Skip to content

Ulf Gråben

Nu när jag fått gorma av mig det värsta om pantade varghatare tänkte jag försöka mig på att uttrycka en lite mer sansad åsikt. Liksom för övrigt Kerstin Ekman, och framför allt Inga Ängsteg, gjort.

Först och främst är jag för varg i skogen. Vargen har samma rätt att existera som allt annat och är en del av vår natur. Alla som påstår sig älska naturen samtidigt som de vill stöpa om den så att den bättre passar in på deras uppfattning om hur naturen borde vara saknar trovärdighet. Naturen är vild. Naturen är brutal. Naturen har mycket lite med vare sig Disneys gulliga varianter eller sagornas skrämseldito att göra.

Med detta sagt inser jag också naturligtvis att viss kontroll ändå är nödvändig. Vargen är ett potentiellt farligt djur, något annat vore löjligt att påstå, och eftersom vargar också håller sig med stora revir finns det begränsat med utrymme kvar åt dem. Således skulle en för stor vargstam tvinga vargen att söka sig allt närmare människan i jakt på nya revir. Den skulle bli djärvare och vi skulle se fler konfrontationer. Konkurrens om byten skulle också kunna innebära att hungrande vargar börjar se hundar och rent av små människor som föda.

Idag föreligger emellertid ingen sådan risk. I januari förra året uppskattade man att det svensknorska bihanget till Europa huserade cirka 150-200 vargar. Nog har vi plats för 150 vargar allt! Och några till. Men givetvis bör man monitera vargstammen och skulle den börja växa hejdlöst, vilket inte heller är nära förestående då vargar knappast förökar sig i samma takt som kaniner eller bakterier, så skulle det mycket väl kunna bli aktuellt med skyddsjakt.

Vidare är jag för inplantering av varg. Jo, jag anser att det vore av godo att importera varg från Finland eller Ryssland. Detta för att den norsksvenska stammen är isolerad. På grund av mänskliga konflikter gällande renskötsel och annat uppe i vargens enda passage mellan Sverige/Norge och Finland/Ryssland. En inavlad vargstam är knappast av godo för någon. Med inavel ökar risken för vrickade individer, och vrickade individer är farliga. Se bara på Folke.

Sen är det beklämmande att se vilken okunnighet som frodas bland dessa ”naturmänniskor” som ”vet” saker. Som den kommentar jag läste till en artikel i SvD från nåt stolpskott som hävdar att en varg äter 8-10 kg kött per dag, och hur ska vargen få tag i så mycket? Va? Jo, så småningom genom att käka små barn förstås! Jag suckar trött och tänker att skandinavisk varg torde vara ungefär lika stor som en schäfer, kanske lite större. 40-50 kg matvrak. Jag finner det osannolikt att ett djur skulle äta 20-25% av sin egen vikt i kött per dag. Sen använder jag en uppfinning som kallas Internet och söker lite fakta. Wikipedia ger mig ganska rätt:

En skandinavisk varg väger mellan 35 och 55 kg och vargar äter uppskattningsvis 500-800 kg per år, och då innefattar det även ben. Vargar är alltså inte finsmakare som bara käkar filé. De äter faktiskt även gräs och bär för matsmältningens skull, men huruvida det är inräknat i dessa 500-800 kg låter jag vara osagt. Även om vi låtsas att 500-800 kg rör sig om rent kött så är det långt ifrån de 8-10 kg per dag som vissa anser sig veta att vargar smäller i sig. Det går 365 dagar på ett år. Man behöver inte vara något mattesnille för att se att ekvationen inte stämmer. Vargar går inte i ide. Däremot finns det uppgifter om ett vargen i sällsynta fall kan äta upp till 10 kg föda vid en enda måltid. Det finns fall där jag skulle kunna smälla i mig två pizzor vid en enda måltid också. Och hur ska vargarna få ihop till allt detta kött utan att behöva äta små barn? Tja, genom att vi lite färre älg och rådjur? Det skjuts trots allt runt hundratusen älgar i Sverige per år. Men vargar är rovgiriga? Tjena. En normalstor vargflock (mellan fem och tio djur) tar 100-120 älgar på ett år. Om Norge och Sverige tillsammans bebos av 200 vargar uppdelade i flockar om fem djur, och var och en av dessa flockar smaskar i sig 120 älgar på ett år, så skulle det innebära att 4800 älgar blir vargmat. Det blir nog kvar så att människan kan fylla frysboxen också. Vargen är dessutom bättre för älgstammen än vad människan är eftersom rovdjur föredrar lätta byten såsom kalvar och gamla djur, medan jägare föredrar stora starka tjurar med fina horn som man kan sätta på väggen.

Sen var det de där historierna om attacker mot människor. Senast en varg dödade en människa i Sverige var 1821. Det var den beryktade Gysingevargen som under en period av några månader löpte amok, attackerade människor vid inte mindre än 31 tillfällen och dödade tolv under vintern 1820-21. Faslig historia det där, och vargmotståndarna är inte sena att dra upp den. Vad de gärna glömmer att berätta är dock att det rörde sig om en varg som fångats in som valp (eller ungvarg) och hållits i fångenskap. Det finns också anledning att ifrågasätta uppgifternas korrekthet då de nedtecknats av kyrkan – samma kyrka som också dokumenterat att folk flugit till Blåkulla och andra konstigheter. Att Gysingevargen verkligen fanns behöver vi dock inte tvivla på, liksom att den dödade människor och att den varit uppväxt i fångenskap. Hur som helst är det också det enda dokumenterade fallet av att varg dödat en människa i Sverige, och det kan knappast anses vara en normal varg som betedde sig så.

Varför drar man då upp ett snart tvåhundra år gammalt fall som så uppenbart handlade om en onormal situation och ett onormalt beteende? För att det är allt vargmotståndarna har att komma med, förmodligen. Visserligen ska man ta med i beräkningen att vargbeståndet minskat under åren till att faktiskt vara utrotad i Sverige. Icke-existerande djur har svårt att utgöra någon direkt fara. Men även där vargar finns i större bestånd är det klent med rapporter om attacker mot människor. I västvärlden finns bara två fall där varg dödat människor sedan vargforskningen tog fart på sextiotalet. Det ena var en femårig pojke 1963 och det andra en 22-åring 2006, bägge i Kanada. Under samma tidsrymd har massor av människor i västvärlden dött av bilolyckor, flygkrascher, drunkning, uttorkning, köld, värme, alkoholförgiftning, överdoser, felmedicinering, vanvård, Mattias Flink, vådaskott, elektricitet, rökning, halka, matförgiftning, cancer, lunginflammation, polisiärt övervåld, getingstick, ormbett, fall från balkonger… Ja, ni fattar. Titt som tätt blir nån unge ihjälbiten av familjens hund. Ändå är det vargar folk är rädda för. Trots att folk dör av getingstick och ormbett emellanåt hör jag aldrig någon som vill utrota huggorm eller getingar. Det är inte rationellt.

Jag tror att en del av orskaken till vargskräcken – och nu pratar jag om verklig vargskräck och inte diverse skenmotiv för att få bort konkurrens om älgarna – är helt och hållet emotionellt och möjligen instinktivt. Det handlar om att inte vilja bli mat. Det borde rimligen göra lika ont och vara lika blodigt att bli ihjälbiten av en hund som av en varg, men hunden kommer sannolikt inte att äta upp dig. Däri ligger skillnaden. Hur mycket statistik jag än kan ta fram om allt som är farligare än vargar så fruktar folk vargen för att ryggmärgen säger att man inte ska bli mat. Jag minns att folk förfasades över en historia där en kvinna dött i hemmet och legat länge innan hon hittades. Hennes hundar (har åtminstone för mig att det var hundar, men det kan ha varit katter lika gärna) hade överlevt genom att kalasa på tanten. Folk tyckte det var hemskt, och visst är det väl det. Men samtidigt ska vi inte glömma bort att djur är djur. Alltid. Djur styrs inte av etiska övervägningar, utan av instinkt, och högst av alla instinkter är överlevnadsinstinkten. Ett djur som är hungrigt äter vad det kommer över. Hundarna/katterna i den här historien lär ha tyckt att det var en rätt värdelös tant som bara låg där och inte gav dem mat, och då kunde de lika gärna äta henne. Personligen ser jag hellre att mina katter äter upp mig än svälter ihjäl.

Och för att återknyta till moniteringen av vargstammen så anser jag att Folke och hans skjutgalna likar gör sig själva en björntjänst genom att tjuvskjuta varg. Det gör det nämligen omöjligt för myndigheter att avgöra hur stark vargstammen egentligen är och vidta åtgärder om den börjar bli för stor. Oavsett vad man tycker om vargens vara eller icke vara så måste man inse att tjuvskytte är av ondo. För att det ger felaktig statistik. För att det är farligt för oss andra att ha beväpnade stollar smygandes i buskarna. För att ett skadeskjutet djur inte kommer att rapporteras och därför heller inte spåras och avlivas på ett korrekt sätt.

Människan måste sluta se sig själv som gudomlig med rätt att bestämma vilka djur som får finnas och inte. Och framför allt måste vi sluta se oss själva som oantastliga. Varför skulle vi ha rätt att vara rovdjur, men inte andra?

Näringskedjan, ur Simpsons; Lisa the vegiterian.


Andra bloggar om: , , , intressant?

Published inSamhälle

21 Comments

  1. notoric_c notoric_c

    tja..
    glad att jag hittat hit. det är som att jag har börjat blogga utan mig själv. f.ö den enda blogg sofar som inte är nån j.a egotripp
    man tackar

  2. Nej.
    Det är helt obegripligt, det här varghatet…

    …och den där Folke, han… ja, det är svårt att inte skratta åt dårskapen…

    msgarbo’s last blog post..Paltpartaj

  3. notoric_c: Tack själv.

    msgarbo: Tyvärr fastnar skrattet i halsen.

  4. manuell trackback

    Går ju’nte att pinga här jue. Håller hur som helst med om allt du skriver, typ. Den här debatten är helt galen.

  5. Va!? Går alldeles utmärkt att pinga hit. Gjorde åtminstone alldeles nyss när jag pingade mig själv…

  6. Sedan hänger nog mycket i hur man uppfattar djur och inte med från folksagor och anekdoter, i vissa fall urbana legender.
    Vad Gysingevargen åt eller inte lär aldrig kunna klarläggas.
    Jag har länge varit engagerad i s.k. föräldralösa sjukdomar och där har man i vissa fall fått svaret att vissa dödliga sjukdomar får inga forskningsanslag för det är fler människor per år som för av att sätta karameller i halsen.
    När en vargs, eller ta vilket djur som helst, när dess naturliga födokälla sinar måste den söka sig vidare. Det gäller renar, fåglar, rådjur, älgar. Ju mer beskuret det naturliga habitatet blir, eller ju mer invaderat det blir, desto mer kan man förvänta sig. Alla djur utvecklar försvar. Små grodor som är fullständigt livsfarliga, tusenfotingar vars bett gör för jävla ont men som inte nödvändigtvis dödar, maneter som definitivt kan döda i och med att smärtan är så fruktansvärd att man drunknar, en haj misstar dig för en säl och biter till. Msn kan inte skydda sig genom utrota det som är det minsta farligt. Däremot kan man genom att lära sig så mycket som möjligt minimera risker. Jag fick lära mig att skaka skor efter tusenfotingar och gå igenom alla sängkläder för eventuella små överraskningar. Det samma gällde när man var ute och gick. Se dig för för ormar, skorpioner.

    Jessika’s last blog post..Fransk vitlökssoppa

  7. Jättebra inlägg, med nyttiga och för mig nya fakta.
    Jag tror att det finns flera orsaker till att man är oresonligt och ologiskt rädd för vargar. Även jag är mer rädd för vargen än för getingar och att åka bil. För det första är det en form av kollektivt minne, baserat i alla sagor och myter. Det kanske var ett uppfostringssätt förr i tiden. Man måste skrämma barnen med något, för att de skulle hålla sig hemma. För det andra är man mer rädd för sådant som är obekant och sådant man inte tycker man kan påverka själv; på samma sätt som folk är mer rädda för att flyga än för att köra bil. Visserligen vet man att dedt är fler som dör i bilolyckor än i flygolyckor, men det är för att de kör så dåligt. Jag som kör så bra, behöver inte oroa mig. Närbesläktat, men ändå inte riktigt samma sak, är det faktum att vargen är ett rovdjur som vi aldrig har tämt; vi (människosläktet) har inte kontroll över vargen. Visserligen dör folk av hundar, men hunden som ras har vi besegrat, hunden som ras är ofarlig. Getingar som ras har vi inte besegrat, men där kan vi besegra de enskilda individerna, så långt vi orkar. Men vargen är de hundar vi aldrig lyckades tämja. Det tror jag egentligen är den bakomliggande orsaken till varghatet.

    Ditt inlägg födde många intressanta filosofiska funderingar hos mig.

    Hemliga morsan’s last blog post..Danska posten

  8. [Comment ID #41875 Will Be Quoted Here]

    Jo, funkar säkert prima inom WP. WP är lite som EU, allt är lättare för de innanför men minst lika mycket svårare för dem utanför! ;)

  9. [Comment ID #41882 Will Be Quoted Here]

    Alltså är problemet att du har valt ett skitsystem för din blogg. ;)

    Skämt åsido: Det låter faktiskt märkligt. Det är första gången jag hör att någon skulle misslyckas med att skicka en pingback/trackback till en wp-blogg som fungerar för andra.

  10. [Comment ID #41881 Will Be Quoted Here]

    Alldeles säkert är det en kombination av flera saker ja. Exemplet med rädsla för att flyga är bra – där handlar det så uppenbart om att vara utlämnad till någon annan, att inte ha kontroll. Det man inte tänker på är att man inte har kontroll över omständigheterna när man kör bil heller. Plötsligt möter man en dement kärring som kör mot trafiken på E4, eller en älg, eller ett rattfyllo. Eller så smäller ett däck. Eller… Det finns massor av omständigheter vi inte råder över, men det är en trygghet att hålla i ratten.

    Sen är jag som sagt övertygad om att obehaget av att bli ett byte är en starkt bidragande orsak.

  11. Rent genetiskt sett, så har människan inget att oroa sig för vad gäller att vara ett presumptivt byte för vargen. Vuxen beväpnad människa vinner alltid över varg. I de fall då en genetisk tangent har fått en varg att betrakta människan som ett lätt bytesdjur, så har denna tangent brutalt förvandlats till en genetisk återvändsgränd. Endast de vargar som lärt sig att sky människan har överlevt länge nog för att kunna föra sina gener vidare till nästa generation.

    Visst kan våra barn vara lätta byten att slå för vargen, men fram till modern tid, då vi effektivt lyckats utrota alla hotande rovdjur från trakterna omkring våra bosättningar, så var det faktiskt väldigt ovanligt att vi lät våra barn ströva omkring ensamma i skogen — det hände bara i sedelärande historier i ex.vis bröderna Grimms värld. Lite grand som att de hyenor eller jeparder, som tangerat till att tro att en lejonunge skulle vara ett lättslaget byte, blev dito återvändsgränder i den genetiska poolen, så har vi människor vakat över våra barn och därmed ”lärt” (AKA genetiskt präglat) alla rovdjur att vi inte är värda mödan.

    Ett viktigt faktum, när det gäller våra kontakter med andra rovdjur, är att vi går på bakbenen. Detta signalerar i djurvärlden (jmfr. björn och gorilla) att vi ständigt är aggressiva. Så när en varg möter en människa, så har den först av allt registrerat att här kommer en ”motståndare” som är i angreppsläge.

    Vargen har då tre alternativ:

    1) Den kan snabbt som 17 dra sig ur den förestående konflikten. Fly alltså. Bäst alternativ om möjligt.

    2) Om det finns valpar och/eller ”gravida” honor i närheten, så kan den känna sig tvingad att ta en konflikt för att ge flocken möjlighet att fly. Inget bra alternativ för individen, men fortfarande bra för kollektivet.

    3) Om ex.vis det finns en lya med valpar i närheten, så finns det ingen annan möjlighet (ur vargens perspektiv) än att slåss ”to the bitter end”.

    Björn Felten’s last blog post..SF startar egen BitTorrent site

  12. Så sant. Jag håller med om vartenda ord, och även om jag inte är bekant med de beteenden från djurvärlden som du refererar till så låter det fullkomligt rimligt. Icke desto mindre tror jag att människor skräck för varg i mångt och mycket handlar om en rädsla för att bli byte. Även om de inte inser det själva, så tror jag att många människors reptilhjärnor säger dem att bli uppäten är ett öde värre än döden. Även om rädslan är i stort sätt obefogad.

    Det är för övrigt fascinerande att människor har rätten att försvara sina domäner mot intrång från rovdjur, men när en människa trampar in på en björns domän och blir dödad, då ska vi utkräva hämnd och döda den jäveln. Har inte vilda djur någon som helst rätt att skydda sina lyor och avkommor?

  13. Ja, just det där med att vi människor anser oss vara så mycket förmer än alla andra kollegor i djurvärlden är ju ett kapitel för sig — stavas religion och, framför allt, kristendom.

    För fanatiskt kristna är vi ju en avbild av Gud och har därför en gudomlig rätt som alla oskäliga (osjäliga rent av?) djur saknar. Det är först när vi inser att vi människor faktiskt bara är en av alla de hundratusentals arter som konkurrerar om samma jaktmarker, som vi kan börja interagera med resten av Jordens övriga varelser.

    Björn Felten’s last blog post..SF startar egen BitTorrent site

  14. [Comment ID #41895 Will Be Quoted Here]

    Nu börjar du närma dig pudelns kärna tror jag! Jag har inte tänkt på det så, men jag tror att du är inne på något viktigt här. Vissa ser det som en skymf att påstå att deras förfäder var en apa. Jag ser det snarare som något fint, eftersom jag tycker att evolution, utveckling, är något bra. Andralever hellre kvar på bronsåldern… :)

    Utveckla gärna de där tankarna, Björn.

  15. Joshua_Tree: jag håller med dig, jag ser det också som något fint att härstamma från en apa. Inte bara för att evolution är något bra, utan för att det ger oss en mer eller mindre påtaglig länk till naturen och det kretslopp vi faktiskt är en del av (men som vi gör vårt bästa att förstöra). Därav vet jag inte om jag håller med dig om det här med att bli föda skulle vara någon djup och primitiv fruktan som finns hos precis alla. Om man säger såhär, jag ser hellre att min kropp blir käk åt ett djur än ligger och ruttnar i en grop…

    Förutsatt att jag är död innan det ska börja ätas på mig förstås :O

    West’s last blog post..Jägardrägg

  16. Jag menar inte att det är en djup och primitiv fruktan som finns hos precis alla. Jag menar att det är en primitiv fruktan som finns hos vissa. Ledsen om jag var otydlig. För övrigt är det intressant att det är de som vägrar acceptera tanken på att människan evolverat från apan knappt lämnat apstadiet själva. Men det kanske är så att man behöver få lite distans för att se. :)

  17. […] under Uncategorized | Taggar: gysingevargen, näringskedja, tjuvjakt, varg, vargstam |   *Ulf Gråben Oavsett vad man tycker om vargens vara eller icke vara så måste man inse att tjuvskytte är av […]

  18. […] minns Folke väl? Ni vet, inskränkt farbror som anser att han vet bättre än naturen vad som är naturligt och även om han gillar naturen så finns det vissa djur som inte har där […]

  19. i think ulf is right.
    the wolf HAS the same right to live as man.

    the tragic case of ”gysingevargen” was the reason for the swedish crown to start (and finish) the complete removal (=killing) of all swedish wolfes.

    tragic is especially the killing of thousands and thousands of wolfes.

    tragic is, that this case ”gysingevargen” was basically good meant, the woman did not want to kill the baby wolves she found alone after their mother was killed by hunters.

    she wanted to feed and keep the babies, and those (after almoust three years in captivity, fed and looked for by man) then escaped or were been let free (maybe for getting more and more dangerous).

    of course those wolves couldnt survive in nature as they had no wolf-crowd and didnt know how to hunt.
    of course such a wolf returns to the place where he has been feeded before, and of course when he is hungry enough and doesnt get any more food some moment takes his food, and the weakest were the kids, so he took them.

    this was not at all the wolf’s fault !

    what he did was his nature and the wolf is perfectly and completely innocent.

    as were the thousands of wolfes that were killed after that tragic story.

    it is AT LEAST the duty of the swedish people to bring some wolfves back to the areas where they (the swedish people) butchered a whole (innocent) wolf population in 19th century.

    (as, of course, it is every man’s duty not to eat meat anymore to stop this sick and perverted industrialized killing of millions of animals all over the world).

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: