Skip to content

Medialt ordmissbruk

Edit: Lagat ett par pinsamma språkliga fadäser. Jag har varit väldigt trött och oskärpt ett tag. Jag skyller på det.

Det pågår en glidning av ords innebörd, och det är pressen som bär ansvar för den. Till exempel missbrukas ord som ”mobbning” och ”kränkning” och vad värre är; de förminskas. De förlorar sitt värde. En kränkning, en riktig kränkning alltså, är något mycket allvarligt. Att någon skojar lite och man själv inte har någon humor är ingen kränkning. För att inte tala om mobbning. Det är något verkligen allvarligt. När Hey Baberiba driver med kungafamiljen är det inte mobbning. När den ena kändisen pratar bakom ryggen på den andra kändisen i något av alla kändisprogram är det inte heller mobbning.

Det här är inte bara slarv från medias sida, det är en avsiktlig och systematisk utarmning av språket i syfte att kränga fler blaskor. Men det sker på bekostnad av att när någon verkligen blir kränkt eller mobbad på riktigt kommer man att rycka på axlarna och säga ”äh, de skojade ju bara”. Dessutom kommer inte dessa kraftord att kränga några blaskor åt pressen särskilt länge till just för att orden snart inte uppfattas som kraftiga längre. När det gäller kränkningar har det nog redan skett; kränkningar hit och dit har blivit ett skämt.

Ännu allvarligare är det emellertid att man, avsiktligt eller inte, använder fel ord på saker och ting. Jag tänker i första hand på fildelning. Fildelning är inte olagligt, har aldrig varit och, om inte vansinnet tar över helt, kommer heller aldrig att bli olagligt. Fildelar gör nämligen nästan alla på internet. När jag lägger upp den här texten fildelar jag eftersom jag delar med mig av en textfil. Visserligen är det inte en regelrätt fil när jag lägger ut den, men å andra sidan består min blogg av en massa php-filer som ni läsare tar del av. Liksom ni tar del av bilden här till vänster. Det är en fil. Utan fildelning har vi inget internet.

Vad som däremot är olagligt är att kopiera och sprida upphovsrättsskyddat material. Men det är inte synonymt med fildelning. När man läser om det hela i media används dock konsekvent ord som ”fildelning” om spridning av upphovsrättskyddat material och ”fildelare” om de fruktansvärda skurkar som gör sig skyldiga till detta. Fildelningsprogram används faktiskt till annat än att sprida upphovsrättsskyddat material. Jag vet att det kommer som en chock för en självgod musikindustri som givit oss storheter som Spice Girls, Britney Spears och Ronan Keating, men det finns människor som skapar sin egen musik och delar med sig av den.

Upphovsrätt är ett annat missbrukat ord. Upphovsrätten är upphovsmannens rättigheter, inte bolagens. Jag är inte insatt i andra länders lagstiftning och kan inte uttala mig för deras räkning, men i Sverige kan du inte avsäga dig din upphovsrätt. (Jo, det går såklart om jag redan från början går med på att säga att det är Sony som har skrivit låten, inte jag, men då är jag ju dum i huvudet.) Däremot överlåter upphovsmannen ofta till bolag vissa ekonomiska rättigheter. Rätten att sprida och tjäna pengar på materialet. Upphovsrätten inträder för övrigt så fort ett alster anses ha uppnått verkshöjd. Jag citerar:

Verkshöjd innebär att ett verk inte ska ha kunnat framställas av någon annan, oberoende av den förre. Verkshöjden inbegriper inte idéerna, motivet eller innehållet i ett verk, utan dess unika form, uttryck och gestaltning. Verket får inte vara så enkelt att ”vem som helst” skulle kunna komma på det.

Med andra ord borde inte någonting som spelas på MTV, Radio Rix eller liknande omfattas av upphovsrätten…

Jag får en känsla av att de här språkglidningarna inte är oavsiktliga. Mobbning och kränkning ska sälja tidningar, liksom allehanda prefix som ”döds-”, ”sex-” och ”chock-”. Det är lite svårare att se varför media använder ord som fildelare när man menar pirater eller upphovsrätt när man menar immateriell rätt. Men resultatet av det är inte svårt att lista ut: Att skapa opinion. Genom att prata om upphovsrätt ger man den oinsatte en känsla av att det är den stackars konstnären som drabbas, inte det stora företaget. Och genom att prata om fildelare istället för pirater misstänkliggör man alla. Man sprider lite panik, hotar med hårdare tag och får föräldrar att dra ur nätverksjacket för att inte tonåringarna ska kunna ägna sig åt fildelning via Messenger eller, huvva!, DC++.

I själva verket är fildelning, även av upphovsrättsskyddat material, en fördel för många mindre kända musikskapare. De stora hitmakarna som gör den tuggummipop som spelas i fyrahundraarton radio- och tv-kanaler varje dag får fram sin musik ändå. Man kan inte undvika den. Men för oss som inte gillar skit finns det knappt några sätt att komma i kontakt med den musik vi vill åt. Alternativet blir då gamla (o)hederliga tips. Mun mot mun-metoden, eller multi level marketing. Man tipsar en kompis, skickar ett par låtar och om kompisen gillar musiken kanske han köper sig en skiva eller två. Det kan också hända att han inte gör det, men utan att ens ha hört musiken innan blir det definitivt ingen affär. Och eftersom vi redan konstaterat att det knappt existerar några sätt att få höra musiken i förhand i radio eller tv så återstår just fildelning, inklusive piratikopiering, som enda alternativ till att köpa grisen i säcken.

Förresten hittade jag på regeringens hemsida en text som klart och tydligt deklarerar rätten att kopiera saker för privat bruk. Jag får kopiera skivor jag har köpt för eget bruk, för att dela med mig inom familjen och till vänner (givetvis inte i någon större utsträckning). Film- och musikindustrin försöker få oss att tro att vi inte ens får göra säkerhetskopior. Men vad som då slår mig är: Kan man anföra att DRM strider mot svensk lagstiftning i och med att det fråntar mig min lagliga rätt att kopiera en CD jag betalat för?

C:et som folk sätter ut i onödan – om deras verk är något att ha omfattas det ändå av upphovsrätten.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Published inMediaMusikPolitikSamhälleSpråk

20 Comments

  1. PI PI

    Oj vad bra.
    Men det är inte bara i media som fildelning omskrivs som något kriminellt, utan också i bloggvärlden.

    Vad gäller upphovsrätt så går det att avtala bort den enskildes upphovsrätt. Jo.

    När det gäller mobbning och kränkning och är jag helt enig. Men det är inte bara orden som det går infaltion i. Det känns som om allt mindre förseelser faktiskt betraktas som mobbning eller kränkningar även i praktiken, vilket gör mig rädd att vi snart ska ha ett USA-system där ingen vågar säga flaska för då blir man anklagad för att mobba och kränka, eftersom det de fakto inte går att uttala en enda åsikt utan att någon känner sig ”kränkt”.

    PI’s last blog post..pi – den rebelliske lille pixeln – nu hos mymlan

  2. nef nef

    Betydelseglidningar är oftast av ondo. För ca 100 år sedan så var den som var ”chockad” försatt i något slags psykisk (eller fysiskt) trauma som krävde läkarvård. Den som är ”chockad” idag är på sin höjd lätt förvånad med ett stänk av förnärmning och rynket på näsan med det tillhörande fnyset inte långt borta.

    Man blir så trött. Och trött i den egentliga betydelsen (i behov av sömn) är vad jag är nu, så jag glömde av vad mer jag hade att säga.

    Vilket väl är tur för dig och dina läsare med tanke på de mastodontkommentarer som jag brukar posta. :P

    nef’s last blog post..Alfaalfa – grodd eller upprepning som tror sig veta bäst?

  3. Upphovsrätten som sådan är väl vad jag vet bunden till skaparen av verket, distributionsrättigheterna däremot är ofta bortförhandlade till något förlag.

    Det är ett stort problem idag med den, som jag misstänker ofta avsiktliga, otydligheten i språkbruket. Jag upplever också att man slår blå dunster i ögonen på oss.

    Effekterna på vårat samhälle av sådana saker som FRA och datalagringsdirektivet mm, underdrivs hela tiden från centralt håll. Och gammelmedia rapporterar endast pliktskyldigt.

    För den stora massan passerar hela grejen under radarn — vilket jag fick ett bevis för häromdagen.

    Jag gick igenom de beslut som fattats under den senaste artonmånadersperioden och listade dem för min sambo. Trots att hon är vaken, samhällsintresserad och ifrågasätter, så blev hon ställd. Hon hade inte kopplat ihop alla diskussioner och sett omfattningen.

  4. Pi/Mymlan: Jodå, betydelseglidningen följer med över i bloggvärlden, men jag menar att det är media som går i spets för den. Du säger att man kan avtala bort upphovsrätten, och ditt argument är ”jo”? Det övertygar inte. ;) Som herr Fridholm senare påpekar så är upphovsrätten bunden till skaparen av verket, däremot överlåter man distrubitionsrättigheter och säkert andra diverse rättigheter som styr nyttjandet av ett verk.

    Nef: Då var inte allt bättre förr! Och nu när jag tänker efter är jag förvånad och imponerad av att våra förfäder överlevde. Att vi bara blir lätt förnärmade av nakenchocker och dylikt måste ju bero på att ”sexualiseringen av det offentliga rummet” trubbat av oss. Men de, som inte alls var lika avtrubbade och dessutom behövde läkarvård varje gång de blev chockade, hur klarade de sig?

    Marcus: Det är lätt att bli paranoid. Och ännu lättare att avfärda någon som paranoid. Fan, jag avfärdar mig själv som paranoid ibland. Det är det de vill… ;)

  5. drf drf

    Det är onekligen smått läskigt hur ”vanliga svenssons” – som kanske inte håller sig så värst ajour med vad för rättigheter de faktiskt fortfarande har – faktiskt skräms så mycket av mediarapporteringens utformning och fildelningshetsen att de inte vågar kopiera sin favoritskiva för att ge till dottern eller sonen t.ex. Om man bara läser vad som står i tidningarna just nu så verkar det ju precis som du säger som att man knappt ens får låta gäster lyssna på musik i sitt eget hem utan att riskera att vara kriminell.

    Sen kan ju den – troligen avsiktliga – felaktiga användningen av ordet fildelning också vara delvis grundat i bekvämlighet, det är lite enklare att säga ”fildelare” än ”upphovsrättsförbrytare”, rullar bättre av tungan helt enkelt.

    Oavsett anledning är det förkastligt, förstås.

    drf’s last blog post..Jobb: Chocken

  6. Josh – jag har en del koll på upphovsrätten i min egen bransch. Och jo det går att skriva avtal mellan arbetsgivare/journalister som ger arbetsgivaren rätt att använda mitt material var, när och hur som helst i evig tid. Därmed är min personliga upphovsrätt förverkad även om den är lag och därmed ska gälla före avtalet i eventuella tvister.
    Att upphovsrätten inte kan avtalas bort är en finstilt paragraf i sammanhanget som inte har någon betydelse i praktiken.

    mymlan’s last blog post..pi – den rebelliske lille pixeln – nu hos mymlan

  7. Jag menar – hur flummigt är det inte att påstå att jag har upphovsrätten till en artikel jag skrivit när det är min arbetsgivare som äger den, kan sälja den, bestämma åt vem och när, utan att jag har vare sig veto eller får någon ekonomisk ersättning?

    Dessa avtal blir allt vanligare.

    mymlan’s last blog post..pi – den rebelliske lille pixeln – nu hos mymlan

  8. Jamen det är ju just det jag menar: Du kan avtala bort rätten att använda verket, men det är fortfarande du som är upphovsman. Nu fungerar det möjligen lite olika i olika branscher – en journalistisk text kanske inte anses ha samma grad av konstnärlighet som ett musikaliskt verk t ex – men det jag fått lära mig (och det handlar om musik dårå) är att även om du kan överlåta rätten att använda verket så äger du ändå upphovsrätten, vilket till exempel innebär att det är du som upphovsman som ska ta del av STIM-pengar, inte skivbolaget. Det innebär också att du kan lägga ditt veto mot att någon gör en cover med hänvisning till att det är en kränkning av ditt verk. Ungefär så. Fast det var några år sen, så jag minns inte alla detaljer.

    Däremot gäller även i musikbranschen att du kan ha ett avtal som gör att allt du komponerar under en viss tid ska tillfalla skivbolaget och inte får ges ut på annat håll. Men icke desto mindre: Upphovsrätten ägs inte av skivbolaget.

  9. Josh – lagen ser likadan ut vare sig det gäller musik eller tidningsartiklar eller bilder.
    Men i tidningsbranschen vill ju ägarna ha ut allt, både den ideella rätten och den ekonomiska och därför går det att skriva avtal som gör att jag itne får en spänn när mina texter återanvänds. Samt att jag inte har nån som helst koll på var mina texter publiceras.
    Det enda jag ville ha sagt var att det GÅR att avtala bort. Även om det i lagens mening inte går så går det i praktiken.

    mymlan’s last blog post..pi – den rebelliske lille pixeln – nu hos mymlan

  10. Jag böjer mig. Du har rimligen mer förstahandsinformation än jag. Och huvudsaken är att vi förstår varandra. :)

  11. Mia* Mia*

    ”Kan man anföra att DRM strider mot svensk lagstiftning i och med att det fråntar mig min lagliga rätt att kopiera en CD jag betalat för?”

    Om det förhindrar den kopiering du nämner borde det vara så, tycker jag. Förresten är det väl snarare möjligheten än rätten som DRM-teknikerna fråntar dig? ;)

    Jag läste på http://en.wikipedia.org/wiki/Digital_rights_management#Audio_CDs :

    In January 2007, EMI stopped publishing audio CDs with DRM, stating that ”the costs of DRM do not measure up to the results.” EMI was the last publisher to do so, and audio CDs containing DRM are no longer released by any major publishers.

    Åhå? Tänk vad man lär sig tack vare bloggar!

  12. Word broder! (Frånsett petitessen att du inte delar ut PHP-filerna utan det som PHP-filerna genererar…förhoppningsvis!?)

    Angående upphovsrätt så har ju Wired’s Threat Level ett tag uppmärksammat hur Sony/BMG och resten av upphovsrättsmaffian som gömmer sig bakom förkortningar som RIAA, IFPI, Antipiratbyrån etc [uppmaning och på-gränsen-till-bloggkapning är att sluta använda dessa förkortningar och istället använda ex. ”Sony/BMG etc”] inte alls verkar anse att det är helt ok att göra kopior för eget bruk av det man lagligt inhandlat:

    http://blog.wired.com/27bstroke6/2008/01/riaa-believes-m.html

    En annan tanke i relation till betydelseglidningar av ord är ju hur ”pedofil” används precis hur som helst. Läste i någon av gratistidningarna häromdagen hur en pedofil gripits i Norge. Nu var det dock inte personens sexuella läggning som var orsaken till gripandet utan misstankar om övergrepp mot barn.

    Fast egentligen tror jag inte det handlar om betydelseglidning utan ren och skär IQ-glidning…

  13. Sant. Jag hänvisar till min edit-notis: Jag har varit trött och märkligt oskärpt ett tag. Det resulterar i slarv, felaktigheter och ren bloggtorka. Jag misstänker att det är det här trasiga vädret som är boven i dramat. Eller Alliansen.

  14. Och ja, pedofil är ett annat begrepp som utsatts för betydelse-/IQ-glidning.

  15. […] vill jag dock poängtera, vilket jag har gjort även tidigare, att tolkningen är för svartvit. Det är nämligen, åtminstone enligt svensk […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: