Kategori: Samhälle

När Annica Dahlström skrev sin bok ”könet sitter i hjärnan” så skrev hon den inte i egenskap av hjärnforskare, hävdar hon. Det är inte en vetenskaplig bok – trots att den behandlar ett ämne som ligger mycket nära hennes egen expertis som forskare. Hon byter alltså hatt, och köper sig på så vis friheten att tumma på den vetenskapliga förankringen i vad hon skriver.

På ett forum sitter en admin och slår folk i huvudet. Men, hävdar han, det gör han inte i egenskap av administratör, utan som privatperson. Han byter hatt, och intar en annan roll.

Problemet i bägge fallen är att vi andra inte uppfattar hattbytet som särskilt tydligt. Annica Dahlström är hjärnforskare – alltså tror vi att hon har forskat när hon skriver en bok om hjärnan. Och admin är admin, även när han själv anser att han har tagit av sig hatten. Är man tillräckligt uppkäftig kan han nämligen ta på sig sin adminhatt igen, och kasta ut upprorsmakaren.

På mitt jobb gör vi operatörer en hel del kontroller. Emellanåt kommer en kontrollant och gör samma kontroller. Nu har det dock beslutats att de frigående kontrollanterna ska väck, och istället ska en operatör per linje bli kontrolloperatör (utan att få mer betalt för det givetvis, bara mer ansvar). Det innebär alltså att en operatör ska göra en kontroll med sin operatörshatt på, sen lägga den åt sidan och ta på sig kontrollanthatten, och göra samma kontroll en gång till. Är det löjligt eller är det löjligt?

Allt detta hattbytande är förvirrande och bedrägligt. Jag antar att Stefan Karlsson mycket nogsamt hängde av sig sin prostitutionspolishatt innanför dörren när han kom hem och ersatte den med sin fluktarhatt när han stod bakom draperiet och runkade. Vi får väl se om rättsamhället och poliskåren godkänner ett sådant hattbyte.

Beträffande det senaste stycket finns det mycket mer att läsa om Rosinha Sambo, en av landets tuffaste kvinnor, och Stefan Karlsson, troligen en av landets fegaste män, hos Isabella, Louise P och Blogge Bloggelito. Alla tre har bevakat händelseutvecklingen – Louise har varit på plats i Göteborg och rapporterat på plats.

Återstår alltså att se om en prostituerad kan få rätt mot en polis i vårt moderna samhälle. David sänkte trots allt Goliat. Goliat såg nog aldrig när David tog på sig sin stenkastarhatt.

Andra bloggar om: rosinha sambo, annica dahlström, stefan karlsson, isabella, blogge bloggelito, louise p, prostitution, intressant?

Jag tänkte fortsätta lite på den inslagna vägen och utveckla varför det är en dålig idé att förbjuda ord. Om man som Ingrid Olsson hör vilka nedsättande uttryck ungdomar använder gentemot varandra och vill göra nåt åt det, då kan man väl förbjuda dem?

Att vi inte har tänkt på det! Varför inte förbjuda knivmord och rattfylleri också så är vi av med de problemen? Vi borde förbjuda problem helt enkelt.

Nu kommer någon att anföra att med mitt resonemang kan man lika gärna legalisera knivmord och rattfylla, eftersom det ändå förekommer. Självfallet inte. Men grejen är den att knivar inte är förbjudna, inte bilar och sprit heller. Och så bör det förbli. Knivar, bilar och sprit används nämligen även till andra saker.

Språket är ett verktyg. Som alla andra verktyg kan det användas både positivt och negativt. Nästan alla ord kan användas till att kränka andra människor, om man bara har tillräcklig fantasi. Man måste inte säga rakt ut att någon är en idiot – det går utmärkt med stolpskott, planta, plattnacke, ärthjärna, spån, krukväxt, harpa, lövblåsare, etcetera. Om inte det räcker kan man hitta på egna ord, som mähä eller kähu. Man kan förbjuda ord, men inte innebörden. När regimkritik är förbjudet skriver man fantasy istället.

Om man förbjuder hora i vokabulären så kommer ungarna att kalla varandra för fnask, sköka eller luder. Inte särskilt fina ord det heller, och förbjuder vi även dessa så kommer strax glädjeflicka eller escort att dyka upp frekvent i ungdomarnas språkbruk. Eller så lånar de ett ord från ett annat språk, eller hittar på nåt eget, så att det vuxna kontrollsamhället inte förstår vad som sägs. Det kanske låter lite bättre i Ingrids känsliga öron, men det kommer att vara precis lika kränkande för målen för dylika tillmälen. Det är inte ordet i sig, utan hur det används. Man kan inte förbjuda bort problem.

Vad man däremot kan göra är att lära ungarna att visa varandra och andra respekt. Respekt och vanligt jävla hyfs. Det finns gott om vuxna som inte behärskar dylikt heller, men för dem är det nog redan försent. Som vanligt gäller alltså tumregeln: Bota sjukdomen, inte symptomen.

En annan tumregel Ingrid Olsson borde lära sig är tänka först, tala sen.

Andra bloggar om: ingrid olsson, språk, förbud, intressant?

I en artikel i dagens aftonblad kan man läsa att Annica Dahlström kommit fram till att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Detta får bloggosfären att resa sig som en könsneutral bloggare och protestera.

Det är i sig anmärkningsvärt att något så självklart bland alla andra arter som skillnader mellan könen är så kontroversiellt när det kommer till människan. Jag medger att Annica Dahlström inte gör ett helt balanserat intryck på mig heller, men varför är det så svårt att tro att det skulle finnas skillnader? Och varför är det så förbjudet att berätta att det är just det man kommit fram till i sin forskning?

Frågan är dock om Annica Dahlström ägnat sig åt någon egentlig forskning i ämnet. I årets första nummer av Forskning & Framsteg intervjuas hon av Per Snaprud. Han ifrågasätter huruvida hon bedrivit egen forskning i ämnet, och på det svarar hon:

Nej, detta är icke min egen forskning, men jag har läst litteratur, träffat forskare och varit med på konferenser.

I tidigare nämnda artikel i F&F skriver Per Snaprud om en Janet Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison och en artikel skriven av henne i American Psychologist 2005. Enligt den artikeln varierar skillnaderna beroende på vad man mäter, och under vilka omständigheter. Snaprud frågar så Dahlström om hon verkligen tycker att det, mot bakgrund av denna kunskap, är rätt att klumpa samman egenskaper och göra så svepande generaliseringar som Dahlström gör.

Om det här hade varit en vetenskaplig bok skulle jag tycka att du har alldeles rätt. Men du är det så att jag försöker få fram ett budskap till befolkningen i allmänhet, och då måste man göra sådana här förenklingar.

Där har vi det. Annica Dahlström har alltså inte gjort någon egen forskning (åtminstone ingen som hon presenterar i den aktuella boken) utan i likhet med de flesta debattörer skaffat sig en uppfattning genom att läsa andras resultat. Troligen har hon, fortfarande i likhet med de flesta andra debattörer, bara läst det som passar hennes uppfattning och ignorerat resten.

Hennes motdebattör, Claes Borgström, har knappast någon annan forskning att luta sig mot när han uttalar sig och säger att det är struntprat? Det är klart; Claes Borgström borde veta allt om struntprat så mycket av den varan som han ägnade sig åt inför, under och framför allt efter fotbolls-VM.

På det stora hela får jag en ganska oseriös känsla av Dahlström utifrån artikeln i F&F. Det känns som att hon ägnat sig åt en del fusk och genvägar och vid ett par tillfällen efterfrågas referenser, men några sådana lägger hon inte fram. Jag lutar åt att Annica Dahlström är en pajas. Helt säker kan jag dock inte vara eftersom jag inte har läst hennes bok, men jag tycker att låter skumt att en forskare skriver en bok om ett ämne som ligger nära hennes egen expertis, men utan vetenskapliga grunder. Jag tycker också att det känns tveksamt att forskare ger sig ut på korståg istället för att objektivt behandla fakta.

Men för att återknyta till början: Varför är det så kontroversiellt att det skulle kunna finnas skillnader mellan könen? Varför är så många så rädda för att något dylikt skulle bevisas? Varför skulle vi vara befriade från instinkter när alla andra däggdjur har dem? Jag tror att problemet är att nästan alla, vare sig de är queerteoretiker, radikalfeminister, genusforskare eller något annat mumbojumbo, söker efter en ensam teori som kan förklara allt från löneskillnader till våld i hemmet till stringtrosor. Den ensamma orsaken är biologisk, den allsmäktiga könsmaktsordningen eller rosa klänningar på småflickor.

Själv är jag säker på att det finns generella skillnader mellan könen, men jag är också säker på att skillnaderna mellan individer är ännu större. Att dela in människor fack – män är si, kvinnor är så, vita är si, svarta är så – är begränsande. Låt människor bli allt de kan bli istället för det de förväntas vara.

Andra bloggar om: feminism, kön, annica dahlström, jämställdhet, intressant?

Nyligen på Rapport gjordes det en intervju hemma hos en strömlös småbarnsfamilj på västkusten. Hela upplägget är så uppenbart gjort för en snyfthistoria om onda kraftbolag, vilket gjorde det extra roligt att strömmen kom tillbaka under intervjun.

Nå, strömmen kom och gick, berättade man, och man tyckte att kraftbolagen kunde förbereda sig bättre när man vet att det stormar ofta i området. Reportern frågade då vad familjen själv gjort för att förbereda sig, varpå mamman svarar ”inget särskilt”. Jamen så jävla bra då!

Jag är allergisk mot uttryck som ”typiskt svenskt” och så vidare men det känns faktiskt rätt typiskt svenskt att förvänta sig att alla andra ska vidta alla tänkbara åtgärder för att vi ska slippa få det obekvämt. Vi själva har inget som helst ansvar för vår bekvämlighet och säkerhet. Därmed inte sagt att kraftbolagen inte skulle kunna vidta fler och bättre förebyggande åtgärder – det kan de säkert – men vi har vetat om den här stormen ett tag nu. Varför inte köpa att par extra batterier åtminstone? Eller ge fan i att gå utomhus.

För människor har varit ute och dött i den här stormen. En av dem åkte vespa (!) och fick ett träd över sig. Varför i alla glödheta ger man sig ut på en vespa i stormen?

Jag har hört människor pipa om att ingen vill ge dem nåt jobb. Ingen kommer att ge dig ett jobb, du måste själv skaffa ett. Och ingen kommer att ge dig den lön du tycker att du förtjänar heller. Du måste förhandla om den.

Ju fortare du inser att ingenting kommer gratis, desto fortare kan du börja skaffa dig det du behöver med till buds stående medel. Och ju fortare du inser att alla – försäljare, arbetsgivare, elleverantörer, alla! – vill blåsa dig, desto fortare kan du börja skydda dig. Utgå från att alla andra är idioter. Vita streck i gatan är ingen garant för att bilisterna tänker bromsa för dig. Tro mig: Jag bor i Södertälje så jag vet. Som trotsig tonåring fann jag visst nöje i att bara gå rakt ut i gatan på övergångsställen. Pappa lovade syrligt att se till så att det stod att jag hade rätt på min gravsten. Det gick fram till slut.

Ingen annan ser till dina intressen så det är säkrast att du börjar göra det själv. Nu.

Och livet är inte rättvist heller. Get fucking used to it.

Andra bloggar om: storm, oväder, svenskar, cynism, självhjälp, intressant?