Washburn – en fara för din relation
“Facebook – en fara för din relation!”, skriker Aftonbladet, och jag blir så trött. När jag sen läser artikeln, för jag kan inte låta bli fast jag vet att det är skit, så förklaras det att man kan flirta på Facebook, och prata med sina ex gubevars! Inget nytt under solen med andra ord.
Det som stör mig, förutom att Aftonbladet rapporterar självklarheter, är just formuleringen: “Facebook – en fara för din relation”. Om man istället hade skrivit “Facebookanvändande – en fara för din relation”, eller mer korrekt “Så riskerar du att förstöra din relation genom att tillbringa dagarna med att flirta med dina ex på Facebook, din drummel” så hade jag nog inte brytt mig. Men nu skriver man faktiskt att det är Facebook i sig, inte användarna, som är en fara för relationer.
Så om jag sitter och pratar med ett ex i telefonen i flera timmar så är det Telias fel om min relation går sönder? Om jag skriver kärleksbrev till henne så är det Postens fel, eller är det möjligen papperstillverkaren som är ansvarig? Om jag tar med mig min gitarr och sjunger serenader nedanför hennes balkong är det givetvis Washburns fel? Dumjävlar.
En lika dum artikel finns i Expressen, där man försöker göra ett nummer av att den finske massmördaren Pekka-Eric Auvinen spelade Battlefield II strax innan innan skjutandet började. Teflonminne frågar sig hur man kan ställa en så jävla dum till spelutvecklaren: Vad har ni för ansvar för det som har hänt? Det är faktiskt en riktigt korkad fråga. Själv blir jag smått upprörd över att Expressen påstår att Doom och Quake III är spel som påminner om BFII. Det är som att påstå att basket och fotboll påminner om varandra eftersom bägge är bollsporter.
Det är ett ständigt återkommande tema: Rock är djävulens musik; hårdrock innehåller våldsbudskap, särskilt om man spelar skivorna baklänges (varför man nu skulle göra det); våldsamma filmer skapar mördare; porrfilm skapar våldtäktsmän; Facebook kvaddar förhållanden. Märkligt nog har jag aldrig hört att klassiska biljaktsfilmer som Bullitt (eller Herbie) skulle ha skapat bildrullar, men den diskussionen har säkert också förekommit. Nyare filmer som 2 Fast 2 Furious borde definitivt förorsaka en sådan debatt, för att inte tala om vad en sådan titel gör med ungdomarnas språk.
Många gånger kommer dylik moralpanik från kristet håll. Det är nästan lite lustigt, ty religiös fanatism förstör garanterat fler hjärnor än alla våldsfilmer, spel, porrfilmer, hårdrocksband och communtities tillsammans. Människor som gillar våldsfilmer, spel, porr, hårdrock eller communities sluter sig nämligen inte samman i sekter, bildar egna skolor och avskärmar sig från omvärlden för att på så sätt hindra sig själva och sina oskyldiga barn från att ta in andra intryck. Det senaste är att evolutionsteorin skapar mördare. Halleluja!
Däremot finns det givetvis enstaka människor som självmant avskärmar sig från omvärlden och enbart ägnar sig åt något av ovanstående. Men det kan väl knappast vara film-/musik-/spelbranchens fel? Redan när man tar steget att avskärma sig är det något allvarligt som är trasigt, och av dessa som stänger omvärlden ute är det så ytterst få som faktiskt skadar någon annan. Att det alls händer är förstås djupt tragiskt, men istället för att fundera över vad samhället skulle kunna göra innan det går så långt är det förstås lättare att skylla ifrån sig.
Jag låter Siewert Öholm få sista ordet: Vasp!
Andra bloggar om: battlefield II, facebook, hårdrock, porr, våldsfilm, skolmassaker, media, religion, intressant?
Det enda rätta är att slå av elen helt enkelt och återgå till häst och vagn. Ingen teve, radio, video och definitivt inga dataspel eller internet.
När cykeln kom så protesterade man mot att kvinnor skulle få använda dem eftersom det kunde göra dem sexuellt upphetsade. Och bilen var farlig för vem visste vad det gjorde en att färdas i sådana hastigheter? Kort och gott, felet är alla andras än ens eget. Men det är väl vad kvällstidningar och övriga medier för den delen också lever på; vem bär skulden/ansvaret. Ibland måste man kanske nöja sig med att det inte finns någon förklaring och att saker sker i all sin oförklarlighet.
Jag har aldrig förstått varför sexuellt upphetsade kvinnor skulle vara något dåligt. :)
Moahahaaa! Jag har aldrig sett det där programmet med Tengnér. Herre min Je! Som ett sånt där religiöst amerikanskt program. Jag förväntar mig nästan att få höra Hildebrand utbrista, när Sivert drar upp bandmelemmarnas tvivelaktiga förflutna (herre jösses, full på arbetsplatsen – han måste vara djävulens son själv!) “Well, aint that conveeeenieeent!?”
Tegnér försöker ju (låter det som) dessutom rätta deras “fakta” men Siewert ångar bara på. Det är nästan lite synd att Filip&Fredrik har varit och klippt i det hela, för även om det är roligt gjort så vettefan om inte råmaterialet i sig skulle vara minst lika roligt.
Och jag ser inte dito män som något större hot men det beror väl på hur stora moralkakor man vill leverera ;). Och hur mycket hot man vill göra allting till hot och vi måste sluta med och bygga staket runt och barnanpassa och varför har vi inte.
Istället för att barnanpassa verkligheten kanske man skulle prova att verklighetsanpassa barnen?
*applåderar* :D
När du levererar (vilket du iofs gör ofta) så gör du det knivskarpt.
Det där var veckans klokaste ord. Men vad vet jag? Jag är ju antingen naiv eller så spelar jag dum… :P
Mina barn har jag alltid pratat “vuxenspråk” med. Jag har använt ord som är naturliga för min vokabulär och lärt dem att be om en förklaring om de inte förstått vad jag säger. Därtill så har jag aldrig hymlat om hur verkligheten (enligt mig) ser ut. Har de frågat om religion, politik eller annat så har jag berättat hur jag ser på det och sedan uppmanat dem att inte ta mina ord för sanning utan att först skaffa sig en egen uppfattning. Jag tror inte att jag behöver tala om för dig att jag nu har två väldigt kloka och ansvarstagande tonåringar, va? ;)
Anyway – hela den där enkla utvägen att försöka skuldbelägga diverse företeelser (varesig det är film, dator-/videospel, musikgenrer eller filmer) när det yttersta ansvaret för en handling ligger hos själva individen ser jag inte som något annat än att idiotförklara människor. Konstigt nog så verkar folk som söker en endaste lösning på ett problem tendera att välja den mest osannolika.
Tjejen i AB-artikeln verkar ju ha kommunikationsproblem i sitt förhållande om inte kan förmedla till sin sambo hur hon känner. Om något som min kära sambo företog sig enligt mig riskerade vårt förhållande så hade han nog fått höra det och sedan ta sitt eget beslut i saken. Inte ens när han var inne i värsta WoW-knarkandet (i snitt 12h/dygn) så var det enligt mig något som riskerade vårt förhållande. Dock så såg jag till att “boka tid” med honom ett par dagar i förväg genom att uttala att jag önskade en dejt med honom då datorn inte var med. :D
Fast å andra sidan så har jag förstått att jag är ovanligt tolerant när det kommer till sådan där “typiska” killgrejer (som om det inte finns tjejer som gillar spel?). Jag sitter nämligen gärna “shotgun” när han spelar PS2 och tittar på med intresse och ger små förslag och hints till lösningar på problem som uppstår i spelet. Så egentligen så är det vi som spelar även om nu han håller i kontrollen – inte han som spelar och jag som (förstrött och ovilligt) tittar på.
hmmm, om VASP var äckliga var det inte lite skumma rykten som cirkulerade om programledaren från Barnjournalen?
Amish! Där har vi ett samhälle utan synd! Eller inte…
Det är en bra poäng med att inte barnsäkra allt, en som jag håller med om fullt ut. Tyvärr verkar det inte vara så i praktiken. Många förefaller därför tämligen oförberedda när verkligheten förr eller senare “drabbar” dem med full kraft. Fast å andra sidan ska jag inte säga att jag var vidare förberedd heller när livet bestämde sig för att ta en oväntad vändning men livet för barn såg klart annorlunda ut när jag växte upp (jag är 31 nu), på gott och ont. Jag ramlade hos dagmamma och fick sy nio stygn – ingen krävde utredning och herregud vad gör vi nu. Det verkade liksom ingå i ekvationen att i uppväxtvillkoren ingår att göra misstag och lära sig av dem. Jag trillade för övrigt aldrig igen på det viset. Visst är det en tragedi när barn dör eller när någon löper amok i en skola men man kan inte skydda sig mot precis allt, och allt har inte en förklaring. Man behöver paketera sig i bubbelplast och sätta sig i ett tämligen isolerat rum för att skydda sig mot allt som kan hända och hur kul är det på en skala? Och under tiden är det fortfarande videospelen teve internet whatevers fel när något går åt helvete. Jag lever hellre med risker än inte lever alls.
[...] tycker om hela tvspelsvåldspåverkan-debatten kan man läsa lite kort om här, och Joshua_Tree på Enligt Min Humla har gett sin syn på saken, men det är inte därför jag är upprörd nu, det är [...]
Nef: Tack, kort och gott. Och jo, kommunikation är nyckeln, vare sig det gäller att uppfostra barn eller pojkvänner. ;)
Jonas: Jag vet inget om några rykten om programledaren för Barnjournalen. Berätta gärna.
Jessika: Jag vet hur det var att vara barn när du växte upp. Jag är ett år yngre. För övrigt ramlade jag ner från ett bord och slog upp pannan när jag var fem eller nåt, med resa till akuten och stygn som följd. Jag tror inte att mina föräldrar blev föremål för utredning, men det mest fascinerande är nog att på den tiden fick man hjälp när man kom till akuten.
Bengt Fahlström,
http://www.flashback.info/showthread.php?t=16556
Absolut inte den bästa källan, men ändå…
Jag kan rekommendera Ann Ekebergs För Sverige – På tiden som spinner vidare på det här med destruktiva ungdomskulturer. En recension kan man finna här.
Jonas: Kluven tråd, minst sagt. Mycket rykten om att han skulle vara nerdekad, och en del som tyder på att karln har hälsan och klarar sig bra. Nästan så jag börjar undra om han möjligen har en alkoholiserad dubbelgångare nere i Reservdanmark.
Buddy Jesus: Den måste jag nog läsa!
när det gäller FB är verkligen källkritiken på sin plats.
men, ingen rök utan eld…
Jodå. Det finns röksvampar, och ibland på våren kan det ryka från sjön. ;)
[...] på Enligt Min Humla var också less på moralpaniken och uttryckte sig såhär, medan West på “andra sidan” sett en förpackning “Nagellack Remover” för [...]
[...] gör som vanligt en briljant drift med mediernas konstanta försök att förklara hur “farligt” saker som finns på nätet [...]
[...] som helst. En annan som funderat och formulerat det bra är Josh. Fast med ett exempel som faktiskt för faran för vuxna mer än för [...]
Hm, Fahlström, det sista jag hörde (för cirka ett år sedan) var att en musiker som hade haft en del jobb i tevehuset på Fahlströms “Barnjournal” tid, hade stött på honom, enligt honom var Fahlström uteliggare.
Inte härnere utan på något parkeringshus i Stockholm, det tog musikern en stund att känna igen Bengt och när han väl gjorde det och ville tala med honom, såg Fahlström till att försvinna i en farlig fart, han ville varken bli igenkänd eller talad med.
Huruvida han är härnere eller ej, får vara osagt, har själv varken sett honom eller hört något om det.
Däremot kommer jag aldrig att glömma en viss kväll på Kramer, dåvarande “innestället” på åttiotalet, Fahlström var där rätt ofta och det blev ganska så snabbt uppenbart både för personal och stammisar, att han inte visste sina begränsningar när det gällde spritintag, nej.
Just den kvällen, var han värre än vanligt, fruktansvärt otrevlig och oförskämd mot både barpersonalen och gästerna, tillslut hade personalen fått nog och lät hämta en av vakterna (ett av mina ex btw) vakten bad snällt och vänligt Fahlström att lämna lokalen, Fahlström vrålade ytterliggare oförskämdheter, vakten upprepade sin begäran, Fahlström vrålade lite till.
Då fick han reda på att han skulle bli ledd ut därifrån, om han inte lämnade frivilligt, Fahlström kom med nya oförskämdheter och försökte klippa till vakten, vakten tröttnade och släpade ut Fahlström i fötterna!
Allt under en strid ström av svordomar och hot om att han (vakten) minsann skulle bli av med jobbet, att han (Fahlström) minsann skulle få dit sitt teveteam och minsann få dokumenterat hur han hade blivit behandlad, tätt interfolierat av en massa “vet du inte vem jag är”.
Det gjorde nu inte vakten ifråga, framgick det, när han efter att ha lämpat av Fahlström utanför entrén, kom tillbaka in och frågade “vem fan idioten var, egentligen”, när vi förklarade blev enda kommentaren “inte konstigt att jag inte kände igen honom, jag tittar inte på barnprogram”.
Inget teveteam dök upp, det gjorde inte Fahlström heller han “bytte stamställe”, vakten blev inte av med sitt jobb.
Som sagt, redan då, var vi en del som hade våra funderingar om Fahlströms förhållande till alkohol, det verkade långt ifrån krytt.
Nu tycker jag att det här med Fahlström är lite väl off topic faktiskt, så vi kanske kan lägga ner den diskussionen? Det känns helt enkelt inte relevant.
För att ändå kommentera Ninas berättelse här ovan så kan man väl krasst konstatera att Fahlström inte är ensam om att hota med inflytande när han blir utslängd från krogen…
Jag kollade på det där klippet för kanske en halvtimma sedan! Men du som vägrar se ens de mest uppenbara samband kommer väl förstås att hävda att det bara är en slump att jag sedan hittade det igen, den här gången på din blogg?
Eh, va?
Jo, det var off topic, flååt!
Det var bara jag som fastnade i minnen…
:-(
Lugnt. :)
Joshua Tree, det var ett litet skämt sådär på kvällskvisten.
[...] Egentligen skulle jag kunna hänvisa till äldre inlägg jag skrivit ett antal av som har samma innebörd. Men jag har allt för dålig struktur på taggar och kategorier för att hitta igen det jag skrivit. Jag ser att Teflonminne har skrivit i ämnet kring Tv-spelens påverkan, liksom Joshua_Tree, har tagit upp hur media, i detta fall Aftonbladet, felvinklar rubrikerna. [...]
Tack.
:-)
Lisa: Sorry, jag var nog lite trött. Dessutom har jag nyligen försökt diskutera ämnet med religiösa stollar på annat håll vars argumentation på sån nivå att jag baxnar, och därför missade jag sarkasmen. Det hade inte varit konstigt om det hade varit på riktigt, så att säga. :)