat upp när de större barnen har jagat varandra på gården. Men det låter roligt, och vann gjorde han ju.


Andra bloggar om:

En kommentar

Josh gästar Falkvinge

Efter en kommentar på en artikel hos Falkvinge fick jag för mig att utveckla det hela till en gästartikel. Den publicerades igår fredag. Jag känner mig nöjd med resultatet och så, men det är fan läskigt att kliva ur sin comfort zone. På svenska vet jag vad jag går för. Jag kan leka med språket och ta mig friheter för att jag behärskar det. Det är betydligt svårare att göra på engelska. Visst, jag anser att min engelska är godkänd, men det är en sak att kunna något och en annan att behärska det. Det kräver träning. Jag har skrivit på svenska i åratal, utvecklat och förfinat och ibland förfulat mitt uttryck. Att ge sig på engelska är att vara amatör igen.

Dessutom: Efter att ha drivit den här bloggen i ett antal år har jag en ganska stadig skara läsare som vet vem jag är och var jag står. Det ger mig också frihet att raljera och vältra mig i sarkasmer. Men att byta språk sådär, och dessutom på någon annans plattform, det ger en helt ny publik. En publik som inte vet vem jag är, vad jag står för, vad jag har gjort tidigare eller hur jag brukar uttrycka mig. Det ställer helt andra krav på att få det rätt. För så är det: Med er vet jag att jag har råd att klanta mig ibland, därför att jag har en hyfsat etablerad trovärdighet. Inbillar jag mig.

En annan reflektion: Det lilla jag har skrivit på engelska förut har, bortsett från lite låttexter och så, varit forumdiskussioner samt översättningar. Det är häpnadsväckande mycket lättare att skriva på engelska från början än att översätta. Jag gjorde en gång ett ganska misslyckat försök att översätta mitt eget dansbandsmanifest. Det blev inget vidare. Det blev lite svengelska i ordföljder och formuleringar och fick liksom inte den där rätta känslan. En annan gång översatte jag en text av Kajsa Ekis-Ekman för Isabella Lunds räkning och det var verkligen en utmaning för förutom att försöka undvika att kräkas i munnen var jag tvungen att försöka bibehålla tonen i hennes propaganda. Jag tror att jag lyckades ganska väl. Åtminstone tillräckligt för att känna mig nödgad att bifoga ett tillägg från översättaren där jag bad om ursäkt för texten och förklarade att formuleringarna inte var mina, att jag bara försökt återge tonen i originalet. Sedan tog jag en dusch.

Men att skriva på engelska direkt, det fungerade ändå hyfsat. Jag menar, givetvis har jag mycket kvar att lära om jag ska bli bra på det men ändå; att skriva direkt kontra översätta är lite som att befinna sig utomlands kontra att bli stoppad på gatan av någon som ställer en fråga på engelska; det handlar om vilket språk man tänker på. Ett eller två dygn utomlands och man börjar vanligtvis tänka på engelska (eller annat språk, beroende på var man är och vilka kunskaper man besitter). Att skriva på engelska visade sig vara lite samma sak – när jag väl kommit igång tänkte jag på engelska, och då flöt det på ganska bra. Formuleringarna blev inte alls så styltiga som när jag först skrivit på svenska.

Återstår väl att se om det här är något jag vill göra återkommande. Trots allt måste man utmana sig själv för att utvecklas, men å andra sidan är det ganska tryggt och bekvämt att vara en halvstor fisk i en liten damm jämfört med att vara en liten fisk i en ocean. Så vi får se. Nu har jag åtminstone doppat en stjärtfena.

Artikeln kan ni hur som helst läsa här: Copyright’s three lines of defense. Håll till godo.


Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer

Min fru förstår mig inte

Häromkvällen satt vi och pratade och kom på något vis in på det här med folk som lever dubbelliv. Som har två familjer, till exempel. Det är för mig fullkomligt obegripligt. För det första har jag fullt upp med den jag redan har så jag förstår inte varför jag skulle vilja ha en uppsättning till, hur jag skulle orka med. Men att dessutom hålla dem hemliga för varandra? Hur gör man? Hur är det möjligt? Var säger man att man är nånstans när man är med sin andra familj?

Jag sa sedan något om att jag inte ens får ihop hur jag skulle kunna ha en affär. Vad ska jag säga att jag gör istället? Jobbar över? Då kommer hon ju att undra var pengarna är. Hon svarade då att jag har varit för öppen från början. Hon vet vilka jag umgås med, hon har mitt schema, hon har hand om vår ekonomi. Så ja, det är omöjligt. Dessutom, tillade hon, går du ju aldrig hemifrån, och då är det ju lite svårt. Hon menade att om jag redan från början haft för vana att till exempel träna tre dagar i veckan, så hade jag ju efter ett tag kunnat träffa någon och bara tränat två dagar i veckan istället, men fortsatt påstå att jag tränade tre. Då hade ingen förändring kunnat skönjas i beteendemönstret. Hon har förstås rätt i det.

Så jag sa, apropå ingenting, att jag nog borde börja träna. Men då var jag tydligen inte rolig alls, hette det. Så nu måste jag ju börja träna, för min fru förstår mig inte.


Andra bloggar om:

4 kommentarer

Det kom ett mail

Den gudfruktiga kristna damen Zafirah Bahijah har ingen vidare tur. Gift i elva år utan barn, sedan dog hennes man och nu har hon själv cancer och kommer, som hon berättar, inte att leva igen. Så nu vill hon skänka arvet efter sin make på 2,5 eller 3,5 miljoner dollar (det är inte så noga) till en god kristen individ eller organisation som kommer att använda pengarna till att sprida guds ord och så. Så därför mailade hon… mig. There’s not enough face for this palm.

Här är mailet.


Från fru Zafirah Bahijah
Kära i Kristus,

Må vår gode Herren välsigne dig, belöna dig för din gå ut och ditt kommer in genom Jesus Kristus, vår Lord.Amen.

Mitt namn är fru Zafirah Bahijah, ursprung Kuwait, jag gift med sen Mr Ghassane Bahijah som arbetade med Kuwait ambassaden här i Elfenbenskusten för nio år innan han dog år 2009.

Vi var gifta i elva år utan barn. Han avled efter en tids sjukdom som varade endast fyra dagar. Före sin död var vi båda pånyttfödd kristen. Sedan hans död bestämde jag mig att inte gifta om sig eller få ett barn utanför min makars hem som Bibeln är emot. När min avlidne maken levde han lämnade summan av två miljoner $ 500.000 ($ 3.5million) 3.500.000 United State dollar i ett allmänt förtroende konto i en bank här i Abidjan, Elfenbenskusten Västafrik a, Nyl igen , efter min ohälsa min läkare berättade för mig att jag inte skulle räcka för de kommande åtta månader p å grund av min cancer problem.

Han berättade för mig att under de kommande 2 månaderna kommer att bli en spridning av denna cancer på mina ben och jag kommer inte att leva igen, är den som stör mig mest min stroke sickness.Having känt min åkomma jag beslutat att donera denna fond till en kristen, Individ och organisation eller kyrka som jag vet kan behöva det och det kommer att använda dessa pengar som jag tänker att instruera häri enligt önskan min avlidne maken före sin död.

För närvarande är dessa pengar fortfarande med bank.I vill denna fond att användas i verksamheten befrielserörelser arbete som hjälper till pastorer familjer, barnhem, mindre gynnade i samhället och kristna skolor, fattiga människor i din mitt och upp förande av kyr kor och för att sprida Guds ord och att sträva efter att Guds hus bibehålls.

Jag tog detta beslut, eftersom jag inte har några barn som ska ärva pengarna och min man sl äkt ingar är inte kristna och jag vill inte att min mans strävan att användas av troende. Jag vill inte ha en situation där pengarna kommer att användas i en ogudaktig sätt. Det är därför jag tar detta beslut.

Bibeln gjorde oss att förstå att ”Välsignad är den hand som giver”. Jag är inte rädd för döden så jag vet vart jag är på väg. Jag vet att jag kommer att vara i famnen på Herren. Exodus 14 VS 14 säger att ”Herren skall strida mitt fall och jag skall hålla min frid” Med Gud är allting möjligt.

Så fort jag får ditt svar Jag ska ge er kontakt av banken för dig att ta kontakt med dem direkt för vidare överföring. Jag ko mmer ock så att utfärda du en myndighet brev som kommer att visa dig som den nuvarande mottagaren av mina pengar. Jag vill att du och din familj att alltid be för mig eftersom Herren är min herde. Min lycka är att jag levde ett liv i en värdig kristen. Vem som vill tjäna Herren skall tjäna ho nom i a nde och sanning.

min svenska språket är inte så bra att du kan komma tillbaka till mig på engelska språket. Vänligen alltid vara bön hela ditt liv, kommer eventuella förseningar i ditt svar ger mig utrymme med att köpa en annan person för samma ändamål. Vänligen försäkra mig om att du kommer att agera därefter som jag förklarade häri. Hoppas att få ditt svar.

Förbli välsignad i Herren.

Din i Kristus,
Fru Zafirah Bahijah.


Andra bloggar om: ,

3 kommentarer