Hoppa till innehåll →

Kategori: Övrigt

Fångvård

Svenska fångar har det för bra. Hur kan det annars komma sig att de tror sig sitta i position att förhandla?

Igår kväll var det dags igen. Den här gången på Gävlefängelset. Ett gäng fångar på en motivationsavdelning (just ”motivationsavdelning låter olycksbådande – är det den där delen av fängelset där man slår fångarna i hålfötterna med käppar eller misshandlar dem med slangar?) tog några vårdare/väktare som gisslan, men släppte dem senare. Fler fångar anslöt och det hela mynnade ut i ett regelrätt upplopp där man slog sönder övervakningsutrustning och försökte bryta sig ut.

Då skickade polisen in det tunga gardet: Förhandlare!
Varför? Vad har fångar att förhandla om när gisslan är släppt? Varför inte bara slå en järnring runt anstalten och leverera övermaktens villkor:

”När ni har lugnat ner er och snällt återvänt till era celler så kanske ni får mat igen.”

Apropå fångar och mat så hotade fångarna på Hall här i Södertälje med en hungerstrejk för ett tag sen.
Anledning: Man tog ifrån dem vikterna på gymet. Och då hotade alltså fångarna med hungerstrejk!

Jaha? Och? Låt dem svälta sig själva då. Samhället spar pengar och, let’s face it, det är ju inte direkt begåvningsreserven som stryker med.

Interner ska inte ha några vikter på gymet. Av flera skäl:

  • Vikter kan användas som vapen.
  • Vi vanliga skötsamma medborgare får betala för att träna; varför ska brottslingar träna gratis?
  • Muskelbyggandet i fängelser underblåser den machokultur som fångvården försöker skrubba bort.
  • Det ska inte vara roligt att sitta inne.

Just det sistnämnda verkar vara den punkt som svenska interner har bommat. Det ska inte vara roligt. Det är själva vitsen med straff.

Biltjuvar från öst skrattar åt svensk fångvård. Antingen lyckas de sno med sig en bil hem och tjäna bra med pengar på det, eller så åker de in på ett halvdant hotell. Det är vad jänkarna brukar kalla en win-win situation.

Bara det att det heter fångvård borde säga oss nåt…

Kommentarer stängda

Trista svenskar

Vad i helvete!?
Tyska IKEA har gjort en serie reklamsnuttar kring temat ”svensk midsommar”. Uppenbart överdrivet och humoristiskt, det kan inte ha undgått någon. Utom IKEAs svenska kontor möjligen, eftersom de nu tvingat tyska IKEA att dra tillbaka filmerna med motiveringen ”Vi tycker inte att den representerar varken Ikea eller Sverige”.

Allvarligt talat: Vi får driva med andra (i synnerhet tyskar!) men de får inte driva med oss, är det det som är regeln nu? Som en vän skrev: ”Jag tycker nog att det hade känts bättre att tillhöra ett folk som släpper loss i hedonistisk galenskap vid midsommar än att tillhöra ett folk av humorlösa, politiskt korrekta torrbollar.”

De här filmerna är bland de roligaste jag sett. Och så säger de att tyskar inte har nån humor.

Kommentarer stängda

Gemenskap

När man är yrkeschaufför, som jag är sen en knapp vecka tillbaka, så händer det märkliga saker runt om en ute i trafiken. Mystiska fenomen som man aldrig har upplevt tidigare.

Folk makar på sig, lämnar luckor åt dig, har överseende med att du parkerar som ett jävla stolpskott och blockerar all asfalterad yta inom synhåll.

I synnerhet andra yrkeschaufförer är ytterst hjälpsamma och lämnar företräde åt dig där det egentligen är du som ska lämna företräde, bara för att du ska få komma ut nån gång. Man är med i gemenskapen.

Nu vill jag bara ha ett coolt handle också.

Kommentarer stängda

Om man skulle…

Skriva här lite oftare kanske.

Man måste ju inte spotta ur sig aplånga krönikor varje gång. Jag kanske ska göra en Skugge och skriva ”bajs bajs” några gånger om dagen.

Kommentarer stängda

Är det ok om jag äter medan du röker?

Tidigare publicerad 2004-05-18 på Scriptorium.se

Så var beslutet fattat då. Det blir inget mer rökande på svenska krogar, barer, restauranger, fik, och så vidare. Inget mer rökmoln att skära sig genom för att hitta till baren. Inget mer herrsällskap som bolmar cigarrer till konjaken. Inget mer gentlemannamässigt tändande av söta flickors cigaretter i hopp om att få knulla senare. Det är slut med det.

Jag har inget emot att man sätter standarden till rökfri i en miljö där röken varit standarden. Jag tycker det är bra att man nån gång tar tag i det. 20 % av befolkningen röker har jag läst nånstans, och om det stämmer även på människor i krogför ålder så innebär det alltså att 80 % av de som går på krogen, eller skulle vilja, inte röker. Självklart ska de inte behöva utsättas för rök från oss andra.

Men; varför måste saker lösas med förbud i det här landet? Finns det inga mellanting? Varför inte bara bestämma att på Bosses krog får man röka, men inte på Leffes och inte på Tobbes heller? Nej, så kan man inte göra för då blir det orättvist och är det något svenskar hatar mer än både rökare och förbud så är det orättvisor.

Om 80 % inte röker, då finns det ju en sjujävla marknad ändå, utan förbud. Så varför öppnar inte Leffe eller Tobbe rökfritt självmant? Nog finnsdet väl en anledning?

Självklart gör det det. För det där 80/20 gäller inte på krogen. De där 80 procenten som inte röker tänder ändå på när de kommer ut på krogen. Inte alla såklart, men många av dem. Feströkare. Varför? För att öl, party och rök hänger ihop. Cigarettröken är förbunden med öl på samma sätt som rabarberpaj med vaniljsås.

Om det nu inte går runt ekonomiskt att ha en krog för icke-rökare, vilket jag ändå har svårt att tro, så kunde man ändå ha löst det hela utan förbud. Varför inte påbud istället för förbud? Varför inte subventionera de som väljer att öppna rökfritt? Låt dem slippa arbetsgivaravgifterna på ett par av sina anställda då de är så ansvarsfulla och ser till att dessa anställda får en drägligare arbetsmiljö. Eller gör avdrag på alkoholskatten, eller vad fan som helst. Det finns mängder av såna åtgärder man skulle kunna ta till för att uppmuntra krögare att välja rökfritt. Men nej. Så kan man inte göra. I Sverige ska vi förbjuda saker. Hur skulle det se ut om vi uppmuntrar folk och har oss? Fy! Det där med valfrihet och eget ansvar och så vidare, det gäller bara på pappret och när någon vill ha våra röster.

Jag tycker det är fascinerande att jämföra alkoholism och rökning. Alkoholism klassas som sjukdom. Således får man inte som arbetsgivare avskeda någon på grund av alkoholism. Får är förvisso fromma djur och regler kan kringgås, men officiellt är det ändå så. Rökning är däremot ingen sjukdom, så såvitt jag vet är det fritt fram att kicka folk på grund av deras rökning. Varför denna skillnad? Ett beroende är ett beroende, och således borde rimligen alla beroenden vara sjukdomar, låt vara i olika grad.

Det är fritt fram att spotta på rökare, tala om så korkade de är och hur äckliga de är och att de luktar illa. Rökning förstör inte familjer. Det gör alkohol däremot. Och allvarligt talat; de flesta alkoholister luktar inte särskilt gott heller. (Har jag hört – jag har inget luktsinne. Jag röker men det är oklart om rökningen förstört luktsinnet eller om jag bara är för dum för att ha ett.) Men se, alkoholister är det synd om så därför får man inte säga så.

Nu har jag förstått det så att rökförbudet kommer att innebära att det kommer att finnas särskilt anvisade platser att röka på men där får ingen mat eller dryck förtäras. Varför inte då? Om jag vill sitta i röken och äta, kan jag få göra det då? Om jag inte vill känna vad maten smakar, kan jag få välja det själv tack? Jag har full förståelse och respekt för att man vill städa upp och skydda icke-rökare från passiv rök, men om jag inte vistas i samma rum som dem, kan jag åtminstone få bestämma mina egna villkor då? Eller menar man att passivt matos kommer att störa rökarna? Är det ok om jag äter medan du röker?

Jag hoppas att det kommer att bli riktigt tomt på krogarna, eller att alla kommer att stå och trängas i den där trånga buren som tilldelats rökarna. Inte för att det kommer att hjälpa. När omprövades ett beslut senast i det här landet?

Kommentarer stängda

En mörk dag

Den 31:a maj 2005 går till historien som en mörk dag. En dag då ett par olyckliga beslut trädde i kraft.

Rökförbud
Jag har skrivit om det förut, så att gå igenom min ståndpunkt en gång till vore att bli långrandig. Jag nöjer mig med att än en gång understryka att jag föredrar påbud framför förbud och att då över 80% av befolkningen är icke-rökare så borde det enligt all rimlig logik finnas en jättemarknad för rökfria kaféer och krogar. Argument som ”många feströker” är faktiskt riktigt uruselt då det visar på att en icke försumbar del av icke-rökarna också anser att alkohol och tobaksrök är en trevlig kombination.

Definitiv nedsläckning av Barsebäck
Återigen ett felbeslut. Att genomföra ett beslut som fattades efter en folkomröstning för 25 år sen är fel. Fel därför att behovet ser så annorlunda ut idag. Skillnaden mellan 1980 och 2005 är gigantisk. Utvecklingen går så fort att vad som helst hinner bli inaktuellt på 25 år. Inte minst energibehovet.

Att man sköt avvecklandet av kärnkraften på framtiden berodde på att man ville ge sig själva tid att hitta en alternativ energikälla. Vi har inte hittat någon sån. Vi har säkert inte letat så noga heller. Vår alternativa energikälla nu är skitig kolkraft från Tyskland, Polen, Baltikum och så vidare. Och kärnkraft från öst också för den delen, och det är det märkligaste av allt; om kärnkraft är så otäckt, borde vi inte vilja kontrollera den själva, istället för att överlåta det till nån suput i Ryssland? Trots allt, svenska kärnkraftverk är säkrare än de flesta andra.

Det riktigt tjusiga i kråksången är att svenska politiker är så duktiga på att tala om att miljö är ett globalt problem. Sen köper vi smutsig kolkraft utifrån medan vi slår oss för bröstet och talar om så duktiga vi är som inte har så stora utsläpp. Fast befolkningen får betala lite extra för att röken ska släppas ut på andra sidan av en linje på en karta, och kanske ta en dag extra eller två för att finna deras lungor.

Kärnkraften är ren. Det är den renaste energikälla vi hittat hittills. Dessutom är den effektiv. Vindkraft och solkraft är hittills alltför ineffektivt, och vattenkraften är miljöförstöring på hög nivå. Kol ska vi inte ens prata om.

Det här är en felsatsning. Istället för att lägga pengar på att köpa el utifrån (och att lägga ner Barsebäck är inte gratis heller) så borde vi ha satsat på att utveckla kärnkraften. Den kan göras ännu effektivare och ännu säkrare.

Och vid nästa månadsskifte träder en ny lag gällande fildelning i kraft.
Tidigare har det bara varit förbjudet att sprida. Nu är det även olagligt att ladda ner. Skillnaden är nog egentligen hårfin då all nedladdning förutsätter att någon sprider, och det stora flertalet av de som använder fildelningsprogram såsom Kazaa och DC++ också deltar i spridandet av det de just laddat ner. Men ändå; det blir skillnad. Framför allt som bevisbördan blir annorlunda.

Jag tycker att det är skit, ärligt talat. Fildelandet har givit makten tillbaka till konsumenterna. Strängare lagstiftning och Antipiratbyrån gynnar inte upphovsmännen, utan skivbolagen. Skivbolag som skor sig på andras talang. Så Sony, EMI, MCA, BMG och allt vad de heter går miste om några miljoner. Bu-fucking-hu. En hel del av de mindre skivbolagen är för fildelningen eftersom de inser att det är gratis reklam. Laddar man hem något man gillar kanske man köper skivan, kommer på en konsert, köper en t-shirt eller vad som helst. Utan att skivbolaget behövt lägga ner pengar och energi på att konkurrera om utrymme i mainstreamradio.

Och i slutänden är det så här enkelt: Skivor är för dyra. Åt helvete för dyra. Det är såna oerhörda marginaler pålagda jämfört med vad det kostar att göra en cd. En stor del av det beror på mellanhänder. Mellanhänder som skivbolagen kunde ha kringgått genom att utnyttja teknologin istället för att polera sina flintar och sportbilar. När de väl vaknade upp och började sälja musik online var det försent, och så tar de fortfarande hutlöst betalt för nedladdning av ett album, som inte ens tryckts på skiva.

Skyll er själva!

Kommentarer stängda

Välj!

För eller emot. Pro eller anti. Antingen eller.

Jag börjar bli trött på att ställas inför de två valen. Det är nämligen inte så enkelt. Saker är ytterst sällan svarta eller vita och till och med i helvetet finns det temperaturskillnader.

Som Georgie-ponken i sitt fina Vita Hus som deklarerade att ”ni är antingen med oss eller mot oss” när han skulle bomba bort Mellan Östern. Alltså skulle vi antingen ge vårt fulla stöd till en operation i Afghanistan, och senare en i Irak, som vi på förhand visste mycket lite om hur den skulle utföras, och som dessutom vilade på mycket vaga bevis, eller ta konsekvenserna.

När USA siktade in sig på Afghanistan så var man säkra på att bin Ladin fanns där, även om man aldrig hittade honom. Men i det läget hade man inga som helst bevis för att han låg bakom 9/11. Inte för att jag betvivlar det, men ändå. Ändå krävdes omvärldens fulla stöd, annars var vi emot dem.

När man sen siktade in sig på Irak så blev det ännu värre. Först kunde man inte enas om varför man gick in i Irak. Det var kopplingar till Al Quida, det var massförstörelsevapen och det var för att befria det irakiska folket från den där tyrannen som Washington var polare med innan och vars övergrepp man under lång tid blundade för. Sen skällde man på FN som inte hittade några massförstörelsevapen och inte ville sanktionera anfallet, och sen började man bomba. Till slut hamnade man i det absurda läget att man tagit över ett land utan att ännu ha bestämt sig för varför. Är det något man vill ge sitt fulla stöd?

”Med oss eller emot oss”-retoriken är ganska effektiv om man heter George och bor i ett stort Vitt Hus där man kan spränga hela världsdelar utan att ens behöva kliva ur sängen. Detta eftersom att vara emot innebär att man buntas ihop med ”skurkstater” och ”ondskans axelmakter” och det vill man ju inte. Dels för att det ser illa ut (vad ska grannarna säga?) och dels för att det då riskerar att börja regna bomber. Men herr Buske är långt ifrån den enda som använder den retoriken.

Häromdagen läste jag en artikel som hette ”feminist – javisst” och jag tror inte att jag behöver förklara den mer ingående. På ett sakligt och enkelt sätt staplar författaren upp vad feminismen egentligen står för, saker som vi alla håller med om såvida vi inte är kompletta idioter. Eller mansgrisar. Eller bägge.

Sen kommer det ett sånt där retoriskt lappkast där hon plötsligt börjar prata om vad det således innebär att vara anti-feminist. Sakta i backarna nu!

Att inte gå runt och kalla sig feminist, betyder faktiskt inte alls att man är nån sorts anti-feminist. Det finns som sagt temperaturskillnader även i helvetet.

Vad har vi mer? Tja, både skinnskallar och antirasister tenderar till att använda sig av samma retorik, i den mån de har en retorik alls. Håller man inte med så är man en negerälskare, eller en smygrasist, beroende på vem man pratar med. Och då kan det ändå handla om saker som att jag inte tycker att man får slå ner folk hur som helst. Att även om någon är nynazist så får man ändå inte slå ihjäl honom och så. Då kan det hända att man är smygrasist.

Vi talar ofta om vårt eget land som ”Landet Lagom” eller ”Mellanmjölkens Land”, lite ursäktande och nedlåtande. Sverige är ett land som gång på gång visat att vi inte kan ta ställning.

Vi kunde inte bestämma oss om kärnkraftens vara eller icke vara utan valde nån sorts märklig medelväg som innebar att vi först skulle bygga ut och sen lägga ner. Med andra ord: De som röstade sköt upp beslutet till nästa generation.

Vi tog inte ställning under andra världskriget utan viftade glatt med svastikor och hurrade på de tyska soldaterna på genomresa, lät dem hämta hur mycket järnmalm de ville så länge det gick deras väg, för att sen raskt riva ner fanorna och välkomna amerikanerna när krigslyckan vände.

Vi kan inte bestämma oss om EU. Vi ska vara med, med knapp majoritet, men vi ska ändå inte vara med. Vi ska ha undantag, vi ska inte byta valuta (än), vi vill inte skriva ut nationaliteten på körkorten, för det är diskriminerande (eller pinsamt), vilket innebär att vi likförbannat måste ha pass inom EU.

Vi vill inte bestämma oss för vad för politik vi vill ha så då röstar vi på sossarna som är lite av varje och står och velar och så blir det en jävla soppa av det hela.

Nog önskar man att vi som svenskar kunde ta ställning lite oftare, sluta vara så mesiga. Men å andra sidan: Med all önskvärd tydlighet står det klart att det behövs fler alternativ än för och emot. Eller är jag bara så där mesigt svensk och lagom nu?

Kommentarer stängda

Reklam, reklamera, reklamest

I reklamvärlden, som i alla andra världar, finns det trender. Modeord. Fraser som ska tilltala oss att köpa produkter. Krispigt är ett sånt ord. Eller var tills nyligen.

Allt skulle vara krispigt. Framför allt grönsaker i wokrätter. Nåt företag gick så långt som till att försöka sälja en krispig soppa! Det känns fel. Som att försöka kränga sörpliga kex.

Vad betyder krispigt? Egentligen? Det finns inte i SAOB på nätet i alla fall. Vilket inte betyder att det inte är ett ord, utan bara att det är ett för nytt ord, eller ett icke tillräckligt frekvent använt ord, för att SAOB ska ha snappat upp det. Ändå kan vi alla lista ut hur något som är krispigt är. Det är det som är det fina med språk – vissa ljudelser förklarar sig själva. Som klafsa, kladda, klampa. På samma sätt lägger sig krispig i samma område som knastrig, krasig, knaprig.

Men nu är krispigt ute. Det är ett föråldrat ord. Nu är saker crunchiga istället. Crunchiga! Smaka på den. En direkt försvenskning av crunchy. Som betyder, tja, krispig. Visserligen kan crunch betyda ”kris, krux, kritisk punkt, konfrontation, avgörande” också, men jag tror inte det är det som avses i reklamen. Krisiga flingor? Avgörande flingor?

Crunchy är också ett sånt där ord som förklarar sig självt. Man behöver inte kunna många engelska ord för att lista ut det.

Det störande med det är att det bara är rökridåer. Om något är crunchigt så är det för det första skittöntigt att inte använda ett svenskt ord, och inte ett engelskt heller, utan en försvenskning. För det andra är det bara en variant av krispigt, och för det tredje känns det bara riktigt fånigt att försöka kränga flingor med argumentet att de är crunchiga. Jag förväntar mig att flingor är det. Om jag öppnar ett paket mjuka, sega flingor, då reklamerar jag det paketet. Samtidigt är flingornas crunchighet övergående – ett par minuter i mjölk tar bort crunchfaktorn i praktiskt taget vad som helst. Utom tegelsten.

Det senaste försvenskade modeordet i reklamvärlden måste vara frissigt. Hår kan bli frissigt, och det är tydligen inte en bra sak, alltså är det inte ett tillstånd som håret befinner sig i när man varit till frissan. Även om man kan tro det. Jag antar att det är en försvenskning av frizzy, vilket betyder ”krullig, krusig”. Med ”frissig” gissar jag att det är så håret är när det liksom krullar ihop sig och får en mycket obehaglig elastisitet. Mitt hår blir så av fruktis förresten. (Avdelningen Värdelöst Vetande)

Har någon lagt märke till hur olika man säljer produkter till män och kvinnor? Rakprodukter är ett ypperligt exempel. Gillettes rakhyvel för kvinnor är tokrosa med mjuka linjer och heter Venus. Till den kan man köpa ett raklödder som heter nåt med silk. Det är lika med kvinnliga hudvårdsprodukter; allt är ”silkeslent”. Ta då en titt på Gillettes rakhyvel för män. Först Mach 3, vilket är ett hastighetsmått och betyder ”förbannat fort”, typ. Sen kom Mach 3 Turbo! Har man uppnått Mach 3 så behöver man ingen turbo. Vad är ”turbo” på en rakhyvel? Designen är betydligt mer aggressiv, vassare, mer som en sportbil. Vilket man också anspelar på i reklamen. När det gäller hudvårdsprodukter för män har man dock inte lyckats få det att framstå som tufft att smörja in sig, så då gör man det överdrivet töntigt istället. Vem minns inte reklamen för after shave ”balsam” som man skulle smörja in sig med efter rakning? Alla dessa män med irriterad hud som gjorde allt för att lindra svedan; en av dem kör i ren desperation ner ansiktet i tallriken med crunchiga frukostflingor och mjölk.

Alltså; när man kränger prylar till ungdomar använder man musikvideokonceptet med hemmasnickrade inneord. När man vänder sig till kvinnor anspelar man på mjukhet, fromhet, lenhet, och när man vänder sig till män så är det tufft, hårt, snabbt, som gäller.

När man gör reklam för klockor på ett eller annat sätt så ställer man alltid visarna på antingen tio i två eller tio över tio. Det heter att klockan ler… Vem fan har kommit på det? Menar man på fullaste allvar att människor inte köper klockor som visar tjugo över åtta för att den klockan ser ledsen ut? Visst, det handlar om det undermedvetna, men frågan är om inte man överskattar dess betydelse. Eller för all del; vad säger att inte somliga skulle köpa tjugo-över-åtta-klockan för att de tycker synd om den?

Sen har vi förstås den aldrig sinande strömmen av trist reklam för tvättmedel, rengöringsmedel, tvättmedel, och andra hushållsprodukter, som alltid visar upp ett skinande blankt hem med en nöjd hemmafru som strålar ikapp med solen som skiner in genom fönstret och reflekteras mot praktiskt taget allt. Det måste vara jobbigt att bo i ett sånt hem. Och det är alltid en hemmafru. Ytterst sällan har jag sett en man i dylik reklam, annat än som hjälplös. Sen trollar kvinnan fram mirakelmedlet för ändamålet och gnor glatt och obekymrat bort ”även de svåraste fläckarna” så att mannen och deras barn kan fortsätta grisa ner sig. Ty kvinnor tycka att renhållning är det roligaste av nöjen. Filmen Adam & Eva har för alltid förstört den typen av reklamfilmer. Scenen då Adam plötsligt ser sig själv i en framtida radhusidyll där alla rapar ur sig reklamfloskler är obetalbar, med höjdpunkter som ”jag önskar att mamma jämt hade mens” och så den avslutande vänligt vita texten på svart bakgrund: ”LYCKA” med tillhörande copyrightsymbol. Mästerligt.

Och förresten: Blod är inte blått. Inte vid menstruation heller. Inte ens blåblodiga har blått blod, egentligen. Så nu vet ni det. Så varför demonstrerar man tampongers och bindors uppsugningsförmåga med blå vätska?

Just i den branchen har vi nog de töntigaste reklamsnuttarna av dem alla. Kanske för att ämnet i sig fortfarande är lite tabu på nåt vis. Det är fortfarande lite ”orent” att ha mens. Att det ibland kallas ”sanitetsprodukter” är ganska talande. En kvinna med mens är alltså en sanitär olägenhet. Nånstans snappade jag upp att i Amerikat är ”sanitetsprodukter” parfymerade! Jag är ingen gynekolog eller expert på det kvinnliga underlivet (även om jag finner det spännande och inte har nåt emot att ta mig en närmare titt nu och då) men så mycket vet jag att det är ett förbannat känsligt område. Där tycker somliga att man ska använda parfymerade produkter. Det låter som en svampinfektion just waiting to happen. Vi förfasas över kulturer där kvinnor förvisas till särskilda utrymmen när de är ”orena” men frågan är om det västerländska klimatet är så mycket mer tolerant egentligen.

Alla dessa säljknep. All denna exponering. Allt tjat om igenkänningstrygghet (vilket alltså innebär att även dålig reklam är bra reklam eftersom man i valet mellan ett märke som är bekant och ett som inte är bekant väljer det som är bekant), produktplacering, logotyper, ligga rätt i tiden, och så vidare. Alla dessa omskrivningar för Tjata Hål I Huvudet På Konsumenterna. Ta de pengar som Ditt Företag AB spenderar på reklamkonsulter (vår tids kvacksalvare) och lägg dem på produktutveckling istället. Annars är risken att du inom en snar framtid tillverkar crunchigt, parfymerat toapapper eller frissiga bildäck.

Själv håller jag mig till att skriva crunchiga artiklar på frissiga hemsidor.

/Josh – nu med mer crunch

4 kommentarer